EN ALLVARSAM LEK
Författare: Sally Thorne.
Originaltitel: The hating game.
Genre: Chick-lit, romantik.
Traumatiskt innehåll: Arbetsplatsförlagda trakasserier.
Representativt innehåll: –
Serie: –
Längd: 430 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2016).
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
HANDLING
Lucy och Joshua är så olika man kan vara, och avskyr varandra. De sitter öga mot öga på bokförlagets välputsade kontor, slänger ilskna blickar och avfyrar sylvassa kommentarer. Så när en viktig befordran står för dörren accelererar det intrikata spelet – det är vinna eller försvinna som gäller.
RECENSION
EN ALLVARSAM LEK är inte vad jag förväntade mig. Boken har hyllats till skyarna och verkade väldigt lovande. Intriger, fula spel… vad finns inte att gilla? Men när det kom till kritan upptog de delarna som jag såg fram emot inte särskilt stor del av boken. Joshs och Lucys spratt mot varandra nämns ofta, men vi får aldrig riktigt ta del av dem. Vi vet inga detaljer om vad som hänt och får inte följa deras intriganta spel mot varandra – istället får vi det berättat för oss, och fokus hamnar på den växande romansen mellan karaktärerna.
I det här fallet tror jag att mitt omdöme baseras på mina förväntningar. Jag trodde att EN ALLVARSAM LEK skulle ha fulspel i sin kärna, och därför blev det såklart en flopp när det var romansen som var i centrum. Hade jag vetat det från början, skulle jag säkert ha tyckt mer om boken. Med det sagt finns andra saker som frustrerade mig. Jag tyckte inte att Josh och Lucy hade en särskilt tilltalande dynamik. Jag fastnade inte för någon av sidkaraktärerna. Och kanske viktigast av allt: jag tyckte att händelseförloppet var alldeles för förutsägbart och otrovärdigt. Visst har boken bra stunder. Stunder med humor, stunder med hetta. Men överlag är jag besviken.
Som helhet fastnade jag inte lika mycket för EN ALLVARSAM LEK som många andra. Jag tror emellertid att boken skulle göra sig väldigt bra som film.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
THE LONG WAY TO A SMALL, ANGRY PLANET
Författare: Becky Chambers.
Svensk titel: –
Genre: Science fiction, drama.
Traumatiskt innehåll: Krig, rasism.
Representativt innehåll: Könsneutralitet, HBTQ.
Serie: Wayfarers #1.
Längd: 404 sidor.
Utgivningsår: 2015 (org. 2014)
Bokförlag: Hodder Paperbacks
HANDLING
När Rosemary ansluter sig till besättningen på Wayfarer, förväntar hon sig inte mycket. Skeppet har sett bättre dagar, och erbjuder allt hon önskar: en liten, tyst plats att kalla hemma för ett tag; äventyr långt bort i galaxen och distans till hennes förflutna. Men Rosemary får mer än vad hon skrev upp sig för. Besättningen är ett hopplock av raser och personligheter, och livet ombord är kaotiskt. Och när de erbjuds ett arbete som skulle ge dem tillräckligt med pengar att leva bekvämt i många år, riskerar de allt genom att åka in på fientligt territorium.
RECENSION
The long way to a small, angry planet är en lågmäld roman. Så pass lågmäld att jag känner mig trygg i att påstå att det inte är en bok för alla. Det händer inte mycket, utan fokus ligger på karaktärerna: deras bakgrund, hur de interagerar med varandra och vart de vill nå. Det är en psykologisk analys av mänskligt beteende, med några av de mest komplexa och välutvecklade fiktiva personerna som jag någonsin har läst om. Och jag älskade det. Jag fascineras, berördes, underhölls. Till en början. Efter ungefär halva boken började jag önska efter mer.
Missförstå mig inte. Jag behöver inte konstant action. Jag behöver inte mystiska konspirationer eller ödesdigra snedsteg. Men jag behöver något mer än bara uppbyggnad. Visst händer det saker i boken, men de flesta sidorna upptas som sagt enbart av karaktärernas samspel med varandra. Och hur intressant det än var (för tro mig, det var helsikes intressant!), blev det långsamma tempot lite för mycket i det långa loppet.
Som helhet är The long way to a small, angry planet inte riktigt vad jag förväntade mig. Jag älskade (ÄLSKADE!) karaktärerna, som fick mig att känna alla känslor som går att känna. De kommer alltid att finnas med mig, med sin inspirerande vishet och moral. Det som däremot lämnades att önska, var aningen mer fart och fläkt.
BETYG: 6,5
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi;
FIRST & THEN
Författare: Emma Mills.
Svensk titel: –
Genre: Contemporary.
Traumatiskt innehåll: Prat om droganvändande.
Representativt innehåll: –
Serie: –
Längd: 272 sidor.
Utgivningssår: 2015.
Bokförlag: Henry Holt and Co.
HANDLING
Devon vill inte ändra på något. Hon nöjer sig med att titta på fredagsmatcher i soffan, att vara olyckligt förälskad i vännen Cas och lyckligt förneka att gymnasiet snart är slut. Men universum har andra planer. Det ger henne kusinen Foster: en obotfärdig outsider med talang för fotboll; och den överlägsna men attraktiva stjärnan Ezra.
RECENSION
First & then är ojämn. Vissa delar av boken är fyllda med charm och värme. Andra präglas av tristess. Låt oss börja, ey?
Det finns en sak som jag älskade med romanen: karaktärerna. Jag fastnade för Devons lite nonchalanta attityd, och avgudade relationen mellan henne och kusinen Foster. Och Foster sen! Vilken charmerande karaktär! Så härlig att läsa om!
Men. Jag hade inget intresse av kärleksintresset Ezra. Han är en vandrande klyscha och står för allt som jag är trött på att se i ungdomsromaner. Du vet, killen med dålig attityd men som successivt visar sig ha ett hjärta, trots allt. Urk. Nej, tack – det är inget för mig. Dessutom tycker jag att boken innehöll lite för mycket fotboll. Prat om fotboll, scener där karaktärerna tränar inför någon match, tävlingar och så vidare. För mig som inte är särskilt sportintresserad, blev det relativt tråkigt att läsa om.
