FAKTA

Författare: Ruth Ware.

Svensk titel: –
Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, ett barns dödsfall, försummelse.

Representativt innehåll: –
Nyckelord: Övervakning, smart-hus, barnskötare, Skottland.
Serie: –

Längd: 340 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Harvill Secker.

 

 

 

THE TURN OF THE KEY hade all potential till att bli en ny favorit. Handlingen – som baseras på novellen THE TURN OF THE SCREW (1898) av Henry James – är gripande. Stämningen är kuslig. Och berättartekniken är intressant. Boken är utformad som ett enda långt brev som protagonisten skrivit till sin advokat från fängelset, vilket är lite ovanligt och fungerar förvånansvärt bra. För övrigt uppskattar jag den skotska miljön, bokens lågmäldhet, och den ovisshet som finns huruvida THE TURN OF THE KEY har övernaturliga element eller inte.

 

Ändå blev det inte en ny favorit. Och den främsta anledningen är faktiskt slutet. Efter en lång och relativt långsam uppladdning knyts allt ihop alldeles för fort. Det känns lite som att författaren plötsligt kom på att allt behövde avrundas, och därför tog fram svar på alla frågor som hastigast. Det känns antiklimatiskt, och nästan lite billigt. Vilket är så himla synd, för med ett mer slagkraftigt slut hade THE TURN OF THE KEY kunnat bli riktigt bra.

 

Andra saker som drog ner helhetsupplevelsen var 1) jag kunde gissa mig till många av vändningarna, 2) de långa beskrivningarna av miljön känns rätt onödiga och 3) tempot är inte särskilt högt. Men trots detta underhölls jag ändå av läsningen, och överlag tycker jag att det är en gedigen bok. Inte en favorit, nej, men definitivt värd att läsa om du är sugen på en atmosfärisk thriller.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Charles Dickens.

Svensk titel: En julsaga.

Genre: Magisk realism, klassiker.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, fattigdom.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 141 sidor.
Publiceringsår: 2018 (org. 1843).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

A CHRISTMAS CAROL är en tidlös klassiker som tåls att läsas om och om igen. Den välkända berättelsen finns med all rätt i tusentals olika utgåvor, och har filmatiserats otaliga gånger. Det är en gemytlig och mysig story som försätter läsaren i härlig julstämning. Samtidigt finns ett påtagligt mörker, och jag kan inte undgå att bli något skrämd. Dickens tvingar till reflektion och självrannsakan, och får läsaren att vilja bli en bättre människa genom att oförhindrat måla upp konsekvenserna av ens inrutade handlingar. Det är en kort och kompakt bok, men som verkligen gör intryck.

 

Det enda som jag egentligen har att klaga på, är att Ebenezer Scrooge ändrar attityd lite väl snabbt i boken. I de filmatiseringar som jag har sett har ett litet frö såtts vid varje ande, men förändringen som sådan har inte kommit förrän efter det sista besöket. I boken däremot, ser vi en förändring direkt, vilket gör att de resterande besöken nästan känns överflödiga. För övrigt har Dickens ett stundtals överbeskrivande språk, men överlag gillar jag sättet som boken är skriven på. Texten är vacker och har skickligt invävd humor och pikar. Och så ett bra budskap, förstås. Ja, A CHRISTMAS CAROL är en bra bok som är som klippt och skuren att läsa varje jul. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Agatha Christie.

Originaltitel: Hercule Poirot's Christmas.

Genre: Kriminalare, deckare.

Traumatiskt innehåll: Mord, mordförsök, trakasserier.
Representativt innehåll: –

Serie: Hercule Poirot #20.

Längd: 253 sidor.

Publiceringsår: 2014 (org. 1938).

Bokförlag: Bookmark.

 

 

Trots att jag vid det här laget har läst nästan ett dussin romaner av Agatha Christie, är jag fortfarande lika förvånad över hur mycket jag gillar dem. Deckare är verkligen inte min grej, men det är något med Christies sätt att skriva och disponera sina berättelser som får mig på fall varje gång. POIROTS JUL är inget undantag.

 

POIROTS JUL är en snabbläst puzzeldeckare, som trots fokus på mord och tragedi är himla mysig att läsa. Den brittiska miljön, Christies lite nostalgiska språk och den subtila humorn är tillräckligt för att bidra med en sentimental värme. Mycket beror också på Poirot som karaktär. Hans intelligens kombinerat med en nonchalant egocentrisk gör honom väldigt underhållande att läsa om. Det är bara synd att hans närvaro är något dämpad i denna. Det känns som att han hålls lite mer i bakgrunden än vanligt, vilket jag inte riktigt förstår.

