GHACHAR GHOCHAR
Författare: Vivek Shanbhag.
Svensk titel: -
Genre: Drama, fiktion för vuxna.
Traumatiskt innehåll: Girighet, slöseri.
Representativt innehåll: Indisk kultur.
Serie: -
Längd: 118 sidor.
Bokförlag: Faber Faber.
HANDLING
En fattig familj blir plötsligt förmögna, och flyttar från ett trångt skjul till en stor villa. Men där skiftar dynamiken inom familjen. När drömmen om ett medelklassliv blir verklighet, ändras allianser och drömmar. Bröllop arrangeras, förhållanden krossas, och konflikter växer olycksbådande i bakgrunden.
RECENSION
Begreppet ”ghachar ghochar” hänvisar till något som är tilltrasslat och stökigt, och stämmer bra överens med det som boken vill förmedla. Ghachar ghochar handlar om en familj som på kort tid går från att vara fattig till rik, och skildras ur en av sönernas synvinkel. Kort och gott går boken ut på att han reflekterar över sitt liv. Budskapet är enkelt, men ändå väldigt komplext.
Jag gillar att Ghachar ghochar pratar om pengar. Pengar är något viktigt, något som vi alla vill ha mer av och som mer eller mindre styr vårt samhälle. Ändå är det ett nästintill tabubelagt ämne. Det är därför fascinerande att läsa en bok som vågar utforska pengarnas påverkan på människan.
Vivek Shanbhag lyckas dessutom utreda rikedomens effekter utan att anklaga pengar för att vara roten till all ondska. Familjemedlemmarna blir inte plötsligt uppblåsa eller hatfyllda. Istället får vi ta del av en satirisk analys av hur en sammansvetsad grupp – som tidigare behövt förlita sig ekonomiskt på varandra och ta alla beslut ihop – hanterar att bli oberoende av varandra. Karaktärernas relationer förändras, och de får svårt att anpassa sig till sina nya roller. Boken handlar om förändrande relationer och svårigheten med att anpassa sig till en ny roll; att gå från att veta sin plats i livet till att helt förlora sitt syfte. Det är väldigt intressant att läsa om.
Med det sagt finns två aspekter som hade kunnat utvecklas i boken. För det första hade jag velat lära känna karaktärerna bättre. Familjen är spännande att läsa om, men jag hade önskat mer individuellt djup hos varje medlem. Utöver detta var boken som mest intressant i början, och jag upplevde viss tristess framåt slutet.
Som helhet är Ghachar ghochar en annorlunda men intressant läsning, som får läsaren att reflektera över vårt konsumtionssamhälle och den makt som pengar faktiskt har.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
THE ERSATZ ELEVATOR
Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).
Svensk titel: Det hemliga hisschaktet.
Genre: Äventyr, barnfiktion.
Traumatiskt innehåll: Konflikträdsla, maktberoende, kidnappning, föräldralöshet.
Representativt innehåll: -
Serie: A series of unfortunate events #6.
Längd: 259 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Publishers.
HANDLING
Syskonen Violet, Klaus och Sunny flyttar in i en förnäm takvåning, och får bo tillsammans med två av
stadens mest trendmedvetna personer. Där stöter de på en mörk trappa, ett villospår, några vänner i nöd, tre mstiska initialer, en lögnare med ondskefulla planer, en hemlig passage och läsk med persiljesmak.
RECENSION
The ersatz elevator är väldigt lik de tidigare delarna i serien, men bisarrt nog är boken inte tråkig för det. Trots att strukturen är densamma, och att händelseförloppet lätt går att lista ut i tidigt skede eftersom den följer Snickets numera välanvända mall, är The ersatz elevator riktigt underhållande att ta del utav. Faktum är att det är en av mina favoriter i serien hittills.
Precis som de fem första böckerna i serien, är The ersatz elevator lättsam, småspännande och roande. Språket är lekfullt, och det finns en charm med att författaren är närvarande i sin berättelse. Det finns dock två aspekter som gör The ersatz elevator snäppet starkare än sina föregångare. Den första är det nyligen tillkomna mysteriet. Ledtrådar och vag information om greve Olof uppdagas, och med skillnad från tidigare delar – där barnen jagas av antagonisten – försöker de själva aktivt leta upp honom, vilket är trevligt för omväxlings skull.
Den andra aspekten som gör att jag uppskattade The ersatz elevator är karaktärerna. Och då menar jag inte syskonen Baudelaire, för hur charmiga de än är så känner vi dem väldigt väl vid det här laget. Nej, det är sidkaraktärerna jag syftar till – mer specifikt paret Squalor som adopterar syskonen. De är väldigt stereotypiska, men på ett satiriskt sätt. Maken är livrädd för att hamna i konflikter, medan frun har ett maniskt behov av att följa trender. Kombinationen av dessa skapade en intressant friktion, och några väldigt underhållande scener. Eftersom greve Olof själv är väldigt förutsägbar och gör i princip samma sak i samtliga romaner, är introduktionen av sådana nya, fräscha karaktärer nödvändig för seriens överlevnad.
Som helhet tyckte jag om The ersatz elevator. En mysig bok i en mysig serie, helt enkelt.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
LÅT MIG VARA
FAKTA
Författare: Clare Mackintosh.
Originaltitel: Let me lie.
Genre: Thriller, drama, kriminalare.
Traumatiskt innehåll: Misshandel, partnervåld, självmord, alkoholmissbruk.
Representativt innehåll:
Serie: Fristående.
Längd: 431 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
För ett år sedan tog Annas föräldrar sina liv. Hon börjar leta efter information om dödsfallen, och ju mer hon gräver desto tveksammare blir hon till det som hon hittar. Har föräldrarna verkligen begått självmord? Misstanken om mord växer sig allt starkare. Men när Anna lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara som hon aldrig kunnat föreställa sig.
