Sherlock är minst sagt en välgjord serie – med intelligent manus, läckra effekter och storslagen musik. Den kombinerar skickligt det spännande dramat med värmande humor, vilket lättar upp stämningen och får tittaren att skratta högt.

 

 

Karaktärerna är oerhört lätta att tycka om, mycket tack vare de briljanta skådespelarna. Både Benedict Cumberbatch och Martin Freeman glänser i sina roller, och deras mästerliga samspel har en väldigt tilltalande dynamik. Båda bemästrar också karaktärernas kroppsspråk och ansiktsuttryck, och har en fantastisk förmåga att få tittaren att skratta utan att säga ett ord.

 

 

Nu till själva avsnitten. Den tredje säsongen är som förväntat inte särskilt lång, utan består av tre stycken filmlånga avsnitt. Säsongen inleds med ”The empty hearse”, som främst skildrar efterverkningarna av förra säsongsfinalen. Det är ett berörande och underhållande avsnitt, om även något långsamt. Det andra avsnittet, ”The sign of three”, känns mest som utfyllnad och är säsongens svagaste del då upplägget är lite rörigt. Serien rycker dock upp sig, och ”His last vow” markerar ett intensivt säsongsavslut med oväntad cliffhanger.

 

 

Allt som allt är den tredje säsongen av Sherlock lyckad. Blandningen av spänning och humor är perfekt avvägd, och de utomordentliga skådespelarna lyfter avsnitten till skyarna. Jag ser väldigt mycket fram emot den fjärde säsongen, men först: The abominable bride!