 

För övrigt gillar jag att jag aldrig kan gissa vem den skyldige är. Christie lägger skickligt upp villovägar som gör det omöjligt att förutse hur allt hänger samman. Jag upplever emellertid att just POIROTS JUL innehåller lite väl många sammanträffandet, och klimaxet känns tyvärr något långsökt. Men trots att POIROTS JUL inte är den bästa eller mest komplexa Agatha Christie-boken, är den roande och definitivt värd att läsa.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Jason Reynolds.
Svensk titel: –
Genre: Contemporary, poesi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, psykisk ohälsa, gängkrig.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 306 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2017).

Bokförlag: Antheneum Caitlyn Dlouhy Books.

 

 

 

 

 

LONG WAY DOWN är den typen av bok som blir bättre och bättre ju mer jag tänker på den. Det är nästan att jag vill läsa om den nu direkt för att försäkra mig om att mina tankar och känslor stämmer, vilket jag aldrig har varit med om tidigare.

 

Den här boken har en oerhört kraftfull premiss. Konceptet kretsar kring samhällets oändliga våldscykel och hela grejen med ”ett öga för ett öga”, och utspelas under så lite som 60 sekunders tid. Under de 60 sekunderna får vi följa karaktären Will som åker hiss. Vid varje våning stannar hissen och släpper in en person som på något sätt är anknuten till hans storebror, som blivit ihjälskjuten. Ingen av personerna som går in i hissen är egentligen där, utan existerar bara i Wills huvud som ett sätt för honom att kommunicera med sig själv reflektera över det han tänker göra. Det hela är tankeväckande och riktigt träffande.

 

Boken är emellertid skriven i diktform, vilket jag gillar i teorin men har desto svårare för i praktiken. Varje gång som jag läser en bok med poetiskt lagd text, har jag svårt att fastna. Det spelar ingen roll att jag älskar premissen, jag får ändå svårt att klicka. Jag önskar därför att LONG WAY DOWN var skriven i traditionellt format, för oh boy vad jag hade älskat den då!

 

Själva slutet är något förvirrande, men jag gillar ändå att allt lämnas öppet för egen tolkning. Överlag är LONG WAY DOWN en annorlunda och gripande bok, om att rättfärdiga mord och ha styrkan att avbryta ett påbörjat vendetta. En snabbläst och stark berättelse som jag tror att de flesta skulle bli berörda av.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Alice Oseman.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, djurmisshandel.
Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 474 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2016).

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

Jag har svårt att placera RADIO SILENCE. Å ena sidan klickade boken inte riktigt med mig, men samtidigt fanns delar som jag verkligen tyckte om. Jag önskar att jag läste den när jag var yngre, för femtonåriga jag hade säkerligen älskat den. Nu känner jag mest ”meh”.

 

En av mina favoritböcker är ELIZA OCH HENNES MONSTER. Det var därför med glädje som jag försjönk i läsningen av RADIO SILENCE, som har ett liknande koncept kring nördighet och fandom. Det ironiska är emellertid att inslagen från podcasten var det som jag ansåg var tråkigast i boken. Till slut hoppade jag till och med över dem, för att jag inte tyckte att de var relevanta för berättelsen. Oh well. Det som jag däremot tyckte väldigt mycket om att läsa om var Frances pluggmani och kamp för att komma in på universitetet. Det fick henne att kännas mänsklig.

 

Det som gjorde att jag hade svårt för boken var dock främst Alice Osemans sätt att skriva. Språket är lite för enkelt och karaktärerna känns platta och orealistiska. Sättet som de reagerar och agerar på saknar trovärdighet, och vänskapsrelationen mellan Frances och Aled växer fram för snabbt. Och det är faktiskt en gemensam nämnare för mycket av innehållet: det rör sig för fort. Trots att tempot är långsamt och att det inte händer särskilt mycket, känns handlingen paradoxalt nog påskyndad. En bidragande faktor till det är det för att berättelsen hoppar runt en del, vilket skapar hinder för läsaren att verkligen bli grundad i det som sker.

 

Överlag förstår jag hajpen över RADIO SILENCE, men jag kan inte påstå att det är en bok för mig. Det fanns delar som jag verkligen tyckte om, men allt som allt känns det som en relativt lättglömd läsning.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Cora Carmack.

Svensk titel: –

Genre: Romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Omnämnande om självskada, politiskt inkorrekt språk.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: Losing it #1.

Längd: 255 sidor.

Publiceringsår: 2013 (org. 2012).

Bokförlag: William Morrow.

