FAKTA

Författare: Rudyard Kipling.

Svensk titel: Djungelboken.

Genre: Klassiker, barnfiktion, fabel.

Traumatiskt innehåll: Våld mellan djur.

Nyckelord: Talande djur, djungelliv.

Serie: The Jungle Book #1.

Målgrupp: Barn.

Längd: 251 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 1893).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

Herrejisses.

 

Det här var inte min typ av bok. Jag ville gilla den, men det gick verkligen inte. Den här utgåvan har utsökta illustrationer, det medger jag, men för övrigt är THE JUNGLE BOOK ett riktigt bottennapp.

 

Så var ska jag börja?

 

Språket. Huh. Gammeldags. Extremt många bisatser. Och onödigt komplexa meningsuppbyggnader. Det här ska vara en barnbok, men den krävde sjukt mycket energi av mig som 24-åring att avläsa och ta in.

 

Sen var jag faktiskt inte beredd på att boken skulle skiljas så mycket från Disney-filmen. Om du funderar på att läsa THE JUNGLE BOOK för att du tycker om filmen kan jag bara säga en sak: låt bli. De är som natt och dag. Både händelseförloppet som sådant, men också det faktum att filmen enbart fokuserar på Mowgli. Boken består däremot av sju olika berättelser, varav tre handlar om Mowgli i olika livsskeden och de andra fyra om den Vita Sälen, Rikki-Tikki-Tavi, elefanten Tomai och slutligen om drottningens tjänare. Och det finns inget som förbinder dem med varandra. Faktum är att exempelvis berättelsen om Vita Sälen inte ens utspelar sig i djungeln. Alltsammans känns bara väldigt slumpartat och allmänt bisarrt, och jag kunde inte alls njuta av läsupplevelsen.

 

Överlag hade jag väldigt svårt för THE JUNGLE BOOK. Jag fastnade varken för språk, karaktärer eller handling. Klassiker i all ära, men den här boken är i min mening inte värd att lägga någon tid på. 

 

BETYG: 3/10