Överlag är First & then okej, men dessvärre inte mer än så. Småsöt, men inte något som sticker ut.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
ON THE FENCE
Författare: Kasie West.
Svensk titel: –
Genre: Romantik, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Förlust av förälder, barnmisshandel, bilkrasch.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.
Serie: –
Längd: 293 sidor.
Publiceringsår: 2014.
Bokförlag: HarperTeen.
HANDLING
Charlotte är uppfostrad av sin ensamstående pappa och sina tre bröder. Hon kan springa snabbt, slå hårt och överlista vem som helst. Men när det kommer till att vara en typisk tjej, kan Charlotte inget. Så när hon börjar arbeta i en boutique för att betala av en fortkörningsbiljett, faller hon handlöst in i en värld av smink och spetskjolar. För att passa in bygger hon upp en alternativ identitet. Men när hon börjar dejta en kille som aldrig sett hennes verkliga jag, uppstår problem hon inte såg komma.
RECENSION
Ibland är On the fence precis den typ av bok som man behöver. Enkel, varm och fluffig – utan något som kräver vare sig tankeverksamhet eller särskilt stort engagemang för läsaren att uppskatta läsningen. En lagom gosig sommarläsning, helt enkelt.
Det är främst den lättsamma stämningen som jag tycker om med boken. Visst hanterar On the fence några tuffa ämnen, men det blir aldrig särskilt emotionellt eller komplext. Allt hålls på en ytlig och enkel nivå, vilket gjorde innehållet lätt att ta till sig. Om jag skulle jämföra med exempelvis Colleen Hoovers romaner, skulle jag säga att Kasie West håller sig mer på den sockersöta sidan av saker och ting, medan Hoover går djupare in på tragedier och känsloladdade vändningar. Och inget av dem är fel, det beror helt enkelt på vad man är sugen på. Och just nu var jag sugen på det lite mer ”hjärndöda”.
Förutom den mysiga stämningen, tyckte jag mycket om protagonisten Charlotte. Främst för att hon var en sådan tomboy, vilket gjorde stilrocken med ”tjejvärlden” underhållande att ta del utav. Det som jag inte gillade med On the fence var emellertid att i princip alla hennes problem hade kunnat lösas med hjälp av bättre kommunikation. Jag störde mig också lite på romanens förutsägbarhet, och anser att kärlekstriangeln är irrelevant eftersom man redan från första början vet vem Charlotte kommer att bli tillsammans med. Men som sagt, jag hade förväntat mig sådan simpelhet från boken, och därför kunde jag ändå njuta av läsningen.
Överlag tycker jag att On the fence är en bra bok. Visst är den varken komplex eller särskilt originell, men väldigt mysig att ta del utav och perfekt nu under sommaren.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
THE HOSTILE HOSPITAL
Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).
Svensk titel: Det hotfulla hospitalet.
Genre: Äventyr, barnfiktion.
Traumatiskt innehåll: föräldralöshet, kraniektomi.
Representativt innehåll: –
Serie: A series of unfortunate events #8.
Längd: 255 sidor.
Publiceringsår: 2001.
Bokförlag: HarperCollins Publishers.
HANDLING
Syskonen Baudelaire behöver stanna på sjukhuset Heimlich. Där stöter de på en misstänksam butiksägare, en onödig operation, lokaltelefoner, bedövning, hjärtformade ballonger och några förvånande nyheter om en eld.
RECENSION
The hostile hospital gör mig kluven. Å ena sidan är boken lika mysig som seriens tidigare delar. Trots att den innehåller såväl våld som ondskefulla planer, är det en lättsam läsning. Samtidigt börjar det repetitiva mönstret gå mig på nerverna.
Låt mig börja med det som jag tyckte om med boken: den stämningsfulla atmosfären, den humoristiska tonen och de charmiga protagonisterna. Jag gillar att syskonen själva behöver ta sig ut ur kniporna som de hamnar i, istället för att bli räddade av någon annan, och jag gillar att de måste samarbeta mer. Att vi dessutom får grotta oss ner i information om såväl syskonen Baudelaire som Olof och Snicket är ett stort plus.
Ändå är The hostile hospital den svagaste delen hittills i serien. Den känns som utfyllnad. För det första är jag trött på att upplägget är så gott som identiskt i varje bok. Miljön må ändras och nya karaktärer introduceras, men händelseförloppet och karaktärernas sätt att agera är desamma. The hostile hospital är långt ifrån dålig, men det känns helt enkelt som att det är åttonde gången jag läser den här boken.
Något annat som jag är besviken på är att Lemony Snicket gång på gång dinglar med svar framför läsarens näsa, för att sedan rycka undan det. Det är frustrerande, och ärligt talat rätt antiklimatiskt att aldrig riktigt komma någon vart. De ledtrådar som vi får är små och få, vilket gör att mitt intresse successivt avtar. Eftersom mysteriet med elden och VFD är seriens fokus, blir det tungt och utdraget att beta igenom bok efter bok när så pass lite nytt tillförs.
Överlag är The hostile hospital helt okej. Dessvärre är min främsta motivation till att läsa böckerna inte längre att underhållas eller ta reda på vad som händer, utan att uppnå den tillfredsställande känslan att ha avslutat en lång serie.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5
THE FILL-IN BOYFRIEND
Författare: Kasie West.
Svensk titel: –
Genre: Contemporary, romantik.
Traumatiskt innehåll: Rivaliserande vänner.
Representativt innehåll: –
Serie: –
Längd: 343 sidor.
Publiceringsår: 2015.
Bokförlag: HarperTeen.
