FAKTA

Författare: Mhairi McFarlane.

Originaltitel: If I Never Met You.

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkoholkonsumtion, pedofili.

Nyckelord: Låtsasförhållande, advokatbyrå.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 357 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: HarperCollins.

 

 

Mhairi McFarlane är en oerhört begåvad författare. VI KUNDE LIKA GÄRNA ALDRIG NÅNSIN MÖTTS är den fjärde boken jag läst av henne, och fast det inte är min favorit tyckte jag mycket om den.

 

För det första är jag väldigt svag för hela konceptet med låtsasförhållanden. Jag tycker helt enkelt att det är underhållande att läsa om två omaka karaktärer som låtsas vara tillsammans. Och den här boken är inget undantag. Att ta del av när Laurie och Jamie inscenerar foton till sociala medier och tafatt håller om varandra är helt enkelt kul.

 

För det andra fastnade jag för språket. Det är lättsamt, skämtsamt och med smarta dialoger. Därtill är Laurie som huvudkaraktär lätt att tycka om, och jag älskade den varma stämningen mellan henne och hennes närmaste kollegor.

 

Med det sagt, hade jag förväntat mig något mer. Boken är förutsägbar, fylld med troper och relativt långsam. En del händelser känns inte som att de bidrar med något särskilt, och jag störde mig på avsaknaden av kemi mellan Laurie och Jamie. Boken berättar gång på gång om deras växande attraktion för varandra, men jag kände det aldrig. Karaktärerna träffas ofta under professionella omständigheter och själva romansen mellan dem skyndas fram, vilket gör att den inte upplevs som särskilt trovärdig.

 

Överlag tycker jag om boken. Det är en varm och charmig läsning. Det är emellertid inte en ny favorit.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Greta Gerwig.

Genre: Drama, historisk fiktion.

Längd: 2 hr 15 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Timothée Chalamet, Bob Odenkirk, James Norton, Tracy Letts.

Nyckelord: Livsberättelse, systerskap, feminism.

Releasedatum: 15 juni 2020.

Distributör: Sony Pictures.

 

 

 

 

 

LITTLE WOMEN baseras på den klassiska boken med samma namn (som skrevs 1868 av författaren Louisa May Alcott) och är en himla fin berättelse om systerskap och att våga följa drömmar. Kostymdraman är generellt en hit-eller-miss för mig, varpå jag var något ambivalent inställd till filmen innan jag startade den. Men åh, vad jag tyckte om den!

 

Filmen berättas utifrån två tidsparalleller, och hoppar mycket mellan nutid och dåtid utan någon direkt förvarning. Ändringar vad gäller färgfilter och stämning ger signaler om var vi befinner oss, men det gäller ändå att vara uppmärksam för att hänga med i svängarna. Tempot är nämligen förvånansvärt högt, och går du ifrån i fem minuter har du med stor sannolikhet missat flera viktiga saker. Innan jag förstod vad jag skulle hålla utkik efter för att fastställa vilken tid det var, var jag själv rätt förvirrad vad som hände. Men när man väl fått kläm på det fungerar det någorlunda smärtfritt, och upplägget når sin höjdpunkt när båda parallellerna skickligt vävs samman mot slutet.

 

Det här är en väldigt vacker film, i hela dess bemärkelse. Både bokstavligen – fotot, redigeringen och miljöerna är slående! – men även vad gäller handling, skådespelare och manus. Filmen utstrålar en fantastisk värme, och de charmiga karaktärernas samspel gjorde mig genuint lycklig. De inspirerar med sin kämpaglöd och deras rappa dialoger underhåller. Samtidigt har filmen ett grundläggande, feministiskt budskap som såväl berör som uppmuntrar.

 

Allt som allt är jag glatt förvånad över hur mycket jag tyckte om LITTLE WOMEN. Den är något för lång, men annars riktigt bra. Det låter vekt, men det är en himla fin film. Jag kommer definitivt att titta på den igen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Stephen Gaghan.

Genre: Äventyr, komedi, familj.

Längd: 1 tim 37 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Robert Downey Jr. Antonio Banderas, Michael Sheen, Jim Broadbent, Jessie Buckley, Harry Collett, Emma Thompson, Rami Malek, John Cena, Octavia Spender, Tom Holland, Ralph Fiennes, Selena Gomez.

Nyckelord: Kommunicera med djur, kungligt uppdrag.