RECENSION
Clare Mackintosh är en mästare på att skriva. Hennes debut, Jag lät dig gå, är än idag en av mina favoritböcker. Det var därför med stora förhoppningar som jag gav mig in i Låt mig vara. Frågan är, håller den måttet?
Både ja och nej. Boken börjar väldigt långsamt, och ett tag känns det som att handlingen inte går någonstans. Det är förutsägbart och klyschigt, och jag kunde inte undgå att känna ett skarpt sting av besvikelse. Clare Mackintosh är de oväntade vändningarnas drottning, och här läste jag en av de mest sedvanligaste thrillerserna någonsin? Vad hände?
Men ju närmare slutet kom, desto svårare blev det för mig att lägga ifrån boken. Och när ungefär en tredjedel av boken återstod, blev alltsammans väldigt spännande. Äntligen var Mackintosh tillbaka i sitt esse! Intriger, stora överraskningar och oförutsägbara vändpunkter präglade sidorna – och jag älskade det. För varje ny ledtråd som uppdagades, började min hjärna vilt reflektera över hur alltsammans hänge ihop. Och tro mig: om du tror att du har pusslat ihop hur allt ligger till, behöver du tänka igen. Mackintosh leker med läsaren perception och är mer än skicklig när det kommer till att förleda.
I slutändan tycker jag att Låt mig vara är bra. Den börjar lite tråkigt, är något långsökt och saknar den emotionella kraften från Jag lät dig gå. Men framåt slutet blev romanen riktigt spännande. Jag älskar tvisterna och överraskningarna, och det faktum att boken slutar öppet. Det tvingar kring egna resonemang kring vad som är sant, vilket jag föredrar framför att få allt serverat på silverfat.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Kriminalare, Sponsrade recensioner;
EN OCEAN AV KÄRLEK
Författare: Tahereh Mafi.
Originaltitel: A very large expanse of sea.
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: diskriminering, mobbning, fördomar, främlingsfientlighet.
Representativt innehåll: islamsk och persisk kultur, dyslexi, socioekonomiska skillnader.
Serie: Fristående.
Längd: 301 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det har gått ett år sedan attentatet mot World Trade Center. Det är en orolig tid, speciellt för någon som Shirin: en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab. Elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld är en del av vardagen. För att skydda sig själv böjer hon ner huvudet och går genom livet utan att möta någon annans blick. Hon låter ingen komma nära. Tills hon träffar Ocean James.
RECENSION
En ocean av kärlek är en viktig bok. Den ifrågasätter en verklighet som varit faktum alltför länge: att medmänniskor förtrycks på grund av saker som de inte kan styra och som inte borde spela någon roll. I En ocean av kärlek representeras stor mångfald, och läsare som tillhör den samhälleliga normen får ta del av individer vars hudfärg, religion och ekonomi avviker från vår egen. Här bryts stereotyper ner. Muslimer med hijab breakdansar, studerar avancerad engelska och dejtar - för varför skulle det ens vara konstigt? En ocean av kärlek är tankeväckande på de vackraste av sätt, och borde få även de mest trångsynta sinnena att öppnas upp.
Tahereh Mafi är den bestsäljande författaren av bland annat Shatter me-trilogin och Furthermore-duologin. En ocean av kärlek är emellertid hennes första roman där hon inte bara tar sig an genren ”contemporary”, utan även integrerar egna erfarenheter i berättelsen vilket gör boken semi-autobiografisk. Och på något sätt märks det att hon lagt en större del av sin själ på den här texten. Enligt mig är En ocean av kärlek Mafis hittills starkaste verk.
Karaktärerna är bokens främsta styrka. Protagonisten Shirin är underbar. Jag älskar hennes mod, hennes tuffa attityd och det faktum att hon vågar stå upp för sig själv, sin religion och sina vänner. Jag hyste stor sympati till henne, men imponerades och inspirerades av hennes styrka. Även sidkaraktärerna charmar: särskilt Shirins bror och hans vänner. Deras humor och beskyddande bemötande fick mitt hjärta att svälla.
Den enda karaktären som jag inte fastnade helhjärtat för var Ocean. Kärleksintresset. Jag hade gärna velat att han utvecklats till en mer komplex individ, särskilt med tanke på att det romantiska förhållandet mellan honom och Shirin upptar en så stor del av boken. Och på tal om det: hur mycket jag än tyckte att deras relation var gullig, anser jag inte att det hade behövt vara en central del i romanen. Jag hade föredragit om romantiken puttrat i bakgrunden, istället för att vara det huvudsakliga som drev berättelsen framåt.
Mitt största problem med En ocean av kärlek är emellertid avsaknaden av ordentligt klimax. Jag gillar verkligen det jag läste, men rent dramaturgiskt är boken relativt slätstruken. Jag hade velat ha någon slags topp framåt slutet, något dramatiskt som fick mig att ifrågasätta allt.
Som helhet är En ocean av kärlek bra. Förvånansvärt bra. Tahereh Mafis hittills bästa. Boken hade emellertid kunnat rätta till några småsaker och blivit ännu bättre.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
LITTLE & LION
Författare: Brandy Colbert.
Svensk titel: -
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Bipolaritet, depression, hypomani, diskriminering.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ, varierande etnicitet och religiös tillhörighet, styvfamilj.
Serie: Fristående.
Längd: 327 sidor.
Bokförlag: Little Brown.
HANDLING
När Suzette kommer hem från internatskolan är hon inte säker på om hon vill återvända. Här finns hennes vänner och familj. Och hennes styrbror Lionel, som har diagnoserats med bipolär sjukdom och behöver hennes stöd. Men när hon faller för samma tjej som hennes bror är förälskad i, spirar allt bortom kontroll.
