H.C. Andersen är en antologi bestående av 36 noveller av olika författare, som på ett eller annat sätt anknyter till eller återberättar en historia av just H.C. Andersen. Det är inte helt lätt att recensera en antologi, eftersom de olika författarna har skilda stilar och förmågor. Det är inte heller enkelt att skriva noveller: skribenten behöver på kort tid både fånga läsarens intresse och avrunda berättelsen snyggt. Och tyvärr, är det något som jag anser att många misslyckades med i H.C. Andersen.

 

Några av novellerna i H.C. Andersen lyckades behålla mitt intresse. Dessa inkluderar bland annat ”Den fula ankungen”, ”Det här fixar du” och ”Näktergalen”. Dessvärre höll majoriteten inte måttet. I många av novellerna händer det ingenting. Andra noveller är så pass korta att berättelsen tar slut precis när det känns som att den börjat. Det blir lite snopet, när uppladdningen nästan är längre än själva poängen med historien. På grund av det upplever jag att novellerna inte gav mig mycket som läsare. De kändes för intetsägande.

 

Rent generellt är H.C. Andersen inte vad jag hade förväntat mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade trott, men jag hade i alla fall räknat med en lite mer sagolik och magisk känsla än vad jag fick. Och med tydligare anknytning till Andersen. Nu är novellerna väldigt löst förankrade, och det är inte alltid helt uppenbart vilken berättelse som en novell baseras på. Förövrigt känns formgivning och språk ofta (men inte alltid) amatörmässig och krystad. Som helhet är alltså inte H.C. Andersen en antologi som föll mig i smaken, och jag kan inte förmå mig att rekommendera den vidare. Tyvärr.