WILL GRAYSON, WILL GRAYSON
Författare: John Green, David Levithan.
Originaltitel: Will Grayson, Will Grayson.
Genre: Contemporary.
Traumatiskt innehåll: Depression, alkohol, självmordstankar.
Traumatiskt innehåll: Depression, alkohol, självmordstankar.
Representativt innehåll: HBTQ, psykisk ohälsa.
Serie: –
Längd: 360 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2010).
Bokförlag: B. Wahlströms.
Publiceringsår: 2019 (org. 2010).
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det är en kylig kväll när Will Grayson träffar... Will Grayson. Två tonårskillar med samma namn, som tvingas inse att deras liv håller på att ta nya oväntade riktningar. Den ene Will är en ganska vanlig kille som försöker gå under radarn, vilket kan vara svårt om man är kompis med Tiny Cooper, som är jättestor och jättegay. Den andra Will är deprimerad och vill antingen skjuta sig själv eller andra. För båda killarna blir det ett livsomvälvande möte.
RECENSION
WILL GRAYSON, WILL GRAYSON levde inte upp till mina förväntningar. Skriven av två stora och individuellt begåvade författare och med en stark premiss, hade boken all potential till att bli lyckad. Men redan några sidor in, insåg jag att den inte skulle bli vad jag hoppats på.
WILL GRAYSON, WILL GRAYSON är en karaktärsdriven bok, vilket är ironiskt med tanke på att mitt främsta problem med boken just är karaktärerna. Jag kände inte någon som helst samhörighet med dem och tröttnade snabbt på deras attityder. Både Will och Will (hehe) är extremt gråa och glädjelösa, och jag roades inte av att läsa sida upp och sida ner om hur de tyckte synd om sig själva.
Jag fastnade inte heller för språket. Trots att jag vanligtvis gillar såväl John Greens som David Levithans sätt att skriva, klaffade det inte riktigt här. Värst var den ena Wills perspektiv, som alltid skrevs med gemener. Så kallade ”små bokstäver” användes så väl i början av meningarna som vid namn, och trots att jag är införstådd i att det var ett medvetet val för att skapa effekt, blev det påfrestande att läsa.
Tyvärr är inte heller handlingen mycket att hurra över. Det händer faktiskt inte mycket alls. Jag ifrågasätter även trovärdigheten något. Ett exempel är mängden homosexuella i boken. Jag tycker att det är jättebra att författarna försöker representera HBTQ-personer, men i WILL GRAYSON, WILL GRAYSON känns det nästan överrepresenterat, som om i princip alla på skolan hade kommit ut. Och även om det kanske vore så att en stor andel på skolan var homosexuella, tror jag inte att alla hade varit öppna med det.
Överlag är jag mycket besviken på WILL GRAYSON, WILL GRAYSON. Den har sina stunder med klyftiga dialoger och en del humor, men allt som allt fick jag väldigt lite glädje av att läsa den här boken.
BETYG: 3,5/10