RECENSION
Kanske hade jag alldeles för höga förväntningar innan läsningen, men Little & Lion är inte lika bra som hajpen föreslår. Jag hade hört så mycket gott om boken, att jag inte förväntade mig något mindre än ett mästerverk. Det jag fick var emellertid snäppet vassare än mediokert.
Så vad gillar jag med boken? För det första uppskattar jag syskonrelationen mellan Suzette och Lionel. Jag gillar att de är styvsyskon och grälar emellanåt, men ändå hyser sådan kärlek för varandra. Jag tycker också om att Little & Lion är så inkluderande. Religion, etnicitet, mental ohälsa… karaktärerna representerar en bred mångfald och utgör exempel för många minoriteter. Det blir lätt att relatera till, och ger en mer realistisk skildring av livet.
Men ärligt talat tyckte jag att Little & Lion var rätt tråkig. Boken fick mig inte att känna något. Trots alla viktiga teman som den tar upp, blev jag aldrig berörd. Detta främst på grund av två anledningar. För det första har romanen en oklar riktning och handling. Sidparalleller och temata byter av varandra och smälter inte riktigt ihop på ett smidigt sätt. Det blir aldrig särskilt tydligt om Colbert vill skildra en berättelse om mental ohälsa, familj eller att hitta sin identitet, och det känns som att hon har försökt att klämma ihop för mycket på samma gång.
Den andra anledningen till att jag blev besviken på Little & Lion var att jag är grymt trött på triangeldraman. Särskilt draman där ingen av relationerna utvecklas. Jag fastnade helt enkelt inte för något av Suzannes kärleksintressen och tyckte att det var rätt stereotypiskt att hon som bisexuell skulle förälska sig i både en tjej och kille på samma gång.
Allt som allt är Little & Lion okej, men jag hade hoppats på mer. Berättelsen är lite... platt. Och den vill för mycket. Den är småmysig, men inte
Det är en bok som vill lite för mycket, och som får svårt att hitta fokus. Småmysig, men inte mer än så.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
DAGARNAS KARTA
Författare: Ransom Riggs.
Originaltitel: A map of days.
Genre: Fantasy, äventyr.
Traumatiskt innehåll: -
Representativt innehåll: Etnisk variation.
Serie: Miss Peregrines besynnerliga barn #4.
Längd: 536 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
HANDLING
Jacob är tillbaka i Florida med sina vänner, som gör sitt bästa att smälta in. De upptäcker en underjordisk bunker som tillhört Abe, och hemligheter från hans dubbelliv avslöjas. Och Jacob förstår alltmer av sitt arv - sanningar som varit med honom långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop.
RECENSION
Jag tyckte mycket om Dagarnas karta. Eller, jag tror det i alla fall. Det var en fröjd att återvända till den kreativt uppbyggda världen och återse de charmiga karaktärerna. Jag har verkligen saknat dem. Men handlingsmässigt, känns Dagarnas karta som en brygga mellan den ursprungliga och nya trilogin. Det händer inte mycket alls i förhållande till mängden sidantal.
Kanske är den ursprungliga trilogin så pass händelserik och actionfylld att en mer stillsam fortsättning hamnar i för stor kontrast, men jag upplevde Dagarnas karta som fragmenterad och stundtals planlös. Boken introducerar läsaren för USA:s besynnerligheter och känns som en ny början med god potential. Den nya riktningen medför dock en lång uppladdning, många förklaringar och nya karaktärsintroduktioner som gör att tempot saktas ner. Det som händer sker i mindre skala än tidigare, och riskerar inte att få lika allvarliga följder. Det är fortfarande spännande, men inte lika spännande.
Ransom Riggs skriver emellertid lika bra som tidigare, och språket är som alltid väldigt lätt att ta till sig. Sidorna flyger förbi och jag upplevde aldrig – ens för en sekund – att jag var uttråkad. Det är emellertid svårt att inte jämföra Dagarnas karta med de andra böckerna i serien, och dessvärre är det inte den starkaste installationen i berättelsen om Miss Peregrines skyddslingar.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
CRAZY RICH I ASIEN
Författare: Kevin Kwan.
Originaltitel: Crazy Rich Asians.
Genre: Drama, romantik.
Traumatiskt innehåll: Fördomar, rasism, otrogenhet.
Serie: Crazy Rich Asians #1.
Längd: 467 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
HANDLING
När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj, förväntar hon sig en lugn resa. Men plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats och hans familj är en av världens rikaste. Han visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar, och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.
RECENSION
Crazy rich i Asien gjorde mig glatt överraskad och besviken på samma gång. Vissa delar var så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, medan andra föll kort.
För det första älskar jag premissen, och det är oerhört lätt att drömma sig bort i den levande miljön, fylld med exklusiva klänningar, yacht-utflykter och dyr mat. Kevin Kwan är kung på att beskriva den asiatiska kulturen, och hans detaljrika beskrivningar transporterar läsaren genom tid och rum. Skildringen av Singapore är intensiv, och bokstavligen vibrerar av färg och hänförande intryck.
Utöver det målande språket, tilltalades jag också mycket av all juicy drama, samt charmen med att Kwan använder kinesiska ord i sina dialoger (termer som tack och lov förklaras i fotnoter). Jag kom emellertid på mig själv med att inte riktigt fastna för karaktärerna. De saknar nämligen djup och komplexitet. Dessutom var deras berättarröster väldigt lika varandra. Crazy rich i Asien berättas ur väldigt många (för många) perspektiv, och ibland är det svårt att märka när synvinkeln byts: något som försvårades av det faktum att bytena är abrupta och ofta utan förvarning. Det resulterade i viss förvirring, samtidigt som det hindrade att verkligen gotta ner i protagonistens tankesätt.
