Pretty Little Liars säsong 1
Fakta:
Första säsongen av Pretty Little Liars är 924 minuter lång och består av 22 avsnitt. I huvudrollerna får vi se Troian Bellisario, Ashley Benson, Lucy Hale, Shay Mitchell och Sasha Pieterse. Säsongen spelades in 2010 och rekommenderas från 11 år.Handling:
"Stadens fyra snyggaste tjejer delar en smutsig hemlighet. För ett år sedan försvann Alison, gruppens ledare, och tjejerna slutade vara bästisar. Nu får tjejerna läskiga meddelanden med saker som bara Alison skulle kunna veta. Är hon tillbaka?"
Recension:
"Stadens fyra snyggaste tjejer delar en smutsig hemlighet. För ett år sedan försvann Alison, gruppens ledare, och tjejerna slutade vara bästisar. Nu får tjejerna läskiga meddelanden med saker som bara Alison skulle kunna veta. Är hon tillbaka?"
Recension:
Pretty Little Liars är en serie som det visade sig att jag gillade. Jag hade rätt låga förhoppningar för serien innan jag började titta på den, och trots att säsongen har en hel del brister så är det en serie jag känner att jag kan börja älska. Jag börjar att berätta om allt det negativa som jag kommer på med säsongen, innan jag går över till det positiva, som helt klart väger över.
Hanna och de andra tjejerna håller tal på Alisons minnesstund.
För det första så kunde replikerna bli lite cheesy ibland och kännas som en typiskt chick-flick-serie. Dessutom finns det många händelser och karaktärsbeteenden som jag inte tycker är verklighetstrogna. Karaktärerna kunde också vara lite väl dramatiska när det kom till småsaker, och handlingen utvecklades inte särskilt mycket under säsongens tid. Huvudskådespelarna kändes ibland ovana i sina roller och jag som hade hoppats på en ny Desperate housewives kände att Pretty little liars inte alls var lika mogen eller djup. Det fanns många draman om löjliga saker mellan karaktärerna, som enkelt hade kunnat lösas med simpel kommunikation och ibland suckade jag djupt för att serien var förutsägbar. Så där, det var allt det negativa; nu till det jag gillade med serien!
Meddelanden dyker ständigt upp från A på oväntade platser.
Jag gillade som sagt säsongen riktigt mycket; och den största förtjänsten är tack vare skådespelarna. Huvudskådespelarna, som spelar de fyra tjejerna, är duktiga och man fastnar för deras naturliga talanger, men det var inte de som stod i strålkastarljuset. Mina favoriter var de lite äldre och erfarna skådespelarna. En stor eloge måste ges till Laura Leighton och Holly Marie Combs som spelar två av mammorna. Jag älskar sättet de porträtterar föräldrarna som mogna och starka kvinnor, och jag älskar relationen deras karaktärer har till sina barn. Jag storgillar även Ian Harding, Tyler Blackburn och Keegan Allen som spelar Ezra, Caleb och Toby. Jag tycker även om många av säsongens gästskådespelare; så som Torrey DeVitto (The Vampire Diaries) och Bianca Lawson (The Vampire Diaries).
Toby är säsongens syndabock.
Jag gillar säsongens mystik, trots att det inte tar överhanden. Serien växlar mellan intensivt drama och romantik och den lyckades verkligen fängsla mig trots att den aldrig blev nervkittlande spännande. Pretty little liars har en charm som är svår att bli förtjust i. Den är underhållande och lättsam, och trots att där finns drama och mystik så tycker jag den har många likheter med en feel-good serie. Den har också ett väldigt catchigt intro och små cliffhangers som håller intresset uppe.
A ser och hör allt - och är inte rädd att visa det.
Allt som allt så gillade jag den första säsongen av Pretty little liars och jag känner mig redo för mer. Jag älskar skådespelarna och trots att intrigerna inte alltid var gripande så fanns där alltid något som höll kvar intresset. Serien känns lite som Desperate housewives för en yngre generation, och trots att den inte är lika bra, så känner jag att jag kan komma att älska den.
