PIZZA WIZARD

Författare: Oskar Montano
Genre: Receptbok, facklitteratur
Traumatiskt innehåll: –
Serie: –
Målgrupp: Vuxna
Längd: 207 sidor
Publiceringsår: 2021
Bokförlag: Natur och kultur
HANDLING
Oskar Montano har anpassat internationella pizzaklassiker så att det ska funka perfekt i hemmaugn. Recepten är från platser där pizza är det viktigaste som finns, allt från Neapel till Rom. Du får veta hur du gör perfekt fluffig grandma pie i ugnspanna med krispig, nästan fristerad botten, hur riktig pizza i teglia och pizza bianca görs bäst hemma och vad en crispy New York-pizza egentligen är.
RECENSION
Pizzaälskare titta hit! Det här är den perfekta boken för dig!
Alltså. Pizza måste ta mig tusan vara världens godaste rätt. Finns det verkligen något bättre än att krypa ner i soffan med en rejält flottig bit av himmeln i handeln? Och den här boken gav mig all inspiration till att experimentera mer hemma.
PIZZA WIZARD är skriven av Oskar Montano: pizzabagare med många års erfarenhet bakom sig och med stark knytning till både Rom och Neapal. Och ärligt – det märks. Han skriver med sån passion, sånt engagemang och kompletterar sina objektiva tricks och tips med härliga berättelser om hans livsupptäckter och resor, vilket kompletteras av vackra, munvattnande bilder på den ena pizzan efter den andran. Om du inte var hungrig innan du började blädda i boken kommer du definitivt vara det efter.
PIZZA WIZARD är en otroligt heltäckande bok. Montano går igenom allt från vad olika mjölsorter gör för degens smak och konsistens, till hur du gör olika tomatsåser från grunden och vilken skillnad olika oster gör. Han berättar vad olika toppings passar till och föreslår såväl kreativa kött- och grönsakskombinationer som härliga kryddblandningar. Du får också råd om olika tekniker och redskap som hjälper dig få till perfekt deg, lagom krispighet och en underlättad arbetsprocess.
Det är också himla kul att läsa om hur man som ”vanlig individ” kan få till olika kända pizzor i New York-stil och liknande, och det är riktigt roligt att prova på något annat än den klassiska, svenska pizzan. Det är en bok för dig som gillar att experimentera och låta dig inspireras av andras erfarenheter. Men framför allt en bok för dig som längtar efter att få till den perfekta pizzan.
Om du gillar att laga mat och lära dig mer om kökets olika tricks rekommenderar jag den här boken varmt.
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
OTÄMJBAR

Författare: Glennon Doyle.
Originaltitel: Untamed.
Genre: Facklitteratur, biografi, självhjälp.
Traumatiskt innehåll: Bulimi, otrohet, alkoholkonsumtion, droger, dödsfall, skjutning, våldtäkt, mobbning, rasism.
Nyckelord: Biografi, livshistoria, feminism.
Serie: –
Målgrupp: Vuxna.
Längd: 298 sidor.
Publiceringsår: 2021 (org. 2020).
Bokförlag: YourLife Books.
HANDLING
Berättelsen om hur en kvinna kom till insikt om att en ansvarsfull mamma inte ärn ågon som långsamt går mot döden för sina barn, utan en som visar dem hur man lever sitt liv fullt ut.
RECENSION
Jag tycker inte om att dissa en bok. Särskilt inte när det är en memoar. Men jag kämpade verkligen med OTÄMJBAR och tycker inte att den förtjänar all hajp.
Först och främst fångade den aldrig upp mitt intresse. Den är långsam, inte alltid trovärdig och ofta rätt uppenbar. Den är också ofokuserad, och diskuterar vad som känns som varenda populärt ämne på jorden. Feminism. Relationer. Teknologi. Våld. Rasism. Moderskap. Beroende. Mobbning. Ätstörningar. Och det blir för mycket. För mycket för en bok, och för mycket för en person att påstå ha bemästrat sin förståelse för.
Och ja, det känns lite som att Doyle sätter sig själv på ett piedestal. Hon klappar konstant sig själv på ryggen, ger självgoda föreläsningar och berättar för läsaren hur duktig hon är på livet. Och självklart är jag glad över att det går bra för henne. Men jag gillar inte ett nedlåtande sätt. Särskilt inte när det kommer från någon vars största bekymmer i livet verkar vara dålig självkänsla.
Överlag hade jag svårt för boken. Det finns säkert en jättefin tanke bakom den, men jag kunde bara inte fastna.
BETYG: 3/10
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
DET HÄR KOMMER GÖRA ONT

