Originaltitel: Horde.
Serie: Razorlands #3.
Längd: 434 sidor.
Bokförlag: Modernista.
"Staden Räddning är omringad, monstren har samlats vid stadsportarna och den här gången kommer de inte att ge sig av. Men Spadertvå är inte den som tar till flykten. Med knivar i händerna och kompanjonerna vid sin sida, kommer hon inte att ge upp, vare sig hon kämpar för stit liv eller Tåligs kärlek. Framför sig har de sitt livs strid. Den här gången är det mer än en enstaka enklavs eller utposts öde det handlar om. Den här gången står hela mänsklighetens överlevnad på spel."
Hord är en riktigt bra avslutning på en riktigt bra trilogi. Den actionfyllda boken har näst intill konstant spänning och fast ett par sega sekvenser förekommer håller den generellt sett ett högt tempo. Språket både underhåller och berör, och Aguirres briljans ser till att hon blir ihågkommen långt efter att den sista sidan är läst.
Protagonisten Spadertvå har redan från början varit en kick-ass hjältinna och det är otroligt inspirerande att hon alltid vågar stå för sina åsikter. Hord fick mig att även fastna mer för Tegan och Stalker, då båda två genomgår stora utvecklingar. Sedan hans agerande i Utpost har jag dock haft svårt för Tålig, men som tur är lyckas Hord få honom att framstå som lite mer sympatisk än tidigare.
Hord är en bok som har det mesta: småputtrig romans, underhållande humor och nag- elbitande action. Dessutom fortsätter världens komplexa uppbyggnad att imponera och Aguirres språk att beröra. Allt som allt knyter Hord ihop säcken bra och ger läsaren ett tillfredsställande slut på trilogin.