Längd: 1 tim 52 min

Regissör: Aaron Nee, Adam Nee

Åldersgräns: 11 år

Genre: Äventyr, komedi

Skådespelare: Sandra Bullock, Channing Tatum, Daniel Radcliffe, Brad Pitt, Da'Vine Joy Randolph, Oscar Nuñez, Patti Harrison, Stephen Lang, Bowen Yang, Sli Lewis, Héctor Aníbal

Releasedatum: 26 juli 2022

Distributör: Sf Studios

 

 

 

 

 

THE LOST CITY har inget som du inte har sett förut, men det betyder inte att filmen inte underhåller.

 

 

Filmen bjuder på precis det du kan förvänta dig. Den utgår från en väldigt standardiserad och generisk mall och får därigenom platta skurkar, en förutsägbar och småfånig handling, slappa vändningar och något forcerade dialoger. Det är en dussinvara; rumstempererad mellanmjölk som inte överraskar eller sticker ut.

 

Ändå fungerar det förvånansvärt bra. Ibland behöver man helt enkelt en film som bjuder på enkel och harmlös underhållning; som inte kräver mycket tankeverksamhet. Skådespelarna är duktiga, och kan lätt spela sina roller i sömnen. Trots att det överspelas ibland (Radcliffe, jag tittar på dig) kan ingen av dem beskyllas med att inte se ut att ha roligt. Det är dessutom ett småcharmigt och trevligt äventyr vi bjuds på. Snyggt filmat och lagom underhållande; perfekt att snacksa popcorn till och kunna samtala undertiden utan att missa något alltför viktigt.

 

Summan av kardemumman är att THE LOST CITY inte är något speciellt, men den utger sig inte heller för att vara det. Det är en enkel och kul film, lagom underhållning när man är trött och bara vill ha en trevlig stund, men inget man minns efteråt. Beroende på humör kan jag absolut tänka mig att slötitta på den igen.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Tarryn Fisher

Originaltitel: The Wrong Family

Genre: Thriller

Traumatiskt innehåll: Misshandel, depression, alkoholkonsumtion, droganvändning, hemlöshet, kidnappning, dödsfall, otrohet

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 362 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

 

 

Jag är lite kluven till den här boken.

 

Den är inte dålig. Jag tycker att premissen är superintressant och älskar dispositionen med alla villospår och vändningar. Det är också en väldigt enkel och snabb läsning, vilket gav en härlig känsla av att flyga genom boken.

 

Men det är definitivt inte kvalitetslitteratur.

 

Det tar boken rätt lång tid att komma igång. Karaktärerna är platta. Handlingen är förutsägbar och innehåller alldeles för många klyschor. Och boken förlitar sig tungt på drama istället för en välutvecklad och realistisk handling.

 

Det är också något som saknas vad gäller språket. Det är väldigt meanderande och innehåller långa beskrivningar av irrelevanta saker, vilket gör att det känns som att boken har en del utfyllnad.

 

Överlag är det inte en nagelbitar-thriller. Den saknar mycket och utförandet känns väldigt "meh". Men jag gillar premissen och skulle ljuga om jag sa att jag inte hade kul emellanåt.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 45 min

Regissör: Felix Herngren

Åldersgräns: 11 år

Genre: Komedi, drama

Skådespelare: Sven Wollter, Tomas von Brömssen, Marianne Mörck, Martina Haag, William Spetz, Felix Herngren, Peter Magnusson

Releasedatum: 4 juli 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

Svensk film är inte alltid något som fungerar för mig, och sällan något jag plockar upp. Min upplevelse är att de ofta är väldigt överdrivna, nästan på gränsen till larviga. Men jag blev förvånansvärt gripen av DAG FÖR DAG.

 

Det första som slog mig var hur himla fantastiska karaktärerna är. Så charmiga, spelade av kompetenta skådespelare med bra samspel och med en härlig found-family känsla. Deras berättelser fastnade hos mig, och jag brydde mig mycket om dem. Ett stort plus är deras sköna humor. De fick mig att skratta vid flertalet tillfällen.

