KRIGSSTORM
Författare: Victoria Aveyard.
Originaltitel: War storm.
Genre: Fantasy.
Traumatiskt innehåll: Krig.
Representativt innehåll: -
Serie: Röd drottning #4.
Längd: 672 sidor.
Bokförlag: Modernista.
HANDLING
Mare har blivit förrådd för sista gången. Fast besluten att skydda sig själv och sina röda vänner, står hon redo att ta över Nortas tron. Men det är en kamp som hon inte kan vinna på egen hand. De röda och blandblodiga måste resa sig tillsammans. Och Mare behöver slåss vid sidan av den man som krossat hennes hjärta.
RECENSION
Vad får du för associationer av titeln Krigsstorm? När jag hör bokens namn, ser jag vilda strider och förödande förluster framför mig. Hjärtkrossande alliansskiften och häpnadsväckande sista möten. Det som jag däremot inte anknyter titeln Krigsstorm med, är tristess.
Den sista delen i Röd drottning-kvartetten föll mig inte i smaken. Kanske har jag mig själv att skylla, för jag gav mig in i läsningen med en naiv förhoppning om att de två senaste böckerna i serien kanske inte var så dåliga som jag mindes. Men innerst inne visste jag att jag ljög för mig själv, och trots att jag förväntade mig skit blev jag ändå besviken.
Krigsstorm är extremt långsam. Tänk dig en snigel på ett rullande löpband: ungefär så snabbt tog berättelsen sig framåt. I förhållande till det absurda sidantalet har boken väldigt lite innehåll. Det är så pass mycket utfyllnad och ordbajsande att jag nästan undrar om Aveyard var tvungen att nå en viss längdgräns. Flera gånger var jag nära på att avbryta läsningen, men jag valde att stå ut ifall att det skulle bli bättre. Det blev det inte.
Till romanens försvar, så finns bra delar. Särskilt kapitlen som handlar om Maven. Men som helhet var Krigsstorm en otroligt oengagerade läsning för mig, och jag brydde mig inte om något som hände. Den enda glädje som boken skänkte mig, var frihetskänslan när sista sidan äntligen var utläst.
BETYG: 2,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 0 - 2,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
BUMBLEBEE
Regissör: Travis Knight.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 54 minuter.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hailee Steinfeld, Jorge Lendeborg Jr, John Cena, Jason Drucker, Pamela Adlon, Stephen Schneider, Ricardo Hoyos, John Ortiz.
Releasedatum: 20 maj 2019.
Distributör: Paramount.
HANDLING
Cybertron har fallit, och Bumblebees hjältemodiga resa börjar när Optimus Prime skickar honom att försvara Jorden. Charlie, en tonåring som söker sig själv, reparerar den krigsärrade roboten som förklätt sig som tilkk folkabubbla. Medan Decepticons fortsätter jakten på överlevande Autobots, försöker Bumblebee och Charlie rädda världen tillsammans.
RECENSION
Jag är inte förtjust i Transformers. Explosioner, lättklädda kvinnor och krigsrobotar har aldrig varit min grej. Det är därför med stor förvåning som jag medger att jag faktiskt gillade Bumblebee.
Bumblebee är en så kallad ”prequel”, som alltså utspelar sig innan de ursprungliga filmerna. Dessutom har Michael Bay lämnat sin post som regissör, och gett facklan vidare till Travis Knight. Det var ett beslut som i min mening verkligen gynnade franchisen. Visst innehåller filmen biljakter och slagsmål typiskt för just Transformers, men det är inte i filmens centrum. Istället har fokus skiftat till karaktärerna, vilket ger Bumblebee större hjärta än någon av de tidigare delarna.
Karaktären Bumblebee är fantastisk. Trots att han är helt och hållet gjord i CGI, gör hans expressiva uttryck och barnlika charm det svårt att inte bli förtjust. Han bidrar också med en hel del humor, och hur mycket det än svider att medge att jag roats av en Transformers-film, måste jag erkänna att jag skrattade högt flera gånger. Även Charlie, som spelas av jordnära Hailee Steinfeld, är lätt att fastna för, och tillsammans utgör de en fängslande duo.
Bumblebee är en lyckad film. Genom att ta fokus från action och explosioner, lyckas filmen nå ut till en betydligt bredare målgrupp än resterande Transformers-filmer, utan att spänningen på något sätt blir lidande. Trots klyschor och några logiska luckor underhölls jag av filmen, och i min mening är det en av de starkaste delarna i franchisen.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
FÖRRÄDARENS GULD
Författare: Philip Reeve.
Originaltitel: Predator's gold.
Genre: Dystopi, science fiction, steampunk.
Traumatiskt innehåll: Krig, massaker.
Representativt innehåll: -
Serie: Mortal engines #2.
Längd: 376 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Tom och Hester försörjer sig på frakt av varor och passagerare på sitt luftskepp, när en oväntad händelse tvingar dem att nödlanda på isstaden Anchorage. De måste söka skydd, men staden plågas av sjukdomar och illvilliga vålnader, och snart upptäcker de att den ruvar på dödliga hemligheter.
RECENSION
Förrädarens guld – andra delen i den omåttligt populära Mortal engines-serien – går mycket upp och ner. Vissa delar är riktigt spännande, medan andra är så tråkiga att jag var nära att DNF:a (läs: did not finish) boken.
Bokens främsta styrka är själva konceptet. Världen är kreativt uppbyggd, och jag gillar verkligen idén med vandrande städer som äter upp varandra på jakt efter reservdelar och förnödenheter. Att de olika städerna – rovstäder, parasitstäder, jaktstäder och bytesstäder – dessutom likställs med djurrikets hierarkier, är riktigt intelligent. Det är ett koncept som, om det utförts rätt, hade kunnat bli en fantastisk succé.
