24, säsong 1
I den första säsongen av 24 får vi se Kiefer Sutherland, Leslie Hope, Sarah Clarke, Elisha Cuthbert, Dennis Haysbert, Zeljko Ivanek och Penny Johnson i huvudrollerna. Säsongen är 1080 minuter lång, består av 24 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spealdes in 2001.
Handling:
"Terrorister planerar att mörda en presidentkandidat. Min tonårsdotter har blivit kidnappad. Min arbetsplats har blivit infiltrerad. Jag heter Jack Bauer och är FBI-agent. Detta är den längsta dagen i mitt liv."
Recension:
Innan jag började med 24 visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta mig och jag var nog rätt negativt inställd till serien. När det dessutom tog mig rätt länge att komma in i serien blev det ju inte bättre av det. Men för varje avsnitt fastnade jag lite mer och till slut var jag helt uppslukad av berättelsen. Säsongen är lite småtråkig ibland, men majoriteten av tiden sitter man som på nålar.
Bauers må vara en dysfuntionell familj men de kämpar för varandra.
24 är den första serien jag sett som utspelar sig i realtid. Realtid innebär att den tid som något tar i serien är samma som det tar i verkligheten. Tittar du i fem minuter, ja då har det gått fem minuter i serien. Varje avsnitt utspelar sig under en timme, och hela säsongen utspelar sig under totalt ett dygn. Jag gillar den annorlunda känslan som uppstår tack vare realtiden, men samtdigt har jag aningen svårt att tro att allt det som hände under säsongen kunde ha hänt på ett dygn.
Senator David Palmer får reda på att hans fru har ljugit för honom.
24 är också den första serien jag sett som använder sig av split-screen. Split-screen är när du ser två eller fler olika scener eller vinklar samtidigt på skärmen. Jag trodde att det skulle bli riktigt jobbigt med denna fuktion, eftersom det är mer att hålla reda på samtidigt, men det gav faktiskt en riktigt bra överblick. Dessutom används inte split-screen konstant, utan oftast när det växlar scen.
Nina Myers spelas av begåvade Sarah Clarke.
Första säsongen av 24 var oväntat spännande. Ju längre in i serien jag kom, desto mer ville jag se. Vid de två sista avsnitten kom många överraskningar som chockerade mig och hjärtat satt i halsgropen. 24 är en sådan serie där mycket inte är vad det ser ut att vara, så det blir en hel del skakande och oväntande scener. Dock är säsongen också väldigt enformig och upprepande.
Både dottern Kim och mamman Teri blir kidnappade.
En av säsongens största positiva aspekter är skådespelarna. Kiefer Sutherland (Touch) passar perfekt i rollen som Jack Bauer, men de två som imponerade mig mest var Leslie Hope (NCIS) som Teri och Sarah Clarke (The Twilight Saga) som Nina. Båda bjuder verkligen på sig själva, presterar storslaget och platsar sig som säsongens favoritskådespelare. Dennis Haysbert (The Unit) är även han duktig men hans karaktär, David Palmer, tråkade ut mig för mycket för att jag skulle uppskatta hans prestation. Jag är inte heller särskilt förtjust i Elisha Cuthbert (The Girl Next Door) som spelar dottern Kim. Första säsongen av 24 visar också en hel del duktiga gästskådespelare. Några exempel är Mia Kirschner (The Vampire Diaries), Richard Burgi (Desperate Housewives), Michael O'Neill (Extant), Pauley Perrette (NCIS) och Karina Arroyave (Crash).
Jack gör allt i sin makt för att få tillbaka sin familj.
Allt som allt gillade jag verkligen första säsongen av 24, speciellt framåt slutet. Säsongen har ett högt tempo, är väldigt spännande och bjuder på många överraskningar och tvister. Skådespelarna är fantastiska och presterar på topp och trots att serien är aningen enformig och upprepande så har den så pass många positiva aspekter så att det överväger. Jag ska definitivt fortsätta att se serien och hoppas att fortsättningen lyckas nå upp till första säsongens kvalité.