Förövrigt hade jag stundtals problem med tempot, då jag upplevde att det hände relativt lite i förhållande till sidantalet. Samtidigt hade jag lägga ifrån mig boken, och dramat i kombination med de rika beskrivningarna skapade ett slags beroende. Min slutsats är att Crazy rich i Asien är lite… ”trashy”, men ändå svår att släppa taget om. Jag vill absolut läsa resten av serien.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
SADIE
Författare: Courtney Summers.
Svensk titel: –
Genre: Mystik, thriller, drama.
Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, pedofili, mord, droger.
Serie: Fristående.
Längd: 308 sidor.
Bokförlag: St. Martins Press.
HANDLING
Sadies värld krashar när hennes lillasyster hittas död. Hon ger sig ut på egen hand, på jakt efter ledtrådar, inställd på att hitta sin systers mördare. Radiopersonligheten West får i uppdrag att göra ett reportage om den saknande flickan. Han spårar Sadies resa och hoppas på att hitta henne innan det är för sent.
RECENSION
Mina tankar är oeniga. Vad tycker jag egentligen om Sadie? Anser jag att den var bra med sitt annorlunda upplägg och intressanta koncept? Eller är boken överhajpad? Jag vet inte riktigt. Jag hade rätt svårt att komma in i läsningen på grund av det avvikande formatet. Varannatt kapitel berättas ur Sadies synvinkel genom vanlig löptext, medan varannatt är skrivet i form av en transkriberad podcast. Till en början var läsningen väldigt tung, och jag upplevde transkriberingen som hackig och opersonlig eftersom vi inte får följa karaktärernas tankegångar. Med tiden vande jag mig, men jag hade sannolikt fastnat mer om boken hade varit ”normalt” skriven. Formatet resulterade nämligen inte bara i en annan typ av disposition, utan också i en del upprepningar eftersom West återberättade mycket som vi redan sett ur Sadies perspektiv. Det blev lite tröttsamt.
Något annat som jag hade lite svårt för var tempot. Uppladdningen är väldigt långsam, och ett tag kändes det som att boken bara trampade vatten och aldrig ledde någonstans. Det förändrades lyckligtvis framåt slutet – som var väldigt spännande – men lämnade ändå sitt märke.
En tredje aspekt är karaktärerna. Å ena sidan gillar jag att Sadie byggs upp som mänsklig genom sitt stammande, sina misstag och sitt stundtals odrägliga beteende. Det blir lätt att relatera till och gör henne mer äkta. Samtidigt kan jag inte påstå att jag blev särskilt engagerad av varken henne eller West. Det som karaktärerna berättar om är förstås bedrövligt, men jag kände ändå inte med dem. Det saknades ett väsentligt band och läsningen fick aldrig någon emotionell inverkan.
Med det sagt är Sadie inte en dålig roman. Jag förstår varför den har blivit så populär: om inte för handlingen eller karaktärerna så för mystiken. Jag gillade särskilt de avslutande 50 sidorna, och hade under min sista lästimme oerhört svårt att släppa taget om boken. Det faktum att boken slutar öppet och tillåter läsaren att själv reflektera kring Sadies öde, är också något som jag uppskattar stort.
Som helhet är Sadie helt okej. Bra, men inte så bra. Läsvärd men inte ett läsmåste. Boken har blivit höjd till skyarna och jag skulle personligen klassificera den som överhajpad, men jag ångrar inte att ha tagit del av den.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Kriminalare;
DUMPLIN'
Författare: Julie Murphy.
Originaltitel: Dumplin'.
Serie: Dumplin' #2.
Längd: 344 sidor.
Bokförlag: Lavenderlit.
HANDLING
Willowdean trivs med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? På sitt nya jobb möter hon Bo. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Willodean, som aldrig besvärats av sina valkar, börjar plötsligt känna sig osäker. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och visa alla att hon duger genom att ställa upp i en skönhetstävling.
RECENSION
Dumplin’ publicerades i slutet av 2015. Sedan dess har boken blivit filmatiserad av Netflix, med bland annat Danielle Macdonald och Jennifer Aniston i huvudrollerna. Det har varit mycket snack kring den, och jämförelser med författare som bland annat Rainbow Rowell och Kody Keplinger har dragits. Jag tror emellertid att mina förväntningar var för höga när jag gav mig in i läsningen.
Det här är en helt okej bok. Tyvärr är dock premissen och idén bakom boken starkare än själva utförandet. Det som lockade mig att ta del av Dumplin’ var det faktum att jag anser att ätstörningar och mental ohälsa är oerhört viktigt och intressant att läsa om. Här porträtterades det emellertid inte på ett särskilt slagkraftigt sätt. Boken saknar det där råa, bultande hjärtat och fick mig helt enkelt inte att känna. Jag hade velat att den brutit sig loss mer från normen och gjort ordentligt intryck.
En annan aspekt till att jag är ljummet inställd till Dumplin’ är att jag aldrig riktigt greps tag. Jag fastnade aldrig för karaktärerna, klyschorna var alldeles för många och tempot sackade. Utöver detta kändes kärlekstriangeln både onödig och osmidigt utförd. Jag är inte mycket för ”kärlek vid första ögonkastet” och blev därför rätt anti när karaktärerna förälskade sig utan att riktigt känna varandra.
Dumplin’ är en helt okej bok, med fint budskap och en intressant premiss. Boken i sig själv är emellertid inte särskilt minnesvärd, utan snarare medioker.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
HOLES
Författare: Louis Sachar.
Svensk titel: Ett hål om dagen.
Serie: Holes #1.