Författare: Adam Kay.
Originaltitel: This is going to hurt.
Genre: Självbiografi, memoar.
Traumatiskt innehåll: Dödsfall, missfall, abort, självskadebeteende.
Nyckelord: Läkarliv, sjukvård.
Serie: –
Målgrupp: Vuxna.
Längd: 241 sidor.
Publiceringsår: 2018 (org. 2017).
Bokförlag: Volante.
HANDLING
När Adam som nybakad läkare tillträder sin AT-tjänst i London börjar ett minst sagt utmanande yrkesliv. 97-timmarsveckor, beslut på liv och död, en ständigt ström av kroppsvätskor och sämre betalt än parkeringsmätaren utanför sjukhuset. Det här är hans dagboksanteckningar, hisnande bakom-kulisserna-vittnesmål, roliga reflektioner, märkliga patientfall och hjärtskärande öden. Det är också ett nödrop inifrån ett krisande sjukvårdssystem och en skildring av ett läkarliv som en dag blir för mycket.
RECENSION
Jag plockar väldigt sällan upp facklitterära böcker och biografier. Faktum är att det sker så pass sällan att jag nästan kan påstå att jag aldrig gör det. Jag har nämligen svårt att fastna för den typen av böcker, då de ofta känns som hemläxa från skolan. Som ett måste.
Men något med DET HÄR KOMMER GÖRA ONT gjorde mig nyfiken. Kanske var det de positiva recensionerna. Kanske var det humorn. Eller så var det hoppet om att ta del utav en ärlig skildring av sjukvården. Oavsett anledningen, beslutade jag mig för att plocka upp boken.
Och hör och häpna: jag tyckte om den.
DET HÄR KOMMER GÖRA ONT består av dagboksanteckningar: korta anekdoter från Adam Kays sex år som läkare. Och tro mig när jag skriver att de berättelserna bjöd på en riktig resa! De inkluderar allt från obehagliga olyckor och underliga patienter, till tankeväckande observationer. Jag skrattade högt flera gånger. Den sarkastiska och självkritiska tonen gjorde det lätt att fastna för Kay, och gav mig själv en portfolio med roliga berättelser att berätta för mina vänner. Samtidigt blev jag berörd, äcklad och även något skrämd. Av två anledningar. För det första, trots att boken förmänskligar läkare och väcker stor respekt för dem, fick den mig att ifrågasätta kompetensen på en del vårdpersonal. Till exempel kunde en av Kays lärarkollegor inte ens mäta en patienternas puls (han räknade antalet sekunder på en minut istället för antalet hjärtslag). Jag skulle inte lita på den läkaren med mitt liv. För det andra fick en del av patienterna mig att start tvivla på mänsklighetens intelligens.
Överlag är DET HÄR KOMMER GÖRA ONT en känslomässig berg- och dalbana. Det är en bra bok. Ögonöppnande. Rolig. Något långsam. Den fick mig både att förlora och få hopp på mänskligheten.
BETYG: 6/10
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
EDUCATED

Författare: Tara Westover.
Svensk titel: Allt jag fått lära mig.
Genre: Biografi, memoar.
Traumatiskt innehåll: Misshandel, vanvård, psykisk ohälsa, våld mot djur.
Nyckelord: Livsberättelse, mormonsk livsstil, herbalism.
Serie: –
Målgrupp: Vuxna.
Längd: 329 sidor.
Publiceringsår: 2018.
Bokförlag: Random House.
HANDLING
Tara var 17 första gången hon klev in i ett klassrum. Född som mormon och överlevare har hon förberett för världens slut genom att hamstra mat, leta skatter på soptippen och blanda helande drycker med sin mor. Taras far förbjöd sjukhus och isolerade familjen från samhället. Ingen fanns där för att ge henne en ordentlig utbildning, eller skydda henne från sin våldsamma bror. Så Tara började utbilda sig själv.
RECENSION
EDUCATED är en väldigt svår bok. Både var gäller att komma in i berättelsen och vänja sig vid den lite annorlunda berättartekniken, men även vad gäller ton. Det är inte direkt en glädjespridare. Misshandel, vanvård och manipulation präglar sida efter sida, något som jag personligen berördes djupt av och fann oerhört fascinerande, men som inte är för alla. EDUCATED är en mörk och hjärtekrossande bok, och fast jag hatar det jag läser kan jag inte undgå att älska den.
EDUCATED är ögonöppnare. Inte bara för mormonism; en livsstil helt olik min egen och som jag haft pinsamt dålig vetskap om. Utan även en ögonöppnare vad gäller samhället i sin helhet: skolsystemen, rättssystemen och privilegier som jag personligen tagit för givet. Det här är en biografi, men Tara Westover beskriver sitt forna, galna liv på ett så fängslande sätt att EDUCATED läses som vilken fiktiv berättelse som helst. Bara tanken på att det hon skildrar faktiskt har hänt (och fortfarande händer), är rent utav skrämmande. Samtidigt är det oerhört imponerande och inspirerande att följa Westovers självintervention. Vilken resa hon gjort! Om hon klarade att gå från ett vanskött och hjärntvättat barn utan någon form av utbildning eller koll på hur "resten" av världen fungerade, till omtalad forskarstudent – då måste allt vara möjligt, eller hur?
Det enda som jag störde mig på med EDUCATED, är att boken är något upprepande. Alla olyckor och skador och faderns ständiga rädsla för Illuminati blir efter ett tag för mycket att läsa om, och jag tycker personligen att boken hade kunnat kortas ner. Med det sagt så är det en riktigt bra bok som förtjänar all hajp som den har fått. ”Tankeväckande” räcker inte till för att beskriva den.
BETYG: 7,5/10
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
ANNE FRANKS DAGBOK