HANDLING
När Gias pojkvän dumpar henne precis innan skoldansen, måste hon tänka snabbt. Hon har berättat om honom för alla sina vänner och det var idag som hon skulle bevisa att han faktiskt existerade. Så när hon ser en söt kille vänta på att hämta upp sin syster på parkeringen, kräver hon hans hjälp. Uppgiften är enkel: låtsas vara hennes pojkvän för två timmar.
RECENSION
The fill-in boyfriend är en roman som är väldigt lätt att kritisera. Den är förutsägbar, med avsaknad av komplexitet och smått odrägliga karaktärer. Och för de flesta räcker det för att rata en bok. Men sanningen är att jag verkligen gillade The fill-in boyfriend. Jag ser bokens brister, men i mina ögon var det inte tillräckligt för att ta överhanden. Jag engagerades av handlingen och tyckte om att följa protagonistens personliga utveckling från snobb till sympatisk individ.
Det här är en supermysig berättelse, och själva definitionen av ”perfekt sommarläsning”. Stämningen är lättsam, språket enkelt att ta till sig och romansen mellan Gia och ”fill-in-Bradley” är bedårande. Jag har läst så mycket tungt på sistone – fantasy, science fiction och mörk contemporary – att den sorglösa tonen i The fill-in boyfriend blev precis vad jag behövde som paus.
Det finns bara två saker som jag stör mig på. Den första är Gias kompisar. Varför är Gia ens vän med dem? De har ingenting gemensamt och ingen gillar varandra. De konspirerar mot varandra och hamnar i konflikter hela tiden. Jag skulle aldrig orka vara nära sådana personer, och upplevde inte det som särskilt trovärdigt att de umgicks. Den andra saken som gjorde mig något besviken var själva slutet. Inte nog med att bokens baksida avslöjar vändningen som sker under de sista kapitlen. Jag hade också hoppats på en lite starkare och mer tillfredsställande upplösning av allt.
Allt som allt är jag nöjd med The fill-in boyfriend. Det är en enkel och behaglig sommarläsning, precis så varm och fluffig som jag ville ha den.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
TOTALT JÄVLA MÖRKER
Författare: Robert Kirkman, Cliff Rathburn, Charlie Adlard.
Originaltitel: The sorrowful life.
Genre: Skräck, dystopi.
Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, tortyr, mord.
Representativt innehåll: –
Serie: The walking dead #6.
Längd: 144 sidor.
Publiceringsår: 2013 (org. 2007).
Bokförlag: Apart.
HANDLING
Fångade i en stad full av galningar måste Rick hitta en utväg eller dö på kuppen. Samtidigt, i fängelset, börjar resten av överlevarna mistänka att Rick är död, eller värre.
RECENSION
Totalt jävla mörker är seriens starkaste volym hittills. Med intressanta karaktärer, snygga illustrationer och en förvånansvärd spänning lyckades den engagera mig från början till slut. Och herrejisses vad volymens titel stämmer överens med innehållet. The walking dead har alltid varit mörk – men här tas brutaliteten ett steg längre. Vi får bland annat ta del av en väldigt grafisk tortyrscen mellan Michonne och Guvernören. Personligen gillade jag det. Eller ”gillar” är kanske fel ord, men allt våld bidrog till ett ökat tempo och att jag inte kunde släppa taget om boken.
Det finns emellertid några saker som gör att Totalt jävla mörker tappar styrka. För det första har jag generellt svårt att helhjärtat förälska mig i grafiska romaner. Det är förstås inte den här bokens fel, men påverkar min uppfattning av innehållet. För det andra upplever jag många av sidkaraktärerna som tråkiga. Michonne, Rick och Guvernören älskar jag. De är fascinerande. Men resterande karaktärer… not so much. Den tredje och sista anledningen till att Totalt jävla mörker inte blev en fullpoängare, är att scenerna hoppar rätt abrupt mellan varandra, vilket tar udden av varje scen och blir något förvirrande.
Allt som allt är Totalt jävla mörker överraskande bra. Jag har inte varit särskilt förtjust i tidigare volymer, men nu är jag riktigt sugen på att läsa vidare.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
THE FIRST TIME SHE DROWNED
Författare: Kerry Kletter.
Svensk titel: –
Genre: Drama, contemporary..
Traumatiskt innehåll: Självmord, otrohet, sexuellt ofredande, destruktiv moderrelation, misshandel.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.
Serie: Fristående.
Längd: 338 sidor.
Publiceringsår: 2017 (org. 2016).
Bokförlag: Speak.
HANDLING
Cassie har varit inlåst på ett mentalsjukhus mot hennes vilja i mer än två och ett halvt år. Nu är hon arton, och kan äntligen återfå sitt liv. Men frihet är ingen match mot en livstid med psykologisk skada. När Cassies ohälsosamma mamma återvänder till hennes liv, måste hon välja: vilken version av historian är verklig? Och vilket liv ska hon rädda?
RECENSION
The first time she drowned är Kerry Kletters debut. Det är en vackert skriven och gripande berättelse om destruktiva förhållanden och andra chanser, som jag å ena sidan tyckte om men å andra sidan anser är lite överskattad.
Jag gillar språket, huvudpersonen Cassie och hennes familj. Eller, jag gillar inte hennes familj – hennes föräldrar är fruktansvärda! – men jag gillar deras uppbyggnad, trovärdighet och förmåga att få mig att känna. Relationen mellan familjemedlemmarna är fascinerande, och att läsa om Cassies manipulativa moder var förvånansvärt fängslande.
Men. Jag blev inte helt såld. Tempot är lite långsamt, och det är inte alltid helt självklart ur vilken tid man läser. The first time she drowned hoppar mycket mellan nutid och dåtid, vilket både blir något otydligt samtidigt som det försvårade för mig att verkligen grotta mig ner i berättelsen. Sedan anser jag att romanen faller in i lite för många stereotypiska fallgropar. Sidkaraktärerna (bortsett från familjen) är inte särskilt välutvecklade och handlingen följer en väldigt klassisk mall, fylld med typiska kärleksintressen och liknanden. Jag hade önskat att Kletter vågat vara lite mer egen.