 

För övrigt är det överlag en överraskande fin och varm film. Trots att det är en komedi vågar den ta upp en handfull olika tuffare ämnen och lämnar därigenom ingen tittare oberörd.

 

Nej, själva konceptet är inte särskilt unikt och jag har sett liknande filmer förut. Men jag hade allt som allt en trevlig stund och är själv förvånad över hur mycket jag kom att tycka om filmen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sally Rooney, Raymond Carver, Suzanne Brøgger, Annie Proulx

Originaltitlar: Mr. Salary, What We Talk About When We Talk About Love, Det sku være förbudt at lade sig byde, Brokeback Mountain

Genre: Romantik, litterär fiktion

Traumatiskt innehåll: Otrohet, misshandel, dödsfall, homofobi, skilsmässa, leukemi, självmord, förföljelse, depression

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 136 sidor

Publiceringsår: –

Bokförlag: Novellix

 

 

HERR HÖGAVLÖNAD: Förvånansvärt intressant, med bra kemi mellan karaktärerna och potential att skrivas till en ordentlig roman. Slutet är dock lite bisarrt och avhugget. 3/5

 

VAD VI PRATAR OM NÄR VI PRATAR OM KÄRLEK: Den här gjorde inget för mig. Den är intetsägande och innehåller en rad slice of life-berättelser som inte leder någonstans. 1/5

 

DET SKULLE VARA FÖRBJUDET ATT FINNA SIG: En uppfriskande diskussion om samlevnad. Jag delar inte de värderingar som presenteras men tyckte det var tankeväckande och intressant att läsa dem. Stort plus för den humoristiska tonen. 2/5

 

BROKEBACK MOUNTAIN: Utmärkt. Vackert skriven, fantastisk atmosfär och en kraftfull berättelse som berör. Enda nackdelen är att pojkarnas relation börjar abrupt, och att jag som läsare inte kände någon passion mellan dem förrän efter att den var inledd. Skulle definitivt läsa en lång roman med den här berättelsen. En novell som påverkar. 4/5

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 16 min

Regissör: Michael Bay

Åldersgräns: 15 år

Genre: Action

Skådespelare: Jake Gyllenhaal, Yahya Abdul-Mateen II, Eiza González, Garret Dillahunt, Keir O'Donnell, Jackson White, Olivia Stambouliah, Moses Ingram

Releasedatum: 8 augusti 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

Jag startade AMBULANCE utan några direkta förväntningar. Jag hade hört allt möjligt om den: allt från tittare som älskat filmen och har den som årets favoritfilm, till tittare som totalsågat den och inte hittat något bra alls med den.

 

Själv står jag mittemellan och känner mig som ett halvfullt glas ljummen mellanmjölk.

 

Jag tycker genuint att det är en helt klart godkänd popcorn-rulle. Vi tas på en vild jakt och bjuds på en massa hjärndött kul. Nej, det krävs inte mycket tankeverksamhet från tittarens håll, men det var också lite det jag behövde: att bara luta mig tillbaka och underhållas.

 

Jag gillar dessutom skådespelarna – särskilt Jake Gyllenhaal – och blev förvånad över humorn som balanserar upp actionscenerna. Både jag och den jag tittade på filmen med skrattade flera gånger.

 

Med det sagt, förstår jag den kritik som filmen fått. Det är en väldigt klassisk Michael Bay-film, trots allt – med långa biljakter, konstant svepande drönarvyer och explosioner. Tempot är lite ojämnt, filmen är väldigt lång, klyschorna hopar sig och det är inte alltid allt går ihop rent logiskt.

 

Jag tror att det värde du ser i AMBULANCE är väldigt beroende av vad du vill få ut av filmen. Vill du bara koppla av och se en fartfylld, hjärndöd actionrulle som underhåller för stunden? Perfekt, då har du verkligen hittat rätt. Men stör du dig på förutsägbarhet, avsaknad av originalitet och överanvända troper bör du nog fortsätta att leta.