Författare: Ari Folman, David Polonsky, Anne Frank.
Originaltitel: אנה פרנק - היומן הגרפי
Engelsk titel: Anne Frank's Diary: the Graphic Adaption.
Genre: Biografi.
Traumatiskt innehåll: Folkmord, misshandel, svält.
Nyckelord: Andra världskriget, förintelsen, grafisk roman.
Serie: –
Längd: 154 sidor.
Publiceringsår: 2020 (org. 2017).
Bokförlag: Norstedts.
HANDLING
På sin trettonårsdag får Anne Frank en efterlängtad dagbok. I den skildrar hon drygt två år i hennes tonåriga liv, då hon lever gömd i ett gårdshus i Amsterdam.
RECENSION
Den grafiska versionen av ANNE FRANKS DAGBOK är baserad på den ursprungliga klassikern med samma namn, fast integrerar bilder i serieformat. Det är en vackert illustrerad och kraftfull läsning: betydligt mer ”quirky” än jag hade förväntat mig. Jag har inte läst originalet, och blev därför förvånad när jag upptäckte hur ”pratig” och gladlynt boken är. Missförstå mig inte: boken är mörk och fruktansvärd, men den har ett ljus som jag inte väntat mig. Anne Frank är intelligent och humoristisk, och oerhört inspirerande som individ.
Jag hade emellertid svårt för boken. Jag vet inte om det är formatet eller språket eller något annat, men jag kände inte någon samhörighet med karaktärerna. Och ärligt talat tyckte jag att läsningen var rätt tråkig. Får man säga så? Det känns hemskt att betygsätta och bedöma underhållningsvärdet i en berättelse som inte är fiktiv, men faktum är att jag helt enkelt var uttråkad under läsningen. Det som jag gillade mest var efterordet, där man får läsa om vad som hände efter Annes dagbok tog slut. Jag tror att den grafiska versionen av ANNE FRANKS DAGBOK är som bäst om man redan har läst den riktiga: att den fungerar bättre som kompanjon än en ersättare. Och då jag inte läst originalet, förlorade jag en hel del känsla och förståelse.
Överlag… Ja, jag vet inte. Som bok skulle jag sätta stämpeln ”okej”, men det känns som sagt oerhört fel i och med att den grundas på verkliga händelser. Är den viktig? Ja! Alla borde läsa den här eller originalboken någon gång i sitt liv. Kommer jag läsa den igen? Sannolikt inte.
BETYG: 4,5/10
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Bokrecensioner: historisk fiktion, Sponsrade recensioner;
NIGHT

Författare: Elie Wiesel.
Svensk titel: Natten.
Genre: Drama, biografi, historia.
Traumatiskt innehåll: Folkmord, kroppsliga och psykiska övergrepp, barnmisshandel, vanvård.
Representativt innehåll: Andra världskriget, förintelsen.
Serie: The night trilogy #1.
Längd: 115 sidor.
Bokförlag: Hill & Wang.
HANDLING
Elie var tonåring när han och hans familj slets från sina hem och togs till Auschwitz. I arbetslägret bevittnar han ondskan i sin renaste form. Han förlorar medlemmarna i sin familj en efter en, och blir i samband med händelserna förevigt av med sin oskuld.
RECENSION
Elie Wiesel var en av få judiska överlevare från Auschwitz. Han avled för tre år sedan – 88 år gammal – men hann innan dess bli tilldelad flera priser, däribland Nobels fredspris för sina litterära verk. Night är hans memoar över tiden i fångenskap.
Det här är en skrämmande läsning. Det som händer i boken är så pass hemskt att jag ibland glömde att det inte är fiktion: för inte kan väl människan vara så ond att hen kastar upp skrikande spädbarn i luften och använder dem för att träna prickskytte med sina nya vapen? Särskilt obehagligt blir det när personerna i boken gång på gång förnekar situationen och intalar sig att ”det är 1900-talet, ingen skulle låta något dåligt hända”, vilket påminner alltför mycket om argument som används även idag.
Det som Wiesel beskriver är hjärtekrossande och djupt berörande. Skräcken i hans ord amplifieras dessutom av ett oroväckande lugn. Han skildrar till och med de mest fruktansvärda händelserna med en behärskad saklighet, som att det han sett gjort honom känslomässigt avtrubbad. Hans beskrivningar upplevs aldrig som likgiltiga, men är osentimentala konstateranden som kort och gott meddelar att ”det här hände”. Det skärrade mig mer än vad emotivt laddade utsmyckningar och målande adjektiv någonsin hade kunnat göra.
Night är en viktig bok. Det är vitalt att vi aldrig gör om våra förfäders misstag, och jag anser att Wiesel är en del av nyckeln till att aldrig glömma det som hänt. Men med en ökande makt hos Trump och Sverigedemokraterna, är det svårt att inte ana att historien redan börjat upprepa sig själv. Så läs Night, för vidare budskapet och stå hållfast vid att värna om dina medmänniskor.
BETYG: 7,5/10
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
VÄNNER: I'LL BE THERE FOR YOU

