Fakta

I den fjärde säsongen av Once upon a time får vi se bland annat Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Josh Dallas, Emilie de Ravin, Ginnifer Goodwin, Colin O'Donoghue, Jared Gilmore, Robert Carlyle, Rebecca Mader, Sean Maguire, Kristin Bauer van Straten, Georgina Haig, Elizabeth Lail och Elizabeth Mitchell i huvudrollerna. Säsongen är 956 minuter lång, består av 23 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 19 oktober 2015.

 

 

Once upon a time är en kreativ serie med många olika lager. Trots att den baseras på sagor för barn så är berättelsen relativt komplex. I den fjärde säsongen fokuserar serien på tre aspekter: den inleder med en Frozen-parallell, går över till mörkrets drottningar som består av Maleficent, Ursula och Cruella de Vil, för att sedan avsluta med bokens författare. Handlingsparallellerna avbyter varandra på ett snyggt sätt och får tittaren att ständigt vilja se mer.

 

 

Enligt mig är den första halvan av säsongen bäst. Trots att jag minst sagt är trött på Frozen vid det här laget så tycker jag att Once upon a time lyckats mycket väl med den parallellen. De har utforskat den på djupet och får tittaren att bry sig om de temporära karaktärerna på bara några få avsnitt. Dessutom bjuder den första halvan på många begåvade gästskådespelare.

 

 

Elizabeth Mitchell (Lost) visar ännu en gång att hon är en fenomenal skådespelare. Hon äger verkligen sin roll och första halvan av säsongen står nästan enbart på hennes axlar. Även Georgina Haig (Road Train), och speciellt Elizabeth Lail (Model Airplane), imponerar stort. Karismatiska är de båda två och Lail tillför liv och charm till serien.

 

 

Kristin Bauer van Straten (True Blood) är ytterligare ett mycket välkommet tillskott till serien. Men självfallet är det inte bara gästerna som är värda att nämna. Lana Parilla (24) är häpnadsväckande begåvad. Hennes karaktär, Regina, har från början varit en av mina favoriter och det har varit otroligt roligt att få följa hennes resa. Parilla är en extraordinär skådespelerska och hon utstrålar både självsäkerhet och karisma. Många av hennes repliker är dessutom slagkraftiga och minnesvärda. Även Robert Carlyle (28 veckor senare), Emilie de Ravin (Lost), Jennifer Morrison (House m.d.) och Rebecca Mader (Lost) presterar utmärkt. Jag måste dock medge att jag fortfarande hyser stark motvilja mot Ginnifer Goodwin (Walk the Line) och Josh Dallas (Thor).

 

 

Jag avskyr tidshopp i filmer och tv-serier. Dock är tillbakablickarna i Once upon a time faktiskt något jag tycker mycket om. Jag tycker att det är väldigt intressant att få reda på mer om karaktärerna och se deras liv i sagovärlden. Dessutom ger tillbakablickarna många ledtrådar till huvudberättelsen, vilket kopplar samman dem på ett snyggt sätt. Därtill ger de nya perspektiv på karaktärerna vi trodde att vi kände.

 

 

Något som serien förlorar på i denna säsong är dock att många av sidkaraktärerna lägger beslag på stjärnglansen. Huvudkaraktärerna är inte lika centrala som de har varit tidigare och istället för att komplettera serien så tar sidkaraktärerna istället överhanden. Jag tycker att sidkaraktärerna är intressanta att följa, men eftersom fokus har skiftat så förlorar de huvudsakliga karaktärerna lite av djupet de hade i tidigare säsonger.

 

 

Once upon a time är inte en serie man tittar på för specialeffekterna. Jag skriver det en gång för alla: animeringarna är bedrövliga. De är inte det minsta verklighetstrogna och ärligt talat är de många gånger rent utav skrattretande. De mindre animeringarna fungerar ofta helt okej, men när det blir något större som exempelvis en drake eller en CGI-framkallad stad, är det rent utav eländigt. Dock kompletteras mycket av det av snygga, välgjorda och eleganta kostymer.

 

 

Säregna repliker är något som Once upon a time brister på. Den är ibland obehagligt klyschig och ofta faller allt bara på plats. Tråkigt nog har denna säsong också en några ”utfyllnadsavsnitt”, dvs. relativt utdragna avsnitt som finns där bara för sakens skull. Det ger en lite underväldigande känsla.

 

 

Avslutningsvis tycker jag mycket om den fjärde säsongen av Once upon a time. Trots svagheter som klyschor och animeringar så fängslar serien mig. Tack vare en komplex handling, intressanta karaktärer och begåvade skådespelare skapas ett beroende. Styrkan ligger i utforskandet av de klassiska sagorna, vilket ger serien en unik, nostalgisk och allmänt trevlig känsla. Säsongen är inte lika bra som sin föregångare, men tillräckligt för att skapa ett beroende.