 

BETYG: 5,5/10

Längd: 2 tim 2 min

Regissör: Jeff Fowler

Åldersgräns: 7 år

Genre: Äventyr, fantasy, action

Skådespelare: James Marsden, Jim Carrey, Ben Schwartz, Tika Sumpter, Idris Elba, Natasha Rothwell, Adam Pally, Shemar Moore

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

SONIC THE HEDGEHOG 2 en riktigt härlig familjefilm. Kanske till och med bättre än sin föregångare.

 

För det första: den är hur mysig som helst. Sonic är en förtjusande karaktär att följa och jag ville bara krama honom genom hela filmen. Filmen är dessutom rolig. Inte så att jag sitter och gapskrattar och att tårarna rinner, men det blev några småfniss och den lättsamma atmosfären gav mig en behagligt varm känsla. Det hela blir bara bättre av att Jim Carrey har rollen som Robotnik. Det är omöjligt att inte låtas charmas av honom, och fast jag sett dussintals av hans filmer kan jag inte undgå att imponeras av hur en sextioårig man har sån energi och glöd.

 

SONIC THE HEDGEHOG 2 är också en väldigt snygg film. Snygga animeringar, snygga effekter. Därtill tycker jag att det är himla kul att filmen integrerar så många element från spelen, både vad gäller i själva handlingen och små detaljer som att det är samma person som gör rösten till Tails i filmen som i spelen.

 

Filmens styrka ligger just i humorn och… ja, Jim Carrey. Svagheten ligger däremot i handlingen, som är lite det man kan vänta sig av den här typen av film. Klyschig, förutsägbar, fylld med logiska luckor. Det finns en del överdrivna scener och speltiden överlag hade kunnat kortas ned något. Det här var dock inget som jag störde mig på eftersom jag gick in med de förväntningarna.

 

Allt som allt – en kul film. Inget extraordinärt, men trevlig att se och kan absolut tänka mig att se igen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Andrzej Sapkowski

Engelsk titel: Baptism of fire

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Misshandel, dödsfall, omnämner självmord.

Serie: The Witcher #3

Målgrupp: Vuxna

Längd: 375 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 1996)

Bokförlag: Gondol

 

 

 

 

 

 

Jag tror inte att den här serien någonsin kommer att förbättras för mig. Det är den femte boken jag läser av Sapkowski och till min förtvivlan blir den inte bättre. Den enda anledningen till att jag fortsätter är för att jag är alldeles för envis vad gäller att avsluta serien.

 

Det finns inget jag gillar med ELDDOPET, eller den här serien överlag. De saknar kreativitet och originalitet. Jag får inte ut något av att läsa dem; ingen underhållning, inget. Handlingen är trist. Inget viktigt händer. Och språket fungerar helt enkelt inte för mig. Det är fruktansvärt tort, med stela dialoger, platt berättande, trista karaktärer och en generell brist på känsla.

 

Jag vet att det är en kontroversiell åsikt, men om du frågar mig är WITCHER-serien definitionen av generisk fantasy.

 

BETYG: 2/10

FAKTA

Regissör: Sam Raimi

Längd: 2 tim 7 min

Åldersgräns: 11 år

Genre: Action, fantasy

Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Elizabeth Olsen, Chiwetel Ejifor, Benedict Wong, Xochitl Gomez, Rachel McAdams

Releasedatum: 25 juli 2022

Distributör: SF

 

 

 

 

 

Jag är nöjd och besviken på samma gång vad gäller DOCTOR STRANGE IN THE MULTIVERSE OF MADNESS.

 

Å ena sidan är det en galet snygg film. Effekterna är spektakulära. Miljöerna häpnadsväckande. Och kostymerna sjukt välgjorda. Filmen är dessutom härligt stjärnspäckad, och förutom huvudrollsinnehavarna finns en hel del cameos som förgyller det hela. Särskilt uppspelt blev jag över att se Patrick Stewart i rollen som Charles Xavier, trots att det kändes lite udda att X MEN-franchisen integreras i det här universumet när jag är van vid att hålla dem relativt separat.