Dessvärre är framställningssättet inte det bästa. Händelseförloppet är förutsägbart och ärligt talat rätt tråkigt. Jag hade också svårt för Reeves sätt att skriva. Hans övertydliga beskrivningar och överanvändning av adjektiv framstår nästan som barnsligt. Jag ser också en tendens att ”berätta istället för visa”. Vi får aldrig riktigt själva bilda oss en uppfattning om hur karaktärerna är, baserat på det vi ser. Istället får vi deras personligheter berättat för oss, vilket bidrar till tristessen och framställer dem som underutvecklade.
Något annat som jag störde mig på är det omogna dramat. Förrädarens guld är proppad med kärleksgnabb, kommunikationsmissar och klyschiga scener där skurkarna berättar om sina planer med motiveringen att karaktärerna ”snart ska vara fiskmat”. Det händer inte bara en utan två gånger under bokens gång, och känns som ett billigt knep att informera läsaren om sådant som hade varit mer spännande att upptäcka på egen hand.
Som helhet är Förrädarens guld rätt ”meh”. Konceptet är fantastiskt, men utförandet gör det inte rättvisa.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
THE UPSIDE
Regissör: Neil Burger.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 hr 5 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Bryan Cranston, Kevin Hart, Nicole Kidman, Aja Naomi King, Jahi Di'Allo Winston, Genevieve Angelson, Golshifteh Farahani, Tate Donovan, Julianna Margulies.
Releasedatum: 6 maj 2019.
Distributör: Scanbox/Universal Sony.
HANDLING
Phillip är en rullstolsbunden mångmiljoner som behöver hjälp med i stort sett allt - ett jobb som villkorligt frigivna Dell motvilligt söker. Phillip överrumpas av Dells sarkastiska humor och beslutar sig för att ge honom jobbet. Det är början på en vänskap mellan ett omaka par.
RECENSION
The upside är baserad på den kritikerrosade, franska filmen En oväntad vänskap från 2011. Det är emellertid en nytolkning, vilket innebär att konceptet är detsamma medan utförandet skiljs åt. Originalmanuset följs inte till punkt och pricka, utan frångås emellanåt för att testa på nya vägar.
The upside har, precis som En oväntad vänskap, en fantastisk energi. Relationen mellan Phillip och Dell utstrålar sådan härlig energi och livsglädje att jag som tittare blir alldeles varm inombords. Och hur mycket jag än gillar François Cluzet och Omar Sy som spelade huvudrollerna i originalfilmen, kan jag inte undgå att bli minst lika förtjust över Bryan Cranston och Kevin Hart. Särskilt Kevin Hart, faktiskt. Jag har alltid förknippat honom med överdrivna och oseriösa komedier, men här får Hart landa i ett mer komplext sammanhang som ger honom chansen att visa att han kan mer än att bara rabbla upp klyschiga ”one liners”.
Om man ska jämföra The upside med En oväntad vänskap, är den största skillnaden genrétillhörigheten. Originalet är ett renodlat drama, medan nytolkningen lutar mer åt att vara en komedi. Det finns förstås både för- och nackdelar med detta, men personligen uppskattade jag förändringen. Jag gillar verkligen humorn i The upside, och att se Dell försöka hantera sin förändrade vardag fick mig att skratta gång på gång. På bekostnad av den ökade andelen komik, har The upside emellertid inte riktigt samma eller emotionella tyngd som En oväntad vänskap. Konflikterna i filmen slätas över mer dramat överskuggas av den lättjefyllda stämningen. Det är som sagt inget som jag störde mig på, men det kan vara bra att ha i åtanke när du själv väljer vilken version du vill se. Min officiella rekommendation är dock att du tittar på båda.
Som helhet tyckte jag väldigt mycket om The upside. Jag fastnade verkligen för karaktärerna och den lättsamma stämningen, och uppskattade den komiska touchen. Om du tyckte om En oväntad vänskap, så borde du absolut se den här också.
BETYG: 7,5/10
BETYG: 7,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
MARY POPPINS RETURNS
Regissör: Rob Marshall.
Genre: Musikal, komedi, familj.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Pixie Davies, Nathanael Saleh, Joel Dawson, Julie Walters, Meryl Streep, Colin Firth.
Releasedatum: 6 maj 2019.
Distributör: Disney.
HANDLING
Mary Poppins är den perfekta barnsköterskan, med unika magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt äventyr. Hon återvänder för att hjälpa Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Till sin hjälp har hon Jack: en optimist som vill sprida ljus på Londons gråa gator.
RECENSION
Mary Poppins returns är, precis som det låter, efterföljare till klassikern från 1964. Det är en film som har pratats om väldigt mycket, och hajpen har varit hög. Men personligen är jag kluven. Ena halvan av mig tyckte om filmen, men den andra… not so much.
Jag börjar med det positiva. Det främsta som jag tycker om med Mary Poppins returns är glädjen. Det är en sådan livfull film – fylld med sprakande färger, musikalnummer och söta animeringar. Det är vackert och magiskt, och bidrar till en allmänt mysig må bra-film. Att det sedan finns så många bra skådespelare i rollerna – Emily Blunt, Julie Walters, Colin Firth, Meryl Streep med flera – är även det ett stort plus.
Ändå är jag besviken. Till viss del för att filmen är rätt långsam, med många utfyllnadsscener som inte bidrar med något av värde. Mary Poppins returns hade inte behövt vara över två timmar lång, och tyvärr orsakade speltiden en del tristess. Sen upplevde jag också berättelsen som något spretig, och musiken blev aldrig särskilt medryckande. Tillsammans med klyschor, ett förutsägbart händelseförlopp och ett något för glättigt manus hade jag svårt att helhjärtat njuta av upplevelsen.
Mary Poppins returns är en film som jag kan föreställa mig att barn älskar. Den har hjärtat på rätta stället och värmer med sin charm. Som vuxen hade jag dessvärre svårt för både tempo och manus, vilket i slutändan inte gjorde den mer än ”okej” för min del.