Författare: Kelsey Miller
Originaltitel: I'll be there for you: The one about Friends.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
HANDLING
De var sex vänner som blev en familj. Det var en tv-serie som blev ett fenomen. Vad var det som gjorde att en sitcom om några unga personer i New York kunde få miljoner kvinnor att skaffa samma frisyr - och en hel generation att hänga på caféer och dricka latte?
RECENSION
Jag är ett stort fan av tv-serien Vänner. Det är en av mina favoriter. Det var därför med tindrande ögon och ett hjärta hårt bultande av exaltation som jag påbörjade läsningen. Men min entusiasm dog snabbt ut.
Vänner: I’ll be there for you var inte den mysiga och lärorika nostalgitripp som jag förväntat mig. Istället visade det sig att boken var tråkig. Riktigt tråkig. Miller berättar om hur serien blivit till, ger lite information om skådespelarna, några av skaparnas tankar bakom skämten och liknande – men bidrar aldrig med hjärta, själ eller en aha-upplevelse. Det hon skriver om känns inte nytt och fräscht. Faktum är att det inte ens känns särskilt ambitiöst. Vem som helst hade kunnat skriva boken. Min upplevelse är att Miller hittat ett gäng sekundärkällor med information och sammanställt den till en egen bok, istället för att lägga krut på egen efterforskning. Det är inte nödvändigtvis något fel på det, men resultatet blir att hängivna fans redan vet det mesta som informeras om.
Utöver detta, var texten jobbig att ta till sig. Språket känns oengagerat och tungt att ta till sig. Och varje ämne som tas upp bearbetas för länge. Sådant som i grund och botten är intressant att läsa om – exempelvis om hur skaparna har tänkt när de skrivit sina manus – ältas alldeles för länge och gjorde att jag förlorade intresset. Till slut kändes läsningen mer som en syssla, snarare än underhållning.
Allt som allt är Vänner: I’ll be there for you ett stort ”meh. Det är inte en bok som jag personligen skulle rekommendera. Den är inte dålig, men lyckades inte fånga upp mitt intresse. Sättet som den är skriven på och informationen som tas upp… det är för torrt.
BETYG: 3/10.
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
FLICKAN MED SJU NAMN

Författare: Hyeonseo Lee och David John.
Originaltitel: The girl with seven names.
Serie: Fristående.
Längd: 348 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
Efter hungersnöden i Nordkoreo, började Hyeonseo tvivla på landets propagande. Hon insåg att hon blivit hjärntvättad hela sitt liv, och beslutade sig för att fly. Tolv år senare återvände hon till den nordkoreanska gränsen för att göra ett vågat försök att smuggla ut sin mor och bror ur landet, trots att de alla riskerade fångenskap, tortyr och offentlig avrättning.
RECENSION
Flickan med sju namn är en självbiografisk roman om Hyeonseos uppväxt i Nordkorea, och om hur hon flydde från landet som tonåring. Boken följer henne från barnsben till vuxen kvinna, och skildrar en skrämmande verklighet. Det känns fel att skriva att Flickan med sju namn är fascinerande. Det antyder att det finns en viss exaltation i det som Hyeonseo varit med om. Men det som hon beskriver är så olik vår egen kultur här i Sverige, att det är svårt att beskriva läsupplevelsen med ett annat ord. Det är intressant att ta del av, men framför allt lärorikt. Nordkoreanernas isolerade sätt att leva, deras tro om att ledarna är gudar samt den fruktansvärt hård hållna diktaturen passar inte in i min världsbild: det är för ofattbart. Därför är just ordet ”fascinerande” det bästa jag kommer på.
Jag hade emellertid lite svårt för språket. Av någon anledning kändes det tungt, och jag saknade ett naturligt flyt i texten. Själva innehållet i boken är oerhört viktigt och gripande, men jag fängslades aldrig. Sättet som boken är skriven på, gjorde att Flickan med sju namn kändes lite som en skolbok. Och visst är det kanske en bok man läser för att utbilda sig själv och inte för underhållnings skull, men jag hade velat ha lite mer… känsla i orden.
Som helhet är Flickan med sju namn bra. Lärorik. En ögonöppnare. Men det är en bok som kräver att du är genuint intresserad av ämnet för att uppskatta, annars kommer den att upplevas som aningen monoton. Jag personligen tyckte om den, men hade hoppats på en mäktigare upplevelse.
BETYG: 4,5/10.
Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Brun flicka drömmer


Författare: Jacqueline Woodson.
Originaltitel: Brown girl dreaming.
Serie: Fristående.
Längd: 334 sidor.
Bokförlag: Natur&kultur.

Jaqueline Woodson skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 60-talet.

Brun flicka drömmer är Jaqueline Woodsons memoar. Det är en intressant och kraftfull läsning, skriven i vers. Läsningen är tankeväckande, och känns genuin: det som står är rått, ocensurerat och äkta.
Jag är emellertid inte ett särskilt stort fan av självbiografiska böcker, och jag var faktiskt inte medveten om att Brun flicka drömmer var en sådan förrän efter att den anlänt. Det, i kombination med att boken är skriven i vers, gjorde att jag hade lite svårt att luta mig tillbaka och helhjärtat njuta av upplevelsen. Men detta beror som sagt enbart på egna preferenser och inte på boken som sådan.
Som helhet är alltså Brun flicka drömmer en bra och läsvärd bok, men inte riktigt en bok i min smak.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Jag är inte perfekt, tyvärr


Författare: Michaela Forni.
Serie: Fristående.
Längd: 222 sidor.
Bokförlag: Lava förlag.