 

 

Jag gillar LOSING IT. Jag gillar den överraskande mycket, faktiskt. Kalla mig trashy, men jag fastnade för den kontroversiella idén med en kvinna som vill bli av med sin oskuld och som attraheras av sin lärare. Boken handlar förstås om mer än så, men den premissen väckte mitt intresse med full glöd.

 

LOSING IT gick väldigt snabbt att läsa. Den har en bra längd och lättsamt skriven, med enkelt språk och en lagom engagerande handling. Den tar inte heller sig själv på för stort allvar, utan blir en frisk fläkt som vågar skämta öppet om tabulagda ämnen. Den sexuella spänningen och kemin mellan karaktärerna sätter dessutom tonen och ger boken ett behagligt tempo.

 

Jag gillar emellertid att romantiken är i fokus. Sexscenerna finns där, men förblir sekundära. Inget beskrivs särskilt explicit, och trots att det finns en del heta sekvenser skulle jag överlag kalla boken för söt snarare än upphetsande.

 

Som förväntat är LOSING IT klyschig och väldigt förutsägbar. Varken karaktärer eller handling är särskilt djupa, och boken innehåller en överflödig kärlekstriangel som mest blir ett billigt knep för att tillföra drama. Men trots detta fastnade jag. Jag gillade karaktärerna, jag gillade språket och jag gillade stämningen. Boken är romantisk utan att bli erotisk, och trots att det finns några uttryck och handlingar som jag inte stöttar finns där en varm ömhet i grunden. Jag kommer definitivt att läsa resterande delar i trilogin.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Ruta Sepetys.

Svensk titel: Tårar i havet.
Genre: Historisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Krig, våldtäkt, svält.

Representativt innehåll: Andra världskriget, psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 379 sidor.
Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Penguin Books.

 

 

 

 

Alla verkar älska Ruta Sepetys. Både SALT TO THE SEA och hennes andra romaner har hyllats till skyarna. Min upplevelse av henne som författare har emellertid inte varit densamma som för många andra. Det här är den andra boken som jag läser av henne, och precis som tidigare upplever jag att det är något som inte riktigt klaffar.

 

Missförstå mig inte: jag tycker att SALT TO THE SEA är en bra bok. Den verklighetsbaserade berättelsen är intressant och känns viktig att ta del utav. Det är en mörk och svår läsning, som uppmanar till reflektion och förståelse av det förflutna. Men trots att jag gillar premissen, fastnar jag inte för utförandet. Handlingen är enkel och karaktärerna för bleka för att jag verkligen ska känna. Historien berättas ur onödigt många perspektiv, berättarrösterna skiljer sig för lite åt från varandra och det faktum att kapitlen bara är 1-4 sidor långa gör läsningen ryckig. Och det är himla synd, för det hade kunnat bli himla bra.

 

Överlag är SALT TO THE SEA helt okej, men överhajpad. Jag gillar bokens idé, men mitt intresse föll på grund av karaktärerna och avsaknaden av en förbindelse till dem.  

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Antoine de Saint-Exupéry.

Originaltitel: Le Petit Prince.

Svensk titel: Den lille prinsen.

Genre: Klassiker, fabel.

Traumatiskt innehåll: Ensamhet, alkoholism.
Representativt innehåll: –
Serie: –

Längd: 139 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 1943).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

 

Jag läste THE LITTLE PRINCE på svenska för några år sedan och minns att jag inte tyckte om den. För trots att många klassificerar boken som en barnbok, är den komplex och relativt svår att förstå. Nu är jag äldre och har utvecklat ett annat sätt att se på livet, och fast några delar fortfarande känns lite väl abstrakta har jag upptäckt en ny uppskattning för den här sortens litteratur.

 

THE LITTLE PRINCE är tankeväckande och väldigt analyserande. Jag gillar hur boken ifrågasätter auktoriteter, tar upp faran med trångsynthet, kritiserar vuxnas bekräftelsebehov och uppmuntrar läsaren till att reflektera över sina handlingar och våga anpassa sig till att göra förändringar. Det är en klok och meningsfull liten pärla, som blir vad man gör den till. Ser du THE LITTLE PRINCE som en simpel barnbok, då är det precis det som den är. Men om du ser bortom enkelheten och begrundar de satiriska metaforerna och liknelserna, blir din upplevelse helt annorlunda.

 

Överlag är THE LITTLE PRINCE bra. Söt, med fina illustrationer och ett gott budskap. Smått vimsig, men likväl en trevlig läsupplevelse.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Jennifer L. Armentrout.

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy, paranormal, grekisk mytologi.