Längd: 233 sidor.
HANDLING
Stanley skickas till ett läger som straff för ett brott han inte begått. Där måste pojkarna gräva hål varje dag för att bygga karaktär. Men efter ett tag börjar Stanley förstå att mer ligger bakom grävandet. Föreståndaren letar efter något. Men vad kan vara begravt under en torkade sjön?
RECENSION
Jag läste Holes för första gången för ungefär elva år sedan, som en del av engelskkursen på grundskolan. Då var jag 12 år gammal, och jag fastnade inte alls för boken. Men vilket barn gillar att läsa under tvång? Att återvända till Sachars berömda verk som vuxen visade sig vara en helt annan upplevelse, på både gott och ont.
Innan jag gjorde en omläsning av romanen mindes jag Holes som smått skrämmande. Det är inte hur jag skulle beskriva boken idag. Istället upplever jag läsningen som allmänt trivsam. Karaktärerna är charmiga. Speciellt protagonisten Stanley och hans vän Zero. Sen är språket enkelt, kapitlen korta och texten har fint flyt med inslag av mörk humor, vilket gör att sidorna flyger förbi. Att boken är så lätt att ta till sig är förstås en bidragande faktor till att den ofta läses av grundskoleelever, men även som vuxen uppskattade jag detta. Det gjorde att läsningen gick fort och utsände en behagfull, okrystad känsla.
Med skillnad från när jag läste Holes som ung, var boken svår att lägga ifrån sig som vuxen. Det fanns dock inslag som jag inte var särskilt förtjust i. Till exempel är handlingen som mest intressant i början, och framåt slutet börjar boken kännas lite utdragen. Holes innehåller dessutom mäktigt många sammanträffanden som påverkar trovärdigheten. Hur sannolikt är det egentligen att flera personer anknutna till samma händelse i det förflutna, befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt? Inte jättetroligt. Utöver detta hade jag gärna velat lära känna karaktärerna lite bättre, samt se färre tillbakablickar. Jag förstår hur de är nödvändiga för berättelsens utveckling, men upplevde dem som rätt tråkiga.
Allt som allt tycker jag att Holes är en bra bok. Mycket bättre än vad jag tyckte för elva år sedan. Jag tror dock att jag var väldigt partisk på den tiden, och automatiskt avskydde allt som kastades i min väg av lärarna. Nu när jag läste boken av egen fri vilja, förstod jag verkligen varför den har varit så populär – både som personlig tillflykt och som undervisningsmaterial.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
VI ÄR EN
Författare: Sarah Crossan.
Originaltitel: One.
Serie: Fristående.
Längd: 448 sidor.
HANDLING
Grace och Tippy är sammanvuxna tvillingar, förenade vid höften. De delar allt, men är individer med egna känslor och hemligheter. När familjen inte längre har råd med privatundervisning, måste tvillingarna börja i vanlig skola. Korridorerna är fyllda av nyfikna blickar, elaka viskningar och rykten. Och så tvingas Grace erkänna att hon inte mår bra. Plötsligt står tvillingarna inför ett omöjligt val.
RECENSION
Vi är en är bra. Inte fantastisk, men bra.
Boken har en riktigt intressant premiss. Siamesiska tvillingar är ett helt outforskat litterärt område för mig, varpå jag fängslades redan vid första sidan. Men längre in i läsningen anade jag ett sting av besvikelse. Just detta ämne är viktigt och oerhört ovanligt i ungdomsböcker, men jag upplevde att Crossan inte utforskade området särskilt mycket. Trots mina låga kunskaper om siamesiska tvillingar, känner jag att jag inte fick lära mig något nytt. Jag hade velat ta del mer om hur Grace och Tippi fick ihop sin vardag, men istället ligger fokus på deras ankomst till en ny skolan. Ibland glömde jag till och med bort deras abnormitet, då sättet de framställdes på var som vem som helst.
Därtill är boken skriven i vers. Det innebär att strukturen är som en dikt – med radbrytningar och ord som betonas genom isolering – men med ett mer obundet språk, som varken rimmar eller har en bestämt rytm. Detta var något som gjorde mig kluven. Å ena sidan gjorde det boken väldigt lättläst. Innehållet blev enkelt att ta till sig, och på varje sida fanns bara några få rader, så det gick snabbt att läsa. Nackdelen är emellertid att beskrivningarna är färre och mindre målande. Karaktärerna blir mer distanserade, och innehållet lite mer slätstruket. Jag saknar djup och komplexitet, och på grund av detta berördes jag inte lika mycket som jag borde ha gjort. I sin helhet tycker jag inte att stilen tillför med särskilt mycket.
Allt som allt är Vi är en ojämn. Den har riktigt bra stunder, där jag satt som klistrad vid sidorna, helt uppslukad av läsningen. Men den har också tråkiga delar, där mitt bristande engagemang ledde till skumläsning. Det är en bok väl värd att läsa, men som hade potential till att bli så mycket mer.
BETYG: 5,5/10
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
FLICKAN MED SJU NAMN
Författare: Hyeonseo Lee och David John.
Originaltitel: The girl with seven names.
Serie: Fristående.
Längd: 348 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
Efter hungersnöden i Nordkoreo, började Hyeonseo tvivla på landets propagande. Hon insåg att hon blivit hjärntvättad hela sitt liv, och beslutade sig för att fly. Tolv år senare återvände hon till den nordkoreanska gränsen för att göra ett vågat försök att smuggla ut sin mor och bror ur landet, trots att de alla riskerade fångenskap, tortyr och offentlig avrättning.