Här blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt allt från råd och actionplaner när ångesten slår till, till hur det känns att faktiskt inte vilja leva längre. Boken är en kombinerad dagbok och självhjälpsbok och beskriver hur krav och perfektionism i dagens samhälle bidrar till en växande stress och oro.

Jag är inte perfekt, tyvärr har en mycket passande titel. För i mina ögon är boken långt ifrån perfekt. Jag skulle inte gå så långt som att kalla den dålig… men jag fastnade helt enkelt inte.
En anledning till att jag inte greps tag av läsningen var författarens berättarröst. Forni blir aldrig särskilt personlig, och jag upplevde hennes beskrivningar som relativt ytliga. Fast jag varit med om liknande saker som hon, kunde jag inte alls relatera. Detta eftersom innehållet är så pass tunt, att det nästan känns som att bokens syfte enbart är att följa strömmen influenceras som berättar sin egen relation till psykisk ohälsa.
Jag upplever alltså inte boken som särskilt genomtänkt. Den saknar djup, och förenklar ångest lite för mycket i min smak. Som jag tolkade Forni, löstes hennes situation relativt enkelt – vilket förstås är jättebra för henne, men det skildrar inte riktigt en verklighetstrogen verklighet för många andra. Av samma anledning blev jag aldrig riktigt peppad. Istället för att inspireras av en jordnära läsning som vid Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren (läs reecnsionen här), kände jag att Fornis glamourösa liv betonade allt som jag själv inte har.
Allt som allt var Jag är inte perfekt, tyvärr inte riktigt en bok i min smak. Jag upplevde den tyvärr som lite för ytlig och ”tjusig”, och inte alls så där rå och äkta som jag önskat.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Så lärde jag mig att älska min kropp


Författare: Linda-Marie Nilsson.
Serie Fristående.
Längd: 152 sidor.
Bokförlag: Norstedts.

När Linda-Marie Nilsson lade upp en bild på sig själv i bikini blev det en världsnyhet. Kroppsaktivismen handlar om att alla har rätt till sin kropp och om att vara nöjd med sin kropp som den är, trots samhällets skeva ideal. Här delar hon med sig av sin egen historia.

Jag har inte hört talats om Linda-Marie Nilsson tidigare, men efter att ha läst Så lärde jag mig att älska min kropp är jag ett omedelbart fan. Det var en stark läsning. Inspirerande. Lärorik. Välskriven. Och lätt att relatera till. Nilsson skriver också med en humor, som trots det allvarliga ämnet fick mig att dra på smilbanden.
Så lärde jag mig att älska min kropp är en självbiografisk bok, varpå den mestadels består av att Nilsson skildrar sina egna erfarenheter av fat-shaming och skeva kroppsideal. Boken innehåller emellertid också konkreta tips till läsaren, till exempel på hur man kan hantera hat från andra. Och från en själv. Det är intressant och väldigt tankeväckande att ta del av. Nackdelen är emellertid att läsningen känns stundtals upprepande och småtjatig, men det är något jag lätt skakar av mig.
Allt som allt tyckte jag om Så lärde jag mig att älska min kropp. Som en person som länge balanserat på gränsen till överviktig och som inte förrän nu på senare tid landat på den där ”idealvikten”, kunde jag både relatera och beröras av det Nilsson hade att berätta. Under det senaste året har jag gått ner från 68 kg till 53 kg, vilket är något som jag är oerhört stolt över. Samtidigt kan inte undgå att önska att jag kunde spola tillbaka tiden, och trycka den här boken i handen på mitt tonårs-jag. För det hade behövts. Det har inte varit en lätt resa. Och ärligt talat är resan ännu inte slut: än idag kämpar jag med mina egna hjärnspöken och min självbild. Jag vill dock tro att läsningen av den här boken är ett steg i rätt riktning.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Mot framtiden: en simpel guide till att krossa patriarkatet


Författare: Clara Henry.
Serie Fristående.
Längd: 200 sidor.
Bokförlag: Forum.

Vad är feminism och varför behövs det? Har feminismen gått för långt? Hur skiljer man på ett catcall och en komplimang, och hur ska en egentligen förhålla sig till sin kropp, till sex och till olika privilegier?

Mot framtiden är ett praktexempel på en bok som har något viktigt att säga, men som ändå inte riktigt lyckas fånga upp mitt engagemang. Boken är ett feministiskt manifest, och ett mycket intressant sådant. Jag lärde mig en hel del under läsningen och kan inte undgå att imponeras av Clara Henrys passion och styrka. Boken är insiktsfull och inspirerande, och fick mig att känna mig kraftfull och berättigad. Jag tycker också om att det allvarliga ämnet kombineras med Henrys karakteristiska humor.
Men något saknas. Och det jobbiga är att jag inte ens vet vad. Men jag kände mig helt enkelt inte engagerad av läsningen. Trots allt jag lärde mig, trots Henrys härliga berättarröst så kände jag mig som ett enda stort ”meh” gentemot boken. Det är inte mycket till argument, men på grund det kan jag inte undgå att känna mig neutralt inställd till boken. Den gjorde helt enkelt inte tillräckligt stort intryck och jag upplever att den inte tillräckligt tankeväckande eller revolutionerande för att jag skulle börja se på världen annorlunda. Allt som allt: en bra bok. För rätt person.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Ni vann aldrig: så tog jag mig levande genom högstadiet


Författare: Lisa Jonsson, Pernilla Karlsson.
Serie: Fristående.
Längd: Forum.

