Mot framtiden är ett praktexempel på en bok som har något viktigt att säga, men som ändå inte riktigt lyckas fånga upp mitt engagemang. Boken är ett feministiskt manifest, och ett mycket intressant sådant. Jag lärde mig en hel del under läsningen och kan inte undgå att imponeras av Clara Henrys passion och styrka. Boken är insiktsfull och inspirerande, och fick mig att känna mig kraftfull och berättigad. Jag tycker också om att det allvarliga ämnet kombineras med Henrys karakteristiska humor.

 

Men något saknas. Och det jobbiga är att jag inte ens vet vad. Men jag kände mig helt enkelt inte engagerad av läsningen. Trots allt jag lärde mig, trots Henrys härliga berättarröst så kände jag mig som ett enda stort ”meh” gentemot boken. Det är inte mycket till argument, men på grund det kan jag inte undgå att känna mig neutralt inställd till boken. Den gjorde helt enkelt inte tillräckligt stort intryck och jag upplever att den inte tillräckligt tankeväckande eller revolutionerande för att jag skulle börja se på världen annorlunda. Allt som allt: en bra bok. För rätt person.