FAKTA

Författare: Colleen Hoover.

Originaltitel: It ends with us.

Serie: Fristående.

Längd: 406 sidor.

Förlag: LoveReads by Forum.

 

 

 

 

 

 

Jag gav mig in i läsningen utan att veta något om boken. Det jag förväntade mig var en typisk, romantisk berättelse: för det är precis det som jag har fått när jag läst andra verk av Hoover. Och visst börjar Det slutar med oss som en renodlad romance, och det tog ett tag innan jag förstod vilken riktning boken skulle ta. Men det visade sig att Det slutar med oss skulle utvecklas till att bli en kontroversiell och genrebrytande läsning, och bli väldigt väldigt gripande…

 

I början berättas Det slutar med oss i två tidsparalleller: en utspelar sig i nutid, medan den andra utspelas i brevform och återberättar huvudpersonens förflutna. Jag brukar inte vara särskilt förtjust i romaner som använder den typen av ”tidshopp”, då jag ofta upplever att det sätter paus på den huvudsakliga storyn. Men här fungerar det, och som läsare var jag lika hänförd av båda parallellerna.

 

Jag inledde recensionen med att skriva att Det slutar med oss är genrebrytande. Med det menade jag att det är en romance, men inte alls så där varm och fluffig som man ofta förväntar sig av den genren. Visst har den kärleksfulla stunder, där man får ett sånt där fantastiskt euforirus, men den vågar också bli mörk och rå. Den är genrebrytande på så sätt att den vågar ta ett steg ifrån allt gulligull och också integrera svåra ämnen, och på så sätt göra att boken verkligen nästlar sig in i läsarens hjärta. Jag blev faktiskt riktigt berörd, och hade svårt att lägga ifrån mig boken just för att jag var tvungen att försäkra mig om att allt slutade väl.

 

Något annat som jag verkligen fastnade för var karaktärerna. Huvudpersonen, Lily, är komplex och välutvecklad och känns som en verklig individ. Hon är dessutom en riktigt stark individ, lätt att sympatisera med och en stark inspirationskälla. Men även sidkaraktärerna är svåra att inte tycka om, och dynamiken mellan dem är så tilldragande, så äkta.

 

På grund av ämnena som boken behandlar, hade Det slutar med oss kunnat sluta riktigt illa. Jag säger inte att man bör gå som katten kring het gröt, men det är ändå viktigt att tänka på vilka signaler som saker och ting sänder ut. Men Det slutar med oss sköter det hela riktigt bra, och slutet knyter ihop säcken snyggt samtidigt som den ger ett gott budskap. Jag gillar dessutom hur titeln integreras i epilogen: skickligt gjort.

 

Allt som allt är Det slutar med oss bra. En av Hoovers bästa, faktiskt, och definitivt ett måste för dig som är sugen på en kraftfull och lite kontroversiell läsning.