Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

 

Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!

 

FAKTA

Författare: Glennon Doyle.

Originaltitel: Untamed.

Genre: Facklitteratur, biografi, självhjälp.

Traumatiskt innehåll: Bulimi, otrohet, alkoholkonsumtion, droger, dödsfall, skjutning, våldtäkt, mobbning, rasism.

Nyckelord: Biografi, livshistoria, feminism.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 298 sidor.

Publiceringsår: 2021 (org. 2020).

Bokförlag: YourLife Books.

 

 

Jag tycker inte om att dissa en bok. Särskilt inte när det är en memoar. Men jag kämpade verkligen med OTÄMJBAR och tycker inte att den förtjänar all hajp.

 

Först och främst fångade den aldrig upp mitt intresse. Den är långsam, inte alltid trovärdig och ofta rätt uppenbar. Den är också ofokuserad, och diskuterar vad som känns som varenda populärt ämne på jorden. Feminism. Relationer. Teknologi. Våld. Rasism. Moderskap. Beroende. Mobbning. Ätstörningar. Och det blir för mycket. För mycket för en bok, och för mycket för en person att påstå ha bemästrat sin förståelse för.

 

Och ja, det känns lite som att Doyle sätter sig själv på ett piedestal. Hon klappar konstant sig själv på ryggen, ger självgoda föreläsningar och berättar för läsaren hur duktig hon är på livet. Och självklart är jag glad över att det går bra för henne. Men jag gillar inte ett nedlåtande sätt. Särskilt inte när det kommer från någon vars största bekymmer i livet verkar vara dålig självkänsla.

 

Överlag hade jag svårt för boken. Det finns säkert en jättefin tanke bakom den, men jag kunde bara inte fastna.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Adam Kay.

Originaltitel: This is going to hurt.

Genre: Självbiografi, memoar.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, missfall, abort, självskadebeteende.

Nyckelord: Läkarliv, sjukvård.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 241 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 2017).

Bokförlag: Volante.

 

 

Jag plockar väldigt sällan upp facklitterära böcker och biografier. Faktum är att det sker så pass sällan att jag nästan kan påstå att jag aldrig gör det. Jag har nämligen svårt att fastna för den typen av böcker, då de ofta känns som hemläxa från skolan. Som ett måste.

 

Men något med DET HÄR KOMMER GÖRA ONT gjorde mig nyfiken. Kanske var det de positiva recensionerna. Kanske var det humorn. Eller så var det hoppet om att ta del utav en ärlig skildring av sjukvården. Oavsett anledningen, beslutade jag mig för att plocka upp boken.

 

Och hör och häpna: jag tyckte om den.

 

DET HÄR KOMMER GÖRA ONT består av dagboksanteckningar: korta anekdoter från Adam Kays sex år som läkare. Och tro mig när jag skriver att de berättelserna bjöd på en riktig resa! De inkluderar allt från obehagliga olyckor och underliga patienter, till tankeväckande observationer. Jag skrattade högt flera gånger. Den sarkastiska och självkritiska tonen gjorde det lätt att fastna för Kay, och gav mig själv en portfolio med roliga berättelser att berätta för mina vänner. Samtidigt blev jag berörd, äcklad och även något skrämd. Av två anledningar. För det första, trots att boken förmänskligar läkare och väcker stor respekt för dem, fick den mig att ifrågasätta kompetensen på en del vårdpersonal. Till exempel kunde en av Kays lärarkollegor inte ens mäta en patienternas puls (han räknade antalet sekunder på en minut istället för antalet hjärtslag). Jag skulle inte lita på den läkaren med mitt liv. För det andra fick en del av patienterna mig att start tvivla på mänsklighetens intelligens.

 

Överlag är DET HÄR KOMMER GÖRA ONT en känslomässig berg- och dalbana. Det är en bra bok. Ögonöppnande. Rolig. Något långsam. Den fick mig både att förlora och få hopp på mänskligheten.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Tara Westover.

Svensk titel: Allt jag fått lära mig.