Traumatiskt innehåll: Diskriminering.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: Covenant #3 + långnovellen Elixir (#3,5).

Längd: 466 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: Hodder Paperback.

 

 

 

DEITY är den tredje och hittills starkaste delen i COVENANT-serien. Med ökat tempo, mer action och hetare scener försäkrar den sig om att bli ihågkommen. Boken är faktiskt riktigt svårt att lägga ifrån sig.

 

Det är något behagligt med Jennifer L. Armentrouts sätt att skriva som gör det lätt att fastna för hennes böcker. Trots klyschor och otrovärdiga sammanträffanden griper de tag och underhåller. DEITY är inget undantag. Det är en riktig guilty pleasure, en mysbok. Jag gillar handlingen. Jag gillar karaktärerna och deras lojalitet mot varandra. Jag gillar det starka inflytandet av grekisk mytologi. Och jag gillar vändningarna. En lättsam och trivsam läsning, helt enkelt.

 

Just den här utgåvan inkluderar dessutom långnovellen ELIXIR, som utspelar sig efter DEITY och som berättas ur Aidens perspektiv. Personligen såg jag en hel del potential med novellen, och trots att den cirkulerade till att avslutas på ungefär samma ställe som den började och därmed gjorde innehållet irrelevant, så uppskattade jag den extra läsningen.

 

Överlag tycker jag om DEITY, och jag ser fram emot att läsa vidare. Särskilt med tanke på bokens cliffhanger.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Jennifer L. Armentrout.

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy, paranormal, grekisk mytologi.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, diskriminering.
Representativt innehåll: –

Serie: Covenant #2.

Längd: 387 sidor.

Publiceringsår: 2014 (org. 212).

Bokförlag: Hodder Paperback.

 

 

 

 

Jag läste första delen i COVENANT-serien, HALF-BLOOD, först 2012 och sen igen under 2018. Men trots att jag tyckte om boken och hade all avsikt att fortsätta med serien, tog det fram till nu för mig att plocka upp fortsättningen. Mitt minne om vad som hänt var därför lite rostigt, och det tog ett tag för mig att komma in ordentligt i PURE eftersom jag behövde återupptäcka handlingen och komma underfund med vem som var vem. När jag väl orienterat mig, upptäckte jag emellertid att jag verkligen underhölls.

 

PURE är vad jag kallar ”trashy”. Förutsägbar. Klyschig. Sötsliskigt romantisk. Men så in i helsike underhållande! Språket är enkelt, stämningen behaglig och tempot högt. Trots att mycket fokus ligger på flirt och attraktion, finns action som heter duga. Det är spännande, sexigt och helt enkelt roligt att läsa.

 

Det som jag gillar mest med boken är emellertid protagonisten Alexandria. Hon är verkligen grym. Visst kan hon vara irrationell och agera dumt ibland, men hon har inte ett ont ben i kroppen. Hon vågar dessutom stå upp för sig själv, vägrar ta skit från andra och har ett fantastiskt sinne för humor. Hennes sarkasm bidrar till en hel del skojiga dialoger, som lättar upp stämningen och drar i smilbanden. Att hon dessutom är helt kick-ass på att sparka rumpa, bidrar till att hon minst sagt blir inspirerande att följa.

 

Överlag är jag nöjd med PURE. Självfallet är det inget mästerverk, men vad kan man förvänta sig? Det är som sagt en ”trashy” roman, men det som den ämnar göra, gör den väldigt bra.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Sylvain Neuvel.

Originaltitel: Only human.

Genre: Science fiction.

Traumatiskt innehåll: Krig, rasism, cancer.

Representativt innehåll:  –

Serie: Themisfilerna #3.

Längd: 388 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2018).

Bokförlag: Brombergs.

 

 

THEMISFILERNA har tagit världen med storm. Och det med all rätt. Det är en fantastisk serie. Originell. Tankeväckande. Mittenboken – GUDARNA VAKNAR – är en av mina favoritböcker. Någonsin. BARA MÄNNISKA avslutar serien, och följer paralleller i två olika tider. Några av kapitlen utspelas direkt där GUDARNA VAKNAR slutade, andra följer efterdyningarna nio år senare. Precis som tidigare delar i serien, berättas historien med hjälp av dagsboksanteckningar, rapporter och transkriptioner från intervjuer snarare än vanlig prosa.

