Skådespelare: Jacob Tremblay, Jack Dylan Grazer, Emma Berman, Saverio Raimondo, Maya Rudolph, Jim Gaffigan

Releasedatum: 6 september 2021

Distributör: ©Disney

 

 

 

 

 

 

 

LUCA är en helt okej Pixar-film. Inget banbrytande, men mysig att titta på efter en hård arbetsdag. Jag gillar det H20 Just Add Water-liknande konceptet och förtrollades av den fina italienska miljön. Animeringarna är snygga, budskapet fint och vänskapen trevlig att följa. Det blev också nåra små fniss från oss i soffan, och det var överlag en härlig film att titta på.

 

Dock känns handlingen rätt… liten? I jämförelse med många andra Pixarfilmer kändes det som att LUCA inte hade mycket att säga. Den är dessutom väldigt klyschig, stereotypisk och förutsägbar, och jag kunde inte undgå att himla med ögonen åt det överdrivet lyckliga slutet.

 

Överlag kan jag varken säga ”åh, vad jag gillade den!” eller ”vilken dålig film!”. Den är i ett fisljummet mellanting. Trevlig och småputtrig, absolut mysig, men inget särskilt minnesvärt. Jag kommer säkert titta på den igen någon gång dock.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Bernadine Evaristo

Originaltitel:

Genre: Literär fiktion

Traumatiskt innehåll: Rasism, sexism, otrohet, våldtäkt, misshandel, dödsfall, självmord, mobbning, skilsmässa, sexuella trakasserier, droger, missfall, spädbarnsdöd

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 440 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 2019)

Bokförlag: Albert Bonniers Förlag

 

 

 

 

 

Jag kämpade med den här boken till en början.

 

Narrativet är svårsmält och tar tid att vänja sig vid. Inte bara för att vi följer många olika perspektiv med liknande berättarröster, utan också för att språket och dispositionen skiljer sig från vanlig prosa. Meningarna saknar initierande versaler och punktuation, och bryts upp med hjälp av radbrytningar. Det gjorde läsupplevelsen något ryckig och krävande i början. Därtill tyckte jag att vissa delar var småtråkiga.

 

Med det sagt så vande jag mig vid narrativet, och tyckte till sist att linjebrytningarna var något bra: de fick mig att pausa och betona ord och fraser annorlunda än jag hade gjort annars. Och när jag äntligen vant mig vid stilen, började jag njuta av innehållet på riktigt.

 

Boken har ingen övergripande handling, utan är mer en "slice of life"-berättelse, vilket jag tyckte var väldigt intressant. Det är fascinerande att lära sig om livet och erfarenheterna som kvinnorna gått igenom, och jag var överraskad över hur mycket jag påverkades emotionellt. Inte bara fångade de kraftfulla händelserna min uppmärksamhet, de fick mig också att tänka och kritiskt utvärdera vårt samhälle.

 

Överlag är jag glatt förvånad. Trots en svår kamp i början, fann jag boken fängslande och lärorik.

 

 

 

 

BETYG: 7/10

Regissör: Craig Gillespie

Längd: 2 tim 14 min

Åldersgräns: 11 år

Genre: Drama

Skådespelare: Emma Stone, Emma Thompson, Joel Fry, Paul Walter Hauser, John McCrea, Emily Beecham, Mark Strong

Releasedatum: 18 augusti 2021

Distributör: ©Disney

 

 

 

 

 

 

 

Live action-filmen CRUELLA agerar prequel till den populära Disney-klassikern PONGO OCH DE 101 DALMATINERNA, och berättar alltså historien kring hur Cruellas uppväxt formade henne.

 

Det är ett svårt projekt att ta sig an. Att använda en så ikonisk karaktär innebär en omöjlighet att göra alla tittare nöjda, eftersom jämförelser med originalet är oundvikligt. Och i skrivandes stund är jag kluven.

 

Å ena sidan tycker jag att CRUELLA är en underhållande film. Snyggt filmad, med bra musik och fantastiska skådespelare. Det är också kul att den inte gör exakt samma grej som originalfilmen, utan går sin egen väg. Jag ångrar inte på något sätt att jag sett den.

 

 

Å andra sidan… den är alldeles för lång. Och ärligt talat trodde jag efter 1h och 40 min att den var på väg att ta slut, trots att det då var mer än en halvtimme kvar. Särskilt utdragen är den första halvan, som har lite för mycket fokus på mode och Cruellas dröm om att bli modeskapare. Det är inte förrän i senare halvan som dramatiken och konspirationerna börjar, vilket är desto roligare att följa.