Genre: Biografi, memoar.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, vanvård, psykisk ohälsa, våld mot djur.

Nyckelord: Livsberättelse, mormonsk livsstil, herbalism.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 329 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Random House.

 

 

EDUCATED är en väldigt svår bok. Både var gäller att komma in i berättelsen och vänja sig vid den lite annorlunda berättartekniken, men även vad gäller ton. Det är inte direkt en glädjespridare. Misshandel, vanvård och manipulation präglar sida efter sida, något som jag personligen berördes djupt av och fann oerhört fascinerande, men som inte är för alla. EDUCATED är en mörk och hjärtekrossande bok, och fast jag hatar det jag läser kan jag inte undgå att älska den.

 

EDUCATED är ögonöppnare. Inte bara för mormonism; en livsstil helt olik min egen och som jag haft pinsamt dålig vetskap om. Utan även en ögonöppnare vad gäller samhället i sin helhet: skolsystemen, rättssystemen och privilegier som jag personligen tagit för givet. Det här är en biografi, men Tara Westover beskriver sitt forna, galna liv på ett så fängslande sätt att EDUCATED läses som vilken fiktiv berättelse som helst. Bara tanken på att det hon skildrar faktiskt har hänt (och fortfarande händer), är rent utav skrämmande. Samtidigt är det oerhört imponerande och inspirerande att följa Westovers självintervention. Vilken resa hon gjort! Om hon klarade att gå från ett vanskött och hjärntvättat barn utan någon form av utbildning eller koll på hur "resten" av världen fungerade, till omtalad forskarstudent – då måste allt vara möjligt, eller hur?

 

Det enda som jag störde mig på med EDUCATED, är att boken är något upprepande. Alla olyckor och skador och faderns ständiga rädsla för Illuminati blir efter ett tag för mycket att läsa om, och jag tycker personligen att boken hade kunnat kortas ner. Med det sagt så är det en riktigt bra bok som förtjänar all hajp som den har fått. ”Tankeväckande” räcker inte till för att beskriva den.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Ari Folman, David Polonsky, Anne Frank.

Originaltitel: אנה פרנק - היומן הגרפי 

Engelsk titel: Anne Frank's Diary: the Graphic Adaption.

Genre: Biografi.

Traumatiskt innehåll: Folkmord, misshandel, svält.

Nyckelord: Andra världskriget, förintelsen, grafisk roman.

Serie: –

Längd: 154 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2017).

Bokförlag: Norstedts.

 

 

 

Den grafiska versionen av ANNE FRANKS DAGBOK är baserad på den ursprungliga klassikern med samma namn, fast integrerar bilder i serieformat. Det är en vackert illustrerad och kraftfull läsning: betydligt mer ”quirky” än jag hade förväntat mig. Jag har inte läst originalet, och blev därför förvånad när jag upptäckte hur ”pratig” och gladlynt boken är. Missförstå mig inte: boken är mörk och fruktansvärd, men den har ett ljus som jag inte väntat mig. Anne Frank är intelligent och humoristisk, och oerhört inspirerande som individ.

 

Jag hade emellertid svårt för boken. Jag vet inte om det är formatet eller språket eller något annat, men jag kände inte någon samhörighet med karaktärerna. Och ärligt talat tyckte jag att läsningen var rätt tråkig. Får man säga så? Det känns hemskt att betygsätta och bedöma underhållningsvärdet i en berättelse som inte är fiktiv, men faktum är att jag helt enkelt var uttråkad under läsningen. Det som jag gillade mest var efterordet, där man får läsa om vad som hände efter Annes dagbok tog slut. Jag tror att den grafiska versionen av ANNE FRANKS DAGBOK är som bäst om man redan har läst den riktiga: att den fungerar bättre som kompanjon än en ersättare. Och då jag inte läst originalet, förlorade jag en hel del känsla och förståelse.

