FAKTA

Författare: Astrid Lindgren.

Engelsk titel: Mio, my son.

Genre: Fantasy, barnklassiker.

Traumatiskt innehåll: Ofrivillig ensamhet, utanförskap, dödsfall, kidnappning.

Nyckelord: Strid mot ondskan, drömrike.

Serie: –

Målgrupp: Barn.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1954).

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

 

 

MIO MIN MIO var en av mina absoluta favoriter som barn. Och jag älskar boken fortfarande med hela mitt hjärta.

 

Den är vackert skriven, suggestiv och metaforisk. Den har en magisk atmosfär, söta vänskapsrelationer och en överlag varm ton. Just den här utgåvan innehåller dessutom utsökta illustrationer av Johan Egerkrans. De är fantastiska.

 

Men du vet hur det är. Med vuxen ålder kommer ett nytt perspektiv. Och trots att jag fortfarande känner sån tillgivenhet när jag tänker på MIO MIN MIO, vet jag att den i grund och botten beror på nostalgi.

 

Som vuxen, föll upplevelsen något platt.

 

Jag kände inget samband med karaktärerna, mestadels på grund av deras passivitet. De flesta hinder som de möter löser sig självt: antingen genom yttre krafter eller sammanträffanden. Karaktärerna behöver inte göra mycket själva.

Det resulterar också i att boken känns något slumpmässig. Allt är lägligt och går karaktärernas väg. Behöver de komma in i byggnaden? En dörr dyker magiskt upp. Behöver de ett svärd? De träffar omedelbart någon som känner en smed. Alltsammans är helt enkelt för lätt.

 

Dessutom rör sig handlingen väldigt snabbt framåt. En sak skyndar direkt till nästa, och du får knappt någon tid i scenen innan det är dags att byta. Det stämmer också överens med slutet, som känns något antiklimatiskt och påskyndat.

 

Med det sagt, vill jag absolut inte ge intrycket av att det här är en dåligt skriven eller utförd bok. Det är det inte. Jag tycker att det är en fantastisk barnbok. Men om du, som vuxen, har annat syfte att läsa den än att högläsa för ditt barn eller ta del av boken av nostalgiska skäl, vet jag faktiskt inte om du kommer att underhållas. 

 

BETYG: 5/10