Som helhet är The first time she drowned relativt medioker. Boken har några riktigt bra stunder, men efter allt som jag har hört hade jag hoppats på mer.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
THE VILE VILLAGE
Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).
Svensk titel: Den bedrövliga byn.
Genre: Äventyr, barnfiktion.
Traumatiskt innehåll: Kidnappning, föräldralöshet.
Representativt innehåll: –
Serie: A series of unfortunate events #7.
Längd: 256 sidor.
Publiceringsår: 2001.
Bokförlag: HarperCollins Publishers.
HANDLING
Syskonen Baudelaire blir omhändertagna av byn V.F.D. Där stöter de på migrerande kråkor, en arg mobb, en tidningsrubrik, arresten av oskyldiga personer, lyxcellen och väldigt underliga hattar.
RECENSION
De senare böckerna i A series of unfortunate events har varit mycket bättre än de i seriens början. Föregående roman – The ersatz elevator – är min personliga favorit, men The vile village är inte mycket sämre den. Handlingen är förstås inte särskilt annorlunda från resterande böckerna, men miljön och de socioekonomiska förhållandena skiljer sig åt, vilket gör att läsupplevelsen ändå känns annorlunda.
Jag tycker om konceptet med att hela V.F.D.-byn ska ta hand om syskonen, snarare än en enstaka familj. Jag tycker också att det blev intressant – och förstås aningen komiskt – att medborgarna är så besatta av lagar och regler. Däremot gör sidkaraktärerna själva inte riktigt lika stort intryck som de i The ersatz elevator. Kanske är det för att de är så många, men jag fick helt enkelt ingen klar bild över personerna i fråga.
Allt som allt är The vile village bra. Det är en rätt så typisk A series of unfortunate events-bok: på gott och på ont. Om du har tyckt om tidigare delar lär du gilla denna också.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
HAPPILY EVER AFTER
Författare: Kiera Cass.
Svensk titel: –
Genre: Dystopi, romantik, drama.
Traumatiskt innehåll: Prygling, rebellattacker.
Representativt innehåll: –
Serie: The selection (0/5).
Längd: 387 sidor.
Bokförlag: HarperTeen.
HANDLING
Möt Maxon innan han förälskade sig i America, och flickan Amberly innan hon blev drottning. Se ceremonierna genom ögonen på en vakt som såg sin älskade förloras, och en kvinna som föll för någon annan än prinsen.
RECENSION
Happily ever after är en novellsamling som utspelar sig innan, under tiden och efter The selection-serien. Den består av fem noveller som berättas ur fem olika perspektiv: Amberlys, Maxons, Aspens, Marlees och Lucys. Utöver detta innehåller Happily ever after även tilläggsscener ur Celestes synvinkel, en förlängd epilog till The one, några sidor som skildrar var Kriss, Natalie och Elise är idagsamt ett utdrag från Kiera Cass fristående roman The siren.
Happily ever after är som förväntat en sockersöt läsning. Mysig, lågmäld och allmänt tillfredsställande. Språket är lätt att ta till sig och de fina illustrationerna bidrar till en överhängande må bra-känsla. Jag hade emellertid svårt att verkligen försjunka i läsningen. Jag vet att det här är en antologi, men jag stördes något av att hoppa mellan olika karaktärers perspektiv och olika tidpunkter. Det blev ryckigt att läsa, och berättelsens flyt blev lidande. Därtill kan jag inte påstå att novellerna bidrog med mycket information. Jag uppskattade den första – ”The Queen” – som följer Maxons mamma Amberly, men för övrigt var det mer den rosaskimrande känslan snarare än bokens bidrag till serien som drev på fortsatt läsning.
Som helhet är Happily ever after helt okej. Den är definitivt värd att läsa om du är djupt förälskad i The selection-serien och inte får nog av den gulliga atmosfären. Men om du förväntar dig att få matnyttig information kan du skippa den. Happily ever after berättar sådant vi redan vet, fast ur nya karkatärers synvinklar, så förvänta dig inga "aha"-upplevelser.
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Bokrecensioner: Romance och erotik;
GHACHAR GHOCHAR
Författare: Vivek Shanbhag.
Svensk titel: -
Genre: Drama, fiktion för vuxna.
Traumatiskt innehåll: Girighet, slöseri.
Representativt innehåll: Indisk kultur.
Serie: -
Längd: 118 sidor.
Bokförlag: Faber Faber.
HANDLING
En fattig familj blir plötsligt förmögna, och flyttar från ett trångt skjul till en stor villa. Men där skiftar dynamiken inom familjen. När drömmen om ett medelklassliv blir verklighet, ändras allianser och drömmar. Bröllop arrangeras, förhållanden krossas, och konflikter växer olycksbådande i bakgrunden.
RECENSION
Begreppet ”ghachar ghochar” hänvisar till något som är tilltrasslat och stökigt, och stämmer bra överens med det som boken vill förmedla. Ghachar ghochar handlar om en familj som på kort tid går från att vara fattig till rik, och skildras ur en av sönernas synvinkel. Kort och gott går boken ut på att han reflekterar över sitt liv. Budskapet är enkelt, men ändå väldigt komplext.
Jag gillar att Ghachar ghochar pratar om pengar. Pengar är något viktigt, något som vi alla vill ha mer av och som mer eller mindre styr vårt samhälle. Ändå är det ett nästintill tabubelagt ämne. Det är därför fascinerande att läsa en bok som vågar utforska pengarnas påverkan på människan.
Vivek Shanbhag lyckas dessutom utreda rikedomens effekter utan att anklaga pengar för att vara roten till all ondska. Familjemedlemmarna blir inte plötsligt uppblåsa eller hatfyllda. Istället får vi ta del av en satirisk analys av hur en sammansvetsad grupp – som tidigare behövt förlita sig ekonomiskt på varandra och ta alla beslut ihop – hanterar att bli oberoende av varandra. Karaktärernas relationer förändras, och de får svårt att anpassa sig till sina nya roller. Boken handlar om förändrande relationer och svårigheten med att anpassa sig till en ny roll; att gå från att veta sin plats i livet till att helt förlora sitt syfte. Det är väldigt intressant att läsa om.