RECENSION
Flickan med sju namn är en självbiografisk roman om Hyeonseos uppväxt i Nordkorea, och om hur hon flydde från landet som tonåring. Boken följer henne från barnsben till vuxen kvinna, och skildrar en skrämmande verklighet. Det känns fel att skriva att Flickan med sju namn är fascinerande. Det antyder att det finns en viss exaltation i det som Hyeonseo varit med om. Men det som hon beskriver är så olik vår egen kultur här i Sverige, att det är svårt att beskriva läsupplevelsen med ett annat ord. Det är intressant att ta del av, men framför allt lärorikt. Nordkoreanernas isolerade sätt att leva, deras tro om att ledarna är gudar samt den fruktansvärt hård hållna diktaturen passar inte in i min världsbild: det är för ofattbart. Därför är just ordet ”fascinerande” det bästa jag kommer på.
Jag hade emellertid lite svårt för språket. Av någon anledning kändes det tungt, och jag saknade ett naturligt flyt i texten. Själva innehållet i boken är oerhört viktigt och gripande, men jag fängslades aldrig. Sättet som boken är skriven på, gjorde att Flickan med sju namn kändes lite som en skolbok. Och visst är det kanske en bok man läser för att utbilda sig själv och inte för underhållnings skull, men jag hade velat ha lite mer… känsla i orden.
Som helhet är Flickan med sju namn bra. Lärorik. En ögonöppnare. Men det är en bok som kräver att du är genuint intresserad av ämnet för att uppskatta, annars kommer den att upplevas som aningen monoton. Jag personligen tyckte om den, men hade hoppats på en mäktigare upplevelse.
BETYG: 4,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
THE AUSTERE ACADEMY
Författare: Lemony Snicket (pseudonym för Daniel Handler).
Svensk titel: Den skräckfyllda skolan.
Serie: A series of unfortunate events #5.
Längd: 221 sidor.
HANDLING
De tre syskonen Baudelaire är först optimistiska och ser fram emot att bo på internatskola med stort bibliotek. Men deras förhoppningar grusas när de träffar den självupptagna violisten som är rektor. Värre blir det när han låter dem bo i ett skjul, med bitande krabbor och droppande svamp i taket.
RECENSION
Det är lätt att känna sig mättad av att läsa A series of unfortunate events. Böckerna är så pass lika varandra, och det skulle inte skada med lite förändring. Det är faktiskt rätt irriterande att bok efter bok följer samma, uppenbara mall och personligen behöver jag en rejäl paus mellan böckerna för att inte förlora intresset. Det hela förstärks också av författarens närvaro och tendens att dumförklara läsaren med sina beskrivningar. Det är något som först framstår som charmigt, men som efter ett tag mest blir jobbigt.
Med det sagt tycker jag ändå att The austere academy är en lättsam och underhållande läsning. Handlingen må vara enkel och ibland känns det inte som att mycket händer, men karaktärerna är härliga att följa och trots störningsmoment är det förvånansvärt enkelt att fastna i berättelsen. Jag önskar bara att serien skulle vara mindre förutsägbar. I varje bok hamnar barnen hos en inkompetent vårdnadshavare som nekar Greve Olofs närvaro, och varje gång slutar det med att någon olycka sker och bevisar att barnen hade rätt hela tiden. Det är spännande en gång, kanske till och med två, men i en serie med tolv böcker behöver mönstret någon gång brytas…
BETYG: 5,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Klassiker;
THE MISERABLE MILL
Författare: Lemony Snicket (pseudonym för Daniel Handler).
Svensk titel: Det sällsamma sågverket.
Serie: A series of unfortunate events #4.
Längd: 194 sidor.
HANDLING
Violet, Klaus och Sunny Baudelaire skickas till Paltryville för att arbeta på ett sågverk, och där upptäcker de att olycka lurar bakom varje stock. De måste hantera på en man med ett rökmoln istället för huvud, en stor kniptång, en dålig gryta, en hypnotisör, en hemsk olycka och kuponger.
RECENSION
Kanske är det för att det var ett tag sedan jag läste tidigare delar. Kanske är det för att filmen från 2004, som jag har sett otaliga gånger, enbart baseras på de tre första böckerna. Eller kanske tilltalar handlingen mig helt enkelt mer i denna. Vad det än beror på vet jag en sak säkert: The miserable mill är den hittills bästa installationen i serien, och jag njöt av varje sekund.
Detta. Är. En. Så. Mysig. Bok! Det går inte att betona tillräckligt. Språket är charmigt och unikt, men samtidigt lättförståeligt och enkelt att ta till sig. Karaktärerna är förtjusande, och trots en del stereotypiska egenskaper bedårar de verkligen läsaren. Sen är själva berättelsen en solid upplevelse. Visst är den förutsägbar, men det stör inte. Jag gillar också att The miserable mill är ännu mörkare än tidigare delar, men ändå behåller den lättsamma, humoristiska stämningen. Jag är också mycket nöjd med att vi får följa syskonen ett rätt långt tag innan Greve Olof dyker upp igen. I tidigare delar har han varit närvarande så gott som hela tiden, och det kändes nytt och fräscht att ta del av Violets, Klaus och Sunnys liv utan honom som hot ett tag.
Sen finns förstås vissa saker som jag stör mig på. Boken är uppenbarligen skriven för en yngre målgrupp, och det är lite frustrerande med den ständigt närvarande författaren som konstant definierar ord och kommenterar det som händelser. Men samtidigt är det just det som gör läsningen speciell, och jag vet inte om upplevelsen hade varit densamma utan det. Därför kan jag inte riktigt se det som en svaghet, trots att det ibland blir irriterande.
Allt som allt tycker jag om The miserable mill. Mycket. Den tar allt som var bra med tidigare böcker, och gör det ännu bättre. En snabb och underhållande läsning, helt enkelt.