 

Därtill tyckte jag mycket om att se Wanda som skurk. Trots att jag inte sett tv-serien WANDAVISION på Disney+ hade jag inget problem med att hänga med i hennes motiv tack vare att vi får en lättare backstory, och jag tycker att Elizabeth Olsen gör ett himla bra jobb att få liv i sin karaktär.

 

Men Marvel är alltid Marvel, och jag kan inte direkt påstå att filmen sticker ut. Det är alltid samma grej: massor CGI, likvärdig handling som upprepar liknande element, och en alldeles för lång speltid. Det är underhållande, men också hjärndött, rörigt och väldigt klyschigt, med en ihållande känsla av att jag sett alltsammans förut.

 

Därtill tycker jag att alltsammans löser sig alldeles för snabbt och enkelt i relation till uppladdningen och allt drama inför klimaxet. Det kändes… rätt B.

 

Sen är jag personligen inte ett stort fan vad gäller just multiuniversum, av den enkla anledningen att all förödelse och alla dödsfall förlorar betydelse eftersom det alltid finns ett annat universum med ”samma” karaktär som kan dyka upp igen. Saker och ting tar inte lika hårt på grund av vetskapen att vi säkerligen kommer se de som dött igen, även fast det då tekniskt sett inte är karaktären från ”vårt” universum.

 

Allt som allt: en underhållande popcornfilm som ger precis det man kan förvänta sig. Inget särskilt minnesvärt, men inte heller något dåligt. Jag föredrog personligen den första DOCTOR STRANGE-filmen, mest för att jag tyckte den var något mer unik.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Ransom Riggs

Originaltitel: The Desolations of Devil's Acre

Genre: Urban fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: Miss Peregrines besynnerliga barn #6

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 552 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Rabén & Sjögren

 

 

 

 

Jag hade föredragit om den här serien hade förblivit en trilogi som planerat. Inte bara känns de tre tillskotten onödiga, de gör också att jag inte tittar tillbaka på serien som helhet med lika goda minnen.

 

Den här boken är absolut inte dålig, men antiklimatisk. Den är långsam, har svag handling, känns upprepande och innehåller en del irrelevanta sidospår. Den känns inte särskilt djupgående och jag satt rätt uttråkad under läsningen. Jag tycker också att det är för många karaktärer att hålla koll på, och på grund av deras antal får de inte heller mycket utrymme till att utvecklas eller att få tillfredsställande avslut.

 

Till viss del kan mitt missnöje vara mitt eget fel eftersom det var så länge sedan jag läste tidigare böcker. Men jag vet också att det varit fallet tidigare, och att min underhållning ändå inte påverkats.

 

Överlag är jag rätt besviken. Serien fortgick för länge, definitivt. Hade den slutat efter tre eller fyra böcker skulle jag se mer positivt tillbaka på serien som helhet.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Andrzej Sapkowski

Engelsk titel: The Time of Contempt

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sexuella övergrepp

Serie: The Witcher #2

Målgrupp: Vuxna

Längd: 363 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 1995)

Bokförlag: Gondol

 

 

 

 

WITCHER-böckerna är absolut inte dåliga, men de är definitivt inte för mig. Det finns helt enkelt inget som gör mig känslomässigt engagerad eller som får mig att bry mig. Språket är extremt torrt, med krystade dialoger och stela karaktärer. Tempot är långsamt, handlingen tung och inget sticker riktigt ut. Det känns överlag väldigt generiskt.

 

Därtill är kapitlen superlånga. Hela boken består av totalt sju stycken, vilket gör att den upplevs som längre (och mer utdragen) än vad den faktiskt är.

 

Med det sagt finns saker som höll mitt intresse och min nyfikenhet igång; några händelser som jag tyckte om att läsa om. Det kanske beror på att boken har mer action än de tidigare, men det kan också bero på att jag nyligen sett (och älskat) tv-serien och därför haft lättare att se allt framför mig.

