Walking with Dinosaurs: the movie
Fakta:
Handling:
"När dinosaurierna styr världen ger sig den minsta av dem alla – den lekfulla och envisa pachyrhinosaurusen Patchi – ut på sitt livs största äventyr. Medan han försöker hitta sin plats i en fantastisk värld full av roliga vänner och några farliga fi ender hittar Patchi modet som krävs för att bli flockens ledare – och tidernas mest otippade hjälte!"
Recension:
Låt mig säga att Walking with dinosaurs: the movie inte var vad jag hade förväntat mig. Jag såg fram emot att se filmen eftersom jag tyckte att den verkade söt och humoristisk, men jag måste skriva att jag är väldigt besviken. Det här är tyvärr ingen film jag rekommenderar varken vuxna eller barn.
Patchi lämnar boet för att nå maten.
Redan vid inledningen kände jag hur besvikelsen föll över mig. Början förstörde redan efter tre minuter filmen med orealistisk magi i vår egna värld. Sedan när handlingen väl kom igång var den såpass brisfällig att den inte grep tag i mig som tittare alls, och sedan satt jag uttråkad genom hela filmen. Karaktärerna var ointressanta och filmen var otroligt barnslig. Jag brukar älska barnfilmer i vanliga fall eftersom de har en oskyldig charm och oftast är roliga, men denna film var varken komisk eller bra - bara fånig.
När man är liten är det inte lätt att skydda sig ifrån köttätarna.
Det jag störde mig allra mest på var att djurens munnar inte rörde på sig när de pratade, utan det var som om de hörde varandras tankar. Det gjorde både att det såg extra fånigt ut när de pratade med varandra och bara stod där och stirrade, men det bidrog också till att jag som tittare blev väldigt uttråkad. Det kändes som att skaparen var otroligt lat och inte orkade göra så att figurernas munnar rörde på sig, och det förstörde en hel del för filmens känsla. Rösterna är också väldigt likartade och monotona, så det kunde bli svårt att veta vem det var som pratade, eftersom man inte såg någon ansiktsrörelse. Berättarrösten i sig var även den dålig och löjlig.
Patchi och hans fågelvän har följts hela livet.
Animeringarna var dock bra, men jag kunde tycka att de förstördes lite på grund av att bakgrunden var naturligt filmad. Det gjorde att de animerade dinosaurerna såg fejkade ut eftersom miljön runt omkring var realistisk.
Ofta i filmen dök det upp faktapauser. Exempelvis när en ny slags dinosaurie dök upp så stannade bilden och en tramsig röst berättade det latinska namnet på varelsen, vad det betydde och vad den gillade att äta. Ibland kunde det även bli en längre uppehåll i filmen där de berättade hur långa varelsens tänder var och så vidare. Inte nog med att det avbröt den redan ofullkomliga handlingen, det gjorde också att det kändes som att filmen var ämnad som ett läroprogram för barn.
Gorgon förolämpas för att den har korta framben.
Walking with dinosaurs: the movie var alltså ingen film för mig, och inte heller något jag rekommenderar till varken barn eller vuxna. Den var tråkig, med larviga röster, bristfällig handling och otillräckling när det kom till animeringarna. Vill du se en tecknad film om dinosaurier så är Landet för länge sedan tusen gånger bättre.