BETYG 6,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Klassiker;
DE VANDRANDE STÄDERNA
Författare: Philip Reeves.
Originaltitel: Mortal engines.
Serie: The hungry cities chronicles #1.
Längd: 348 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Tom befinner sig i ödemarken, övergiven och förrådd. Han ser sin hemstad, driven av gigantiska motorer, försvinna i fjärran. Han ska snart möta Hester, flickan som bara tänker på en enda sak: hämnd. Tillsammans kommer de att tvingas fly, förföljda av en skoningslös jägare, återuppväckt från de döda.
RECENSION
De vandrande städerna har en oerhört originell premiss. Idén med rörliga städer som ”äter” varandra för att samla reservdelar och resurser är inte annat än briljant. Det är inte likt något annat som jag har läst, och ger boken en läcker steampunk-känsla som hettar upp den annars dystopiska romanen. Det här är en bok som utspelar sig som en film i huvudet när den läses, vilket passar bra eftersom den nyligen filmatiserats av ingen annan än legendariska Peter Jackson själv.
Men trots många styrkor, blev De vandrande städerna inte en ny favorit. Jag kände alldeles för tydligt att den var skriven för en betydligt yngre målgrupp. För unga läsare i åldern 11-13 år skulle boken vara perfekt. Faktum är, att om jag hade läst den för tio år sedan hade jag varit upp över öronen förälskad: helt betagen av det spännande konceptet. Men mer erfarna och gamla jag, hade lite svårt. Dialogen är överdramatisk, händelseförloppet förutsägbart och mitt intresse falnade efter ett tag. Det känns som att saker och ting inte leder någonstans, och jag hade svårt att verkligen engageras. De vandrande städerna nådde helt enkelt inte ända fram.
Som helhet är De vandrande städerna kanske inte en bok som jag skulle rekommendera för läsare i min ålder. Men med det sagt, anser jag att det är en utomordentlig läsning för personer i sin tidiga tonår. Med sitt goda moraliska budskap och fräscha premiss tror jag att den skulle passa alla actionsökande ungdomar som handen i handsken.
BETYG: 5,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
DET MÅSTE GÅ
Författare: Ulla M. Nissen.
Serie: De kommer ändå inte tro mig #2.
Längd: 201 sidor.
HANDLING
Elsa kämpar med konsekvenserna av övergreppet och sina ätstörningar. Hon ångrar polisanmälan och skäms: allt känns mycket värre.
RECENSION
Det måste gå är en fristående efterföljare till De kommer ändå inte tro mig, som var en av mina favoriter förra året. Sättet som boken skildrade sexuella övergrepp och ätstörningar på hade enorm inverkan på mig, och i samma stund som jag läste ut sista sidan ville jag bara ha mer. Det är så man vet att en roman är riktigt bra. Men håller efterföljaren måttet?
Jorå. De kommer ändå inte tro mig må vara snäppet vassare, men Det måste gå är fortfarande en stark och värdig fortsättning. Det är gripande att läsa om efterdyningarna av händelserna från första boken, och ännu en gång väcker Nissen många viktiga tankar. Ämnena som tas upp är (tyvärr) relevanta för många, särskilt unga tjejer som måste kämpa med utseendefixering och sexuella övergrepp i större utsträckning än det motsatta könet. Sättet som Det måste gå tacklar det hela på gör det till en oerhört viktig och berörande läsning.
Det jag har att anmärka på är att Det måste gå inte känns lika självklar som sin föregångare. Boken innehåller en del utfyllnad och emellanåt sackar tempot efter. Ibland känns det som att mycket från första boken upprepas, vilket gör att några sekvenser inte tillför särskilt mycket. Men med det sagt är Det måste gå en snabb läsning. Språket är lättförståeligt och innehållet behagligt att ta till sig, bortsett från det obehagliga ämnet förstås.
Som helhet är Det måste gå en riktigt bra bok. Berättelsen stannar kvar inom läsaren långt efter att den är utläst.
BETYG: 6,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
ANFALL ÄR BÄSTA FÖRSVAR
Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.
Originaltitel: The best defense.
Serie: The walking dead #5.
Längd: 144 sidor.
Förlag: Apart.
HANDLING
Rick och Glenn ser en helikopter som krascher en bit bort från fängelset. Tillsammans med Michonne ger de sig ut för att leta efter överlevande. Men vad de hittar är inte vad de väntade sig.
RECENSION
Den femte volymen av The walking dead är bra, men vid det här laget är det svårt att undgå mönstret som återkommer genom serien. Det känns nästan som att de grafiska romanerna följer en mall, där ett antal olika saker ska prickas in i varje. Det blir fortfarande bra, men samtidigt förutsägbart och enformigt. Övrig kritik som jag vill rikta mot boken är att karaktärerna ritas väldigt lika varandra, att formatet orsakar bristande komplexitet samt att den har vissa inslag av misogyni då de manliga karaktärerna är betydligt mer välutvecklade och tar större plats än de kvinnliga.
Men trots detta är den femte volymen antagligen min favorit. Detta till stor del tack vare att guvenören introduceras. Han är en oerhört fascinerande karaktär: själva definitionen av ”fifty shades of fucked up”. Jag engagerades väldigt mycket av hans parallell och hade svårt att slita mig. Hans närvaro gjorde volymen mörkare och råare än tidigare delar, vilket jag gillade starkt.
Allt som allt är Anfall är bästa försvar helt okej. Jag har några problem med romanen, men fängslades tillräckligt för att tycka om helheten.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
Doften av ett hem
Författare: Bonnie-Sue Hitchcock.
Originaltitel: The smell of other people's houses.
Serie: Fristående.
