Nights in Rodanthe (sve. Nätterna vid havet) är en film regisserad av George C. Wolfe, baserad på boken med samma namn av Nicholas Sparks. Filmen är 92 minuter lång och i huvudrollerna får vi se Richard Gere, Diane Lane, James Franco, Christopher Meloni, Viola Davis, Mae Whitman och Ted Manson. Den rekommenderas från 7 år och spelades in 2008.

Handling:
"Paul är en samvetstyngd kirurg som satsat så mycket på karriären att familjelivet fått stryka på foten. Adrienne är en hängiven mor vars man varit otrogen och nu vill återvända till hennes sida. Paul och Adrienne behöver båda komma bort från vardagen, få lite ro och ta itu med sina liv. De tar sin tillflykt till den avlägsna lilla kuststaden Rodanthe, där ett oväder är på väg att svepa in. Under den oförglömliga helg de tillbringar ensamma i stadens stormpiskade värdshus kommer de varandra allt närmare. Det blir början på en romans som kommer att förändra hela deras liv..."

Som alla mina bloggföljare vet så är jag ett stort fan av Nicholas Sparks - både hans böcker och filmer - och därför såg jag väldigt mycket fram emot att se Nights in Rodanthe. Det är en av hans böcker som jag ännu inte har läst och därför var jag lite extra nyfiken på den. Och jag måste skriva att filmen är bra - men jämfört med de andra Sparks-filmerna så är jag trots allt besviken.


Jag måste börja med att skriva att filmen bjuder på ett par väldigt talangfulla skådespelare; Richard Gere (Unfaithful) och Diane Lane (Unfaithful). De är båda fantastiska och de bjuder på ett underbart samspel mellan karaktärerna. Dock, eftersom filmen går rätt snabbt framåt, så känns deras romans inte särskilt verklighetstrogen.  Men Geres och Lanes interaktion med varandra gör filmen både mysig och romantisk.

 

Filmen har inte mycket till handling utan är mest om hur två människor finner varandra och hur deras möte påverkar dem. Det är någonting jag har sett många gånger tidigare, vilket gör Nights in Rodanthe förutsäbar och långsam, men tack vare de duktiga skådespelarna hålls intresset ändå kvar. Att miljön är otroligt vacker är förstås även det ett plus.

 

Den sista halvan av filmen är utan tvekan bäst och som alla vet så slutar inte någon Nicholas Sparks-film lyckligt. Trots den halvdanna början så lyckas Nights in Rodanthe verkligen beröra mig till tårar. Jag är lite besviken, men Nights in Rodanthe är en väl fungerande romantisk film som jag kan tänka mig att se igen - och jag vill hemskt gärna läsa boken! Detta är en av Nicholas Sparks sämre filmer, men tack vare skådespelarna, miljön och det gripande slutet så gillade jag ändå den.