Med det sagt finns två aspekter som hade kunnat utvecklas i boken. För det första hade jag velat lära känna karaktärerna bättre. Familjen är spännande att läsa om, men jag hade önskat mer individuellt djup hos varje medlem. Utöver detta var boken som mest intressant i början, och jag upplevde viss tristess framåt slutet.
Som helhet är Ghachar ghochar en annorlunda men intressant läsning, som får läsaren att reflektera över vårt konsumtionssamhälle och den makt som pengar faktiskt har.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
THE ERSATZ ELEVATOR
Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).
Svensk titel: Det hemliga hisschaktet.
Genre: Äventyr, barnfiktion.
Traumatiskt innehåll: Konflikträdsla, maktberoende, kidnappning, föräldralöshet.
Representativt innehåll: -
Serie: A series of unfortunate events #6.
Längd: 259 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Publishers.
HANDLING
Syskonen Violet, Klaus och Sunny flyttar in i en förnäm takvåning, och får bo tillsammans med två av
stadens mest trendmedvetna personer. Där stöter de på en mörk trappa, ett villospår, några vänner i nöd, tre mstiska initialer, en lögnare med ondskefulla planer, en hemlig passage och läsk med persiljesmak.
RECENSION
The ersatz elevator är väldigt lik de tidigare delarna i serien, men bisarrt nog är boken inte tråkig för det. Trots att strukturen är densamma, och att händelseförloppet lätt går att lista ut i tidigt skede eftersom den följer Snickets numera välanvända mall, är The ersatz elevator riktigt underhållande att ta del utav. Faktum är att det är en av mina favoriter i serien hittills.
Precis som de fem första böckerna i serien, är The ersatz elevator lättsam, småspännande och roande. Språket är lekfullt, och det finns en charm med att författaren är närvarande i sin berättelse. Det finns dock två aspekter som gör The ersatz elevator snäppet starkare än sina föregångare. Den första är det nyligen tillkomna mysteriet. Ledtrådar och vag information om greve Olof uppdagas, och med skillnad från tidigare delar – där barnen jagas av antagonisten – försöker de själva aktivt leta upp honom, vilket är trevligt för omväxlings skull.
Den andra aspekten som gör att jag uppskattade The ersatz elevator är karaktärerna. Och då menar jag inte syskonen Baudelaire, för hur charmiga de än är så känner vi dem väldigt väl vid det här laget. Nej, det är sidkaraktärerna jag syftar till – mer specifikt paret Squalor som adopterar syskonen. De är väldigt stereotypiska, men på ett satiriskt sätt. Maken är livrädd för att hamna i konflikter, medan frun har ett maniskt behov av att följa trender. Kombinationen av dessa skapade en intressant friktion, och några väldigt underhållande scener. Eftersom greve Olof själv är väldigt förutsägbar och gör i princip samma sak i samtliga romaner, är introduktionen av sådana nya, fräscha karaktärer nödvändig för seriens överlevnad.
Som helhet tyckte jag om The ersatz elevator. En mysig bok i en mysig serie, helt enkelt.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
LÅT MIG VARA
FAKTA
Författare: Clare Mackintosh.
Originaltitel: Let me lie.
Genre: Thriller, drama, kriminalare.
Traumatiskt innehåll: Misshandel, partnervåld, självmord, alkoholmissbruk.
Representativt innehåll:
Serie: Fristående.
Längd: 431 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
För ett år sedan tog Annas föräldrar sina liv. Hon börjar leta efter information om dödsfallen, och ju mer hon gräver desto tveksammare blir hon till det som hon hittar. Har föräldrarna verkligen begått självmord? Misstanken om mord växer sig allt starkare. Men när Anna lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara som hon aldrig kunnat föreställa sig.
RECENSION
Clare Mackintosh är en mästare på att skriva. Hennes debut, Jag lät dig gå, är än idag en av mina favoritböcker. Det var därför med stora förhoppningar som jag gav mig in i Låt mig vara. Frågan är, håller den måttet?
Både ja och nej. Boken börjar väldigt långsamt, och ett tag känns det som att handlingen inte går någonstans. Det är förutsägbart och klyschigt, och jag kunde inte undgå att känna ett skarpt sting av besvikelse. Clare Mackintosh är de oväntade vändningarnas drottning, och här läste jag en av de mest sedvanligaste thrillerserna någonsin? Vad hände?
Men ju närmare slutet kom, desto svårare blev det för mig att lägga ifrån boken. Och när ungefär en tredjedel av boken återstod, blev alltsammans väldigt spännande. Äntligen var Mackintosh tillbaka i sitt esse! Intriger, stora överraskningar och oförutsägbara vändpunkter präglade sidorna – och jag älskade det. För varje ny ledtråd som uppdagades, började min hjärna vilt reflektera över hur alltsammans hänge ihop. Och tro mig: om du tror att du har pusslat ihop hur allt ligger till, behöver du tänka igen. Mackintosh leker med läsaren perception och är mer än skicklig när det kommer till att förleda.
I slutändan tycker jag att Låt mig vara är bra. Den börjar lite tråkigt, är något långsökt och saknar den emotionella kraften från Jag lät dig gå. Men framåt slutet blev romanen riktigt spännande. Jag älskar tvisterna och överraskningarna, och det faktum att boken slutar öppet. Det tvingar kring egna resonemang kring vad som är sant, vilket jag föredrar framför att få allt serverat på silverfat.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Kriminalare, Sponsrade recensioner;
EN OCEAN AV KÄRLEK
Författare: Tahereh Mafi.
Originaltitel: A very large expanse of sea.
