FAKTA

Längd: 13 tim 37 min

Antal avsnitt: 20 avsnitt

Åldersgräns: 15 år

Genre: Kriminalare, drama

Skådespelare: Mark Harmon, David McCallum, Emily Wickersham, Diona Reasonover, Brian Dietzen, Rocky Carroll, Sean Murray, Wilmer Valderrama, Maria Bello

Inspelningsår: 2019

Distributör: Paramount

 

 

 

 

Okej. Så låt mig klargöra något: jag gillar NCIS. Jag tycker visserligen att serien hade sin stjärntid under sina första sex säsonger, men trots att NCIS har fortgått väldigt många år sedan dess tycker jag fortfarande att den håller. Det är en perfekt serie att slötitta på, och trots att det vi ser behandlar ämnen som mord och terrorism, finns något väldigt mysigt med den.

 

Den sjuttonde säsongen är inget undantag. Den har några riktigt bra avsnitt, och förövrigt är det en småputtrig säsong att avsluta kvällen med.

 

Med det sagt, så finns också mycket att önska. För det första bryr jag mig inte om de ”nya” karaktärerna. Jag är säkerligen något partisk, men jag tycker att skådespelarna agerar lite styltigt och att deras karaktärer är lite av karikatyrer. De känns nästan ”wannabe”, som att de inte är sina egna karaktärer utan snarare bleka ersättare av de vi förlorat. Deras humor och ”charm” känns inte lika naturlig. Jag upplever inte heller att vi lärt känna dem särskilt väl på djupet, vilket gör att jag helt enkelt inte bryr mig om dem.

 

Också vad gäller karaktärerna, så stör jag mig på att NCIS fortsätter att hinta om romanser men aldrig riktigt engagerar sig helhjärtat. Så har det alltid varit. Personer på kontoret flirtar med varandra och det antyds hela tiden att det ”kanske finns något där”, men det blir aldrig något slag i saken. I längden blir det tröttsamt att se. Om du frågar mig skulle jag föredra antingen att serien aldrig låter det bli så personligt, eller att det faktiskt leder någon vart. Jag skulle absolut tycka att det var intressant att se hur en kontorsromans påverkade karaktärernas arbete – sign me up any day! Jag vill bara inte fastna i ”will it, won’t it”-situationen som alltid uppstår och aldrig leder någon vart. I den här säsongen finns känslan mellan såväl Gibbs och Jack, som Ellie och Nick, och jag känner bara hur all energi och lust dräneras från mig. Det är också av denna anledning som jag har lite svårt att acceptera situationen som Ziva är i (kommer inte specificera närmare på grund av spoiler).

 

Vad gäller serien för övrigt särskiljer sig avsnitten inte mycket från varandra. Det finns några riktigt bra avsnitt och så finns det de som är utfyllnadsavsnitt. Resten är lite trött utformade, monotona och saknar den punsch och chockfaktor som jag fann i de tidiga säsongerna. Ändå är det trevligt att se, och jag är aldrig uttråkad. Bara nästan.

 

Överlag: en bra säsong. Varken mer eller mindre.

 

BETYG: 6/10