Vid det här laget börjar det märkas att The Big Bang Theory hållit på ett tag. Den nionde säsongen är nämligen riktigt ojämn, saknar ett konsekvent fokus och upplevs som all- mänt rörig. Men trots den successivt försämrande kvalitén är säsongen tillräckligt char- mig för att hålla intresset vid liv.

 

 

Seriens nionde säsong har större inslag av drama. Dessvärre har detta en negativ inver- kan på karaktärerna: Howard och Bernadette kommer i skymundan och Raj blir allt svårare att sympatisera med. Den nya stilen bidrar även till en hel del missad potential, och många av chanserna till att utveckla relationen mellan Penny och Leonard försum- mas. Deras förhållande djupnar aldrig och de flesta frågorna som väcks lämnas obesvar- ade, vilket gör att säsongen känns ryckig. I slutändan är det Sheldon som håller serien uppe.

 

 

Men trots säsongens brister är det omöjligt att inte charmas. Tack vare sin livfullhet och sina briljanta skådespelare engagerar The Big Bang Theory tittaren även när den är som sämst. Det intelligenta manuset innehåller dessutom en kombination av vetenskap, nörd- iga referenser och rappa repliker som både värmer och underhåller. Skratten är många och den lättsamma tonen får mig som tittare att känna mig avslappnad.

 

 

Fast den inte lever upp till sina föregångare tycker jag mycket om den nionde säsongen av The Big Bang Theory. Med värmande humor, lysande skådespelare och charmerande karaktärer är den omöjlig att inte tycka om. Dock sammanfattar det abrupta slutet – med sin lönlösa upptrappning och sina obesvarade frågor – säsongen alltför väl.