 

Överlag… Ja, jag vet inte. Som bok skulle jag sätta stämpeln ”okej”, men det känns som sagt oerhört fel i och med att den grundas på verkliga händelser. Är den viktig? Ja! Alla borde läsa den här eller originalboken någon gång i sitt liv. Kommer jag läsa den igen? Sannolikt inte.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

 

 

 

 

 

 

 

Elie Wiesel var en av få judiska överlevare från Auschwitz. Han avled för tre år sedan – 88 år gammal – men hann innan dess bli tilldelad flera priser, däribland Nobels fredspris för sina litterära verk. Night är hans memoar över tiden i fångenskap.

 

Det här är en skrämmande läsning. Det som händer i boken är så pass hemskt att jag ibland glömde att det inte är fiktion: för inte kan väl människan vara så ond att hen kastar upp skrikande spädbarn i luften och använder dem för att träna prickskytte med sina nya vapen? Särskilt obehagligt blir det när personerna i boken gång på gång förnekar situationen och intalar sig att ”det är 1900-talet, ingen skulle låta något dåligt hända”, vilket påminner alltför mycket om argument som används även idag.

 

Det som Wiesel beskriver är hjärtekrossande och djupt berörande. Skräcken i hans ord amplifieras dessutom av ett oroväckande lugn. Han skildrar till och med de mest fruktansvärda händelserna med en behärskad saklighet, som att det han sett gjort honom känslomässigt avtrubbad. Hans beskrivningar upplevs aldrig som likgiltiga, men är osentimentala konstateranden som kort och gott meddelar att ”det här hände”. Det skärrade mig mer än vad emotivt laddade utsmyckningar och målande adjektiv någonsin hade kunnat göra.

 

Night är en viktig bok. Det är vitalt att vi aldrig gör om våra förfäders misstag, och jag anser att Wiesel är en del av nyckeln till att aldrig glömma det som hänt. Men med en ökande makt hos Trump och Sverigedemokraterna, är det svårt att inte ana att historien redan börjat upprepa sig själv. Så läs Night, för vidare budskapet och stå hållfast vid att värna om dina medmänniskor.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Kelsey Miller

Originaltitel: I'll be there for you: The one about Friends.

Serie: Fristående.

Längd: 281 sidor.

Bokförlag: HarperCollins Nordic.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är ett stort fan av tv-serien Vänner. Det är en av mina favoriter. Det var därför med tindrande ögon och ett hjärta hårt bultande av exaltation som jag påbörjade läsningen. Men min entusiasm dog snabbt ut.

 

Vänner: I’ll be there for you var inte den mysiga och lärorika nostalgitripp som jag förväntat mig. Istället visade det sig att boken var tråkig. Riktigt tråkig. Miller berättar om hur serien blivit till, ger lite information om skådespelarna, några av skaparnas tankar bakom skämten och liknande – men bidrar aldrig med hjärta, själ eller en aha-upplevelse. Det hon skriver om känns inte nytt och fräscht. Faktum är att det inte ens känns särskilt ambitiöst. Vem som helst hade kunnat skriva boken. Min upplevelse är att Miller hittat ett gäng sekundärkällor med information och sammanställt den till en egen bok, istället för att lägga krut på egen efterforskning. Det är inte nödvändigtvis något fel på det, men resultatet blir att hängivna fans redan vet det mesta som informeras om.

 

Utöver detta, var texten jobbig att ta till sig. Språket känns oengagerat och tungt att ta till sig. Och varje ämne som tas upp bearbetas för länge. Sådant som i grund och botten är intressant att läsa om – exempelvis om hur skaparna har tänkt när de skrivit sina manus – ältas alldeles för länge och gjorde att jag förlorade intresset. Till slut kändes läsningen mer som en syssla, snarare än underhållning.

 

Allt som allt är Vänner: I’ll be there for you ett stort ”meh. Det är inte en bok som jag personligen skulle rekommendera. Den är inte dålig, men lyckades inte fånga upp mitt intresse. Sättet som den är skriven på och informationen som tas upp… det är för torrt.

 

BETYG: 3/10.

FAKTA

Författare: Hyeonseo Lee och David John.

Originaltitel: The girl with seven names.

Serie: Fristående.

Längd: 348 sidor.