 

Överlag är FÖRAKTETS TID en rätt "meh" upplevelse. Bättre än tidigare böcker, men fortfarande inte något i min smak. Jag kommer dock fortsätta att läsa böckerna i förhoppning om att jag kommer att underhållas mer.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Miranda Cowley Heller

Originaltitel: The Paper Palace

Genre: Litterär fiktion

Traumatiskt innehåll: Pedofili, otrohet, misshandel, sexuella övergrepp, våldtäkt, dödsfall, incest.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 401 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2021)

Bokförlag: Bokförlaget Forum

 

 

 

 

Jag hade verkligen inga förväntningar alls när jag började med den här boken. Ärligt talat visste jag inte mycket om den, annat än att handlingen skulle kretsa kring en kärlekstriangel, vilket generellt inte är min grej. Men - jag älskade den!

 

PAPPERSPALATSET är inte alls vad jag hade trott, men på ett bra sätt. Visst, det är en slags kärlekshistoria, men komplex och förvånansvärt mörk. Den träffar hårt med några hemska teman och riktigt obehagliga händelser. Men den griper tag och gör det omöjligt att lägga ifrån sig boken.

 

Boken är väl genomtänkt och har ett tilltalande språk, som ger liknande känsla som författare som Lliane Moriarty, Taylor Jenkins Reid och Karin Smirnoff. Och fast några delar är något sega och pretentiösa finns andra som lämnar dig mållös.

 

Jag är lite kluven angående slutet dock. Å ena sidan är jag förvirrad. Å andra sidan gillar jag att några saker lämnades öppna för egen tolkning och spekulation.

 

Överlag är jag glatt överraskad. PAPPERSPALATSET är inte perfekt, den går både upp och ner, men den överraskade mig och lyckades att hålla mig engagerad.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Robert Kirkman

Originaltitel: Life and death & No turning back

Genre: Dystopi

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel, omnämnande av våldtäkt och otrohet.

Serie: The Walking Dead #24-25

Målgrupp: Vuxna

Längd: 288 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2015)

Bokförlag: Apart förlag

 

 

 

 

 

Det här är två bra volymer. Visst, de är något långsamma och har inte jättestarka handlingar, utan agerar lite utfyllnad och övergång till nästkommande volymer. Men det kompenseras av några riktigt vågade och spännande scener. 

 

Båda volymerna inkluderar några riktigt intensiva händelser som fick mig att sitta som på nålar. Och båda går från 0 till 100 riktigt fort och exploderar närmare sluten. Jag såg inte de vändningarna komma och jag ser fram emot att se vart alltsammans leder.

 

Överlag gillade jag verkligen volym 24 och 25. Det är inte mina favoriter, men har du kommit så här långt i serien finns ingen anledning att sluta nu.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Katarina Nannestad

Originaltitel: We are Wolves

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Krig, svält, dödsfall.

Serie: –

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 313 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2020)

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

 

 

Jag är kluven vad gäller den här boken. Å ena sidan är det en bra bok för äldre barn, som ger ett nytt perspektiv på de tragiska händelserna under andra världskriget. Det är inte likt en annan krigsbok jag läst, vilket jag gillade. Den har också bra tempo, en berättelse fylld med hjärta och en överlag trevlig känsla, vilket kanske låter konstigt men ändå är sant.

 

Mitt problem är främst att jag är för gammal för den. Den var helt enkelt inte särskilt engagerande för mig, jag upplevde den som orealistisk och tyckte att slutet var för snyggt. Det gör det inte till en dålig bok, bara inte en bok för mig personligen.

