Brun flicka drömmer är Jaqueline Woodsons memoar. Det är en intressant och kraftfull läsning, skriven i vers. Läsningen är tankeväckande, och känns genuin: det som står är rått, ocensurerat och äkta.

 

Jag är emellertid inte ett särskilt stort fan av självbiografiska böcker, och jag var faktiskt inte medveten om att Brun flicka drömmer var en sådan förrän efter att den anlänt. Det, i kombination med att boken är skriven i vers, gjorde att jag hade lite svårt att luta mig tillbaka och helhjärtat njuta av upplevelsen. Men detta beror som sagt enbart på egna preferenser och inte på boken som sådan.

 

Som helhet är alltså Brun flicka drömmer en bra och läsvärd bok, men inte riktigt en bok i min smak.