 

BARA MÄNNISKA är en tillfredsställande avslutning på THEMISFILERNA. Boken är spännande och minst sagt intressant. Jag gillar bokens analytiska grund, hur den väcker existentiella frågor och hur den utforskar utomjordiskt liv. Jag gillar den satiriska tonen, att boken ifrågasätter vår sociala struktur och på så sätt blir mycket relevant i modern tid. Jag gillar att den får läsaren att tänka efter och att den får en att bedöma värdet av mänskligt liv. Alltsammans är så genomtänkt, så snyggt utformat, att det är svårt att riktigt förstå hur mycket tankeverksamhet som måste ligga bakom arbetet. Jag är så sjukt imponerad av Sylvain Neuvel.

 

Jag har emellertid lite klagomål. För trots att jag gillar BARA MÄNNISKA och tycker att boken utgör ett bra avslut på serien, anser jag samtidigt att det är THEMISFILERNAS sämsta del. För det första saknar jag mysterieaspekten som driver de andra två böckerna. För det andra känns BARA MÄNNISKA nästan lite… överflödig. Det händer inte lika mycket som tidigare och den episka spänningen tar ett steg tillbaka och blir mer småskalig. Karaktärerna som vi följer är inte lika intressanta, och inte lika mycket står på spel. Med det sagt är boken som sagt fortfarande läsvärd, men var beredd på att serien redan haft sin höjdpunkt.

 

Allt som allt är BARA MÄNNISKA ett bra avslut på en fenomenal serie. Föregångaren GUDARNA VAKNAR kommer emellertid att förbli min favorit.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sofia Fritzson.

Engelsk titel: –

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Omnämnande av dödsfall.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 237 sidor.
Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Lavender Lit.

 

 

TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER är den perfekta romanen att läsa för att hamna i julstämning. Det är en mysig och stämningsfull roman som beskriver vinterns praktfullhet på ett nästan förföriskt sätt. En varm atmosfär skapas med hjälp av kärleksfulla karaktärer och målande beskrivningar av väldoftande fudge, ståtliga julmarknader och krispiga snölandskap. Det var nästan som att jag kunde känna värmen från brasan och sötman från den gryniga kolan, så välbeskrivet är det.

 

Det här är en snabbläst och lättsam roman, med bra flyt på texten och lagom tempo. Det är enkelt att komma in i handlingen, och bokens stora hjärta gör den svår att lägga undan. Det är överlag en trivsam och hemtrevlig må bra-bok, som får mig att längta efter såväl julen som sötsaker. Jag har emellertid några småsaker att kritisera. För det första är händelseförloppet väldigt förutsägbart, och det är inte alls svårt att gissa sig till hur alltsammans slutar. För det andra löser sig allting i min mening lite för enkelt, vilket ger en bitterljuv känsla av antiklimax. Saker och ting faller på plats för snyggt helt enkelt, vilket blir klyschigt. Sist men inte minst hade jag gärna velat se boken lite längre. I samma stund som det känns som att TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER börjat komma igång ordentligt, är den plötsligt slut.

 

Allt som allt tycker jag om TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER. Året börjar närma sig sitt slut och det är dags att börja tagga ordentligt inför julen. Och hur kan man bättre hamna i stämning, än att läsa något så här mysigt?

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Gloria Chao.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Bakteriefobi, destruktiva förhållanden.
Representativt innehåll: Kinesisk kultur.

Serie: –

Längd: 304 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Simon Pulse.

 

 

 

AMERICAN PANDA är vad jag skulle kalla en ”mellanbok”. Mysig och lättsam för stunden, men inget som fastnar på minnet. Varken bra eller dålig, utan någonstans där mitt emellan.

 

Det som jag gillade med boken var främst den kulturella representationen. Jag tyckte att det var oerhört intressant att lära mig om kinesiska traditioner, och Chao beskriver allt från exotiska maträtter till seder målande. Det märks att hon kan sin sak. Dessutom blir många situationer rätt komiska med en utomstående persons ögon, då exempelvis kraven från Meis föräldrar ofta framstår som absurda.

 

Jag hade emellertid svårt för karaktärerna. Mei är helt okej, men gnäller lite för mycket i min smak. Sidkaraktärerna är däremot väldigt bleka. Till och med kärleksintresset Darren är så pass intetsägande att jag inte minns något om honom efteråt. Vilket är synd, för jag är helt för en bra romans, men här hade boken tjänat på att skippa den delen helt. Mei och Darren förälskar sig för snabbt, saknar kemi, och jag kände helt enkelt inte deras relation. Jag stör mig dessutom på att Mei inte får en egen åsikt och förmåga att tänka själv förrän efter hon träffar Darren, som om en kvinna behöver en man i sitt liv för att ha en funktionell hjärna. Den enda sidkaraktären som sticker ut är Meis färgstarka mamma, som bidrar med en härligt stark personlighet.

