Ex_Machina
Längd: 1h 43 min.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2015-08-17.
Genre: Drama, science fiction.
Skådespelare: Domhnall Gleeson, Alicia Vikander, Oscar Isaac, Corey Johnson, Sonoya Mizuno etc.
Filmbolag: Universal Sony.
"I en avskild tillflyktsort i bergen pågår ett ovanligt experiment, en begåvad IT-miljardär har bjudit in en ung man att testa en artificiell intelligens hos en kvin- nlig robot. Men experimentet förvandlas till en mörk, psykologisk kamp - ett triangeldrama där lojaliteten splittras mellan människa och maskin."
Ex_Machina är riktigt snygg, med vacker miljö och ett hänförande foto. Fast de diskreta effekterna inte är uppseendeväckande är det svårt att inte imponeras av de subtila animeringarna. Därtill ger den dynamiska musiken innehållet styrka.
Nathan bjuder in Caleb till sitt labb.
Filmens fascinerande koncept är otroligt tankeväckande och fast det långsamma tempot ibland uppfattas som tradigt skapar stillsamheten en spänd atmosfär. De tysta dialogerna väcker tillsammans med den noggranna sammansättningen av ljus och ljud en stämning som varierar mellan att vara oskyldig och kuslig.
Den människoliknande roboten Ava är under observation.
Skådespelarna presterar utomordentligt och både Gleeson (The Revenant) och Vikander (The Danish Girl) gör stort intryck. De lever in sig i sina roller, levererar starkt och de trovärdiga insatserna gör att tittaren genuint bryr sig om deras karaktärer.
Kyoko lyder Nathans minsta vink.
Men trots filmens många framgångar är Ex_Machina långt ifrån perfekt. Förutom att tempot gör att filmen upplevs som sval, framstår några scener som överdrivna och fåniga. Därtill kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker om slutet. Känslan när eftertexterna började rulla var antiklimatisk: eftersom inte mycket händer under filmens gång hade jag hoppats på en mer explosiv avrundning. Å andra sidan finns en sida av mig som upplevde den överraskande vändningen som fenomenal.
Caleb luras in i en härva av lögner.
Ex_Machina är en riktigt bra film. Fotot är vackert, konceptet fascinerande, skåde- spelarna utmärkta och budskapet tankeväckande. Men när det kommer till kritan är det tempot som är avgörande: stillsamheten blir både filmens styrka och svaghet, där en spänd atmosfär skapas på bekostnad av ett långsamt framåtskridande.
