Ingenting och allting
Originaltitel: Everything, everything.
Serie: fristående.
Längd: 296 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
"Madeleine har en extremt ovanlig immunsjukdom - hon är allergisk mot världen och lever sitt liv instängd hemma. Hon har lärt sig att vara nöjd med det. Tills Olly flyttar in i grannhuset. Är det värt risken att dö för att få röra vid honom? Och vad är livet egentligen värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?"
Ingenting och allting är en otroligt fin och genomtänkt debutroman. Protagonisten Mad- die inspirerar med sin positiva utstrålning och konceptet griper tag redan vid första sidan. Nicola Yoon har därtill ett fantastiskt bra flyt på texten och hennes förmåga att blanda humor, romantik och tragedi får henne att framstå som en mycket erfaren författ- are.
Romanen är skriven i ett mycket annorlunda format. Utöver den vanliga brödtexten fin- ns både illustrationer, chatt- och maildialoger, bokrecensioner, guider och liknande. Det ger boken en unik struktur och skapar en läsupplevelse som är både varierande och fängslande. Därtill är kapitlen mycket korta - allt från bara en mening till ett par sidor – vilket gör Ingenting och allting lättsam och snabbläst.
Det jag tycker minst om med boken är dock att romansen inleds så hastigt. Redan innan de träffas visar Olly ett stort engagemang för Maddie och deras plötsliga förälskelse känns inte trovärdig. Relationen fortskrider dessutom väldigt snabbt och fast de har många otroligt gulliga stunder ihop upplevs förhållandet vara för påskyndat för att vara övertygande. Därtill anser jag att Ingenting och allting avslutas lite abrupt, och jag hade gärna läst ett par sidor till för att runda av berättelsen.
Ingenting och allting är en imponerande debut som genom sin unika struktur och sina härliga karaktärer är svår att släppa taget om. Jag vill definitivt läsa mer av Nicola Yoon i framtiden.