BETYG: 5/10
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
THE MULE
Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Clint Eastwood, Laurence Fishburne, Bradley Cooper, Michael Peña, Taissa Farmiga, Andy Garcia, Dianne West, Jackie Prucha, Alison Eastwood, Robert LaSardo.
Releasedatum: 13 april 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Earl är en fattig och ensam man. Han blir erbjuden ett jobb som chaufför, men vad Earl inte vet är att han precis tagit arbete som knarkkurir åt den mexikanska kartellen. Han gör det bra, och får allt större leveranser. Men det dröjer inte länge förrän han hamnar på narkotikapolisens radar, och även om pengar inte längre är ett problem börjar Earls tidigare misstag göra sig påmindra och det är osäkert om han hinner ställa allt tillrätta innan polisen hinner ikapp honom.
RECENSION
The mule är inspirerad av berättelsen om Leo Sharp: en 90-årig kurir åt den mexikanska kartellen, vars senare år skildrades i New York Times-artikeln ”The Sinaloa cartel’s 90-year old drug mule”. Det är en film som både regisseras, produceras och spelas av ingen mindre än westernlegenden Clint Eastwood. Och det märks. Hela filmen andas Eastwood. Från den gråa färgtonen till den lågmälda men tunga atmosfären som numera är typisk för hans filmer. Men inte minst märks det på kvalitén: för när har Eastwood någonsin gjort sin publik besviken? Och The mule är inget undantag. Den är riktigt bra.
The mule är en spännande film, som innehåller såväl intriger som fartfyllda jakter. Filmen är emellertid gripande av många fler anledningar än enbart spänning. Den har hjärta och själ, och en sällsynt genuinitet som gör att allt man ser känns som sanning. Dessutom lyckades filmen få mig att både skratta och beröras, och trots några logiska luckor som hade varit bra att täppa igen, är helheten högkvalitativ.
Filmens starkaste kort är emellertid skådespelarna. Clint Eastwood glänser i huvudrollen, och gör en helsikes bra insats. Det märks att han börjar bli gammal, men han låter det inte bli filmens undergång. Med skillnad från många andra äldre skådespelare försöker han inte göra sig lustig eller helt bortse från sin ålder genom att låtsas vara ”hipp och cool”. Istället använder han den till sin fördel, genom att implementera ålderdomens men i sin karaktär och på så sätt bidra med extra djup.
Och på tal om huvudkaraktären: Earl är förtjusande. Visst uppvisar han viss nonchalans och visst prioriterar han fel ibland, men jag älskar hur han saknar filter. Han säger precis det han tycker och tänker, oavsett vilka konsekvenser det kan få – vilket försätter honom i en del obekväma situationer. Det är förstås inte alltid för det bästa för han själv, men desto mer underhållande att titta på.
Som helhet är The mule en riktigt bra film. Spännande, berörande och med en liten dos humor inblandad i det hela. Jag gillar’t!
BETYG: 7,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
LÅT MIG VARA
FAKTA
Författare: Clare Mackintosh.
Originaltitel: Let me lie.
Genre: Thriller, drama, kriminalare.
Traumatiskt innehåll: Misshandel, partnervåld, självmord, alkoholmissbruk.
Representativt innehåll:
Serie: Fristående.
Längd: 431 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
För ett år sedan tog Annas föräldrar sina liv. Hon börjar leta efter information om dödsfallen, och ju mer hon gräver desto tveksammare blir hon till det som hon hittar. Har föräldrarna verkligen begått självmord? Misstanken om mord växer sig allt starkare. Men när Anna lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara som hon aldrig kunnat föreställa sig.
RECENSION
Clare Mackintosh är en mästare på att skriva. Hennes debut, Jag lät dig gå, är än idag en av mina favoritböcker. Det var därför med stora förhoppningar som jag gav mig in i Låt mig vara. Frågan är, håller den måttet?
Både ja och nej. Boken börjar väldigt långsamt, och ett tag känns det som att handlingen inte går någonstans. Det är förutsägbart och klyschigt, och jag kunde inte undgå att känna ett skarpt sting av besvikelse. Clare Mackintosh är de oväntade vändningarnas drottning, och här läste jag en av de mest sedvanligaste thrillerserna någonsin? Vad hände?
Men ju närmare slutet kom, desto svårare blev det för mig att lägga ifrån boken. Och när ungefär en tredjedel av boken återstod, blev alltsammans väldigt spännande. Äntligen var Mackintosh tillbaka i sitt esse! Intriger, stora överraskningar och oförutsägbara vändpunkter präglade sidorna – och jag älskade det. För varje ny ledtråd som uppdagades, började min hjärna vilt reflektera över hur alltsammans hänge ihop. Och tro mig: om du tror att du har pusslat ihop hur allt ligger till, behöver du tänka igen. Mackintosh leker med läsaren perception och är mer än skicklig när det kommer till att förleda.
I slutändan tycker jag att Låt mig vara är bra. Den börjar lite tråkigt, är något långsökt och saknar den emotionella kraften från Jag lät dig gå. Men framåt slutet blev romanen riktigt spännande. Jag älskar tvisterna och överraskningarna, och det faktum att boken slutar öppet. Det tvingar kring egna resonemang kring vad som är sant, vilket jag föredrar framför att få allt serverat på silverfat.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Kriminalare, Sponsrade recensioner;
SPIDER-MAN: INTO THE SPIDER-VERSE
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman.
Genre: Animerat, komedi, action, science fiction.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Shameik Moore, Jake Johnson, Hailee Steinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Chris Pine, Liev Schreiber, Zoë Kravitz, John Mulaney, Nicolas Cage, Kimiko Glenn, Kathryn Hahn.
Releasedatum: 29 april 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Tonårskillen Miles Morales upptäcker de gränslösa möjligheterna i spindeluniversumet, där det visar sig att fler än en kan bära masken.