I sociala medier syns en glad tjej som sorglöst berättar om allt från smink till godis. Men det man inte ser på ytan är det som har präglat Lisa Jonssons liv allra mest. Skolan var rena helvetet. När hennes popularitet på Youtube växte, blev vardagen värre. Utfrysning, skitsnack och näthat blev en daglig verklighet.

Ni vann aldrig är en självbiografisk bok av Lisa Jonsson, mer känd under namnet Misslisibell. Boken skildrar hennes erfarenhet av mobbning under högstadiet, samt hur hon har påverkats av det efteråt.
Ni vann aldrig är en okej bok, men inte riktigt lika gripande och kraftfull som många andra självbiografier och självhjälpböcker. Detta på grund av att Jonsson mest berättar om sitt eget liv, utan att ge mig upplevelsen att jag har något att lära. På grund av att jag själv har varit mobbad en stor del av min studieperiod, kan jag relatera till det som hon berättar. Ändå kände jag mig inte särskilt berörd. Kanske beror det på språket, som känns betydligt mer distanserat än i exempelvis Therése Lindgrens böcker. Kanske beror det på att Jonsson aldrig går särskilt djupt in i ämnet. Men av någon anledning föll den sammanlagda läsupplevelsen rätt platt för mig.
Det är faktiskt allt jag har att skriva om Ni vann aldrig. Boken är intressant att ta del utav, men i slutändan känner jag inte att den har vidgat mitt perspektiv eller bidragit med något utöver Jonssons egna berättelse.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Ibland mår jag inte så bra


Författare: Therése Lindgren.
Serie: Fristående.
Längd: 220 sidor.

Therése berättar om sin bakgrund och varför hon ibland inte mår så bra. Hur känns panikångest? Vad kan man göra för att peppa sig själv? När ska man söka hjälp och vad finns det för hjälp av få? Hur kan någon som är så framgångsrik också må så dåligt?

Jag är vanligtvis inte särskilt förtjust i biografier. Generellt tycker jag att genren är rätt tråkig. Men jag fastnade för Ibland mår jag inte så bra. Som i verkligen fastnade.
Det var skrämmande lätt för mig att relatera till det som Therése Lindgren skriver om i Ibland mår jag inte så bra. Hennes ångest, självhat, prestationskrav… been there done that. Ibland kände jag igen mig så pass väl att det nästan var som att hon beskrev mig. Varje ord träffade rakt i hjärtat, för det här är precis jag.
Jag har läst några recensioner som kritiserar boken för att vara dåligt skriven. Jag håller inte med. Tvärt om så tycker jag om upplägget och språket. Lindgren vågar vara personlig och äkta. Samtidigt är jag överraskad av hennes förmåga att skapa stämning och gripa tag. Ett exempel är prologen. Där inleder Lindgren med en omsorgsfull beskrivning av Guldtuben, för att sen snabbt vända skildringen genom att avslöja att alltsammans berättats för henne i efterhand. Hon kunde aldrig närvara, på grund av att hennes ångest. Och sättet som hon beskriver det hela på är oerhört atmosfäriskt. Det sätter prägeln för hela boken.
För övrigt är Ibland mår jag inte så bra lätt att ta till sig. Therése kombinerar egna erfarenheter med saklig information, utan att det blir faktatungt som i hennes senare bok Vem bryr sig? Utifrån boken upplever jag dessutom Lindren som mycket insiktsfull och pedagogisk. Hennes genomtänkta sätt att skildra psykisk ohälsa på är både lärorikt, berörande och inspirerande.
Allt som allt är jag oerhört tacksam över att ha tagit del utav Ibland mår jag inte så bra. Jag hade verkligen inte förväntat mig att gilla boken så mycket som jag gjorde. Det är en bok som alla borde läsa.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Vem bryr sig?


Författare: Therése Lindgren.
Serie: Fristående.
Längd: 176 sidor.

Djurrätt är en hjärtefråga för veganen Therése. Här skildrar hon hur det gick till när hon blev medveten om djurens situation och stegvis blev vegan. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Allt hänger ihop: det gäller att ta ansvar och orka bry sig.

