Draktränaren
Fakta:
Draktränaren (org. How to train your dragon) är en film regisserad av Dean DeBlois och Chris Sanders. Rösterna görs av bland annat Jay Baruchel, Gerald Butler, Craig Ferguson, America Ferrera, Jonah Hill och Christopher Mintz-Plasse. Filmen är 94 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpptes 3 november 2010. Du kan se trailern här. Filmen baseras på boken med samma namn av Cressida Cowell.
Handling:
"Historien kretsar kring en tonårig viking som lever på ön Berk, där det är en livsstil att slåss mot drakar. Snart är det dags för initiering; den stora chansen att visa sig värdig för hans stam och hans far. Men när han möter, och även blir vän med, en skadad drake vänds hans värld upp-och-ner."
Recension:
Det finns inga tvivel om att Draktränaren är en bra film. Animeringarna är vackra och välgjorda, skådespelarna gör rösterna bra och filmen har en fullt acceptabel handling. Konceptet känns dock igen från många andra filmer, vilket gör att Draktränaren inte sticker ut, men det är en mysig film som jag definitivt kan tänka mig se igen.
Hicke hittar och tar hand om nattfasan Tandlöse.
Jag gillar huvudkaraktären Hicke och hans utveckling genom filmen. Jag som tittare kan relatera till hans karaktär; klantigheten och osäkerheten, och det finns en kraft i att han går från en underkuvad pojke till en hjälte. Det Hicke saknar i muskler tar han igen med hjärta. Visserligen är det något som finns med i de flesta animerade barnfilmerna, men det är en idé som håller sig starkt ändå.
Tryggvåld är stammens ledare och vill inget hellre än att utrota drakarna.
Filmens stjärnskott är förstås draken Tandlöse som är otroligt söt. Hans beteende är bedårande och kan jämföras med en katt eller hund. Tandlöse och Hicke förmedlar tillsammans ett bra budskap till yngre tittare; att tolera andra och våga inse att man kanske inte är så olik dem man föraktar.
Hicke får chansen att bevisa att han inte är misslyckad.
Filmens stora brist, förutom frånvaron av ett unikt koncept, är dock att den har med många klyschor och är förutsägbar. Självklart är det något som nästan förväntas av barnfilmer, men det blir ändå ett minus. Allt som allt är Draktränaren en söt och smått underhållande film. Den är bra och välgjord, men också en i mängden. Jag kan tänkta mig att se den igen och ser fram emot att se efterföljaren.