 

Därtill finns småsaker som jag stör mig på. En hel del sammanträffanden, en låg trovärdighet och troper som snabba personlighetsändringar, stereotypiska skurkar och ombytliga relationer. Sen har jag också lite svårt för detaljer som att Cruella i denna föds med sitt svartvita hår istället för att färga det för att hon är besatt av dalmatiner, samt att hon faktiskt inte är en galen hundmördare här, utan snarare en missförstånd stackare med mommy-issues och lite ilskeproblem. Trots att detta är en prequel har jag svårt att se Emma Stone’s karaktär som samma kvinna som i 101 DALMATINER: den ena är en kallblodig hundnappare och pälsmakare, den andra en modeinriktad överdramatiker.

 

Överlag… det är en bra film. Absolut värd att se. Ärligt, det var en kul upplevelse. Men försök inte hoppla ihop den alltför mycket mer originalfilmen. Personligen föredrar jag live action-filmen från -95 med Gleen Close.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: E.L. James

Originaltitel: Freed

Genre: Erotik

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, misshandel, gaslighting

Serie: Fifty Shades #3 från Christians perspektiv

Målgrupp: Vuxna

Längd: 814 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Norstedts

 

 

 

 

 

Jag upplever att den här triloin, som berättas ur Christians perspektiv, är väldigt onödig.

 

BEFRIAD är inte nödvändigtvis dålig, men känns meningslös och innehållslös om du har läst originalboken. Den är redan för lång, och BEFRIAD är 300 sidor längre. Ändå finns inte mycket nytt, utöver onödiga detaljer som vad Christian äter och drömmer, hans möten med Flynn, mejlkonversationer med hans bror och lite mer tid med irrelevanta sidkaraktärer. Det finns så mycket utfyllnad och repetition, och inte mycket av en urskiljbar handling, vilket gör läsningen rätt tråkig.

 

Dessutom gör Christians perspektiv honom mycket mindre attraktiv, eftersom hans behov av kontroll ständigt betonas i hans huvud. Att läsa om hur han vill att Ana ska lyda och hur han försöker lista ut hur han kan övertala henne att sluta "motsätta sig honom" och bli mer" medgörlig" är provocerande. Det är absolut märkbart redan i originaltrilogin där vi bara kunde döma honom efter hans handlingar. Tänk allt i hans huvud som han aldrig agerade på.

 

Med det sagt, jag hade inte en dålig upplevelse. Boken är småkul och går snabbt att läsa. Jag läser dock hellre huvudtrilogin och tycker att det här är samma sak men sämre och mer tröttsamt.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Rick Riordan

Originaltitel: The Tower of Nero

Genre: Urban fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, våld

Serie: The Trials of Apollo #5

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 426 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 2020)

Bokförlag: Bonnier Carlsen

 

 

 

 

 

Jag har läst dussintals böcker av Riordan och trodde att jag visste var jag hade honom. För, ärligt, om du har läst en av hans böcker så har du i pricnip läst dem alla. Ändå är jag förvånad över hur mycket som jag tyckte om denna. Den banade egen väg, utan att förlora de karaktäristiska Riordan-vibbarna.

 

Rick Riordan är kung vad gäller komiskt skrivande. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade medan jag läste den här boken. Dialogerna är klockrena och jag älskade protagonistens humoristiska monologer. Tillsammans med en lättsam atmosfär och älskvärda karaktärer gjorde det läsningen riktigt kul.

 

Visst, boken är inte särskilt komplex, men det här är ett fall där det inte behövs. Det är underhållande och förvånansvärt spännande, till den gräns att detta blev min nya favorit i serien.

 

Överlag är det en riktigt bra bok. NEROS TORN avslutar definitivt PERCY JACKSON-eran med ett bang.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Andrzej Sapkowski

Engelsk titel: Blood of Elves

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: The Witcher #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 323 sidor

Publiceringsår: 1995

Bokförlag: Gondol

 

 

 

 

 

Den här boken underhöll mig ungefär lika mycket som att titta på när färg torkar. Med andra ord: den gjorde mig extremt uttråkad.

 

Den här serien är verkligen inte för mig. Språket är torrt. Karaktärerna är slätstrukna. Och innehållet... låt mig bara säga att alltsammans är oerhört innehållslöst. Tempot är riktigt jäkla långsamt och det känns som att absolut inget händer förutom att karaktärerna har alldeles för långa, ointressanta konversationer.