Bokförlag: Lind&co.

 

 

 

 

 

 

 

 

Flickan med sju namn är en självbiografisk roman om Hyeonseos uppväxt i Nordkorea, och om hur hon flydde från landet som tonåring. Boken följer henne från barnsben till vuxen kvinna, och skildrar en skrämmande verklighet. Det känns fel att skriva att Flickan med sju namn är fascinerande. Det antyder att det finns en viss exaltation i det som Hyeonseo varit med om. Men det som hon beskriver är så olik vår egen kultur här i Sverige, att det är svårt att beskriva läsupplevelsen med ett annat ord. Det är intressant att ta del av, men framför allt lärorikt. Nordkoreanernas isolerade sätt att leva, deras tro om att ledarna är gudar samt den fruktansvärt hård hållna diktaturen passar inte in i min världsbild: det är för ofattbart. Därför är just ordet ”fascinerande” det bästa jag kommer på.

 

Jag hade emellertid lite svårt för språket. Av någon anledning kändes det tungt, och jag saknade ett naturligt flyt i texten. Själva innehållet i boken är oerhört viktigt och gripande, men jag fängslades aldrig. Sättet som boken är skriven på, gjorde att Flickan med sju namn kändes lite som en skolbok. Och visst är det kanske en bok man läser för att utbilda sig själv och inte för underhållnings skull, men jag hade velat ha lite mer… känsla i orden.

 

Som helhet är Flickan med sju namn bra. Lärorik. En ögonöppnare. Men det är en bok som kräver att du är genuint intresserad av ämnet för att uppskatta, annars kommer den att upplevas som aningen monoton. Jag personligen tyckte om den, men hade hoppats på en mäktigare upplevelse.

 

BETYG: 4,5/10.

Författare: Jacqueline Woodson.

Originaltitel: Brown girl dreaming.

Serie: Fristående.

Längd: 334 sidor.

Bokförlag: Natur&kultur.

 

 

Författare: Lisa Jonsson, Pernilla Karlsson.

Serie: Fristående.

Längd: Forum.

 

 

Jag är vanligtvis inte särskilt förtjust i biografier. Generellt tycker jag att genren är rätt tråkig. Men jag fastnade för Ibland mår jag inte så bra. Som i verkligen fastnade.

 

Det var skrämmande lätt för mig att relatera till det som Therése Lindgren skriver om i Ibland mår jag inte så bra. Hennes ångest, självhat, prestationskrav… been there done that. Ibland kände jag igen mig så pass väl att det nästan var som att hon beskrev mig. Varje ord träffade rakt i hjärtat, för det här är precis jag.

 

Jag har läst några recensioner som kritiserar boken för att vara dåligt skriven. Jag håller inte med. Tvärt om så tycker jag om upplägget och språket. Lindgren vågar vara personlig och äkta. Samtidigt är jag överraskad av hennes förmåga att skapa stämning och gripa tag. Ett exempel är prologen. Där inleder Lindgren med en omsorgsfull beskrivning av Guldtuben, för att sen snabbt vända skildringen genom att avslöja att alltsammans berättats för henne i efterhand. Hon kunde aldrig närvara, på grund av att hennes ångest. Och sättet som hon beskriver det hela på är oerhört atmosfäriskt. Det sätter prägeln för hela boken.

 

För övrigt är Ibland mår jag inte så bra lätt att ta till sig. Therése kombinerar egna erfarenheter med saklig information, utan att det blir faktatungt som i hennes senare bok Vem bryr sig? Utifrån boken upplever jag dessutom Lindren som mycket insiktsfull och pedagogisk. Hennes genomtänkta sätt att skildra psykisk ohälsa på är både lärorikt, berörande och inspirerande.

 

Allt som allt är jag oerhört tacksam över att ha tagit del utav Ibland mår jag inte så bra. Jag hade verkligen inte förväntat mig att gilla boken så mycket som jag gjorde. Det är en bok som alla borde läsa.

 

Författare: Therése Lindgren.

Serie: Fristående.

Längd: 176 sidor.