RECENSION
Har du tittat på de senaste Spider-man-filmerna och blivit besviken? Upplever du att samma mall används om och om igen, utan att något nytänkande läggs till? Jag förstår dig, för precis så har jag också känt. Fram tills nu. Spider-man: Into the spider-verse är en frisk fläkt i franchisen. Den vågar ta steget utanför stereotyperna, och sticker ut i filmhavet likt en ädelsten bland kolbitar. Det är nytt, det är fräscht och det underhåller såväl barn som vuxna.
Spider-man: Into the spider-verse är animerad i likhet med serietidningar: med skarpt markerade konturer, textrutor och onomatopoeia, alltså utskrivna ljudeffekter. Alltsammans ser faktiskt himla bra ut, och trots att dessa ”specialeffekter” används i princip alla scener blir det aldrig tröttsamt. Snarare tvärt om, ger det en läcker tittarupplevelse.
Själva handlingen i Spider-man: Into the spider-verse känns igen från tidigare. En pojke blir biten av en radioaktiv spindel, får superkrafter och behöver rädda världen. En klassiker. Det som emellertid sticker ut är karaktärerna, och det unika med att samla flera versioner av Spider-man i en och samma film. Som följd av en serie händelser i Spider-man: Into the spider-verse, öppnas nämligen en dörr till alternativa universum, vilket kastar in ett gäng olika upplagor av karaktären i samma värld. Det innebär att Peter Parker från originaltrilogin, Peter Parker från The amazing spider-man, Spider-woman, Spider-man noir, japanska Peni Parker och Spider-ham behöver samarbeta för att besegra skurken. Det hela är väldigt kreativt, och medför en hel del referenser som sammanlänkar franchisen på ett snyggt sätt.
Som helhet är Spider-man: Into the spider-verse en bra film. Rolig, påhittig och annorlunda. Precis vad Spider-man behövde.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
MORTAL ENGINES
Regissör: Christian Rivers.
Genre: Äventyr, action, science fiction.
Längd: 2 hr 8 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hera Hilmar, Robert Sheehan, Hugo Weaving, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide.
Releasedatum: 22 april 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London - nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöda allt i dess väg.
HANDLING
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London - nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöda allt i dess väg.
RECENSION
Mortal engines baseras på boken med samma namn, skriven av Philip Reeves. Jag läste boken för några månader sedan och blev måttligt imponerad. Konceptet hade potential, men själva handlingen saknade själ och hjärta. Samma sak gäller filmen.
Det här är ett visuellt imponerande men annars väldigt bristfyllt äventyr. Filmen saknar tydlig riktning och upplevs ofta som spretig. Händelseförloppet är förutsägbar, trovärdigheten låg och klyschorna alldeles för många. Dessutom får Mortal engines aldrig tittaren att bry sig om karaktärerna. För att vara krass, sket jag fullständigt i vad som hände med dem. De upplevdes alldeles för ytligt uppbyggda och tillgjorda för att jag skulle lägga någon energi på att känna någon sympati. En följd av detta var att Mortal engines blev tråkig. Kombinationen av bleka karaktärer och svag handling blev dödsstöten för en film som hade kunnat bli riktigt bra, om den gjorts rätt.
Som helhet är Mortal engines ett livlöst äventyr, som saknar förmåga att bygga upp tittarens engagemang. Grundkonceptet är väldigt intressant, men utförandet alldeles för lat.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
EN OCEAN AV KÄRLEK
Författare: Tahereh Mafi.
Originaltitel: A very large expanse of sea.
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: diskriminering, mobbning, fördomar, främlingsfientlighet.
Representativt innehåll: islamsk och persisk kultur, dyslexi, socioekonomiska skillnader.
Serie: Fristående.
Längd: 301 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det har gått ett år sedan attentatet mot World Trade Center. Det är en orolig tid, speciellt för någon som Shirin: en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab. Elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld är en del av vardagen. För att skydda sig själv böjer hon ner huvudet och går genom livet utan att möta någon annans blick. Hon låter ingen komma nära. Tills hon träffar Ocean James.
RECENSION
En ocean av kärlek är en viktig bok. Den ifrågasätter en verklighet som varit faktum alltför länge: att medmänniskor förtrycks på grund av saker som de inte kan styra och som inte borde spela någon roll. I En ocean av kärlek representeras stor mångfald, och läsare som tillhör den samhälleliga normen får ta del av individer vars hudfärg, religion och ekonomi avviker från vår egen. Här bryts stereotyper ner. Muslimer med hijab breakdansar, studerar avancerad engelska och dejtar - för varför skulle det ens vara konstigt? En ocean av kärlek är tankeväckande på de vackraste av sätt, och borde få även de mest trångsynta sinnena att öppnas upp.
Tahereh Mafi är den bestsäljande författaren av bland annat Shatter me-trilogin och Furthermore-duologin. En ocean av kärlek är emellertid hennes första roman där hon inte bara tar sig an genren ”contemporary”, utan även integrerar egna erfarenheter i berättelsen vilket gör boken semi-autobiografisk. Och på något sätt märks det att hon lagt en större del av sin själ på den här texten. Enligt mig är En ocean av kärlek Mafis hittills starkaste verk.
Karaktärerna är bokens främsta styrka. Protagonisten Shirin är underbar. Jag älskar hennes mod, hennes tuffa attityd och det faktum att hon vågar stå upp för sig själv, sin religion och sina vänner. Jag hyste stor sympati till henne, men imponerades och inspirerades av hennes styrka. Även sidkaraktärerna charmar: särskilt Shirins bror och hans vänner. Deras humor och beskyddande bemötande fick mitt hjärta att svälla.
Den enda karaktären som jag inte fastnade helhjärtat för var Ocean. Kärleksintresset. Jag hade gärna velat att han utvecklats till en mer komplex individ, särskilt med tanke på att det romantiska förhållandet mellan honom och Shirin upptar en så stor del av boken. Och på tal om det: hur mycket jag än tyckte att deras relation var gullig, anser jag inte att det hade behövt vara en central del i romanen. Jag hade föredragit om romantiken puttrat i bakgrunden, istället för att vara det huvudsakliga som drev berättelsen framåt.
