I den andra säsongen av Nashville får vi se Connie Britton, Hayden Panettiere, Clare Bowen, Eric Close, Charles Esten, Jonathan Jackson, Sam Palladio, Lennon Stella, Maisy Stella, Charley Rose, Aubrey Peeples och Chris Carmack i huvudrollerna. Säsongen är 960 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 26 september 2014. Du kan se trailern här.

 

Recension:
Wow, wow, wow. Jag hade aldrig trott att Nashville skulle vara så här bra. Det tog ett tag innan jag såg den första säsongen och den var verkligen över förväntan. Jag hade trott att jag skulle få se en serie som fokuserade bara på musiken och skulle vara rätt lik Glee; men ack så fel jag hade. Nu när även den andra säsongen svepte bort mig så måste jag erkänna att Nashville är en favoritserie. Den har så mycket större handling, mer djup och är mycket mer berörande än vad jag trodde innan jag började med serien.

 

Jag älskade den första säsongen men denna säsong lyckas höja ribban ytterligare. Alla karaktärerna genomgår en extrem karaktärsutvekling och de visar allesammans ett djup och komplexitet som man som tittare inte visste att de hade innan. I andra säsongen har jag till och med börjat älska karaktärer jag ogillade i förra.

 

Säsongen är aningen långsam i början och det tar ett tag att komma in i den. Men när den väl får fart saktar den aldrig ner. Jag gillar inte country-musik i vanliga fall men jag älskar musiken i Nashville. Den är kraftfull och sjungs av starka röster. Till och med barnartisterna som Lennon och Maisy Stella sjunger fantastiskt. Många låtar från Nashville har jag laddat ner och lyssnar på dagligen. En personlig favorit är Black roses, men även This town, Why can't I say goodnight, Believing, Fade into you, This time, A life that is good, Don't put dirt on my grave just yet och många fler fastnar i huvudet långt efter att de sjungt dem i serien.

 

 

En sak som jag störde mig på i den första säsongen var att karaktärernas liv inte kändes sammanlänkade då de aldrig påverkade varandra. Då var det bara Juliette och Rayna som kändes betydelsefulla. Men i denna säsong kopplar serien samman alla karaktärerna och det känns som att alla är viktiga och behövs för seriens välbefinnande. Serien har nu ett större helhetsintryck och förlitar sig inte längre på att Rayna och Juliette är de enda som håller upp serien, trots att de lyckas med det riktigt bra.

 

Förutom seriens stora dos underhållning, varma känsla och tittarengagemang så är serien också väldigt spännande och dramatisk utan att bli det minsta överdriven. Nashville förblir också hela tiden trovärdig och som tittare ifrågasätter jag aldrig det som händer. Andra säsongen av Nashville lyckades inte bara få mig att le och skratta, utan den var också så pass känslosam att jag ofta grät.

 

 

Nashvilles starkaste kort är dock de otroligt begåvade skådespelarna. Deras skådespelarprestationer känns äkta och de lyckas allesammans beröra mig som tittare. Connie Britton (Friday night lights) lyckas verkligen skildra en värmande och empatisk modersfigur. Clare Bowen (The clinic) har utvecklat sin karaktär enormt och hon har en fantastisk röst. Dessutom gillar jag att vi får reda på mer angående hennes dramatiska liv. Hayden Panettiere (Heroes) är ofta den som berör tittaren och portätterar en hårt drabbad ung artist med mörkt förflutet. Jag älskar också att Eric Close, Charles Esten, Lennon Stella, Maisy Stella, Chris Charmack och Jonathan Jackson känns mer integrerade i serien och de gör allesammans fantastiska arbeten med sina karaktärer.

 

 

Allt som allt är Nashville en fantastisk serie som definitivt har varit över förväntan. Den lyckas överraska tittaren och blandar musik, underhållning, spänning och dramatik i en välgenomtänkt mix. Serien är trovärdig och lyckas beröra, har många fantastiska skådespelare och underbar musik. Den mognar och blir bättre hela tiden och jag längtar galet mycket till nästa säsong.