Releasedatum: 15 juni 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

Efter att ha förlorat sin fru håller sig den excentriska Dr. Dolittle bakom de höga murarna på Dolittle Manor med endast sina exotiska djur som sällskap. Men när drottningen blir allvarligt sjuk tvingas Dolittle motvilligt bege sig till en mystisk ö på jakt efter ett botemedel.

 

 

Det här var inte en film för mig. Söta karaktärer, några små fniss och duktiga röstskådespelare döljer inte det faktum att DOLITTLE är en osammanhängande smörja. Barnsliga skämt, ett tråkigt händelseförlopp och en förvånansvärt likgiltig huvudrollsinnehavare gör att filmen inte gör intryck. 

 

 

Därtill är handlingen extremt ostrukturerad och rörig. Skaparna vill få med för mycket av allt, och det finns ingen logisk tanke eller struktur bakom händelserna. Resultatet är att DOLITTLE känns som ett tidigt – och ofärdigt – utkast snarare än en avslutad film.

 

Jag tror starkt att DOLITTLE går hem hos unga barn, men jag som vuxen underhölls väldigt lite. Ekorren är lite söt, och de animerade djurens uppförstorade reaktioner fick mig ibland att dra på smilbanden, men annars satt jag mest och gäspade. Jag föredrar versionen med Eddie Murphy. Alla dar’ i veckan.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Agatha Christie.

Originaltitel: –

Genre: Pusseldeckare.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, droganvändning.

Nyckelord: Mordmysterium, gåtor.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 128 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 1929-1947).

Bokförlag: Novellix.

 

 

 

 

Den här presentasken innehåller fyra klassiska noveller av Agatha Christie: ETT VATTENTÄTT ALIBI, DEN BLÅ PELAGONEN, DÖDEN I FLODEN och DIOMEDES HÄSTAR. Och som det Christie-fan som jag är måste jag säga att jag är… besviken.

 

Missförstå mig inte. Det här är små, söta pärlor som är kul att läsa en varm sommardag. Men precis som att det aldrig är tillräckligt att äta bara ett chips, blir det helt enkelt för lite av det goda. Varje novell har intressanta historier och potential till att bli fullfjädrade böcker. Men i sitt korta format blir det lite knapphändigt. Det hela blir påskyndat och förutsägbart, med snabba upplösningar och simpla gåtor. Novellerna känns som sammanfattningar snarare än kompletta berättelser, och det som gör Christie så speciell framhävs inte riktigt i det här formatet.

 

Med det sagt tycker jag att Agatha Christie-novellerna från Novellix är småcharmiga och smått underhållande läsningar. Men jämför man med Christies romaner känns de otillräckliga.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Nick Bruno, Troy Quane.

Genre: Äventyr, action, familj.

Längd: 1 tim 42 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Will Smith, Tom Holland, Masi Oka, Rachel Brosnahan, Reba McEntire, Carla Jimenez, Ben Mendelsohn.

Nyckelord: Spioner, gadgetar.

Releasedatum: 22 juni 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

SPIES IN DISGUISE är en väldigt ”meh” film. Den är inte dålig, men jag kommer ha glömt den innan dagen är slut.

 

Låt oss börja med det positiva. SPIES IN DISGUISE är en lättsam och småcharmig film, som bjuder på ett par skratt och aldrig blir tråkig. Trots att själva spionkonceptet är lika uttjatat och slitet som sulorna i mina skor (det vill säga väldigt) lyckas filmen etablera sig på kartan och bli egen genom att förvandla en av protagonisterna till en duva. Japp, du läste rätt. En av super-duper-spionerna spenderar största delen av filmen i form av en duva, vilket innebär kulturkrockar och flera skratt.

 

Överlag är SPIES IN DISGUISE emellertid väldigt… vanlig. Förutsägbar, klyschig och extremt barnvänlig. Som vuxen är den lite småkul, men den hade behövt mer vara mindre snäll för att på riktigt underhålla en äldre målgrupp. Sen är jag personligen inte särskilt förtjust i animeringsstilen. De överdimensionerade huvudena, smala benen och skarpa linjerna är något som jag tycker ser rätt fult ut. Det är emellertid en personlig preferens och inget som filmen gör fel, så ta den åsikten med en nypa salt.

 

Överlag skulle jag förklara SPIES IN DISGUISE som en medioker dussinfilm. Jag kan tänka mig att målgruppen skrattar sönder sig till den, men för mig som vuxen känns den mest ”meh”. Inte dålig, men jag kommer inte att se om den.

