Animal farm
Författare: George Orwell.
Svensk titel: Djurfarmen/Djurens gård.
Serie: Fristående.
Längd: 95 sidor.
En dag glömmer Jones att mata sina djur, och ett uppror med grisarna Napoleon och Snöboll i täten leder till att djuren tar över gården. De lovar att eliminera alla orättvisor, och att alla med fyra ben ska främjas. Men tiden går, och idealen kurrupteras och glöms bort. Och något nytt och oväntat växer fram.
Animal farm är en briljant satir. Den skrevs 1945 men är minst lika aktuell idag. Faktum är att boken är skrämmande lätt att relatera till dagens samhälle, vilket gör läsningen rätt obehaglig.
Stämningen i Animal farm är mörk. Själva handlingen är enkel och baseras på den ryska revolutionen, men desto mer komplex är de många metaforerna, som symboliserar bland annat manipulation och faran med okunskap. Bokens budskap är tankeväckande och minst sagt viktigt. Samtidigt är Animal farm packad med cynisk humor och ironi.
Trots den enkla handlingen är boken riktigt spännande. På få sidor lyckas Orwell bygga upp en tät atmosfär och konstruera karaktärer som läsaren verkligen fastnar för. Deras djup och komplexitet väckte genuina känslor hos mig, vilket också gjorde deras livsöden mer berörande. Favoriten var förstås hingsten Boxer. Åh, Boxer.
Som helhet är Animal farm en enastående klassiker. Verkligen enastående. Den fick mig att tänka. Den fick mig att känna. Och den gjorde mig genuint rädd. Inte för spöken eller vålnader, utan för något mycket farligare: människor som inte kan hantera sin makt.
