Transformers: Dark of the Moon är den tredje delen i Transformers-serien regisserad av Michael Bay. I huvudrollerna får vi se Shia LaBeouf, Rosie Huntington-Whiteley, Josh Duhamel, John Turturro, Patrick Dempsey, John Malkovich och Frances McDormand. Filmen är 157 minuter lång, rekommenderas från 11 och spelades in 2011.
Handling:
"Autobots och deras ledare Optimus Prime är tillbaka och tar sig an de onda Decepticons som är fast beslutna att hämnas deras nederlag. Autobots och Decepticons blir involverade i ett rafflande rymdrace mellan USA och Ryssland och än en gång måste Sam Witwicky hjälpa sina robotvänner. Den nya karaktären Shockwave, en gammal Transformers-karaktär, regerar över Cybertron medan Autobots och Decepticons kämpar mot varandra på Jorden."
Recension:
Jag är inte direkt överförtjust i Transformers-filmerna. För mig ser det mest ut som två skrothögar som slåss och det är svårt att skilja på vad som är vad. Jag brukar gilla robotfilmer, men hela charmen med robotar är att de är skapade av människor och är en känslolös avbild av dem. Men i Transformers är robotorna som stora metallmänniskor. De har känslor, hår, könsdelar och så vidare. Det blir helt enkelt inte bra. Filmen gör några tappra försök i att underhålla tittaren, både genom hard-core action och humor, men de faller båda två platt.
Sam Witwicky kastas in i ytterligare en kamp mot Decepticons.
Filmen är otroligt klyschig och har väldigt många logiska luckor. Den bryter konstant mot fysikaliska lagar och känns inte det minsta verklighetstrogen. Jag tappade intresset snabbt och tycker att filmen är allmänt tråkig. Jag fann inte mycket till handling och karaktärerna har inte utvecklats sedan de tidigare filmerna. Dessutom känns det löjligt att skaparna har bytt ut ett sött ansikte utan talang (Megan Fox) mot ett annat (Rosie Huntington-Whiteley). Det känns som att de båda två endast blivit valda tack vare deras utseende. Och precis som Sams tidigare romans så är även den nya väldigt cheesy. Dock är det kul att få se Dempsey (Grey's anatomy) i en väldigt annorlunda roll. Tidigare har jag bara sett honom i romantiska komedier och draman.
Decepticons vill utlåna människorasen och Autobots skyddar Jorden.
Anledningen till att jag inte sågar filmen totalt är att effekterna är fenomenala. Animeringarna är rent av spektakulära och otroligt välgjorda, och visuellt sett är filmen fantastisk. Tyvärr kan inte bara effekterna hålla upp filmen, men det blir ett riktigt stort plus.
Huntington-Whiteley tar glatt över rollen som den obegåvade snyggingen.
Allt som allt är filmen acceptabel, inte mer. Den är rätt tråkig, med värdelös handling och ytliga skådespelare, tillsammans med ett klyschigt koncept, men tack vare effekterna är det ändå inte en flopp.