Längd: 256 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
HANDLING
Ruth har en hemlighet som snart kommer att uppenbaras. Dora undrar om man kan lämna det man kommer ifrån. Alyce förväntas hjälpa sin far på båten hela sommaren. Hank och hans bröder är fripassagerare på en färga, tills en av dem faller ombord. Och fyra öden knyts samman.
RECENSION
The smell of other people’s houses. Vad tänker du när du läser titeln? Själv associerade jag den direkt med en handling om psykopater som bryter sig in i folks hus, varpå jag instinktivt kopplade samman romanen med thrillergenren. Jag har ingen annan än mig själv att skylla på att jag inte gjort ordentlig efterforskning, men det var därför med viss förvirring som jag upptäckte att Doften av ett hem inte alls är en kuslig kriminalare. Istället är det en lättsam roman som följer fyra ungdomar i Alaska under 70-talet.
Jag var alltså inte beredd på att Doften av ett hem skulle vara historisk fiktion. Och det kan ha påverkat mitt omdöme. Inte för att boken på något sätt var dålig: tvärt om så gillade jag den! Men ändå kan jag inte undgå att känna en hint av besvikelse, då jag hade förväntat mig något annat.
Handlingen känns nämligen lite tunn. Budskapet som sådant är fint och jag hänfördes av Hitchcocks vackra språk. Men det händer inte särskilt mycket. Den karaktärsdrivna boken fokuserar på hur de fiktiva personerna har inverkan på varandras liv, snarare än på en specifik historisk händelse, vilket faller lite platt mestadels för att jag aldrig riktigt fastnar för karaktärerna. Vi får läsa ur fyra olika perspektiv. Det är rätt många, särskilt i förhållande till bokens sidantal. Jag kom därför aldrig nära karaktärerna, och trots att deras berättelser var av intresse så kan jag inte påstå att jag någonsin brydde mig. Inte på riktigt.
Men ändå gillade jag boken. Den är välskriven och tankeväckande, och fick mig att stanna upp och verkligen fundera över relationerna i mitt eget liv. Jag är helt klart glad över att jag läste den. Jag tror bara att jag hade uppskattat boken mer om jag vetat vad jag gett mig in i: för avsaknaden av psykopater gjorde besvikelsen lite väl påtaglig.
BETYG: 5,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: historisk fiktion, Sponsrade recensioner;
Nu och för alltid, Lara Jean
Författare: Jenny Han.
Originaltitel: Always and forever, Lara Jean.
Serie: Till alla killar som jag har gillat #3.
Längd: 342 sidor.
Bokförlag: Lavender Lit.
Lara Jean har mycket att se fram emot. En klassresa, att gå på balen med pojkvännen, hennes pappas bröllop och college. Livet kunde inte bli mer perfekt. Tills hon plötsligt får oväntade nyheter som vänder upp och ner på allt.
Den här serien är underbar. Verkligen underbar. Och Nu och för alltid, Lara Jean är inget undantag. Boken är själva definitionen av mysigt fluff, och en fantastisk avrundning på en av de bästa feelgood-serierna sim finns. Om du söker något hjärtevärmande och sockersött har du definitivt hittat rätt.
Nu och för alltid, Lara Jean är lätt att fastna för. Språket är behagligt och texten enkel att ta till sig. Dessutom är protagonisten oerhört enkel att relatera till, och ibland känns det som att läsa om sig själv. Lara Jeans familj är dessutom hur mysig som helst, och dynamiken mellan syskonen och deras pappa är guld. Det känns trovärdigt och drömskt på samma gång.
Bokens små brister är lätta att förbise eftersom helheten är så puttrig, men de är ändå värda att nämna. För det första är tempot rätt långsamt, och berättelsen innehåller inte särskilt många konflikter: vi får helt enkelt följa Lara Jeans liv, vilket inte alltid är så händelsefyllt. Därtil känns slutet lite påskyndat, och jag hade önskat att Han tagit lite mer tid på sig att reda ut de få konflikterna som faktiskt fanns.
Men som helhet är det här en mycket trivsam bok. Faktum är att Nu och för alltid, Lara Jean är en ovärderlig glädjespridare, som på ett snyggt sätt avrundar en underbar trilogi.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
Unravel me
Författare: Tahereh Mafi.
Svensk titel: Rädda mig inte.
Serie: Shatter me #2.
Längd: 461 sidor.
Juliette och Adam lyckades rymma från Warner, och har nu anslutit sig till rebellerna. Nu kan de aktivt motarbeta Återetableringen och försöka laga deras förstörda värld.
Unravel me tar vid där Shatter me slutade, och följer Juliettes kamp mot Återetableringen. Det är en spännande och känslofylld roman: ena stunden fylld med action, den andra så het att fönstren nästan immar igen. Det som jag verkligen tycker om med boken är att den känns. Relationerna mellan karaktärerna är så intensiva, för Juliette känner allt så starkt, vilket också blir mer kraftfullt för läsaren.
Jag gillar också att karaktärerna utvecklas så pass mycket i denna. Warner får ett helt annat djup, Juliette är smått irriterande men känns mer trovärdig som person, Kenji är roligare än någonsin och till och med Adam utvecklar en helt annan komplexitet än tidigare. Det är underbart att se!
Sen påverkar såklart även det vackra språket helhetsintrycket. Boken är poetiskt skriven och innehållet är väldigt lätt att ta till sig, vilket gör läsningen smått beroendeframkallande. Det enda jag har att klaga på gällande Unravel me är att den har några småtråkiga delar. Därtill är miljön lite enformig, världsuppbyggnaden undermålig och på något sätt känns den som ett avtramp mot Ignite me, och inte riktigt som en ”egen” bok.
Allt som allt är Unravel me riktigt bra, och ett måste för alla som lockas av dystopier där action kombineras med romantik.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi;