Mitt största problem med En ocean av kärlek är emellertid avsaknaden av ordentligt klimax. Jag gillar verkligen det jag läste, men rent dramaturgiskt är boken relativt slätstruken. Jag hade velat ha någon slags topp framåt slutet, något dramatiskt som fick mig att ifrågasätta allt.
Som helhet är En ocean av kärlek bra. Förvånansvärt bra. Tahereh Mafis hittills bästa. Boken hade emellertid kunnat rätta till några småsaker och blivit ännu bättre.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
DAGARNAS KARTA
Författare: Ransom Riggs.
Originaltitel: A map of days.
Genre: Fantasy, äventyr.
Traumatiskt innehåll: -
Representativt innehåll: Etnisk variation.
Serie: Miss Peregrines besynnerliga barn #4.
Längd: 536 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
HANDLING
Jacob är tillbaka i Florida med sina vänner, som gör sitt bästa att smälta in. De upptäcker en underjordisk bunker som tillhört Abe, och hemligheter från hans dubbelliv avslöjas. Och Jacob förstår alltmer av sitt arv - sanningar som varit med honom långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop.
RECENSION
Jag tyckte mycket om Dagarnas karta. Eller, jag tror det i alla fall. Det var en fröjd att återvända till den kreativt uppbyggda världen och återse de charmiga karaktärerna. Jag har verkligen saknat dem. Men handlingsmässigt, känns Dagarnas karta som en brygga mellan den ursprungliga och nya trilogin. Det händer inte mycket alls i förhållande till mängden sidantal.
Kanske är den ursprungliga trilogin så pass händelserik och actionfylld att en mer stillsam fortsättning hamnar i för stor kontrast, men jag upplevde Dagarnas karta som fragmenterad och stundtals planlös. Boken introducerar läsaren för USA:s besynnerligheter och känns som en ny början med god potential. Den nya riktningen medför dock en lång uppladdning, många förklaringar och nya karaktärsintroduktioner som gör att tempot saktas ner. Det som händer sker i mindre skala än tidigare, och riskerar inte att få lika allvarliga följder. Det är fortfarande spännande, men inte lika spännande.
Ransom Riggs skriver emellertid lika bra som tidigare, och språket är som alltid väldigt lätt att ta till sig. Sidorna flyger förbi och jag upplevde aldrig – ens för en sekund – att jag var uttråkad. Det är emellertid svårt att inte jämföra Dagarnas karta med de andra böckerna i serien, och dessvärre är det inte den starkaste installationen i berättelsen om Miss Peregrines skyddslingar.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
AQUAMAN
Regissör: James Wan.
Genre: Action, äventyr, fantasy.
Längd: 2 hr 23 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Nicole Kidman, Dolph Lundgren, Yaha Abdul-Mateen II, Temuera Morrison, Ludi Lin.
Releasedatum: 29 april 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Arthur Curry är hälften människa och hälften atlant. Han ger sig ut på sitt livs resa för att ta reda på om han är värdig att bli det han föddes till att vara: kung.
RECENSION
Aquaman är en väldigt typisk superhjältefilm. Det finns inte så mycket mer att säga. Den följer genrens välanvända mall och väljer att integrera alla klyschor snarare än att experimentera med handlingen. Det är förutsägbart och ostigt. Samtidigt går det inte att värdera det i ”bra” eller ”dåligt”. Visst upplever jag det alldagliga upplägget som utmattande. Men om du håller med eller inte baseras på vad du känner gentemot genren som helhet. Får du inte nog av stora expositioner och hjärndöda actionscener? Good for you, då lär du gilla Aquaman. Men söker du originalitet, not so much.
Något som jag tycker om med Aquaman är att den kan ses fristående. Med tanke på hur trött jag är på generiska superhjältefilmer, hade det inte varit särskilt lockande att behöva beta av alla filmer i DC-universumet för att kunna förstå denna. Så stort plus för det. Jag tyckte dessutom att filmen började rätt bra. Klyschigt, oja, men ändå tilltalande på ett sätt - med en härlig blandning av humor och spänning. Jag störde mig emellertid på mängden CGI och upplevde både miljöer och karaktärer som plastiga. Dessutom falnade mitt intresse närmare slutet. I takt med att effekterna blev större och slagsmålen längre, förlorade Aquaman det lilla hjärta som funnits – och därmed mitt engagemang.
Vad förväntar du dig av Aquaman? Ställ dig den frågan innan du tittar på filmen. Det är en riktigt bra superhjältefilm, som till punkt och pricka tillfredsställer alla behov en riktig superhjältenörd kan ha. Det är däremot en medioker film för dig som vill se något nytänkande.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
FANTASTISKA VIDUNDER: GRINDELWALDS BROTT
Regissör: David Yates.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hr 13 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Dan Fogler, Johnny Depp, Alison Sudol, Zoë Kravitz, Ezra Miller, Carmen Ejogo, Jude Law, Claudia Kim.
Releasedatum: 1 april 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Newt Scamander anlitas av Albus Dumbledore på Hogwarts för att bekämpa den onde trollkarlen Grindelwald, vars planer att härska över alla icke-magiska varelser hotar att splittra hela trollkarlsvärlden.
RECENSION
Det här är andra gången som jag ser Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott. Första gången var på bio, för ungefär fem månader sedan. Då blev jag väldigt besviken, men mina förhoppningar var att uppskatta filmen mer nu när jag visste vad jag hade att vänta mig.
Och till viss del gjorde jag det. Jag kunde lättare bortse från otillräckligheter, och fick upp ögonen för fler saker som jag tyckte om. Däribland skådespelarna, estetiken och en del guldklimpar till scener som fick mig att skratta högt.
