Fury
Brad Pitt (World War Z) är fantastisk som ledaren War-Daddy. Det syns tydligt att Pitt har mycket erfarenhet av liknande roller och han utstrålar styrka och framåtanda på ett briljant sätt. Hans karaktär, War-Daddy, uppfattas som otroligt viljestark och tapper, och trots att han ibland kan verka vredgad så känner vi både medlidande och stor förståelse för honom.
Jon Bernthal (The Walking Dead) presterar även han riktigt bra, trots att vi inte gillar hans karaktär lika mycket som War-Daddy. Bernthal spelar Coon-Ass, en hotfull mobbare som verkar njuta av andras elände. Bernthal har, precis som Pitt, empirisk kunskap av en liknande roll och använder sin erfarenhet för att göra Coon-Ass så verklighetstrogen som möjligt.
Den som dock imponerar på mig mest är Logan Lerman (The Perks of Being a Wallflower). Jag har inte varit ett stort fan av honom tidigare men i Fury bevisar han att han är en duktig skådespelare. Hans karaktär är den som genomgår den mest komplexa och intressanta utvecklingen och Lermans prestation känns helhjärtad. Det är också kul att se LaBeouf (Transformers), Isaacs (Harry Potter) och Parrack (True Blood), men de sticker inte ut lika mycket i filmen som Pitt, Bernthal och Lerman.
Fury är spännande och intresseväckande men tyvärr också aningen enformig eftersom mesta delen av filmen utspelar sig i stridsvagnen ”Fury”. Actionscenerna och striderna är välgjorda och från början är de riktigt fascinerande att följa, men när man efter ett tag lär sig hur stridsvagnarna och soldaternas taktiker fungerar blir det en gnutta variationslöst och långsamt. Filmen har några svackor framåt mitten som känns likformiga, men som tur är lyckas Fury rycka upp sig mot slutet igen.
Allt som allt är Fury en riktigt bra krigsfilm. Skådespelarna presterar på topp och handlingen är kraftfull och minnesvärd. Filmen är lite entonig ibland men det kompenseras av den genomtänkta skildringen av kriget.
