The Empress
Fakta:
Handling:
"Det går en blodbesudlad väg till tronen i de Fem Dynastiernas epok. En ung kejsarinna styr över ett rike som slits söder av krig och uppror. Den enda man som kan förinta henne, är också den enda hon någonsin älskat. Han valde hämnden - hon makten. Hela imperiets existens står och faller med deras odödliga kärlek till varandra."
"Det går en blodbesudlad väg till tronen i de Fem Dynastiernas epok. En ung kejsarinna styr över ett rike som slits söder av krig och uppror. Den enda man som kan förinta henne, är också den enda hon någonsin älskat. Han valde hämnden - hon makten. Hela imperiets existens står och faller med deras odödliga kärlek till varandra."
Recension:
Jag har av någon anledning alltid trott att jag älskar asiatiska filmer. Men The empress bevisar en gång för alla att jag snarare älskar amerikanskt influerade asiatiska filmer, som exempelvis Memoairs of an geisha och The flowers of war. Jag tycker att The empress hoppade alldeles för mycket mellan scenerna och jag hade väldigt svårt att förstå hur allt hängde samman. För mig var det snarare slumpmässigt valda scener, och det blev väldigt svårt att förstå handlingen.
Kejsarinnan styr sitt rike med hjälp av terror.
Filmen har många stridsscener och det är mycket fejkblod inblandat. Actionscenerna är också präglade av övernaturligt långa hopp och slowmotion-strider. Filmen har använt samma kung fu-koreograf som använts i bland annat The matrix och i Kill bill, och det syns faktiskt på stilen.
Kärleken blommar, men har sitt pris.
Filmens starkaste element är hur vacker den är; både språket och miljön. Den är trots allt riktigt snyggt gjord. Dessutom har den en hel del riktigt begåvade skådespelare. En personlig favorit för mig är Ziyi Zhang (Memoairs of an geisha, Hero). Det är riktigt synd att jag helt enkelt inte förstod mig på The empress, för det känns som att den hade hyfsat stor potential. Jag hade hoppats på att den skulle bli lika bra som The flowers of war, men tyvärr blev jag mycket besviken.