Fakta:

I den tredje säsongen av Gossip Girl får vi återse Blake Lively, Leighton Meester, Penn Badgley, Chace Crawford, Taylor Momsen, Ed Westwick, Jessica Szohr, Kelly Rutherford, Matthew Settle, Connor Paolo och Zuzanna Szadkowski i huvudrollerna. Säsongen är 887 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2009.

 

 

Jag hade aldrig trott att jag skulle gilla Gossip Girl så mycket som jag faktiskt gör eftersom den är stereotypisk och ytlig, men tack vara karaktärernas utveckling och alla spännande intriger så har jag fallit pladask och blivit förälskad i serien. Den tredje – och bästa – säsongen hittills känns på något sätt mognare än de tidigare eftersom karaktärerna har växt upp, avslutat gymnasiet och nu börjar på college. Det är kul att se att serien rör sig framåt och intressant med karaktärernas förändrande liv.

 

 

Skådespelarna är återigen toppen. Rutherford, Westwick,  Meester och Liverly är de jag gillar mest eftersom de lyckats skapa ett oväntat djup hos sina karaktärer, men ingen presterar dåligt. Den enda skådespelaren jag inte gillar är Taylor Momsen men det är på grund av hennes avskyvärda karaktär och inte på grund av hennes egen insats. Denna säsong visar även upp några duktiga gästskådespelare, bland annat den aningen överdrivna Tyra Banks och charmiga Hilary Duff.

Oväntat nog är Gossip Girl faktiskt riktigt spännande och laddad trots att den också är överdramatisk ibland. Tempot är högt i säsongen och det finns gott om cliffhangers. Det enda jag stör mig på är egentligen karaktärernas bristande kommunikation. Det känns som att alla ljuger för alla – oftast på grund av löjliga anledningar – och att de flesta problemen hade kunnat lösas väldigt smidigt om de bara pratat med varandra och varit ärliga. Det är förstås det som bygger upp majoriteten av intrigerna, men efter så här många lögner önskar man som tittare att se lite ”happily ever after” också.

 

 

Allt som allt är den tredje säsongen av Gossip Girl riktigt bra. Med sitt tempo, sin spänning och sina begåvade skådespelare lyckas säsongen bygga upp ett stort beroende som blir starkare av alla cliffhangers. Många som inte sett serien tror att den är ytlig och överdriven, och visst – ja, det kan den vara ibland - men det är så mycket mer. Tar man sig bara förbli den svaga första säsongen så lovar jag att man till sist kommer att älska serien.