 

Överlag rekommenderar jag VI VAR VARGAR varmt till unga läsare som är intresserade av historia.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Längd: 1 hr 40 min

Regissör: Domee Shi

Åldersgräns: 7 år

Genre: Familjefilm, komedi, äventyr

Skådespelare: Rosalie Chiang, Sandra Oh, Ava Morse, Hyein Park, Tristan Allerick Chen, Wai Ching Ho, Orion Lee, Maitreyi Ramakrishnan

Releasedatum: 2 maj 2022

Distributör: © 2022 Disney/Pixar

 

 

 

 

 

TURNING RED har fått mycket oförtjänt kritik. Upprörda föräldrar har anmärkt på att filmen tar upp för många tabubelagda ämnen och att det gör filmen olämplig för alltför unga barn. Själv tycker jag att det är fantastiskt att TURNING RED gör det den gör. Inte nog med att jag tyckte riktigt mycket om filmen som sådan, jag älskar att den – trots allt det övernaturliga – tar en mer realistisk vändning än många Disney Pixar-filmer och faktiskt vågar inkludera ”tabubelagda” ämnen som till exempel mens.

 

Den här filmen känns härligt uppfräschande. Fast den innehåller magi och stundtals överdrivna animeringar upplever jag den som betydligt mer verklighetstrogen än många andra barnfilmer. Karaktärerna känns förvånansvärt realistiska och äkta och är väldigt lätta att relatera till, och filmens budskap är både superfint och viktigt.

 

Jag älskar också den tydliga, kinesiska inspirationen: både vad gäller kultur men också den stundtals anime-inspirerade animeringen. Himla kul! Bäst av allt är dock att filmen är riktigt rolig. Jag (26 år) och min pojkvän (30 år) tittade på den tillsammans och skrattade båda två många, många gånger.

 

Överlag: helt klart över förväntan. TURNING RED är enligt min mening mycket bättre än exempelvis ENCANTO och LUCA, som hajpats upp betydligt mer. Filmen är rolig, snygg och jag älskar den annorlunda känslan som uppstår just av att såväl har en kinesisk inspiration som mer verklighetsförankring. En toppenbra familjefilm som absolut inte förtjänar den kritik som den fått.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: J.K. Rowling

Originaltitel: The Christmas Pig

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Skilsmässa, mobbning

Serie: –

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 278 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Rabén & Sjögren

 

 

 

JULEGRISEN är ett härligt äventyr som påminner om berättelser som TOY STORY och ALICE I UNDERLANDET. Det är en lättsam och mysig läsning, med söta karaktärer och ett språk som grep tag även mig som vuxen läsare. Jag älskar också de själfulla illustrationerna av Jim Field som gör mycket för atmosfären.

 

Jag ska vara ärlig dock och skriva att det inte var en wow-upplevelse för mig som vuxen. Och även fast jag är säker på att jag hade älskat boken om jag läst den som ung, så medger jag att jag tröttnade lite nu.

 

Överlag: en bra bok. Det är en mysig julbok som passar bra för högläsning. Nöff nöff.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 7 min

Regissör: Kenneth Branagh

Åldersgräns: 11 år

Genre: Drama, kriminalare

Skådespelare: Kenneth Branagh, Annette Bening, Russell Brand, Tom Bateman, Ali Fazal, Dawn French, Gal Gadot, Armie Hammer, Rose Lesli, Emma Mackey, Sophie Okonedo, Jennifer Saunders, Letita Wright.

Releasedatum: 13 april 2022

Distributör: ©20th Century Studios

 

 

 

 

 

DEATH ON THE NILE är en film som hamnar ganska exakt i mitten på betygsskalan. Det är inte en dålig film någonstans. Många duktiga skådespelare, fantastiska miljöer och utsökta kostymer. Det visuella är en fröjd för ögat och det är tydligt en påkostad produktion. Sen har vi några vändningar man inte kan gissa sig till och en överlag trevlig känsla.

 

Med det sagt fick filmen mig inte att känna mycket. Fast jag gillar den och hade trevligt medan jag såg den, sticker den inte ut mycket. Var är spänningen, den klassiska Christie-stämningen? Filmen är dessutom för lång och har vissa mindre roande partier.