Hur mycket jag än försöker kan jag emellertid inte undanskjuta sådant som jag tycker att Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott gjort fel. Jag upplever inte alls samma magiska känsla och hjärta som i franchisens andra delar. Handlingen är tunn och rörig, och verkar inte kunna bestämma sig för en stil och ton. En humoristisk parallell om magiska varelser varvas med en mörk berättelse om förslavelse och död. Därtill finns många sidintriger, vilket ger intrycket av en otydlig riktning.
Vidare kan jag inte undgå att uppleva Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott som aningen forcerad. Det känns som att filmen försöker för mycket med att packa in otaliga referenser, grandiosa effekter och oväntade vändningar. Ofta får det dock motsatt effekt, och känns ologiskt i förhållande till de andra filmerna i Harry Potter-världen.
För övrigt anser jag att filmen har för lite innehåll i förhållande till speltiden. Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott hade inte behövt vara över två timmar. Men men. Överlag är filmen ändå okej. Om du tycker om de andra verken som baseras på J. K. Rowlings berättelser ska du självfallet ta del av denna. Men sänk dina förväntningar för säkerhets skull, för Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott håller inte samma mått som resten.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
DET KOMMER ALDRIG VARA ÖVER FÖR MIG
Författare: Mhairi McFarlane.
Originaltitel: Don't you forget about me.
Genre: Romantik, drama, chicklit.
Traumatiskt innehåll: Våldtäkt.
Serie: Fristående.
Längd: 363 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
HANDLING
Georgina har en usel vecka. På samma dag får hon sparken och hittar sin pojkvän i säng med någon annan. Hon har inget annat val än att göra slut med honom och skaffa ett nytt jobb. Men Robin accepterar inte att bli dumpad och vägrar släppa Georgina. Georgina upptäcker också att hennes nya chef är ungdomskärleken Lucas. Det skulle kunna vara starten på något nytt, men det finns ett problem: han verkar inte komma ihåg henne.
RECENSION
Jag fastnade verkligen för Det kommer aldrig vara över för mig. Det är inte bara McFarlanes starkaste roman, utan även en av de bättre inom genren överlag. Rolig. Romantisk. Glädjefylld. Boken förmedlar starka positiva känslor utan att någonsin bli glättig. Varje ord utstrålar värme och jag kunde nästan känna hur mitt hjärta växte under läsningens gång.
Det finns något väldigt uppfriskande med den här boken. Trots att den innehåller klyschor, känns Det kommer aldrig vara över för mig som en frisk fläkt i romance-träsket. För det första upplevde jag den som betydligt mindre förutsägbar än många andra chicklits. För det andra uppskattade jag verkligen att romansen finns där och pyr i bakgrunden, utan att ta överhanden. Fokus i boken ligger på Georginas sätt att hantera förlust och förändring, snarare än hennes kärleksliv. Sen är såklart romantik integrerat i berättelsen, men det är inte det centrala.
Och på tal om Georgina: vilken härlig protagonist! Jag fullkomligt förälskade mig i henne. Hon är rörig och vimsig och långt ifrån perfekt, men tar sig alltid igenom motgångarna som kastas mot henne. Hon står upp för sig själv och sina värderingar, och vågar se livet från en ljus sida. Hennes personlighet bidrar med en alltigenom lättsam stämning, och jag blev minst sagt inspirerad.
Överlag är Det kommer aldrig vara över för mig en utmärkt sommarläsning. Chicklit-romaner brukar vara klyschiga och förutsägbara och följa en uttjatad mall, men Det kommer aldrig vara över för mig höll mig hängiven från början till slut. Värmen och bokens starka hjärta grep tag i mig redan vid första kapitlet, och gjorde att jag inte kunde släppa taget förrän sista sidan var läst.
BETYG: 8/10
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
CRAZY RICH I ASIEN
Författare: Kevin Kwan.
Originaltitel: Crazy Rich Asians.
Genre: Drama, romantik.
Traumatiskt innehåll: Fördomar, rasism, otrogenhet.
Serie: Crazy Rich Asians #1.
Längd: 467 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
HANDLING
När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj, förväntar hon sig en lugn resa. Men plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats och hans familj är en av världens rikaste. Han visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar, och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.
RECENSION
Crazy rich i Asien gjorde mig glatt överraskad och besviken på samma gång. Vissa delar var så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, medan andra föll kort.
För det första älskar jag premissen, och det är oerhört lätt att drömma sig bort i den levande miljön, fylld med exklusiva klänningar, yacht-utflykter och dyr mat. Kevin Kwan är kung på att beskriva den asiatiska kulturen, och hans detaljrika beskrivningar transporterar läsaren genom tid och rum. Skildringen av Singapore är intensiv, och bokstavligen vibrerar av färg och hänförande intryck.
Utöver det målande språket, tilltalades jag också mycket av all juicy drama, samt charmen med att Kwan använder kinesiska ord i sina dialoger (termer som tack och lov förklaras i fotnoter). Jag kom emellertid på mig själv med att inte riktigt fastna för karaktärerna. De saknar nämligen djup och komplexitet. Dessutom var deras berättarröster väldigt lika varandra. Crazy rich i Asien berättas ur väldigt många (för många) perspektiv, och ibland är det svårt att märka när synvinkeln byts: något som försvårades av det faktum att bytena är abrupta och ofta utan förvarning. Det resulterade i viss förvirring, samtidigt som det hindrade att verkligen gotta ner i protagonistens tankesätt.
Förövrigt hade jag stundtals problem med tempot, då jag upplevde att det hände relativt lite i förhållande till sidantalet. Samtidigt hade jag lägga ifrån mig boken, och dramat i kombination med de rika beskrivningarna skapade ett slags beroende. Min slutsats är att Crazy rich i Asien är lite… ”trashy”, men ändå svår att släppa taget om. Jag vill absolut läsa resten av serien.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
GUDARNA VAKNAR
Författare: Sylvain Neuvel.
Originaltitel: Waking gods.
Genre: Science fiction.
Traumatiskt innehåll: Massmord, global förintelse.
