GEMINA
Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff.
Svensk titel: –
Genre: Science fiction.
Traumatiskt innehåll: Droger, mord, dödsfall.
Representativt innehåll: –
Serie: The illuminae files #2.
Längd: 659 sidor.
Publiceringsår: 2016.
Bokförlag: Knopf books for young readers.
HANDLING
Hanna är stationschefens dotter. Nik är en motvillig medlem i en familj med brottslingar. På väg mot dem är Kady, med nyheter om invasionen i Kerenza. När ett elit-team tar över stationen, måste Hanna och Nik försvara sitt hem. Men utomjordiska rovdjur hugger ner stationens boende en efter en, och ett fel i stationens maskhål börjar slita uti tid-rum-kontinuumet. Nu handlar det inte bara om deras egen överlevnad, utan ödet för hela universumet.
RECENSION
Amie Kaufman och Jay Kristoff är gudar. Det finns ingen annan förklaring till hur Gemina kan vara så här bra. Den är så pass bra, att det känns ärofyllt att ha den i min samling. Jag skojar inte. Efter att ha läst klart den sista sidan känner jag tacksamhet. För att lilla jag har fått tagit del av en så stor bok. Wow.
Jag skulle definiera Gemina som en visuell berättelse. Med det menar jag att den, med skillnad från den normativa romanen, inte består av sida upp och ner fylld med text. Istället berättas historien genom transkriberade ljudfiler, chattmeddelanden, rapporter och med hjälp av illustrationer av Marie Lu. När något betydande händer används inte bara ord. Istället förstärks det grafiskt. Explosioner skrivs hetlevrat ut över hela uppslag. Kaos intensifieras genom ett virrvarr av näst intill obegripliga meningar. Och tystnad markeras med tomma, svarta sidor. Det hela ger en unik dramaturgisk touch, och stärker den emotiva effekten eftersom boken får läsaren att känna såväl genom sina ord som sitt upplägg.
Gemina är också visuell på så sätt att språket i sig är väldigt bildligt. Metaforer, jämförelser och liknelser skapar tydliga bilder i läsarens huvud, samtidigt som det ger romanen en vacker jargong. Men tro inte för en sekund att Kaufman och Kristoff använder sitt uttryckssätt för att kompensera för bristande innehåll, för det stämmer verkligen inte. Tempot är högt, actionen ständig och vändningarna många. Gemina har en episk handling och ordentligt med spänning där blodtörstiga utomjordingar, skjutglada ”rymdpirater” och en opålitlig AI kombineras till en perfekt mix. Och mitt i allt våld finns en lagom dos romantik och humor som lättar upp stämningen.
En annan av bokens styrkor är karaktärerna. Jag förälskade mig i både Hanna och Nik, som enligt mig var betydligt intressantare att följa än Kady och Ezra från Illuminae. Jag älskar deras intelligens, deras sarkastiska tilltalssätt och deras excentriska trotsighet. Men framför allt fastnade jag för deras härliga dynamik till varandra, och det faktum att de har brister och påverkas av situationen runt om dem.
Gemina är alltså riktigt bra. Lite klyschig, och något mödosam att hänga med i ibland, men allt som allt en riktig upplevelse.
BETYG: 8,5/10