Tusende våningen är ett trollbindande debut, som genom skandaler, skarp social hierarki och häftig teknologi bäst kan beskrivas som Gossip Girl i futuristisk miljö. Vi följer fem huvudpersoner, vars paralleller sammanvävs på ett snyggt sätt. De är mycket intressanta att följa och som läsare brydde jag genuint om dem. Men mest imponerad är jag den mångfald som McGee skapat. Hon har på ett väldigt naturligt sätt integrerat personer med skilda hudfärger och sexualiteter i handlingen, och gör ingen stor grej utav deras olikheter.

 

En nackdel med att ha så många berättarröster är dock att det tar ett tag att vänja sig vid. Eftersom de fem protagonisterna introduceras med rätt korta mellanrum är det i början svårt att komma ihåg vem som var vem. Det är inte förrän mer bakgrundsinformation lagts till och karaktärerna växt sig allt mer komplexa som det är lättare att skilja dem åt.

 

Något som verkligen tilltalar mig med Tusende våningen är de spännande intrigerna. En handling fylld med hemligheter och konspirationer är nämligen helt i min smak och gjorde Tusende våningen till en riktig bladvändare. Däremot hade jag gärna velat ha en mer konkret världsuppbyggnad. McGee förklarar väldigt lite om hennes framtidsvision och som en följd blir det svårt att förstå konceptet och syftet med tornet. Många frågor om hur samhället ser ut och fungerar väcks under läsningens gång, men nästan ingen av dem besvaras, vilket minskar världens trovärdighet.

 

Tusende våningen är en förvånansvärt stark debutroman. Jag hade svårt att släppa taget om boken och fängslades av språket samt de intressanta intrigerna. Om du tycker om tv-serien Gossip girl är Tusende våningen verkligen en bok för dig.