 

FAKTA

Författare: Adam Kay.

Originaltitel: This is going to hurt.

Genre: Självbiografi, memoar.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, missfall, abort, självskadebeteende.

Nyckelord: Läkarliv, sjukvård.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 241 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 2017).

Bokförlag: Volante.

 

 

Jag plockar väldigt sällan upp facklitterära böcker och biografier. Faktum är att det sker så pass sällan att jag nästan kan påstå att jag aldrig gör det. Jag har nämligen svårt att fastna för den typen av böcker, då de ofta känns som hemläxa från skolan. Som ett måste.

 

Men något med DET HÄR KOMMER GÖRA ONT gjorde mig nyfiken. Kanske var det de positiva recensionerna. Kanske var det humorn. Eller så var det hoppet om att ta del utav en ärlig skildring av sjukvården. Oavsett anledningen, beslutade jag mig för att plocka upp boken.

 

Och hör och häpna: jag tyckte om den.

 

DET HÄR KOMMER GÖRA ONT består av dagboksanteckningar: korta anekdoter från Adam Kays sex år som läkare. Och tro mig när jag skriver att de berättelserna bjöd på en riktig resa! De inkluderar allt från obehagliga olyckor och underliga patienter, till tankeväckande observationer. Jag skrattade högt flera gånger. Den sarkastiska och självkritiska tonen gjorde det lätt att fastna för Kay, och gav mig själv en portfolio med roliga berättelser att berätta för mina vänner. Samtidigt blev jag berörd, äcklad och även något skrämd. Av två anledningar. För det första, trots att boken förmänskligar läkare och väcker stor respekt för dem, fick den mig att ifrågasätta kompetensen på en del vårdpersonal. Till exempel kunde en av Kays lärarkollegor inte ens mäta en patienternas puls (han räknade antalet sekunder på en minut istället för antalet hjärtslag). Jag skulle inte lita på den läkaren med mitt liv. För det andra fick en del av patienterna mig att start tvivla på mänsklighetens intelligens.

 

Överlag är DET HÄR KOMMER GÖRA ONT en känslomässig berg- och dalbana. Det är en bra bok. Ögonöppnande. Rolig. Något långsam. Den fick mig både att förlora och få hopp på mänskligheten.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Tony Scott.

Genre: Action, drama.

Längd: 1 tim 50 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Tom Cruise, Kelly McGillis, Val Kilmer, Anthony Edwards, Tom Skerritt, Michael Ironside, John Stockwell.

Nyckelord: Pilotskola, romans.

Releasedatum: 1 juni 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

 

TOP GUN har nyrelease på bluray nu inför att efterföljaren är på väg, 34 år efter skapandet av originalfilmen. Själv hade jag aldrig sett den mytomspunna klassikern tidigare, så det var med spänning jag startade skivan.

 

Jag måste säga att jag känner mig väldigt neutral.

 

TOP GUN är lågmäld. Enkel. Den har småcharmiga karaktärerna och är helt okej att titta på en slö onsdagskväll. Men jag kan inte påstå att den gjorde något större intryck. I ärlighetens namn minns jag inte särskilt mycket mer nu i efterhand än en kaxig bad boy, långa flygscener och en sexscen i slowmotion. Filmen gör några försök till att beröra, men jag har inte kommit så pass nära inpå vare sig handling eller karaktärer för att faktiskt känna något. Resultatet blir att sitter relativt likgiltig i soffan.

 

Jag skulle personligen beskriva TOP GUN som en småmysig men långsam pilotskole-film, där det inte händer särskilt mycket. En helt okej upplevelse, men inget som jag kommer att minnas särskilt långt efteråt.

 

PS: Värt att nämna är att vi hade ett herrans tjå att välja en bra volym på TVn, då ljudeffekterna är väldigt skarpa medan talet är så lågt att man knappt hör vad skådespelarna säger. Oklart om detta fenomen är specifikt för den här utgåvan eller präglar samtliga TOP GUN-versioner.

 

BETYG: 5/10

Författare: Rick Riordan.

Originaltitel: The Tyrant's Tomb.

Genre: Fantasy, mytologi.

Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld, omtalande av dödsfall och otrohet.

Nyckelord: Halvgudar, mytologiska varelser, magiska krafter.

Serie: Apollon #4.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 458 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

 

Det här är den sextonde boken jag läst av Rick Riordan, och det visade sig vara precis den typen av bok jag behövde just nu: en underhållande, enkel och snabb läsning.

