THE LAST TIME I LIED
Författare: Riley Sager (pseudonym för Todd Ritter).
Svensk titel: Två sanningar och en lögn.
Genre: Thriller.
Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, kidnappning, mord, mordförsök, drunkning, cancer.
Representativt innehåll: Schizofreniformt syndrom
Serie: –
Längd: 370 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2018).
Bokförlag: Dutton books.
HANDLING
En natt ser trettonåriga Emma sina kamrater smyga ut ur stugan på kollot. Det sista hon såg var Vivian, som stängde dörren efter dem och hyschade åt Emma att vara tyst. Femton år senare blir Emma erbjuden att återvända till kollot som ledare, och hon ser sin chans att ta reda på vad som verkligen hände med flickorna. Men något står inte rätt till, och när Emma gräver djupare måste hon sortera lögner från sanning, och möta hot från såväl det förflutna som i nuet.
RECENSION
Vanligtvis har jag svårt för böcker som fokuserar på en något som ägt rum i det förflutna. Detta eftersom protagonisten själv inte varit med om händelserna, vilket ofta medför i ett passivt och antiklimatiskt berättande. Men alla regler har undantag, och i THE LAST TIME I LIED fungerar detta riktigt bra. Båda tidsparallellerna är intressanta att följa och vävs skickligt ihop med varandra, för att tillsammans arbeta mot en gemensamt klimax. Resultatet? Jag tyckte verkligen om THE LAST TIME I LIED.
THE LAST TIME I LIED är inte en roman utan brister. Den innehåller såväl klyschor som stundtals bristande komplexitet. Men det var faktiskt väldigt lätt att förbise. Boken är väldigt lätt att ta till sig, med behagligt språk och ett gripande koncept. Riley Sager har ett enkelt men intelligent sätt att skriva, och bara genom hans sätt att formulera sig uppstår vändningar som jag inte såg komma. Sen gillar jag också stämningen. Boken utspelas på ett sommarkollo, och det är något med skogsmiljön och alla stugor som skapar en såväl tilltalande som lite krypande atmosfär.
Personligen föredrar jag den här typen av thrillers framför vänliga ”kriminalare”. Att följa en polisutredning är i mina ögon bland det tråkigaste man kan göra. Att däremot se en redan involverad individ själv leta ledtrådar och bli indragen i ett stort mysterium är något som jag fängslas av. Och THE LAST TIME I LIED gör det riktigt bra. Boken blir aldrig obehaglig eller läskig, men det spännande mysteriet som ligger i dess centrum fick mig att sitta som på nålar i väntan på ett avslöjande.
Allt som allt uppskattade jag THE LAST TIME I LIED. Visst, det är inget mästerverk, men helt klart en underhållande thriller. Om du letar efter något snabbläst och lagom spännande, rekommenderar jag denna till dig.
BETYG: 6,75/10