 

Vidare har boken låg trovärdighet och den innehåller många klyschor. Den känns aldrig riktigt sin egen, utan det är som att jag har läst allt förut. Inget överraskar eller särskiljer sig från det vanliga. Med det sagt är ändå AMERICAN PANDA en trivsam läsning, och jag roades tillräckligt för att vara nyfiken på författarens kommande verk.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Linda Jones.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Skilsmässa.

Repersentativt innehåll: Psykisk ohälsa.
Serie: –

Längd: 270 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Vox by Opal.

 

 

BETE SIG är en imponerande debut av en lovande, ung författare. Det är en atmosfärisk roman, med behagligt språk och målande beskrivningar av den vackra Norrbotten. En del ”lustiga”, dialektala ordval som ids och vars finns här och där, och knyter an till protagonistens finska rötter såväl som att det stärker bokens lite talspråkliga form och ger BETE SIG en unik touch. Boken är skriven med sån inlevelse att det känns att jag som läsare befinner mig där på plats, och det tar inte lång tid innan jag är helt fast i berättelsen.

 

Jag förälskade mig snabbt i bokens premiss. Hur många har inte drömt om att en dag bara släppa allt, lämna alla vägar, all industri och all teknologi bakom sig och flytta in i en stuga djupt inne i skogen? Och det är precis det som Stina gör, vilket är sjukt intressant och inspirerande att ta del av.

 

Trots att många böcker som jag läser utspelar sig i modern tid, inkorporerar ytterst få det faktum att vi är ett teknologiskt samhälle. Men i BETE SIG integreras såväl teknik som sociala medier, vilket gör det enklare att relatera till innehållet samtidigt som det ökar bokens trovärdighet. Vidare är jag så himla glad över det faktum att boken inte innehåller någon form av romans. BETE SIG fokuserar enbart på Stinas slitsamma vardag i stugan och hennes föräldrars känslofyllda skilsmässa, och det räcker alldeles utmärkt.

 

Det enda som jag egentligen har att anmärka på, är sidkaraktärerna. Eftersom Stina är en så central del av berättelsen hamnar resterande karaktärer i bakgrunden, vilket gör att jag helt enkelt inte brydde mig om dem. Stinas vänner och föräldrar hade allesammans potential, men lämnades lite för underutvecklade för att väcka engagemang.

 

Överlag är BETE SIG en bra debut. Vackert skriven och med hjärtat på rätta stället gjorde den  intryck. Jag läser gärna mer av Jones i framtiden. Om du är sugen på en stämningsfull bok om det isolerade livet i "vildmarken", rekommenderar jag denna varmt.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Emma Johansson.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary, romantik.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, prat om självmord.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 253 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Vox by Opal.

 

 

Emma Johansson klättrar sakta men säkert upp till att bli en av mina svenska favoritförfattare. Hon har ett så vackert men ändå självklart och okonstlat sätt att skriva, som får mig på fall varje gång. Sönderslagen är en enkel men ärlig roman, som genom en annorlunda porträttering av sexuella övergrepp väcker normkritiska tankar såväl som berör. Det är en bok skriven med genuin känsla, och varje ord träffar rakt i själen.

 

När det kommer till att bygga upp realistiska karaktärer som är lätta att relatera till, är Emma Johansson drottning. Trots att mitt och protagonistens liv skiljer sig väldigt mycket åt, ser jag mig så tydligt i henne att det nästan är kusligt. Jag tyckte dessutom väldigt mycket om att utforska huvudpersonens olika relationer: konflikterna med systern, pressen från föräldrarna, stödet från bästa vännen. Det var intressant, men skapade även en igenkännbar och hemtrevlig atmosfär som gjorde det lätt att känna ett samband med Juliet.

 

Den enda relationen som jag inte var särskilt engagerad i var den med kärleksintresset Emil. På grund av bristande kemi och det faktum att ”kärlek vid första ögonkastet”-tropen används, fastnade jag inte alls för deras romans. Den kändes helt enkelt inte genuin. Jag hade personligen gillat Sönderslagen mer om fokus enbart hade legat på ”incidenten”, Juliets psykiska ohälsa och hennes familj- och vänskapsrelationer – utan någon form av romantisk involvering. Därtill hade jag velat att Sönderslagen var längre. Boken är bra som den är nu, men den känns som början på något mer – och jag hade gärna läst hundra sidor till.

 

Överlag tycker jag mycket om Sönderslagen. Det är en lättsam och behaglig läsning, trots tuffa ämnen. Jag föredrar emellertid Johanssons debut Papperssjälar, som hade en mer emotiv laddning och välgrundad romans. Med det sagt är Sönderslagen en välskriven bok, väl värd att läsa.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Cassandra Clare, Holly Black.