 

Det finns mycket att älska med TYRANNENS GRAV. Det snabba tempot. Den intelligenta integreringen av såväl grekisk som romersk mytologi. Och framför allt de charmanta karaktärerna. Jag gillar hur mycket Apollon har utvecklats genom serien, och fastnar skarpt för kamratskapen mellan honom och resten av gruppen. Deras vänskap känns så genuin, och deras skarkastiska gnabb bidrar med en avslappnande och varm stämning.

 

Men.

 

Jag kan inte undgå att känna mig något mättad på det här. Det är som att jag läser boken för sextonde gången. Det är underhållande, ja, men också väldigt förutsägbart. Riordan är en duktig författare, men alla hans böcker känns likadana och om du har läst en har du i princip läs alla. Och på grund av det blir TYRANNENS GRAV aldrig riktigt spännande. Jag fruktar aldrig för karaktärernas liv och undrar aldrig vad som kommer att hända, eftersom jag redan vet av egen erfarenhet av Riordans böcker.

 

Överlag gillar jag boken. Den är härligt fånig och söt och allmänt älskvärd. Men jag kan inte undgå att känna mig lite ledsen över att Riordan inte går mer utanför boxen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: J.J. Abrams.

Genre: Science fiction, action, fantasy.

Längd: 2 tim 21 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Daisy Ridley, Adam Driver, Mark Hamill, John Boyega, Oscar Isaac, Carrie Fisher, Anthony Daniels, Naomi Ackie, Domhnall Gleeson, Lupita Nyong'o, Richard E. Grant.

Nyckelord: Rymdkrig, hitta sig själv.

Releasedatum: 4 maj 2020.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Jag tycker mycket om STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER. Det är en riktigt bra film. För det första ser den fantastisk ut. Det grafiska är rent utav hänförande. Allt från häftiga effekter till imponerande actionscener och scenbyggen. Riktigt betagande, är det. 

 

För det andra väcker skådespelarna stor beundran. Vid det här laget kan de sina roller och de är sina karaktärer. Kemin mellan dem övertygar och det var en ren fröjd att se dem inteagera med varandra. Av någon anledning gjorde det mig lycklig.

 

Sen är STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER en allmänt spännande och underhållande film, helt enkelt kul att se. Men jag skulle inte säga att den är perfekt. Det finns några element som jag inte kan undgå att störas av. För det första tycker jag att filmen är för lång. Jag har väldigt svårt att motivera en två och en halv timmars speltid för egentligen vilken film som helst, och här blir det tydligt då mittsekvensen är rätt långsam. Därtill tycker jag att händelseförloppet är rätt förutsägbart, och en del vändningar i slutet kändes lite väl snabbt avklarade och något ogenomtänkta.

 

Överlag tycker jag att STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER är ett bra avslut på sagan. Den har charmiga karaktärer, duktiga skådespelare, action, drama, humor och tragedi. Det är svårt att inte låta sig underhållas, helt enkelt. Jag kommer säkerligen att se den igen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Suzanne Collins.

Originaltitel: The Ballad of Songbirds and Snakes.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld, dödsfall, svält, fattigdom, kring, ormattacker, segregering.

Nyckelord: Hungerspelen, dödliga spel, väg mot makt.

Serie: The Hunger Games #0.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 552 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

Det verkar som att den en gång förenade gruppen HUNGERSPELEN-fans har delats in i två: en sida som älskar den nysläppta prequeln BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR, och en sida som hatar den med allt de är värda.

 

Jag tycker att det är en bra bok. Underhållande, välskriven, spännande. Den fångade mitt intresse redan från första sidan och höll kvar det ända till slutet. Jag tyckte att det var oerhört intressant att läsa om hur spelen såg ut 64 år innan den första HUNGERSPELEN-boken, och älskade att upptäcka hur allt utvecklats med åren. Dessutom, vem gillar inte en bra skurk-historia? Personligen är jag lite extra svag för böcker som följer berättelsens antagonist. Av någon anledning är antagonisten alltid intressantare än protagonisten.