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: diskriminering, mobbning, fördomar, främlingsfientlighet.
Representativt innehåll: islamsk och persisk kultur, dyslexi, socioekonomiska skillnader.
Serie: Fristående.
Längd: 301 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det har gått ett år sedan attentatet mot World Trade Center. Det är en orolig tid, speciellt för någon som Shirin: en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab. Elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld är en del av vardagen. För att skydda sig själv böjer hon ner huvudet och går genom livet utan att möta någon annans blick. Hon låter ingen komma nära. Tills hon träffar Ocean James.
RECENSION
En ocean av kärlek är en viktig bok. Den ifrågasätter en verklighet som varit faktum alltför länge: att medmänniskor förtrycks på grund av saker som de inte kan styra och som inte borde spela någon roll. I En ocean av kärlek representeras stor mångfald, och läsare som tillhör den samhälleliga normen får ta del av individer vars hudfärg, religion och ekonomi avviker från vår egen. Här bryts stereotyper ner. Muslimer med hijab breakdansar, studerar avancerad engelska och dejtar - för varför skulle det ens vara konstigt? En ocean av kärlek är tankeväckande på de vackraste av sätt, och borde få även de mest trångsynta sinnena att öppnas upp.
Tahereh Mafi är den bestsäljande författaren av bland annat Shatter me-trilogin och Furthermore-duologin. En ocean av kärlek är emellertid hennes första roman där hon inte bara tar sig an genren ”contemporary”, utan även integrerar egna erfarenheter i berättelsen vilket gör boken semi-autobiografisk. Och på något sätt märks det att hon lagt en större del av sin själ på den här texten. Enligt mig är En ocean av kärlek Mafis hittills starkaste verk.
Karaktärerna är bokens främsta styrka. Protagonisten Shirin är underbar. Jag älskar hennes mod, hennes tuffa attityd och det faktum att hon vågar stå upp för sig själv, sin religion och sina vänner. Jag hyste stor sympati till henne, men imponerades och inspirerades av hennes styrka. Även sidkaraktärerna charmar: särskilt Shirins bror och hans vänner. Deras humor och beskyddande bemötande fick mitt hjärta att svälla.
Den enda karaktären som jag inte fastnade helhjärtat för var Ocean. Kärleksintresset. Jag hade gärna velat att han utvecklats till en mer komplex individ, särskilt med tanke på att det romantiska förhållandet mellan honom och Shirin upptar en så stor del av boken. Och på tal om det: hur mycket jag än tyckte att deras relation var gullig, anser jag inte att det hade behövt vara en central del i romanen. Jag hade föredragit om romantiken puttrat i bakgrunden, istället för att vara det huvudsakliga som drev berättelsen framåt.
Mitt största problem med En ocean av kärlek är emellertid avsaknaden av ordentligt klimax. Jag gillar verkligen det jag läste, men rent dramaturgiskt är boken relativt slätstruken. Jag hade velat ha någon slags topp framåt slutet, något dramatiskt som fick mig att ifrågasätta allt.
Som helhet är En ocean av kärlek bra. Förvånansvärt bra. Tahereh Mafis hittills bästa. Boken hade emellertid kunnat rätta till några småsaker och blivit ännu bättre.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
LITTLE & LION
Författare: Brandy Colbert.
Svensk titel: -
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Bipolaritet, depression, hypomani, diskriminering.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ, varierande etnicitet och religiös tillhörighet, styvfamilj.
Serie: Fristående.
Längd: 327 sidor.
Bokförlag: Little Brown.
HANDLING
När Suzette kommer hem från internatskolan är hon inte säker på om hon vill återvända. Här finns hennes vänner och familj. Och hennes styrbror Lionel, som har diagnoserats med bipolär sjukdom och behöver hennes stöd. Men när hon faller för samma tjej som hennes bror är förälskad i, spirar allt bortom kontroll.
RECENSION
Kanske hade jag alldeles för höga förväntningar innan läsningen, men Little & Lion är inte lika bra som hajpen föreslår. Jag hade hört så mycket gott om boken, att jag inte förväntade mig något mindre än ett mästerverk. Det jag fick var emellertid snäppet vassare än mediokert.
Så vad gillar jag med boken? För det första uppskattar jag syskonrelationen mellan Suzette och Lionel. Jag gillar att de är styvsyskon och grälar emellanåt, men ändå hyser sådan kärlek för varandra. Jag tycker också om att Little & Lion är så inkluderande. Religion, etnicitet, mental ohälsa… karaktärerna representerar en bred mångfald och utgör exempel för många minoriteter. Det blir lätt att relatera till, och ger en mer realistisk skildring av livet.
Men ärligt talat tyckte jag att Little & Lion var rätt tråkig. Boken fick mig inte att känna något. Trots alla viktiga teman som den tar upp, blev jag aldrig berörd. Detta främst på grund av två anledningar. För det första har romanen en oklar riktning och handling. Sidparalleller och temata byter av varandra och smälter inte riktigt ihop på ett smidigt sätt. Det blir aldrig särskilt tydligt om Colbert vill skildra en berättelse om mental ohälsa, familj eller att hitta sin identitet, och det känns som att hon har försökt att klämma ihop för mycket på samma gång.
Den andra anledningen till att jag blev besviken på Little & Lion var att jag är grymt trött på triangeldraman. Särskilt draman där ingen av relationerna utvecklas. Jag fastnade helt enkelt inte för något av Suzannes kärleksintressen och tyckte att det var rätt stereotypiskt att hon som bisexuell skulle förälska sig i både en tjej och kille på samma gång.
Allt som allt är Little & Lion okej, men jag hade hoppats på mer. Berättelsen är lite... platt. Och den vill för mycket. Den är småmysig, men inte
Det är en bok som vill lite för mycket, och som får svårt att hitta fokus. Småmysig, men inte mer än så.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
DAGARNAS KARTA
Författare: Ransom Riggs.
Originaltitel: A map of days.
Genre: Fantasy, äventyr.