Serie: Themisfilerna #2.
Längd: 417 sidor.
Bokförlag: Brombergs.
HANDLING
Forskaren Rose är besatt av att lösa mysteriet med den gigantiska handen som hon vaknade upp i som barn. När ytterligare metallföremål hittas och robotar invaderar jorden, inser man att mänskligheten står inför ett mardrömslikt scenario. Gåtan med robotarnas avancerade teknologi måste knäckas, men kommer människans kunskap att räcka? Och kommer de att hinna?
RECENSION
Årets bästa bok? Det är mycket möjligt.
Jag läste Sovande jättar, alltså den första delen i Themisfilerna-serien, för lite mer än ett halvår sedan. Jag minns att jag tyckte om den, men att den explosiva hajpen ändå ledde till viss besvikelse. På grund av det, visste jag inte vad jag hade att förvänta mig av Gudarna vaknar, och det var med en relativt restriktiv inställning som jag gav mig in i läsningen.
Men wow.
Gudarna vaknar är så mycket bättre än sin föregångare. Allt har eskalerat. Sovande jättar fokuserar på att bygga upp situationen och låta läsaren lära känna roboten som har hittats. Det är en nödvändig och fascinerande del av handlingen, men blir i längden något enformigt att läsa om. I Gudarna vaknar skiftar emellertid fokus till mänsklighetens överlevnad, och genast tilltar spänningen och berättelsens komplexitet. Inte nog med att tempot ökar så pass att min puls bokstavligen ekade i mina öron under hela läsningen. Dessutom väcks många moraliska dilemman, som bidrar med djup och får läsaren att reflektera över livets stora frågor.
Vidare är Gudarna vaknar riktigt bra skriven. Texten är vackert formulerad: fylld med metaforer, symbolism och satiriska pikar. Det är också tydligt att författaren har tänkt igenom bokens händelseförlopp noggrant. Allt baseras på nutida vetenskap och forskning, och varje gång Neuvel förklarar ett fenomen kan han backa upp det med fakta. Det gör att händelserna och deras ödesdigra konsekvenser känns skrämmande verkliga och nära i tid.
En observation som jag gjorde under läsningens gång, var emellertid att jag har svårt att se karaktärerna framför mig. På grund av ”found footage”-formatet som boken är skriven i, glömmer jag lätt bort vem som är vem och vem som gör vad. Förvånansvärt nog så är det inget som jag stör mig på. Gudarna vaknar är trots allt en väldigt handlingsdriven roman. Jag blev mest snopen när jag insåg att jag minns vad som har hänt, men inte vilka som var involverade.
I sin helhet är Gudarna vaknar briljant. Det finns inget ord som bättre beskriver boken. Actionpackad, spännande och fantastiskt komplex. En explosiv pärla, mycket svår att släppa taget om. Riktigt jävla bra.
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
THE MISEDUCATION OF CAMERON POST
Regissör: Desiree Akhavan.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 31 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chloë Grace Moretz, Quinn Shepard, Jennifer Ehle, Kerry Butler, Emily Skeggs, Marin Ireland, Steven Hauck.
Releasedatum: 12 december 2018.
Distributör: Njuta films.
HANDLING
Cameron bor med sin religiösa moster och är samtidigt tillsammans med skolans snyggaste tjej. När de blir påkomna skickas Cameron till ett konverteringsläger där man "botar" tonåringar från deras homosexualitet. Cameron accepterar allt eftersom möjligheten till förändring, fram tills att en av hennes vänner får ett nervöst sammanbrott. Hon inser då vilken hjärntvätt de utses för och vilket stort övergrepp det är att tvignas trycka undan sin sanna identitet.
RECENSION
The miseducation of Cameron Post baseras på den prisbelönta boken med samma namn av Emily M. Danforth. Det är ett lågmält drama med fokus på den psykologiska manipulering som Cameron och en grupp andra homosexuella får genomlida på lägret God’s Promise.
Det här är en film som verkligen hade potential till att bli storslagen. Skådespelarna är duktiga, och jag gillar premissen skarpt. Det är fascinerande att se hur ungdomarna påverkas av konverteringslägret och jag såg hänfört (och förskräckt) hur de successivt började tro på alla lögner. Det är tankeväckande och nästan skrämmande.
The miseducation of Cameron Post saknar emellertid emotionell kraft. Filmen hade kunnat göra mer, gå steget längre och få ut mer så mycket mer av sitt budskap än vad den gjorde. Den saknar energi och gjorde mig som tittare aldrig genuint investerad i karaktärerna eller det som de gick igenom. Den är stundtals småtråkig och utnyttjar inte sin fulla kapacitet.
Som helhet är The miseducation of Cameron Post helt okej, men den hade kunnat vara betydligt bättre. Filmen saknar det där känslomässiga knytnäveslaget i magen, den där bultande klumpen i halsen. Jag såg det som hände, reflekterade över det och ville se mer: men berördes aldrig särskilt djupt.
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
THE GRINCH
Regissör: Scott Mosier, Yarrow Cheney.
Genre: Familj, animerat.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Cameron Seely, Rashida Jones, Pharrell Williams, Tristan OäHare, Kenan Thompson, Sam Lavagnino.
Releasedatum: 8 april 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
En surmulen cyniker bestämmer sig för att stjäla julen. Men en ung flickas godhjärtade handlingar får hans hjärta att tina.
RECENSION
The Grinch baseras på barnboken How the Grinch stole Christmas, skriven av Dr. Seuss (pseudonym för Theodor Geisel) år 1957. Boken har tolkats om till både musikaler, pjäser och filmer – varav de mest kända är det animerade äventyret från -66 samt live action-versionen med Jim Carrey från 2000. Och nu har alltså ytterligare en nytolkning gjorts. Frågan är om det är en hit eller en miss?