 

Summan av kardemumman skulle jag säga att den inte är i närheten lika bra som boken, men ändå helt klart godkänd som hjärndöd popcornrulle en fredagskväll.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sarah Morgan

Originaltitel: One More for Christmas

Genre: Chick-lit

Traumatiskt innehåll: Misshandel

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 365 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 2020)

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

 

 

 

Det här är min första bok av Sarah Morgan och jag måste medge att den är rätt söt. Väldigt lättsam och enkel, med härlig atmosfär och flera charmiga scener. Jag gillar verkligen den hjärtevärmande relationen mellan systrarna och gillade de EN JULSAGA-aktiga teman.

 

Överlag så är det en mysig läsning.

 

Den skakade inte om min värld, dock. Den håller sig inom den klassiska ramen för chichlit och är förutsägbar, klyschig och lite tråkig. Händelserna är inte särskilt trovärdiga, boken går aldrig mycket in på djupet och jag brydde mig inte om romansen. Jag hade också föredragit färre berättarperspektiv.

 

Trots allt detta hade jag en trevlig stund dock. Det är en söt och trevlig vinterläsning som jag skulle rekommendera till dig som gillar julböcker med fokus på familj. Den gör inget direkt fel, fast jag inte älskade den.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sophie Hannah

Originaltitel: The Monogram Murders

Genre: Puzzeldeckare

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: New Hercule Poirot Mysteries #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 361 sidor

Publiceringsår: 2014

Bokförlag: Bookmark förlag

 

 

 

 

MONOGRAMMORDEN är en helt okej fortsättning på Poirots berättelse. Sophie Hannah gör ett bra jobb med att ta över facklan från Agatha Christie och fortsätta hennes arv. Boken har en karaktäristisk atmosfär och Poirot är lika charmig som alltid.

 

Och boken börjar riktigt bra. Den är mysig, mystisk och överlag spännande. Men den når inte riktigt Christies stjärnglans, vilket blir särskilt tydligt under mittsektionen. Medan boken börjar start, blir den rätt utdragen i mitten. Tempot saktar ner, handlingen spretar och alltsammans pågår alldeles för länge, vilket gjorde att jag förlorade intresse.

 

Allt som allt: en bra bok. Helt klart godkänd. Med det sagt så är boken inte riktigt så spektakulär som böckerna av deckardrottningen själv.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 36 min

Regissör: Steven Spielberg

Åldersgräns: 11 år

Genre: Drama, musikal

Skådespelare: Ansel Elgort, Rachel Zegler, Ariana DeBose, David Alvarez, Rita Moreno, Brian d'Arcy James, Corey Stoll, Mike Faist, Josh Andrés Rivera, Iris Menas, Sebastian Serra

Releasedatum: 7 mars 2022

Distributör: ©20th Century Studios

 

 

 

 

 

 

Jag varken älskade eller hatade WEST SIDE STORY. Det blev istället ett fisljummet mellanting; trevlig att titta på för stunden men en upplevelse jag kommer att glömma inom kort.

 

Filmen baseras på musikalen från 1957, vilket jag inte sett och därför inte kan jämföra med. Det jag kan konstatera vad gäller nytolkningen är dock att den är riktigt bra gjord. Gudomliga kostymer, snygg scenografi och riktigt bra koreografi på danserna. Skådespelarna är duktiga och sjunger förvånansvärt bra (hallå, vem visste att Ansel Elgort kunde sjunga?) och överlag så är det en småmysig film. Jag hade en trevlig stund.

 

Med det sagt så var det inte heller något som fastnade. Musiken är bra utan att bli fantastisk. Du vet, inga låtar som direkt fastnar i huvudet eller som man går runt och nynnar på månader efteråt som jag gjort vid musikaler som MAMMA MIA! , PHANTOM OF THE OPERA och THE GREATEST SHOWMAN. Den här… bara ”var”.

 

Därtill är musikalnumren alldeles för långa i min smak, och de gör att handlingen kommer lite i kläm och att filmen blir ofokuserad. Musikscenerna pausar snarare än driver handlingen framåt, och jag hade önskat ett mer rappt tempo. WEST SIDE STORY är över 2,5 timme lång – och det kändes verkligen.

