Jag har en förkärlek för dramatik, varpå den här moderna såpoperan passar mig som handen i handsken. Nashville är nämligen en intrigfylld dramaserie som inte tvekar när det kommer till användningen av cliffhangers. Det hela är mycket spännande, och den fjärde säsongen är inget undantag. Fullproppad av konspirationer, komplotter och drama drama drama blir det en mycket lyckad fortsättning på den här underskattade serien.

 

 

Men tolka mig inte fel. Det finns mer med Nashville än bara drama. Serien är rolig. Berörande. Och så där sockersött gullig och romantisk att man bara vill omfamna allt och alla i en gigantisk björnkram. Sen gör skådespelarna också mycket bra ifrån sig, och som tittare uppskattar jag verkligen hur de lever sig in i sina roller. De gör dem lätta att relatera till och sympatisera för, och inte minst inspirerande. Karaktärerna är härligt kaxiga, vågar stå upp för sig själva och klarar alltid av att ta sig tillbaka efter ett hårt fall. Vidare är det också roligt att se så många välkända ansikten gästa säsongen, däribland Elton John, Steven Tyler, Kesha, Robin Roberts, Whoppi Goldberg och Raven-Simoné.

 

 

Sen är Nashville förstås inte en serie utan brister. Långt ifrån. Den innehåller många klyschor, är ofta förutsägbar och sällan helt trovärdig. Det är inte en serie som passar alla. Men den betyder mycket för mig. Den får mig att känna och lyckas skapa ett genuint intresse hos mig som tittare. Det är en serie med hjärta och budskap, och därför gör det mig inget att den inte är helt perfekt: den har min fulla uppmärksamhet ändå.