Therése Lindgren är en av mina förebilder. Men jag har inte alltid tyckt om henne. Faktum är att när jag hittade hennes Youtube-kanal för några år sedan, upplevde jag henne som ytlig och opersonlig. Men med tiden mognade både hon och jag. Och nu – i och med releasen av boken Vem bryr sig? – visar hon en gång för alla varför hon är värd att se upp till.
Den här boken kan både betecknas som facklitterär och självbiografisk. Detta eftersom den sakligt skildrar ämnen som köttproduktion, pälsindustri, djurhållning och liknande, i kombination med Theréses personliga erfarenheter. Det är en lärorik och intressant läsning, som minst sagt känns viktig. Trots att jag upplever mig veta mycket av det som Therése berättar om sedan tidigare, blev Vem bryr sig? en inspirerande ögonöppnare. Detta tack vare hennes passionerade förhållningssätt. Det hela handlar inte enbart om att förmedla information från en part till en annan. Istället gör Therése sitt yttersta för att väcka ett genuint engagemang och en glöd. Och med det lyckas hon verkligen. Fast jag inte med säkerhet kan säga att min flexitarianism kommer att övergå till något mer, har Vem bryr sig? utan tvekan sått ett frö och fått mig att överväga en annan livsstil.
Faktum är att jag kände mig berörd av att läsa Vem bryr sig?. Inte bara av den fakta som Therése tar upp, utan av hennes sätt att kommunicera den. Hennes språk är lättsamt och ledigt, på gränsen till talspråkligt. Det gör att det annars tunga innehållet blir enkelt att ta till sig, samtidigt som det sätter en personlig prägel på den mer opersonliga faktan. För var så säker: Vem bryr sig? är faktatung. Theréses kommer inte med några tomma uttalanden utan står på en stark grund av statistik och väl efterforskade källor, vilket ökar hennes trovärdighet som författare. Samtidigt gör det texten lite predikande och arbetsam att ta sig igenom.
Som helhet är jag glatt överraskad av Vem bryr sig?.Det märks att Therése Lindgren brinner för djurrätt, och hon lyckas verkligen förmedla sin passion till läsaren. Vem bryr sig? är kanske inte en revolutionerande bok som kommer att omvända den som läser på en millisekund, men den uppmanar till eftertänksamhet och sår ett värdefullt frö hos den som håller i den i sina händer.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Fuckboy


Författare: Cecilia Salamon.
Serie: Fristående.
Längd: 183 sidor.
Bokförlag: Bookmark.

Relationsexperten Cecilia Salomon gör upp med destruktiva dejtingmönster, fuckboys och seglivade myter om kärlek. Med personliga och professionella tips boostar Sveriges egen Carrie Bradshaw både dem som drömmer om en relation och dem som bara dejtar för skojs skull.

Jag vill inleda med att skriva att den här boken är grymt snygg. Färgsättningen och den stilrena formgivningen behagar verkligen mitt öga. Det är en sådan typ av bok som kommer att ligga framme, och komplettera inredningen. Men innehållet då?
Innehållet är okej. Boken går snabbt att läsa och är intressant. Jag tycker också om det lediga språket och den självinsikt som författaren uppvisar, där humor blandas med allvar. Dessutom kompletterar illustrationerna av Louise Winblad textinnehållet väl. Det jag saknar är emellertid djup. Det känns som att ämnena behandlas relativt ytligt, och fast jag kunde relatera till vissa delar kan jag varken påstå att jag lärde mig något nytt eller kände mig särskilt inspirerad. Jag hade helt enkelt velat ha ett mer intimt och närgånget tillvägagångssätt, för att på så sätt bli boostad.
Allt som allt är Fuckboy en helt okej bok. Den är inte dålig någonstans, men utseendet överträffar dessvärre innehållet.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Väldigt bra liv


Författare: J. K. Rowling.
Originaltitel: Very good lives.
Serie: Fristående.
Längd: 75 sidor.
Bokförlag: Wahlström & Widstrand.

När J.K. Rowling talade till eleverna på Harvard valde hon två ämnen som ligger henne varmt om hjärtat: fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Hur kan vi få ut det bästa av ett misslyckande? Hur kan vi använda fantasi för att bli ett bättre jag? Och vad innebär det att ha ett gott liv?

Det här. Det här är anledningen till att Rowling är och alltid kommer att vara min absoluta favoritförfattare. Väldigt bra liv är en transkription av hennes tal vid Harvard, och det hela är så vackert att jag nästan brast ut i gråt. Det märks så tydligt att Rowling tänkt igenom varje ord, och mening efter mening träffar mig rakt i hjärtat.
Väldigt bra liv är 75 sidor lång. Men det är inte 75 sidor med kompakt löptext. Varannan sida består av illustrationer, och ofta finns inte mer än några meningar text på resterande sidor. Det är alltså en mycket kort och snabbläst bok, men budskapet kommer sannolikt finnas kvar inom mig resten av livet. Väldigt bra liv är 75 sidor med visdom och hopp. Inspiration, värme och genuin kärlek.
Som helhet rekommenderar jag Väldigt bra liv att hitta sig hem till alla. Talet är briljant, och betyder så pass mycket för mig att jag valde att citera delar i min examensrapports förord. Briljant.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Happy food


Författare: Niklas Ekstedt, Henrik Ennart.
Serie: Fristående.
Längd: 239 sidor.
Bokförlag: Bookmark.

I denna bok guidas läsaren genom den senaste medicinska forskningen. Där andra böcker slutar i tarmen, börjar denna eftersom där finns fler nervceller än någon annanstans utanför hjärnan.