Traumatiskt innehåll: -
Representativt innehåll: Etnisk variation.
Serie: Miss Peregrines besynnerliga barn #4.
Längd: 536 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
HANDLING
Jacob är tillbaka i Florida med sina vänner, som gör sitt bästa att smälta in. De upptäcker en underjordisk bunker som tillhört Abe, och hemligheter från hans dubbelliv avslöjas. Och Jacob förstår alltmer av sitt arv - sanningar som varit med honom långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop.
RECENSION
Jag tyckte mycket om Dagarnas karta. Eller, jag tror det i alla fall. Det var en fröjd att återvända till den kreativt uppbyggda världen och återse de charmiga karaktärerna. Jag har verkligen saknat dem. Men handlingsmässigt, känns Dagarnas karta som en brygga mellan den ursprungliga och nya trilogin. Det händer inte mycket alls i förhållande till mängden sidantal.
Kanske är den ursprungliga trilogin så pass händelserik och actionfylld att en mer stillsam fortsättning hamnar i för stor kontrast, men jag upplevde Dagarnas karta som fragmenterad och stundtals planlös. Boken introducerar läsaren för USA:s besynnerligheter och känns som en ny början med god potential. Den nya riktningen medför dock en lång uppladdning, många förklaringar och nya karaktärsintroduktioner som gör att tempot saktas ner. Det som händer sker i mindre skala än tidigare, och riskerar inte att få lika allvarliga följder. Det är fortfarande spännande, men inte lika spännande.
Ransom Riggs skriver emellertid lika bra som tidigare, och språket är som alltid väldigt lätt att ta till sig. Sidorna flyger förbi och jag upplevde aldrig – ens för en sekund – att jag var uttråkad. Det är emellertid svårt att inte jämföra Dagarnas karta med de andra böckerna i serien, och dessvärre är det inte den starkaste installationen i berättelsen om Miss Peregrines skyddslingar.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
CRAZY RICH I ASIEN
Författare: Kevin Kwan.
Originaltitel: Crazy Rich Asians.
Genre: Drama, romantik.
Traumatiskt innehåll: Fördomar, rasism, otrogenhet.
Serie: Crazy Rich Asians #1.
Längd: 467 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
HANDLING
När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj, förväntar hon sig en lugn resa. Men plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats och hans familj är en av världens rikaste. Han visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar, och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.
RECENSION
Crazy rich i Asien gjorde mig glatt överraskad och besviken på samma gång. Vissa delar var så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, medan andra föll kort.
För det första älskar jag premissen, och det är oerhört lätt att drömma sig bort i den levande miljön, fylld med exklusiva klänningar, yacht-utflykter och dyr mat. Kevin Kwan är kung på att beskriva den asiatiska kulturen, och hans detaljrika beskrivningar transporterar läsaren genom tid och rum. Skildringen av Singapore är intensiv, och bokstavligen vibrerar av färg och hänförande intryck.
Utöver det målande språket, tilltalades jag också mycket av all juicy drama, samt charmen med att Kwan använder kinesiska ord i sina dialoger (termer som tack och lov förklaras i fotnoter). Jag kom emellertid på mig själv med att inte riktigt fastna för karaktärerna. De saknar nämligen djup och komplexitet. Dessutom var deras berättarröster väldigt lika varandra. Crazy rich i Asien berättas ur väldigt många (för många) perspektiv, och ibland är det svårt att märka när synvinkeln byts: något som försvårades av det faktum att bytena är abrupta och ofta utan förvarning. Det resulterade i viss förvirring, samtidigt som det hindrade att verkligen gotta ner i protagonistens tankesätt.
Förövrigt hade jag stundtals problem med tempot, då jag upplevde att det hände relativt lite i förhållande till sidantalet. Samtidigt hade jag lägga ifrån mig boken, och dramat i kombination med de rika beskrivningarna skapade ett slags beroende. Min slutsats är att Crazy rich i Asien är lite… ”trashy”, men ändå svår att släppa taget om. Jag vill absolut läsa resten av serien.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
SADIE
Författare: Courtney Summers.
Svensk titel: –
Genre: Mystik, thriller, drama.
Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, pedofili, mord, droger.
Serie: Fristående.
Längd: 308 sidor.
Bokförlag: St. Martins Press.
HANDLING
Sadies värld krashar när hennes lillasyster hittas död. Hon ger sig ut på egen hand, på jakt efter ledtrådar, inställd på att hitta sin systers mördare. Radiopersonligheten West får i uppdrag att göra ett reportage om den saknande flickan. Han spårar Sadies resa och hoppas på att hitta henne innan det är för sent.
RECENSION
Mina tankar är oeniga. Vad tycker jag egentligen om Sadie? Anser jag att den var bra med sitt annorlunda upplägg och intressanta koncept? Eller är boken överhajpad? Jag vet inte riktigt. Jag hade rätt svårt att komma in i läsningen på grund av det avvikande formatet. Varannatt kapitel berättas ur Sadies synvinkel genom vanlig löptext, medan varannatt är skrivet i form av en transkriberad podcast. Till en början var läsningen väldigt tung, och jag upplevde transkriberingen som hackig och opersonlig eftersom vi inte får följa karaktärernas tankegångar. Med tiden vande jag mig, men jag hade sannolikt fastnat mer om boken hade varit ”normalt” skriven. Formatet resulterade nämligen inte bara i en annan typ av disposition, utan också i en del upprepningar eftersom West återberättade mycket som vi redan sett ur Sadies perspektiv. Det blev lite tröttsamt.
Något annat som jag hade lite svårt för var tempot. Uppladdningen är väldigt långsam, och ett tag kändes det som att boken bara trampade vatten och aldrig ledde någonstans. Det förändrades lyckligtvis framåt slutet – som var väldigt spännande – men lämnade ändå sitt märke.