 

Och sen mitt största problem. Jag fixar verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde verkligen inte ta Tonys och Marias relation på allvar. De i princip kärleksförklarar varandra och lovar varandra evig trohet efter att ha träffats på en dans, innan de ens kan varandras namn. Deras romans var inte övertygande nånstans och jag skrattade inombords när de gjorde stora livsuppoffringar för varandra. Liksom, hallå, ni vet inget om varandra och har umgåtts i ett par timmar?

 

Överlag… meh. Snygg, visuellt tilltalande och trevlig att titta på. Men också grymt utdragen och med troper jag helt enkelt inte fixar. Fisljummet är ordet.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 30 min

Regissör: Guillermo del Toro

Åldersgräns: 15 år

Genre: Psykologisk thriller, drama

Skådespelare: Bradley Cooper, Cate Blanchett, Toni Collette, Willem Dafoe, Richard Jenkins, Rooney Mara, Ron Perlman, Mary Steenburger, David Strathairn.

Releasedatum: 16 mars 2022

Distributör: ©20th Century Studios

 

 

 

 

 

Herr-e-gud! Vilken film!

 

Jag gav mig in i NIGHTMARE ALLEY helt blind. Jag visste inte vad den handlade om, vilka som medverkade eller något. Och i början kände jag mig lite tveksam. Det fanns något där som fängslade mig, men jag hade svårt att sätta fingret på vad och kände att jag inte riktigt visste var jag hade filmen. En halvtimme in och jag visste fortfarande inte riktigt vad jag tittade på. Och jag kunde inte riktigt avgöra: gillar jag det jag ser, eller inte?

 

Men återigen, herr-e-gud vad glad jag är att jag fortsatte titta. NIGHTMARE ALLEY visade sig inte bara vara en riktigt bra film, utan en av de bästa som jag sett på länge.

 

För det första är premissen toppen. Jag är oerhört svag för filmer om ”riktig” magi, illusioner, tanketrick och lurendrejerier. Det är något riktigt fascinerande med det hela, och jag kom på mig själv att hänfört försöka hänga med i alla manipulativa tricks som karaktärerna utförde.

 

För det andra har filmen en alldeles fantastisk atmosfär. NIGHTMARE ALLEY har en påtaglig noir-stil med dämpade färger, olycksbådande stämning och cynisk framtoning. Den är mörk och rå, utan att bli särskilt grafisk. Allt ligger i känslan, i hur människorna i filmen behandlar varandra, snarare än actionfyllt splatter. Och jisses vad den atmosfären griper tag.

 

För övrigt har filmen en stjärnspäckad rollista med talanger som levererar starkt. Bra musik, snyggt foto samt mycket drama och intriger. Vi följer en komplex skara grå karaktärer som hamnar i en nedåtgående spiral och successivt förlorar perspektiv på skillnaden mellan gott och ont; något som enligt mig blev oerhört spännande och förebådande att följa. Trots ett relativt långsamt och lågmält tempo satt jag med spänning i väntan på fortsättningen.

 

NIGHTMARE ALLEY är dessutom en film som överraskar. Den följer inte en uttjatad mall som gör det lätt att gissa vad som kommer att hända, utan banar egen väg. Samtidigt slänger Del Toro ut en del förebådande ledtrådar som skapar tillräckligt mycket vetskap för att öka på spänningen ytterligare genom att få tittaren att undra: ”kommer verkligen det där att hända?”.

 

Sist men inte minst är slutet oerhört snyggt. Det cirkulerar konstfullt tillbaka till filmens början och knyter ärligt talat ihop säcken på ett briljant sätt. Jag satt och studsade upp och ner i soffan med händerna för mun för att jag blev så exalterad över hur skickligt sammanvävt alltsammans var. Och det säger en hel del.

 

Summan av kardemumman är att jag rekommenderar NIGHTMARE ALLEY varmt. Det är en stilfull, mörk och härligt komplex psykologisk thriller som utforskar mänsklighetens mörka sida på ett oerhört skickligt sätt. Bravo, del Toro, bravo.

 

BETYG: 8/10