Tsatsiki, farsan och olivkriget är regisserad av Lisa James-Larsson och i huvudrollerna är Emrik Ekholm, Adam Gutniak, Johan Hallström, Christine Meltzer, Liv Mjönes, Jonatan Rodriguez och Sara Vilén. Filmen är 95 minuter lång, är barntillåten och släpps 21 mars 2016 av Nordisk film.
Handling
"Tsatsiki längtar till sommarlovet då han ska åka till Grekland för att bo hos sin pappa Yanis. När Tsatsiki anländer till byn är det dock inte riktigt som han mindes det. Pensionat och krogar är öde, det är kris i Grekland och i hans älskade by. När pappa berättar de dåliga nyheterna att han kanske måste sälja både hotellet och olivlunden så inser Tsatsiki att det är upp till honom att rädda hotellet, annars kommer hans älskade plats i Grekland att gå förlorad."
Recension
Tsatsiki, farsan och olivkriget är en trivsam och småmysig film, som dock saknar den värme och entusiasm jag hoppats på att få se. Det glättiga manuset tillsammans med den omogna huvudkaraktären resulterar i att filmen inte blir mer än okej.
Tsatsiki återvänder till sin familj i Grekland.
Det som utmärker filmen är de bedrövliga skådespelarprestationerna. Emrik Ekholm (Vi är bäst!) och de andra barnen framför sina repliker på ett krystat och onaturligt sätt: helt utan känsla. De är oengagerade, tafatta och uppträder konstlat. Bristande erfarenhet är inget att skylla på, för här saknas något grundläggande: talang.
Tillsammans med vännerna försöker Tsatsiki rädda hotellet.
Filmens bästa aspekt är miljön och alla dess färger. Nyanserna av blått och grönt får mig att längta till sommaren och värmen. De vackra vyerna över klarblått vatten och gröna fält fängslar och inger en behaglig samt lugnande känsla. Fast filmen har många brister känner jag att den är värd se, just tack vare atmosfären som skapas av omgivningen.
Kärlek blossar upp mellan Alva och Tsatsiki.
Tsatsiki, farsan och olivkriget är dock oerhört klyschig. Jag är van vid stereotypiska filmer men detta fick det att krypa i kroppen. Det kändes nästan genant att höra de förlägna replikerna och se scener vi upplevt många gånger tidigare. Filmen är så pass förutsägbar att den känns bortkommen.
I byn är alla som en enda stor familj.
Som helhet är Tsatsiki, farsan och olivkriget en svag film. Barnskådespelarna presterar inte bra och manuset är tyvärr alldeles för klyschigt i min smak. Det som kompenserar är den fantastiska miljön och det småmysiga konceptet, men tyvärr väger det inte upp bristerna.