Svensk titel: -

Genre: Fantasy, äventyr.

Traumatiskt innehåll: -

Representativt innehåll: -

Serie: Magisterium #4.

Längd: 232 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Scholastic Press.

 

 

 

 

Jag är besviken. Så fruktansvärt besviken.

 

THE SILVER MASK är inte en dålig bok. Men jag hade förväntat mig mycket mer. Jag älskade de första delarna i MAGISTERIUM-serien och såg fram emot fortsättningen. Så pass mycket att jag hade förväntningar om en ny favoritserie. Men boken var inte alls som jag hoppats.

 

En sak som jag tyckte om med de tidigare böckerna var kombinationen av magiskt studentliv och farliga äventyr. Jag gillade att se eleverna gå på lektioner och testas i bisarra prov, såväl som att de begav sig ut på fartfyllda uppdrag. Men i THE SILVER MASK är skolsalarna ett minne blott, och jag kan inte undgå att känna en hopplös längtan tillbaka. Den nya miljön är enformig och tillsammans med en ökad dos klyschor samt det faktum att karaktärerna spenderar den mesta av sin tid med att klaga blev boken ärligt talat rätt tråkigt att läsa.

 

Jag saknar även de första böckernas originalitet, kvickhet och humor. THE SILVER MASK är bra, men mer slätstruken och trivial. Den sticker inte ut på samma sätt, utan använder uttjatade troper och går på säkra kort i större mån än vad resterande delar i serien har gjort. Skurkarna är dessutom ytliga, och det känns som att de är onda mest för sakens skull. Jag vill ha starkare motiv bakom deras handlingar.

 

Romansen är ytterligare något som jag hade svårt för. Den kommer från ingenstans och känns såväl slumpartad som överflödig. Jag är trött på böcker som slänger in ett kärleksdrama ”mest för att det ska vara det”, och saknar en ordentlig uppbyggnad inför relationen likväl som kemi under tiden.

 

Nu låter det säkert som att jag hatar boken. Det gör jag inte. THE SILVER MASK är en helt okej fantasy. Den är bara mycket, mycket sämre än de tidigare delarna i MAGISTERIUM-serien.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Tahereh Mafi.

Svensk titel: Sätt mig i brand.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: -

Representativt innehåll: -

Serie: Shatter me #3.

Längd: 408 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: HarperCollins.

 

 

 

 

IGNITE ME är snabbläst, med behagligt språk och enkel handling. Jag tycker om humorn i boken, och är särskilt förtjust i Kenjis sarkastiska personlighet. Men det är bara det som jag gillar. Det känns tråkigt att erkänna – för jag vet att jag var upp över öronen förälskad i den här serien för några år sedan – men jag har växt ifrån böckerna. För att vara riktigt ärlig, var jag rätt uttråkad under läsningen av IGNITE ME.

 

Boken är som sagt enkel. Nästan för enkel. Det finns ingen ordentlig världsuppbyggnad, karaktärerna saknar komplexitet och händelseförloppet är förutsägbart. Det som jag stör mig mest på är emellertid innehållet, eller lättare sagt bristen på sådant. Det känns inte som att det händer någonting. Prat, prat, prat och prat. Mycket dialog, lite verkstad. Det var inte förrän det var ungefär fyrtio sidor kvar som jag upplevde att tempot började öka. Resten av romanen består nästan enbart av melodramatiskt tonårsdrama och gnäll.

 

Så tyvärr. Jag ville verkligen tycka om IGNITE ME, men upplevde den överlag som väldigt medioker. Tonårs-Melanie älskade boken, men vuxna Melanie, not so much.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Cassandra Clare, Holly Black.

Svensk titel: Bronsnyckeln.

Genre: Fantasy, äventyr.

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet.

Representativt innehåll: –

Serie: Magisterium #3.

Längd: 249 sidor.

Publiceringsår: 2016.

Bokförlag: Scholastic Press.

 

 

 

 

THE BRONZE KEY är den delen i serien som jag gillar minst hittills. Handlingen är inte lika intressant, tempot är betydligt långsammare och vändningarna är lätta att gissa sig till. Boken känns inte lika laddad som de tidigare två romanerna, och de många klyschorna ger en upplevelse av minskad komplexitet.