Jag måste medge att jag är lite besviken. The Grinch är inte dålig och gör inget direkt fel, men saknar den värme och gosighet som jag hade förväntat mig. Istället upplever jag filmen som relativt platt. Handlingen är tunn, karaktärerna intetsägande och helheten gör inget större intryck. Skämt och lustigheter skjuts titt som tätt iväg mot tittarens håll, men det blir aldrig särskilt roligt. Allt som allt, väldigt mediokert.
The Grinch var småtrevlig att titta på, det erkänner jag. Söt. Estetiskt tilltalande. Och lite mysig. Men samtidigt upplever jag den inte som en nödvändig nytolkning. Filmen tillför inget nytt, och personligen underhålls jag mer av de äldre tolkningarna. Jag ville ha mer hjärta, varmare humor och starkare personligheter. Det som jag fick nu var mer… ”meh”.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Sponsrade recensioner;
ANNIHILATION
Regissör: Alex Garland.
Genre: Drama, science fiction.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Portman, Gina Rodriguez, Jennifer Jason Leigh, Tuva Novotny, Tessa Thompson, Oscar Isaac, Benedict Wong, David Gyasi.
Releasedatum: 8 april 2019.
Distributör: Paramount.
HANDLING
Biolologen Lena chockas när hennes försvunne make återvänder svårt sjuk efter ett hemligt uppdrag i en mystisk karantänzon som ingen återvänt ifrån. Nu måste hon ta sig in i en vacker men livsfarlig värld full av muterade landskap och varelser, för att stoppa det växande fenomenen som hotar allt liv på jorden.
RECENSION
Annihilation baseras på första delen i Southern reach-trilogin av Jeff VanderMeer, och överraskade mig stort. Filmen är inte felfri, men lyckades pricka rätt på tillräckligt många punkter för att gripa tag i mig. Bortsett från en originell premiss, är den dessutom både vacker, spännande och fascinerande.
Den här filmen har fått både kärlek och hat. Den har blivit hyllad till skyarna och sågad till fotknölarna. Själv står jag lite mittemellan. Jag ser både för- och nackdelar med genomförandet, och har svårt att ta tydlig ställning. Jag gillade filmen, men ändå inte.
Låt mig börja med det positiva. Grundidén är fantastisk. Jag gillar att premissen tar en ny, fräsch vändning från den klassiska science fiction-mallen. Att dessutom mycket fokus i början ligger på överlevnad i en främmande miljö fylld med muterade varelser, tilltalade mig enormt. Förövrigt spelas huvudrollerna av en grupp riktigt duktiga kvinnliga skådespelare, och allt ser fruktansvärt bra ut. Miljön i karantänzonen är underlig, hänförande vacker och fridfull. Samtidigt bidrar den med en abstrakt och smått obehaglig känsla, vilket i kontrast till det fagra inger en bitterljuv förnimmelse som jag gillar skarpt.
Det är främst framåt slutet som jag började förlora intresse. Tempot är långsamt genom hela filmen, men det är inte förrän den sista halvtimmen är nådd som det blir påtagligt. Därtill blir filmen allt tramsigare, och trovärdigheten förloras helt under de otillfredsställande sista minuterna. Med tanke på hur filmen började, hade jag väntat mig en stor klimax. Istället möttes jag av en alltför magisk förklaring som snarare förstörde än stärkte filmen.
Som helhet är Annihilation i min mening bra, men inte enastående. Filmen har både styrkor och svagheter, och lämpade mig både imponerad och besviken på samma gång.
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
DITT HJÄRTA ÄR MITT
Författare: Shivaun Plozza.
Originaltitel: Tin heart.
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Mobbning.
Serie: Fristående.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
HANDLING
Marlowe har fått ett nytt hjärta. En ny chans. Men hennes liv vill inte börja. Kanske kommer allt att kännas lättare om hon bara får tacka sin donators familj? Men enligt sjukhuset vill familjen inte ha någon kontakt med henne. Mitt i allt är det dags att återvända till skolan. Och med en lillebror som klär sig som om livet var en maskerad, en militant vegan till mamma och ett accelererande krig med slaktarsonen i huset bredvid, blir livet kaos.
RECENSION
Strålande. Ditt hjärta är mitt är verkligen strålande. Förväntningarna var höga när jag plockade upp boken, men aldrig hade jag väntat mig en så färgsprakande läsning. Varje ord uttrycks med så mycket känsla, så mycket hjärta, att sidorna vibrerar av liv. Att skriva att Plozzas formuleringar är vackra vore en underdrift. Språket är så underbart bekymmerslöst att texten får en lättsam rytm, en karakteristisk personlighet och en oförglömlig värme. Med tanke på att Ditt hjärta är mitt bara är Plozzas andra roman, är jag djupt imponerad av det liv som hon lyckats få in i sin berättelse.
Förutom den allmänna känslan som boken utstrålar, finns tre saker som gjorde att jag fastnade för Ditt hjärta är mitt. Den första är humorn. Komiska jämförelser och intelligenta repliker gör boken förvånansvärt rolig, och jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger.
Den andra saken är karaktärerna. Huvudpersonen Marlowe är oerhört inspirerande. Beslutsam, smått rebellisk och med en kämpaglöd som heter duga är det lätt att se upp till henne. Hennes relation med sin familj är dessutom fantastisk, och det var mycket tack vare den påtagliga familjedynamiken som jag förälskade mig i Ditt hjärta är mitt.
Den tredje och sista saken som gjorde att jag fastnade för Ditt hjärta är mitt, är hur veganism porträtteras. Inte bara var det oerhört fascinerande att ta del utav en vegansk familjs vardag, utan jag uppskattar också att skildringen aldrig blev demoniserande eller stereotypisk. Istället visas både för- och nackdelar, och vi får ta del av Marlowes inre kamp gällande livsstilen.
Som helhet var Ditt hjärta är mitt över förväntan. Varm, tankeväckande och med underbara karaktärer. Söker du en roman med mycket hjärta så har du hittat rätt.
BETYG: 7/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
