BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR
Författare: Suzanne Collins.
Originaltitel: The Ballad of Songbirds and Snakes.
Genre: Dystopi.
Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld, dödsfall, svält, fattigdom, kring, ormattacker, segregering.
Nyckelord: Hungerspelen, dödliga spel, väg mot makt.
Serie: The Hunger Games #0.
Målgrupp: Unga vuxna.
Längd: 552 sidor.
Publiceringsår: 2020.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
HANDLING
Det är morgonen inför slåtterdagens cermoni, som kommer inleda de tionde hungerspelen. I huvudstaden förbereder sig artonårige Coriolanus Snow inför sitt uppdrag som mentor i spelen. En chans att få berömmelse och inflytande. Men oddsen är emot honom. Han blir tilldelad det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flickspelare från Distrikt 12, sämst av de sämsta. Deras öde ligger nu i varandras händer: varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall, triumf eller förintelse.
RECENSION
Det verkar som att den en gång förenade gruppen HUNGERSPELEN-fans har delats in i två: en sida som älskar den nysläppta prequeln BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR, och en sida som hatar den med allt de är värda.
Jag tycker att det är en bra bok. Underhållande, välskriven, spännande. Den fångade mitt intresse redan från första sidan och höll kvar det ända till slutet. Jag tyckte att det var oerhört intressant att läsa om hur spelen såg ut 64 år innan den första HUNGERSPELEN-boken, och älskade att upptäcka hur allt utvecklats med åren. Dessutom, vem gillar inte en bra skurk-historia? Personligen är jag lite extra svag för böcker som följer berättelsens antagonist. Av någon anledning är antagonisten alltid intressantare än protagonisten.
Jag förstår emellertid kritiken som har riktats gentemot boken. För det första ville jag ha mer. Fler svar, fler sidor, mer berättelse. Trots att det är en tjock bok, kändes det som att vi hade kunnat få veta ännu mer om Coriolanus resa mot presidentskapet och hans ökande grymhet. För det andra gör Suzanne Collins en hel del fan-service genom den här boken. Lite väl mycket, faktiskt. Den innehåller väldigt många referenser till huvudtrilogin, varav en del känns påtvingade och slumpartade. Som att en del av referenserna finns enbart i syfte att få fansen att reagera "åååh, men det hänger ju ihop med det som händer i HUNGERSPELEN..." eller "vad coolt, för det är ju så det går till i originaltrilogin", istället för att det faktiskt har ett syfte och känns som ett trovärdigt inslag i den här boken. Sist men inte minst tyckte jag att romansen kändes malplacerad. Det kändes inte som att den riktigt passade in eller kom överens med Coriolanus som karaktär. Jag hade personligen föredragit om boken hade skippat romansen helt.
Med det sagt, uppskattade jag verkligen BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR. Jag tycker definitivt inte att den förtjänar hatet som riktats mot den, och jag tror att jag kommer att läsa om den i framtiden. Om det skulle komma en efterföljare skulle jag läsa den utan att tveka.
BETYG: 7/10