Two and a half men har sakta men säkert blivit allt sämre. Fast den elfte säsongen har några ljusglimtar, finns ingen tvekan om att det är seriens sämsta säsong hittills. Two and a half men har nästan helt slutat vara rolig, just på grund av att handlingen vid det här laget är så grymt urvattnad. De fantasilösa skämten får på sin höjd fram några fniss, men oftast är de för vulgära och taktlösa för att jag ska underhållas.

 

 

I den här säsongen är inte Jake med. Istället introduceras en ny karaktär: Jenny, som är den avgångne Charlies dotter. Jag såg fram emot att se en ny karaktär fräscha upp serien, men det visade sig Jenny verkligen inte var rätt person för det. Jag hade nämligen svårt för henne redan från första avsnittet. Sättet som hon kommer in i serien på känns oerhört ansträngt, och nästintill desperat. Att hon dessutom knappt gör mer än att dricka och ligga runt gör henne till en riktigt tråkig karaktär att följa.

 

 

Men säsongen är inte katastrofal. Första halvan är rätt dålig, men den blir faktiskt roliga framåt slutet. Där skiftar fokus återigen tillbaka till Alan, och jag underhölls förvånansvärt mycket av parallellen där han antar identiteten som Jeff Strongman. Det var just detta som hindrade säsongen från att bli ett bottennapp.

 

Den elfte säsongen är alltså en färglös kopia av tidigare delar. Den bidrar inte direkt med något nytt, utan upprepar bara sådant som vi redan har sett dussintals gånger tidigare. Det är tur att Strongman-parallellen fanns med, annars skulle serien har sjunkit snabbare än en sten.