 

Jag förstår emellertid kritiken som har riktats gentemot boken. För det första ville jag ha mer. Fler svar, fler sidor, mer berättelse. Trots att det är en tjock bok, kändes det som att vi hade kunnat få veta ännu mer om Coriolanus resa mot presidentskapet och hans ökande grymhet. För det andra gör Suzanne Collins en hel del fan-service genom den här boken. Lite väl mycket, faktiskt. Den innehåller väldigt många referenser till huvudtrilogin, varav en del känns påtvingade och slumpartade. Som att en del av referenserna finns enbart i syfte att få fansen att reagera "åååh, men det hänger ju ihop med det som händer i HUNGERSPELEN..." eller "vad coolt, för det är ju så det går till i originaltrilogin", istället för att det faktiskt har ett syfte och känns som ett trovärdigt inslag i den här boken. Sist men inte minst tyckte jag att romansen kändes malplacerad. Det kändes inte som att den riktigt passade in eller kom överens med Coriolanus som karaktär. Jag hade personligen föredragit om boken hade skippat romansen helt.

 

Med det sagt, uppskattade jag verkligen BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR. Jag tycker definitivt inte att den förtjänar hatet som riktats mot den, och jag tror att jag kommer att läsa om den i framtiden. Om det skulle komma en efterföljare skulle jag läsa den utan att tveka.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Cathy Yan.

Genre: Action.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Margot Robbie, Rosie Perez, Mary Elizabeth Winstead, Jurnee Smollett, Ewan McGregor, Ella Jay Basco, Chris Messina, Ali Wong.

Nyckelord: DC, Harley Quinn.

Releasedatum: 15  juni 2020.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Jag har inte särskilt mycket åsikter när det kommer till BIRDS OF PREY. Jag skulle varken kalla den bra eller dålig, och det är inte en film som jag kommer ha i minnet särskilt länge till.

 

Det jag gillade med BIRDS OF PREY var en lättsamma stämningen och det överlag charmiga upplägget. Det är en småkul film, helt enkelt. Dessutom innehar den många duktiga skådespelare, vilket förhöjer upplevelsen.

 

Men alltsammans är väldigt förutsägbart och även något osammanhängande. Vi bjuds inte på något som vi inte har sett förut. Därtill känns karaktärerna underutvecklade och filmen blir allmänt platt. Det känns lite som en DEADPOOL-wannabe, men utan skratten.

 

Allt som allt skulle jag klassificera BIRDS OF PREY som okej. Varken mer eller mindre.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Adil El Arbi, Bilall Fallah.

Genre: Action, komedi.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Will Smith, Martin Lawrence, Vanessa Hudgens, Alexander Ludwig, Charles Melton, Paola Nuñez.

Nyckelord: Polisaction, kartell, biljakter.

Releasedatum: 17 januari 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

BAD BOYS FOR LIFE är den typen av dussinfilm som varken är bra eller dålig. Den har det som kan förväntas: fartfyllda biljakter, explosiva skjutscener och hämningsfulla rymningsförsök. Och allt det gör den väldigt bra. Å andra sidan saknar filmen djup och komplexitet, men det var inte heller något jag hade förväntat mig av den från första början.

 

 

Något som överraskade mig var hur himla snygg BAD BOYS FOR LIFE är. Vackra vyer, smidiga klippningar och ett allmänt imponerande foto gjorde intryck. Därtill är skådespelarna helt okej, och kemin och hjärtat mellan dem kompenserar för avsaknad när det kommer till hjärna.

 

Jag blev också förvånad över filmens allvarliga ton. Misstolka mig inte, BAD BOYS FOR LIFE skämtar fortfarande med råge, men karaktärerna har morskat upp sig, blivit män och humorn är inte lika påtaglig som i föregångarna.

 

Överlag skulle jag säga att det här är en rätt ojämn film. Den gör vad den ska, men är för lång, för långsam och för otrovärdig. Händelseförloppet är förutsägbart, och trots att jag underhölls för stunden så minns jag väldigt lite av det som hände nu i efterhand. Allt som allt, en godkänd popcornrulle som jag kan tänka mig att se igen, men ingen ny favorit.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Stephen Chbosky.

Originaltitel: Imaginary friend.

Genre: Skräck.

Traumatiskt innehåll: Arbetslöshet, mobbning, abort, alkoholkonsumtion, sexuella övergrepp, vanvård, dödsfall, självmord.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, gott och ont, låtsaskompis.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 772 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Norstedts.

 

 

Aaagh!

 

DEN OSYNLIGE VÄNNEN är en riktig berg- och dalbana! Känslomässigt. Kvalitetsmässigt. På alla sätt och vis. Och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker.