 

Jag föredrar dock det här bok-formatet framför novellformatet som prequelsen har, och upplever att det var lättare att hänga med i svängarna. Men det är ärligt talat det enda positiva jag har att säga. Boken är bara. Så. Tråkig.

 

Upplevelsen överlag är extremt underväldigande. Inget sticker ut, och jag kommer på riktigt glömma allt som har med boken att göra direkt när jag avslutat den här recensionen.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Författare: Jennifer Niven

Originaltitel: Breathless

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Skilsmässa, omnämnande av självmord, panikångest, alkoholkonsumtion, otrohet

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 422 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 2020)

Bokförlag: Gilla böcker

 

 

 

 

Jag har läst Nivens tidigare böcker, och ärligt talat så tyckte jag inte om dem. De var för typiskt "ungdomsböcker", för klyschiga. Så jag blev riktigt förvånad när jag fastnade för ANDETAG. Det är en stor förbättring från hennes tidigare verk!

 

ANDETAG är väldigt mysig. Med en varm stämning, en somrig ö-miljö och en överlag hemtrevlig ton vann den mig snabbt. Jag kan också verkligen känna känslan bakom historien. Niven har sagt att ANDETAG ligger henne närmare privat, och det kände jag verkligen som läsare. Att ta del av ANDETAG var en genuin upplevelse, och jag uppskattade att kunna relatera till psykologin hos protagonisten. Jag tyckte också mycket om mor-dotter-förhållandet, och tyckte överlag att berättelsen var väldigt vacker.

 

Claude som karaktär är dock lite spretig, och jag hade gärna sett henne lite mer... fokuserad? Vidare fokuserar en stor del av boken på sex, vilket hade kunnat kortas ner.

 

Men överlag är jag glatt överraskad över hur mycket jag tyckte om ANDETAG. Den är väldigt annorlunda från Nivens andra verk, på ett positivt sätt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Andy Weir

Originaltitel: Project Hail Mary

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, kidnappning

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 511 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Bookmark förlag

 

 

 

 

Det här är en av de bästa science fiction-böckerna som jag har läst. Gripande. Påhittig. Känslosam. OCH BARA SÅ BRA!

 

Jag älskade Weirs debut, ENSAM PÅ MARS, men gav nästan upp om honom som författare efter ARTEMIS. Jag är glad att jag gav honom en ny chans, dock. UPPDRAG HAIL MARY är inte bara bättre än jag vågat hoppats på, utan till och med bättre än ENSAM PÅ MARS, vilket säger en hel del.

 

Som förväntat är boken väl efterforskad. Vetenskapstung, skulle man kunna säga. Men boken är inte tung i den mening att den skulle vara utdragen, stolping och seg. Tvärtom så skapar den vetenskapliga förankringen trovärdighet och stort intresse. Fast jag visste att allt som skedde i boken var fiktivt, kändes det så verkligt.

 

Sen är karaktärerna fantastiska. Helt fantastiska. Jag fastnade verkligen för protagonisten och hans humor, och älskade att lära om hans uppdrag parallellt med honom. Jag fascinerades också av den unika karaktärsdynamiken. Det här är en första-kontakt-med-alien typ av bok, och jag värderade verkligen utforskandet av de olika livsformerna och relationen mellan dem.

 

Det är särskilt en relation som jag avgudade och som gjorde mig helt förälskad (på ett icke-romantiskt sätt). Jag trodde aldrig att jag skulle se dagen då en scifi-bok med höga insatser gjorde mig så genuint lycklig.

 

Sist men inte minst fick den här boken mig att känna. Jag skrattade. Jag grät. Jag var uppspelt. Det finns väldigt lite action i boken, men ändå satt jag som på nålar under hela läsningen. Jag är djupt imponerad.

 

Överlag är UPPDRAG HAIL MARY en fenomenal bok. Heltäckande och underhållande, och lämnar dig med en tillfredsställande känsla av att du precis kommit hem från ditt livs äventur.

 

BETYG: 9/10

 

FAKTA

Författare: Kate Quinn

Originaltitel: The Rose Code

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Tvångsintagning, krig, dödsfall, sexuella övergrepp, misshandel, rasism, droger

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 623 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

Det här är den första boken jag läst av Kate Quinn, och jag måste säga att jag är glatt överraskad.

 

ROSKODEN var en så intressant läsning! Inte bara tack vare den fascinerande kodningen, utan också tack vare de komplexa karaktärerna. Jag fastnade verkligen för de tre protagonisterna och tyckte att Quinn gjorde ett bra jobb med att berätta om deras annorlunda vänskap. Det var en fängslande karaktärsstudie minst sagt, vilket både inspirerade och bidrog med känslor.

