Fakta:
I den första säsongen av
NCIS: Los Angeles får vi se Chris O'Donnell, Peter Cambor, Daniela Ruah, LL Cool J, Rocky Carroll och Linda Hunt i huvudrollerna. Säsongen är 994 minuter lång och består av 24 avsnitt (exklusive två mashup-avsnitt från
NCIS) . Den spelades in 2009 och rekommenderas från 15 år. Det är en spin-off-serie som tar vid i avsnitt 22 av
NCIS säsong 6.
Handling:
"Office of Special Projects är en elitenhet som använder högteknologisk övervakning och spelar ett högt spel för att komma åt kriminella som hotar rikets säkerhet. Specialagent G. Callen som är en mästera på att infilterar kriminella nätverk under hemlig identitet är också enhetens främste utredare - ett farligt jobb som höll på att kosta honom livet i en mystisk eldstrid. Tillsammans med sin partner Sam Hanna, en hårdhudad före detta Navy SEAL-agent, och ett team av skickliga specialister, tar de sig an allt från mord och stulna vapen till sponagefall och försöker samtidigt få fast den som beställde attentatet mot Callen."
Recension:
Jag är ett stort fan av NCIS och därför hade jag höga förhoppningar på dess spin-off. Men tyvärr blev jag väldigt besviken. NCIS: Los Angeles är verkligen ingen dålig serie, men den är alldeles för tråkig för min smak. Kanske är det fel av mig att jämföra med NCIS, men eftersom de tillhör samma "värld" så är det ändå det jag kommer att göra.
Möt det nya NCIS-teamet.
Jag tycker att
NCIS: Los Angeles kändes otroligt platt. Den gör några halvhjärtade försök till att vara rolig men serien blir aldrig komisk. Den saknar helt underhållningen från ursprungliga
NCIS och de charmiga karaktärerna. Jag bryr mig inte om vad som händer med karaktärerna i
NCIS: LA och jag tycker att de flesta av skådespelarna känns tillgjorda.
Kensi spelas av skådespelerskan Daniela Luah.
Jag finner inte fallen särskilt intressanta och sveps aldrig med i utredningarna som jag brukar göra i NCIS. Det gör att serien känns rätt tråkig. Jag måste dock medge att vissa avsnitt är lite småspännande, men det är tyvärr inte många. Självklart finns det dock en hel del stunder som jag uppskattar; men det är oftast korta scener som egentligen inte tillför något till handlingen.
Abigail *Abby* Scuito besöker LA:s team i några avsnitt och förgyller serien.
En sak som jag uppskattar enormt är att
NCIS: LA inte kapat bandet helt till
NCIS. Jag gillar verkligen att Abigail Scuito och Leon Vance kommer på besök ibland och blir en viktig del av handlingen. Att även resten av teamet från
NCIS nämns och omtalas i serien är även det ett stort plus, då det skapar en annan samhörighet mellan serierna.
Teamet fokuserar på under cover-uppdrag och ser ut som vanliga civila människor.
Jag tror att jag kommer uppskatta NCIS: Los Angeles mer om några säsonger när jag kommit in i serien mer, för just nu jämför jag mest med min stora favorit NCIS och ser alla brister. Jag saknar det gamla teamets charm och de underhållande stunderna, samt de spännande fallen. Jag känner mig inte känslomässigt påverkad alls av NCIS: Los Angeles och satt ofta uttråkad. Som enskild serie är den dock godkänd och jag är intresserad av att se fortsättningen. Det är dock inte särskilt prioriterat.