Målarens musa är en lågmäld men djupt atmosfärisk roman. Den passionerade kärlekshistorian griper tag redan från första sidan, och fast handlingen rör sig långsamt framåt gör händelsernas intensitet det svårt att släppa taget om boken. Stämningen är tryckande, och engagemanget för de komplexa karaktärerna håller läsaren på helspänn, eftersom man hela tiden undrar hur de ska komma ur hemlighetsmakeriet välbehållna.

 

Det som gör Målarens musa så gripande är det fylliga språket. Rikt på detaljer gör de levande beskrivningarna att läsaren helt förlorar uppfattningen om tid och rum. Allt beskrivs med sådan känsla att det är lätt att se det hela framför sig. Det målande språket är dessutom precis lagom kryddat med metaforer, och skönheten i den nästintill poetiska texten lämnar bestående avtryck.  Målarens musa är inte en bok man glömmer i första taget.

 

Den sensuella bokens hjärtknipande berättelse förankras dessutom i verkliga, historiska händelser. Målarens musa är nämligen inspirerad av historien bakom Edvard Munchs målning ”Skriet”. Fast en stor del av romanen är påhittad, är det riktigt intressant och lärorikt att läsa om den kända konstnärens liv. Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att jag hade velat ha ett lite annorlunda avslut på boken.

 

Allt som allt är Målarens musa en romantisk och smågalen kärlekshistoria, som verkligen investerar läsaren i karaktärerna. Detta var allt som jag vill ha i en sommarläsning.