Calvary
Calvary är regisserad av John Michael McDonagh, med bland annat Brendan Gleeson, Chris O'Dowd, Kelly Reilly, Aidan Gillen, Dylan Moran och M. Emmet Walsh i huvudrollerna. Filmen är 100 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 13 juli 2015 av Fox Searchlight Pictures. Du kan se trailern här.
Handling:
"När en godhjärtad präst hotas av en mystisk församlingsmedlem ställs han inför onda krafter och börjar tvivla på om han har mod nog att möta sitt eget öde."
Recension:
Calvary är tyvärr ingen film för mig. Det är en film som jag borde gilla, och när jag blickar tillbaka så fanns det en hel del i filmen som borde kännas storslaget, men ändå kan jag inte skaka av mig minnet av hur uttråkad jag var under filmens gång. Konceptet och idén är intressant; filmen har ett bra budskap och jag gillar hur det utforskar människans moral. Dock tappade jag intresset väldigt snabbt på grund av det långsamma tempot.
Prästens dotter har det tufft och har börjat skada sig själv.
Calvary är relativt händelselös och fast den står på en stark grund så kändes den alldeles för blek och enformig för att jag skulle kunna fokusera. Skådespelarna är toppen, speciellt Gleeson (Edge of Tomorrow), Reilly (Sherlock Holmes) och Gillen (Game of Thrones) som är oförmögna att prestera dåligt, men de kan inte göra mycket åt sina svaga karaktärer. Trots att jag verkligen försökte så fastnade jag inte för de fiktiva personerna.
Efter mordhotet drabbas prästen av flera förluster.
Något ironiskt är att jag efter att jag sett filmen läste att Calvary klassificeras som en ”svart komedi”, men om det fanns någon humor med så missade jag det helt. Calvary har några kraftfulla och dramatiska scener, men jag skulle knappast kalla filmen underhållande eller roande. Jag ville verkligen gilla Calvary, speciellt med tanke på att den har fått så bra omdömen, men hur mycket jag än försökte så gick det inte.
Den godhjärtade prästens moral börjar svikta.
Som helhet är tyvärr Calvary ingen film för mig, trots att jag borde gilla den. Det som fångade mitt intresse mig var filmens mörker och djupa dramatik. Skådespelarna är dessutom duktiga och grunden filmen står på är stark, men karaktärerna är bleka och tempot alldeles för långsamt för att jag ska ägna filmen någon större tanke efter dess slut.