DEN OSYNLIGE VÄNNEN
Författare: Stephen Chbosky.
Originaltitel: Imaginary friend.
Genre: Skräck.
Traumatiskt innehåll: Arbetslöshet, mobbning, abort, alkoholkonsumtion, sexuella övergrepp, vanvård, dödsfall, självmord.
Nyckelord: Övernaturliga krafter, gott och ont, låtsaskompis.
Serie: –
Målgrupp: Vuxna.
Längd: 772 sidor.
Publiceringsår: 2020 (org. 2019).
Bokförlag: Norstedts.
HANDLING
Sjuårige Christopher försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han varit. Och han har förändrats. Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Och han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända alla han känner.
RECENSION
Aaagh!
DEN OSYNLIGE VÄNNEN är en riktig berg- och dalbana! Känslomässigt. Kvalitetsmässigt. På alla sätt och vis. Och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker.
Boken börjar oerhört starkt. Rentutav fantastiskt. Och jag blev själv förvånad över hur mycket jag fastnade. Välskriven, atmosfärisk och med underbara karaktärer. Chbosky gör ett fenomenalt arbete när det kommer till att bygga upp karaktärerna, och trots att det här är en skräckroman kände jag sån värme och kärlek när jag läste om Christoffer, hans mamma och hans vänner. Relationerna är realistiska och inspirerande och allmänt underbara.
Så vad finns inte att gilla? Varför har många recensioner varit så där lagom fisljumna?
Först förstod jag inte alls varför DEN OSYNLIGE VÄNNEN inte har varit mer omtalad. Början är som sagt fantastisk, så jag drog slutsatsen att boken helt enkelt inte lästs av rätt personer. Men sakta, sakta kände jag hur mitt intresse svek mig.
Boken är alldeles för lång. 772 sidor motiverade det svenska bokförlaget att dela upp berättelsen i två delar som säljes separat, men bättre hade varit om boken från första början kortats ner. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket innehåll som motiverar längden, och halvvägs igenom börjar man undra när alltsammans ska avrundas. Det behöver komma någon form av ”pay off” för att hålla läsaren engagerad, men den dök aldrig upp.
I takt med att berättelsen rör sig framåt minskar dessutom fokus från karaktärerna och deras relationer till det övernaturliga. Det är förstås förståeligt. DEN OSYNLIGE VÄNNEN är trots allt en skräckroman och inte ett feel good-drama. Men jag blev förtvivlad. För mig var det karaktärsfokuset som gjorde boken bra, och ju mer action och spänning som integrerades, desto mindre intresserad blev jag.
Därtill kändes det också som att mycket av komplexiteten släppte när mer övernaturligt integrerades. De första 250 sidorna hade en perfekt balans mellan familje- och skoldrama och en obehaglig, övernaturlighet som kokade lite atmosfäriskt i bakgrunden. Det var mystiskt, spännande och lagom ”magiskt”. Men ju mer det övernaturliga förklarades och ökades i mängd, desto rörigare och mer överdrivet blev det. Och till slut kom jag på mig själv att skumläsa boken för att snabbare komma till slutet.
Allt som allt… jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag älskade början. Älskade! Om hela boken hade varit som de första två hundra sidorna skulle DEN OSYNLIGE VÄNNEN lätt blivit en ny favorit. Men längden och det övernaturliga påverkade min upplevelse negativt och drog ner helhetsintrycket. Överlag så är DEN OSYNLIGE VÄNNEN en bok som jag rekommenderar, men som jag såg så mycket mer potential i än vad som utnyttjades.
BETYG: 6,5/10
(del 1 får 8/10, del 2 får 5,5/10).