 

Boken utspelar sig under ett tidsspann på 7 år, och växlar fram och tillbaka mellan nutid och dåtid. Och det görs snyggt. Jag undrade konstant vad det var som skulle hända i dåtiden för att leda upp till nutiden, vilket gav en känsla av mystik och spänning. Dessutom sammanlänkas de bra och ger simultant värde åt varandra.

 

Boken är något utdragen dock, och visst innehåll hade kunnat kapas för att få handlingen att utvecklas bättre. Jag tvivlade också på trovärdigheten ibland, och tyckte att slutet var något påskyndat i förhållande till den relativt långa uppbyggnaden.

 

Överlag dock, så tyckte jag mycket om boken. Den är välskriven och beroendeframkallande, och jag njöt av upplevelsen trots att den hade brister.

 

BETYG: 7/10

 

FAKTA

Författare: Ashley Audrain

Originaltitel: The Push

Genre: Psykologisk thriller

Traumatiskt innehåll: Misshandel, dödsfall, missfall, abort, självskadebeteende, självmord, otrohet

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 312 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Albert Bonniers förlag

 

 

 

 

 

Jag har inte fastnat så här mycket för en bok på länge. Det är en mörk och djup karaktärsstudie, med en olycksbådande atmosfär som får dig att sitta som på nålar. De korta, slagkraftiga kapitlen, den kraftfulla handlingen och den konstant tätnande stämningen gör det till en beroendeframkallande och minst sagt minnesvärd läsning.

 

Fast det har gått veckor sedan jag läste boken, tänker jag fortfarande på den, desperat efter mer. Jag fastnade mycket djupare än förväntat och lämnades förvånansvärt tom efter att sista sidan var läst. Mitt liv känns nästan inkomplett av att inte veta vad som hände med karaktärerna efter bokens avslut.

 

Det tog mig ett tag att vänja mig vid andrapersons-perspektivet, men så snart jag hade blivit varm i kläderna tyckte jag faktiskt att det var en kreativ och hemsökande vacker tagning på det hela. Det enda riktiga klagomålet jag har är att tillbakablickarna inte kändes särskilt nödvändiga.

 

Överlag älskade jag boken. Det är en extraordinärt gripande bok, omöjlig att lägga ifrån sig.

 

BETYG: 8,5/10

 

 

 

FAKTA

Regissör: Niki Caro

Genre: Action, äventyr

Längd: 1 hr 55 min

Åldersgräns: 11 år

Skådespelare: Yifei Liu, Donnie Yen, Gong Li, Jet Li, Jason Scott Lee, Yoson An, Tzi Ma, Rosalind Chao, Pei-Pei Cheng

Releasedatum: 31 maj 20201

Distributör: ©Disney

 

 

 

 

 

 

Live action-versionen av MULAN har bemötts av ett hagelregn av kritik. Och i det här fallet står jag faktiskt lite mittemellan och väger mellan de två lägren.

 

Å ena sidan förstår jag varför många tittare inte tycker om filmen. Den är väldigt olik originalet från 90-talet, och förväntar man sig en kopia fast otecknad så är besvikelsen ett faktum. Det bör ses som två helt separata filmer, för tyvärr är det så att den här senaste MULAN inte tål att jämföras. Originalet är helt klart överlägset.

 

Detta på grund av flera anledningar. Inte bara för att mycket av innehållet ändrats. Utan även för att den här versionen betydligt mer klyschfylld. Betydligt. Och trots att draken Mushu inte syns till upplever jag filmen överlag som mycket mindre trovärdig. Därtill känns karaktärerna rätt intetsägande, och jag kände inte lika mycket som när jag tittar på originalet. MULAN saknar den humor, charm och personlighet som kännetecknar originalet.

 

Men att den senaste MULAN skiljer sig mycket från klassikern gör det inte till en dålig film. Om du kan bortse från skillnaderna och klyschorna tror jag mycket väl att du kan gilla den. Det gjorde faktiskt jag. Det är fart och fläkt från första början, effekterna är ursnygga och musiken fantastisk. Skådespelarna är av stjärnmaterial och fast jag inte riktigt brydde mig om karaktärerna så tycker jag att filmen i sin helhet bjöd på ett njutbart och trevligt actionäventyr.

 

Så ja, jag förstår verkligen kritiken som filmen har bemötts av. Men om jag ser MULAN som en egen film istället för att jämföra den, tycker jag faktiskt att den håller måttet.

 

BETYG: 6/10