 

Med det sagt, tycker jag fortfarande mycket om THE BRONZE KEY. Det finns få böcker som har så välutvecklade vänskapsrelationer som i denna, och dynamiken mellan karaktärerna är fantastisk. Dialogerna präglas av humor och sarkasm, och det är inte ovanligt att skratta rätt ut åt vad karaktärerna säger eller gör. De är så äkta och genuina, att det är omöjligt att inte älska dem.

 

Överlag är THE BRONZE KEY bra. Inte lika bra som THE IRON TRIAL och THE COPPER GAUNTLET, men en stadig efterföljare. Trots att boken känns som brygga till nästkommande del, ser jag mycket fram emot att läsa vidare. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Patrick Ness, Rovina Cai.

Svensk titel: -

Genre: Retelling.

Traumatiskt innehåll: Valjakt, dödsfall.

Representativt innehåll: -

Serie: -

Längd: 160 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Walker.

 

 

 

AND THE OCEAN WAS OUR SKY är en mörk retelling av MOBY DICK, som berättas ur en flock valars synvinklar. Det är en annorlunda och relativt bisarr roman, som tilltalade mig på samma gång som den inte alls kändes som rätt bok för mig. Det är som att jag har två motpoler inom mig som kämpar om övertaget: ena halvan tyckte att boken var briljant, andra halvan upplevde stor tristess.

 

På grund av den schizofrena striden inom mig känns det orättvist av mig att uppmana dig att läsa boken eller avråda dig från det. För att hålla min egen värdering på minimal nivå, tänkte jag därför delge tre saker som jag tyckte om med boken respektive tre saker som jag tyckte mindre om. Då kan du förhoppningsvis göra en egen bedömning om den passar dig eller inte.

 

 

- Illustrationerna

Det som gjorde störst intryck på mig var illustrationerna. De är fantastiskt ritade: expressiva, kraftfulla och samtidigt hemska. Varje linje är laddad med så mycket känsla att jag kunde sitta och stirra på samma sida i flera minuter. Riktigt imponerad blev jag.

 

- Konceptet

Det är föga förvånande när det gäller en bok skriven av Patrick Ness, men AND THE OCEAN WAS OUR SKY har en väldigt kreativ premiss och unik utgångspunkt. Boken är verkligen inte lik något annat som jag har läst och lämnar långvariga spår med sitt tankeväckande budskap.

 

- Språket

Boken oerhört vackert skriven, fylld med metaforer och intrycksfulla utsmyckningar.

 

 

- Karaktärerna

Jag tyckte verkligen att det var intressant och perspektivöverträdande att läsa ur en vals synvinkel. Mitt problem var emellertid att valarna aldrig fick särskilt distinkta personligheter. De var mest där, men som läsare brydde jag mig inte särskilt mycket om dem.

 

 

- Substans

Idén till boken är som sagt jättebra. Jag hade emellertid önskat en starkare kärna i boken; mer innehåll. Som den är nu upplevs den som lite… torftig.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Megan Whalen Turner.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, mytologi.

Traumatiskt innehåll: Tortyr.

Representativt innehåll: –

Serie: The queen's thief #2.

Längd: 359 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2000).

Bokförlag: Greenwillow books.

 

 

 

 

 

THE QUEEN OF ATTOLIA börjar spännande. Och med det menar jag riktigt spännande. Vi kastas rätt in i händelserna och det är full fart redan vid första sidan. Pulsen dundrar i öronen och det är fysiskt omöjligt att lägga ifrån sig boken. Så spännande är det. Dessvärre mattas det av relativt fort. Ungefär femtio sidor in har tempot lagt sig och jag kände inte alls samma drag gentemot boken.

 

Missförstå mig inte. THE QUEEN OF ATTOLIA är en bra bok. Den har intressanta intriger, komplexa karaktärer och är väldigt lätt att ta till sig. Jag tror emellertid mina förväntningar var för höga. Jag tyckte verkligen om föregångaren THE THIEF, och har hört att serien blir bättre och bättre allteftersom. Det verkar som att i princip alla har uppskattat fortsättningen mer. Men inte jag. Jag tycker att karaktärerna tar ett steg tillbaka. Det finns inte heller lika mycket humor i denna, och själva äventyret var inte alls lika upphetsande som det i den tidigare boken.

 

Mitt främsta problem med THE QUEEN OF ATTOLIA är emellertid att det mesta berättas om, istället för att visas för läsaren. Vi får ta del av många långa samtal och redogörelser, men får sällan själva vara med när saker och ting händer. Det är helt enkelt mycket prat men lite verkstad, så att säga. Och tyvärr gjorde det att mitt intresse successivt minskade.

 

Med det sagt så tycker jag fortfarande att THE QUEEN OF ATTOLIA är en bra bok, och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 6/10