FAHRENHEIT 451
Författare: Ray Bradbury
Svensk titel: Fahrenheit 451
Genre: Science fiction, dystopi
Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmordsförsök, krig, hjärntvättning, förtryckande regering
Serie: –
Målgrupp: Vuxna
Längd: 211 sidor
Publiceringsår: 2008 (org. 1953)
Bokförlag: Harper Voyager
HANDLING
Guy är ingen vanlig brandman. Han tänder eldar istället för att släcka dem. På statens uppdrag bränner han böcker som kan förväntas få folk att spåra ur och inbilla sig att de kan förändra världen. Han bränner både böckerna och husen där han hittat dem. Ibland även människorna i husen. Men så lär han känna en sjuttonårig granne, som får honom att inse vilken kraft som finns i egna självständiga tankar.
RECENSION
Den här boken publicerades först år 1954. Och den har faktiskt åldrats rätt bra, med en premiss som fortfarande är relevant och tankeväckande. Men ändå har den genom åren förlorat lite av sin kraft. Fast jag älskar tanken på boken, känns den något urvattnad, och inte alls så nytänkande som den förmodligen var när den först kom ut.
Det här är ett klassiskt fall där jag gillar idén mer än själva utförandet. Jag har hört så mycket gott om boken och det kändes som att jag borde älska den. Konceptet är toppen. Den har en härligt mörk värld. Jag älskar den satiriska tonen. Och jag gillar att ha tagit del av ett sånt ikoniskt verk.
Men samtidigt är det inte ett mästerverk för mig. Jag hatade absolut inte boken. Men kunde inte heller komma in i den ordentligt. Med dagens mått känns den rätt generisk. Karaktärerna är endimensionella. Boken fick mig inte att känna något. Och jag kämpade rätt mycket med språket; med metaforer och pikar som var betydligt vagare än vad som passar mig.
Överlag är FAHRENHEIT 451 okej. Inte wow, inte dålig, utan ett mellanmjölks-mittemellan. Den känns inte särskilt minnesvärd, men är kul att ha upplevt.
BETYG: 4,5/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!