Happy food är en faktabaserad kokbok som passar alla matnördar. Innehållet går inte särskilt mycket in på djupet, men bidrar ändå med intressant information som kompletterar det i exempelvis Food pharmacy-böckerna. Det är en enkel och inspirerande läsning, helt enkelt.
Jag provade några recept från boken. Rätterna blev helt okej, men är inget som jag kommer att använda mig av till vardags; ingen superb smakupplevelse. Sen hade jag personligen lite svårt för kombinationen av de gröna och lila färgerna i boken, som skär mot varandra. Men det är en petitess. Det är ju ändå för innehållet man läser.
Som helhet tycker jag att Happy food är helt okej. Jag hade gärna velat se ett lite mindre ytligt tillvägagångssätt, men jag lärde mig nya saker och inspirerades till en sundare livsstil: vilket är vad boken ämnar göra. Så recommend recommend.

Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Vi kommer snart hem igen


Författare: Jessica Bab Bonde, Peter Bergting.
Serie: Fristående.
Längd: 95 sidor.
Bokförlag: Natur och kultur.

"Några av dem som var barn under Förintelsen lever än och kan berätta hur det var. Vad som hände dem, vad de kände. Hur de överlevde, vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och hur man fortsätter att leva."

Vi kommer snart hem igen är skriven i serieformat och innehåller sex grafiska noveller om Förintelsen. Det är en berörande och kraftfull läsning, med starka illustrationer som skildrar både våld och svält. Vissa bilder är sannerligen hemska, och hade jag läst boken som barn skulle jag ha blivit rejält rädd. Därför rekommenderar jag inte Vi kommer snart hem igen för läsare under 11 år.
Bokens berättelser fick det att knyta sig i magen. Samtidigt gav de ett bredare perspektiv över mitt eget liv och hur bra jag egentligen har det. Jag har mått väldigt dåligt de senaste veckorna, och oroat mig främst inför det kommande examensarbetet. Men Vi kommer snart hem igen blev en slags ögonöppnare. Visst oroar jag mig fortfarande, men det känns mer som ett privilegium att bekymra mig över något sådant istället för min familjs säkerhet. På något sätt vet jag att allt kommer att lösa sig; en lyx som personerna i boken inte hade.
Den enda kritik som jag har att komma med är berättelsernas längd. De är väldigt korta och är relativt lika varandra. Personligen hade jag nog föredragit att följa en och samma person under en längre tid istället.
Som helhet är Vi kommer snart hem igen viktig; en riktig tankeställare. Det är en bok som stannar hos läsaren vare sig man vill det eller inte.


Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Mjölk och honung


Författare: Rupi Kaur.
Originaltitel: Milk and honey.
Serie: Fristående.
Längd: 208 sidor.
Bokförlag: Mima.

"En samling poesitexter, illustrerade med Rupi Kaurs egna teckningar, som behandlar erfarenheter av våld, missbruk, kärlek, förlust och femininitet."

Eftersom jag nästan bara har hört gott om Mjölk och honung hade jag förväntat mig en mer banbrytande bok. Men när sista sidan var läst kunde jag inte undgå att känna ”var det här allt?”. Boken är verkligen inte dålig, men jag hade hoppats på mer.
För det första hade jag missförstått hela konceptet. Jag hade trott att det skulle vara en berättelse skriven i vers. Istället visade det sig vara fristående dikter, samlade inom samma pärm men utan handling. Detta är inte fel någonstans, men inte vad jag hade räknat med.
Det finns några dikter som är kraftfulla: med vackra ord och djupa metaforer. De kommer jag alltid att bära med mig. Men de flesta dikterna känns faktiskt som utfyllnad, som vanliga meningar som bara brutits upp på separata rader. Från dessa gick jag snabbt vidare; det fanns inget direkt tankeväckande som fick mig att stanna upp.
Jag har inte läst poesi tidigare (om man inte räknar med haiku-dikterna från Apollon: oraklets gåta) och därför var det en spännande genre att testa på. Men jag kan inte påstå att det var my cup of tea. Kanske är jag inte tillräckligt djup som person. Kanske har jag inte upplevt tillräckligt för att relatera till det Kaur skriver om. Och kanske är det för att jag är för oerfaren när det kommer till just poesi. Allt jag vet är att jag respekterar författarens ärlighet, men har väldigt svårt att känna med henne.


Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;

©MELANIE CASPÀR.
Sök i bloggen
SENASTE
- PIZZA WIZARD
- OTÄMJBAR
- DET HÄR KOMMER GÖRA ONT
- EDUCATED
- ANNE FRANKS DAGBOK
- NIGHT
- VÄNNER: I'LL BE THERE FOR YOU
- FLICKAN MED SJU NAMN
- Brun flicka drömmer
- Jag är inte perfekt, tyvärr
ARKIV
- Juni 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Februari 2022
- Januari 2022
- December 2021
- November 2021
- Oktober 2021
- September 2021
- Augusti 2021
- Juli 2021
- Juni 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Mars 2021
- Februari 2021
- Januari 2021
- December 2020
- November 2020
- Oktober 2020
- September 2020
- Augusti 2020
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- December 2019
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Augusti 2019
- Juli 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Mars 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Maj 2018
- April 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Augusti 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- Oktober 2014
- September 2014
- Augusti 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Mars 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011