FAKTA

 

 

 

 

 

 

 

Elie Wiesel var en av få judiska överlevare från Auschwitz. Han avled för tre år sedan – 88 år gammal – men hann innan dess bli tilldelad flera priser, däribland Nobels fredspris för sina litterära verk. Night är hans memoar över tiden i fångenskap.

 

Det här är en skrämmande läsning. Det som händer i boken är så pass hemskt att jag ibland glömde att det inte är fiktion: för inte kan väl människan vara så ond att hen kastar upp skrikande spädbarn i luften och använder dem för att träna prickskytte med sina nya vapen? Särskilt obehagligt blir det när personerna i boken gång på gång förnekar situationen och intalar sig att ”det är 1900-talet, ingen skulle låta något dåligt hända”, vilket påminner alltför mycket om argument som används även idag.

 

Det som Wiesel beskriver är hjärtekrossande och djupt berörande. Skräcken i hans ord amplifieras dessutom av ett oroväckande lugn. Han skildrar till och med de mest fruktansvärda händelserna med en behärskad saklighet, som att det han sett gjort honom känslomässigt avtrubbad. Hans beskrivningar upplevs aldrig som likgiltiga, men är osentimentala konstateranden som kort och gott meddelar att ”det här hände”. Det skärrade mig mer än vad emotivt laddade utsmyckningar och målande adjektiv någonsin hade kunnat göra.

 

Night är en viktig bok. Det är vitalt att vi aldrig gör om våra förfäders misstag, och jag anser att Wiesel är en del av nyckeln till att aldrig glömma det som hänt. Men med en ökande makt hos Trump och Sverigedemokraterna, är det svårt att inte ana att historien redan börjat upprepa sig själv. Så läs Night, för vidare budskapet och stå hållfast vid att värna om dina medmänniskor.

 

BETYG: 7,5/10