PAPERWEIGHT
Författare: Meg Haston.
Svensk titel: –
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Anorexi, bulimi, självmord.
Serie: Fristående.
Längd: 288 sidor.
Bokförlag: Harper Teen.
HANDLING
Stevie har skrivits in för en 60-dagars behandling mot bulimi. Livet är en mardröm. Sköterskor studerar henne under måltiderna, följer med till badrummet och utmanar henne att äta sådant som hon har kämpat för att undvika. Men det ingen vet är att Stevie inte planerar att fullfölja behandlingen. Istället tänker hon avsluta sitt liv.
RECENSION
Paperweight är en kraftfull berättelse om psykisk ohälsa. Boken utspelas på ett behandlingshem för personer med ätstörningar, och kombinerar skildringen av protagonistens vistelse där med tillbakablickar. Återblickarna tar bland annat upp hennes tidigare levnadssituation, familj- och vänskapsrelationer samt vad som utlöste hennes bulimi. Berättelsen är tankeväckande och väl värd att ta del utav, men om du lätt efterapar andras handlingssätt kan det vara värt att avstå boken eftersom den kan trigga självsvält, hetsätning och andra självskadebeteenden.
Jag fascineras av romaner som på något sett skildrar psykisk ohälsa. Detta inte bara för att jag tycker att det är oerhört intressant att lära mig mer om mänskliga beteenden, utan också för att jag personligen ofta kan relatera till den typen av innehåll. Det är inte ovanligt att karaktärernas sätt att tänka och resonera likställs mitt eget. Paperweight var inget undantag, och det var med en bitterljuv tjusning som jag tog del av alla Stevies behandlingar och möten med sin psykolog. Något som dessutom förbättrade läsupplevelsen markant var Hastons uppenbara kunnighet. Hennes skildring av ätstörningar är inte bara riktigt återgiven, utan så pass noggrant efterforskad att det som hon berättar om ger en ny syn på verkligheten. Det som hon skriver känns sant, och tillåter läsaren att analysera sitt eget liv och personerna i det.
Det enda som tar udden av min entusiasm för boken är att jag inte riktigt kände mig förenad med berättelsen. Jag kunde relatera till den och bygga upp förståelse för min omvärld utifrån den, men jag kunde inte riktigt känna med den. Jag upplevde ett slags utifrånperspektiv, där jag som läsare ”såg” allt som hände utan att bli personligt involverad. Jag saknade en rå kemi till boken, och klickade helt enkelt inte emotionellt.
Som helhet är Paperweight en intressant och gripande läsning, som gör intryck men saknar det där lilla lilla extra.
BETYG: 7/10