Jag har läst de fyra kortböckerna i asken Allra käraste från Novellix, en samling där kärlek och familj står i centrum. Det är en fin blandning klassiekr och överraskningar, där vissa berättelser verkligen glänser. Andra träffade mig inte lika starkt, men som helhet är det en charmig och läsvärd upplevelse.
Den första kortboken innehåller Astrid Lindgrens
Allrakäraste Syster och
Mirabell. Två högt omtalade sagor med hennes typiska magi: vackert skrivna, nostalgiska, stämningsfulla, med viss melankoli över sig. De är drömska och gripande. Jag önskar bara att de fått breda ut sig mer. Sluten kommer hastigt, och som läsare slits du bort för tidigt. Men det är fina läsupplevelseer. 3/5★
Den andra kortboken, Mammas duktiga flicka av Karin Boye, tog mig på sängen. Jag hade ingen tidigare relation till Boye, men wow - vilken kraftfull berättelse! Novellen följer en fyraårig flicka på sjukhus och en sjuksköterska som blir den första att se henne för den hon är. Det är en lågmäld men drabbande historia som stannar kvar, särskilt om du kan relatera till teman om att göra dig själv mindre för att förbli "tillräcklig". 4/5★
Den tredje kortboken består av tre noveller av Hjalmar Söderberg: Blek kärlek, I hamn och En kopp te. Här klickade vi tyvärr inte. Novellerna är välskrivna och det är roligt att läsa verk som faktiskt inte är särskilt välkända, men berättelserna engagerade mig inte. Jag tror överlag att Söderberg inte är något för mig, så här kan det vara en fråga om personlig smak. 1/5★
Den fjärde och sista kortboken, Duvungen, av Selma Lagerlöf, väckte blandade känslor. Lagerlöf kan skriva, och som alltid är hennes språk vackert och levande, med ljuvligt nostalgisak beskrivningar. Själva berättelsen fångade mig dock inte helt. Men jag uppskattar stunden novellen gav mig, fast jag sannolikt inte kommer tänka på den igen. 2/5★
Sammantaget är det här en överraskande fin samling, där Boye blev den stora behållningen för mig; en påminnelse om att korta format kan rymam stora berättelser. Om Mammas duktiga flicka inte hade varit med i asken skulle jag nog aldrig ens hört talas om den, och det gör mig så tacksam, för jag hade inte velat missa den.
