Många serier förlorar tittarens intresse om de pågår för länge. Ofta beror det på att ingenting nytt tillförs – eller tvärt om: att serien byter spår totalt. Men trots att Grey’s Anatomy har tolv år på nacken är det fortfarande en förvånansvärt stark och engagerande serie. Den tolfte säsongen är riktigt spännande – med högt tempo, intressanta medicinska fall och fantastisk kemi mellan de dynamiska skådespelarna. Avsnitten får tittaren att sitta som på nålar och beroendet är påtagligt.

 

 

Den tolfte säsongen av Grey’s Anatomy berörde mig. Det fängslande dramat och de gripande fallen fick mig verkligen att känna, och jag både skrattade och grät. Men den har sina svagheter, som fick mig att sucka högt och himla med ögonen. Exempelvis är det oerhört tröttsamt att karaktärerna bråkar hela tiden. I alla avsnitt grälar de, och varje gång ett problem blir löst så uppstår ett nytt. Efter ett tag blir det riktigt påfrestande och det gick mig verkligen på nerverna att de aldrig kunde vara nöjda med sina liv. En annan sak som jag störde mig på var förutsägbarheten, som blev särskilt påtagligt i sista avsnittet där jag kunde lista ut allting långt innan det hände.

 

 

Som helhet är den tolfte säsongen av Grey’s Anatomy riktigt bra. Skådespelarna levererar starkt och dramat griper tag och berör. Trots att den är förutsägbar och påfrestande med alla gräl så är det en serie som är omöjlig att släppa taget om.