En tredje aspekt är karaktärerna. Å ena sidan gillar jag att Sadie byggs upp som mänsklig genom sitt stammande, sina misstag och sitt stundtals odrägliga beteende. Det blir lätt att relatera till och gör henne mer äkta. Samtidigt kan jag inte påstå att jag blev särskilt engagerad av varken henne eller West. Det som karaktärerna berättar om är förstås bedrövligt, men jag kände ändå inte med dem. Det saknades ett väsentligt band och läsningen fick aldrig någon emotionell inverkan.
Med det sagt är Sadie inte en dålig roman. Jag förstår varför den har blivit så populär: om inte för handlingen eller karaktärerna så för mystiken. Jag gillade särskilt de avslutande 50 sidorna, och hade under min sista lästimme oerhört svårt att släppa taget om boken. Det faktum att boken slutar öppet och tillåter läsaren att själv reflektera kring Sadies öde, är också något som jag uppskattar stort.
Som helhet är Sadie helt okej. Bra, men inte så bra. Läsvärd men inte ett läsmåste. Boken har blivit höjd till skyarna och jag skulle personligen klassificera den som överhajpad, men jag ångrar inte att ha tagit del av den.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Kriminalare;
DUMPLIN'
Författare: Julie Murphy.
Originaltitel: Dumplin'.
Serie: Dumplin' #2.
Längd: 344 sidor.
Bokförlag: Lavenderlit.
HANDLING
Willowdean trivs med hur hon ser ut. Ja, hon är tjock, men vad gör det? På sitt nya jobb möter hon Bo. Klart att hon attraheras av honom. Vad som däremot förvånar henne är att han verkar gilla henne tillbaka. Willodean, som aldrig besvärats av sina valkar, börjar plötsligt känna sig osäker. Så hon bestämmer sig för att vinna tillbaka sitt självförtroende och visa alla att hon duger genom att ställa upp i en skönhetstävling.
RECENSION
Dumplin’ publicerades i slutet av 2015. Sedan dess har boken blivit filmatiserad av Netflix, med bland annat Danielle Macdonald och Jennifer Aniston i huvudrollerna. Det har varit mycket snack kring den, och jämförelser med författare som bland annat Rainbow Rowell och Kody Keplinger har dragits. Jag tror emellertid att mina förväntningar var för höga när jag gav mig in i läsningen.
Det här är en helt okej bok. Tyvärr är dock premissen och idén bakom boken starkare än själva utförandet. Det som lockade mig att ta del av Dumplin’ var det faktum att jag anser att ätstörningar och mental ohälsa är oerhört viktigt och intressant att läsa om. Här porträtterades det emellertid inte på ett särskilt slagkraftigt sätt. Boken saknar det där råa, bultande hjärtat och fick mig helt enkelt inte att känna. Jag hade velat att den brutit sig loss mer från normen och gjort ordentligt intryck.
En annan aspekt till att jag är ljummet inställd till Dumplin’ är att jag aldrig riktigt greps tag. Jag fastnade aldrig för karaktärerna, klyschorna var alldeles för många och tempot sackade. Utöver detta kändes kärlekstriangeln både onödig och osmidigt utförd. Jag är inte mycket för ”kärlek vid första ögonkastet” och blev därför rätt anti när karaktärerna förälskade sig utan att riktigt känna varandra.
Dumplin’ är en helt okej bok, med fint budskap och en intressant premiss. Boken i sig själv är emellertid inte särskilt minnesvärd, utan snarare medioker.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
HOLES
Författare: Louis Sachar.
Svensk titel: Ett hål om dagen.
Serie: Holes #1.
Längd: 233 sidor.
HANDLING
Stanley skickas till ett läger som straff för ett brott han inte begått. Där måste pojkarna gräva hål varje dag för att bygga karaktär. Men efter ett tag börjar Stanley förstå att mer ligger bakom grävandet. Föreståndaren letar efter något. Men vad kan vara begravt under en torkade sjön?
RECENSION
Jag läste Holes för första gången för ungefär elva år sedan, som en del av engelskkursen på grundskolan. Då var jag 12 år gammal, och jag fastnade inte alls för boken. Men vilket barn gillar att läsa under tvång? Att återvända till Sachars berömda verk som vuxen visade sig vara en helt annan upplevelse, på både gott och ont.
Innan jag gjorde en omläsning av romanen mindes jag Holes som smått skrämmande. Det är inte hur jag skulle beskriva boken idag. Istället upplever jag läsningen som allmänt trivsam. Karaktärerna är charmiga. Speciellt protagonisten Stanley och hans vän Zero. Sen är språket enkelt, kapitlen korta och texten har fint flyt med inslag av mörk humor, vilket gör att sidorna flyger förbi. Att boken är så lätt att ta till sig är förstås en bidragande faktor till att den ofta läses av grundskoleelever, men även som vuxen uppskattade jag detta. Det gjorde att läsningen gick fort och utsände en behagfull, okrystad känsla.
Med skillnad från när jag läste Holes som ung, var boken svår att lägga ifrån sig som vuxen. Det fanns dock inslag som jag inte var särskilt förtjust i. Till exempel är handlingen som mest intressant i början, och framåt slutet börjar boken kännas lite utdragen. Holes innehåller dessutom mäktigt många sammanträffanden som påverkar trovärdigheten. Hur sannolikt är det egentligen att flera personer anknutna till samma händelse i det förflutna, befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt? Inte jättetroligt. Utöver detta hade jag gärna velat lära känna karaktärerna lite bättre, samt se färre tillbakablickar. Jag förstår hur de är nödvändiga för berättelsens utveckling, men upplevde dem som rätt tråkiga.
Allt som allt tycker jag att Holes är en bra bok. Mycket bättre än vad jag tyckte för elva år sedan. Jag tror dock att jag var väldigt partisk på den tiden, och automatiskt avskydde allt som kastades i min väg av lärarna. Nu när jag läste boken av egen fri vilja, förstod jag verkligen varför den har varit så populär – både som personlig tillflykt och som undervisningsmaterial.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
