Precis som tidigare delar är den fjärde säsongen av The Good Wife väldigt lätt att fastna för och tycka om. Jag imponeras verkligen av den höga kvalitén som alla avsnitt håller: det finns inga utfyllare eller avsnitt som sticker ut på grund av en svacka i manuset. Istället är de oerhört genomtänkta, och den välgrundade kombinationen av spännande intriger, humor och intressanta, juridiska fall engagerar tittaren från början till slut.

 

 

Något som jag verkligen tycker om är att de komplexa karaktärerna inte är desamma som de var i seriens början. De utvecklas hela tiden, och det är riktigt intressant att följa deras förändringar. Att karaktärerna levandegörs så pass väl och känns så verkliga är mestadels de briljanta skådespelarnas förtjänst. De gör oerhört bra ifrån och lever in sig i rollerna så pass mycket att de blir dem. Det är dessutom roligt att se så många välkända gästskådespelare, och exempelvis Denis O’Hares och Dylan Bakers insatser är mycket minnesvärda.

 

 

Den fjärde säsongen av The Good Wife är den hittills starkare. Med hjälp av humor och intriger skapar den ett beroende som inte släpper taget förrän flera dagar efter sista avsnittet är slut.