Originaltitel: The Calling.
Serie: Endgame #1.
Längd: 511 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
"Tolv spelare är kallade till striden. Tolv ungdomar från uråldriga familjer. Mänskligheten härstammar från deras ätter och de valdes ut för tusentals år sedan. Sedan dess har de förberett sig, varje dag, på Spelet. De är smarta, korkare, starka, svaga, lata, vackra, fula, goda och onda. De har inga superkrafter, kan inte flyga, förvandla bly till guld eller hela sig själva. När döden kommer är det slut. För dem och för oss alla. En av dem måste lösa den stora gåtan. Annars är allt förlorat."
Kallelsen gör mig kluven. Å ena sidan är det en oerhört fascinerande roman. Det annorlunda konceptet är riktigt intressant och bokens komplexitet fängslar. Kallelsen har dessutom en del riktigt intensiva scener som gör att det är svårt att släppa taget.
Men som läsare får vi följa alldeles för långa karaktärer. Tolv karaktärer introduceras på samma gång och vi får inte riktigt lära känna någon av dem på djupet. De korta kapitlen hoppar mellan olika perspektiv och eftersom berättarrösterna är lika varandra blandas karaktärerna ihop. Det är många att hålla reda på och det är svårt att känslomässigt knyta an till dem. Eftersom inte tillräckligt med tid spenderas med varje individ upplevs de knappt vara verkliga personer och det gör att hela berättelsen faller platt.
En annan svaghet är att bokens abstrakta stil skapar stor förvirring. Frey förklarar inte mycket kring Spelet och som läsare vet vi knappt vad det går ut på. Det lilla som faktiskt avslöjas blir inte tillräckligt för att skapa ett engagemang och som läsare kände jag mig exkluderad.
Kallelsen har i grund och botten riktigt stor potential, men mängden karaktärer samt de bristande förklaringarna gör att intresset falnar. Det fascinerande konceptet får mig dock att vilja läsa mer och jag ser fram emot att ta del utav fortsättningen.