 

Boken börjar oerhört starkt. Rentutav fantastiskt. Och jag blev själv förvånad över hur mycket jag fastnade. Välskriven, atmosfärisk och med underbara karaktärer. Chbosky gör ett fenomenalt arbete när det kommer till att bygga upp karaktärerna, och trots att det här är en skräckroman kände jag sån värme och kärlek när jag läste om Christoffer, hans mamma och hans vänner. Relationerna är realistiska och inspirerande och allmänt underbara.

 

Så vad finns inte att gilla? Varför har många recensioner varit så där lagom fisljumna?

 

Först förstod jag inte alls varför DEN OSYNLIGE VÄNNEN inte har varit mer omtalad. Början är som sagt fantastisk, så jag drog slutsatsen att boken helt enkelt inte lästs av rätt personer. Men sakta, sakta kände jag hur mitt intresse svek mig.

 

Boken är alldeles för lång. 772 sidor motiverade det svenska bokförlaget att dela upp berättelsen i två delar som säljes separat, men bättre hade varit om boken från första början kortats ner. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket innehåll som motiverar längden, och halvvägs igenom börjar man undra när alltsammans ska avrundas. Det behöver komma någon form av ”pay off” för att hålla läsaren engagerad, men den dök aldrig upp.

 

I takt med att berättelsen rör sig framåt minskar dessutom fokus från karaktärerna och deras relationer till det övernaturliga. Det är förstås förståeligt. DEN OSYNLIGE VÄNNEN är trots allt en skräckroman och inte ett feel good-drama. Men jag blev förtvivlad. För mig var det karaktärsfokuset som gjorde boken bra, och ju mer action och spänning som integrerades, desto mindre intresserad blev jag.

 

Därtill kändes det också som att mycket av komplexiteten släppte när mer övernaturligt integrerades. De första 250 sidorna hade en perfekt balans mellan familje- och skoldrama och en obehaglig, övernaturlighet som kokade lite atmosfäriskt i bakgrunden. Det var mystiskt, spännande och lagom ”magiskt”. Men ju mer det övernaturliga förklarades och ökades i mängd, desto rörigare och mer överdrivet blev det. Och till slut kom jag på mig själv att skumläsa boken för att snabbare komma till slutet.

 

Allt som allt… jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag älskade början. Älskade! Om hela boken hade varit som de första två hundra sidorna skulle DEN OSYNLIGE VÄNNEN lätt blivit en ny favorit. Men längden och det övernaturliga påverkade min upplevelse negativt och drog ner helhetsintrycket. Överlag så är DEN OSYNLIGE VÄNNEN en bok som jag rekommenderar, men som jag såg så mycket mer potential i än vad som utnyttjades.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Chris Buck, Jennifer Lee.

Genre: Äventyr, familj.

Längd: 1 tim 43 minuter.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Idina Menzel, Kristen Bell, Josh Gad, Jonathan Groff, Sterling K. Brown, Evan Rachel Wood, Alfred Molina.

Nyckelord: Magiska krafter, utforska sin historia.

Releasedatum: 25 maj 2020.

Distributör: ©Disney.

 

Elsa, Anna, Kristoffer, Olof och Sven beger sig in i den okända, förtrollade skogen och de mörka haven bortom Arendal. Där upptäcker Elsa inte bara sanningen om sitt förflutna, utan även ett hot mot sitt kungarike.

 

 

 

 

Jag är tjugofyra år gammal och medger stolt att jag älskar den första FROST-filmen. Den är charmig, lättsam och så där lagom säregen. När det däremot kommer till FROST 2, så är filmen bra, men inte alls lika klockren. Animeringarna är fortfarande fantastiska, röstskådespelarna gör ett bra jobb och karaktären Olof är söt som alltid. Men för övrigt är jag faktiskt rätt besviken.

 

 

Den första filmen hade många element som gjorde att den stack ut ur mängden. Den skämtade medvetet om sina klyschor och använde paradoxer för att underhålla, så som att snögubben Olof älskar sommaren. FROST 2 är dessvärre inte lika speciell. Den följer strömmen, håller sig innanför ramen och innehåller klyschor utan att de vänds till filmens fördel. Det är himla synd, för potentialen finns där.

 

För det andra är handlingen som sådan svagare än i första filmen. Och inte bara svagare, den är allmänt otydligare. Här finns ingen antagonist eller ett klart hot, utan alltsammans kretsar kring mer abstrakta koncept. Det är något som jag i vanliga fall är all for, men här tycker jag att det blir lite väl luddigt och sockersött.

 

Sist men inte minst agerar FROST 2 lite väl mycket musikal i min smak. Missförstå mig inte, jag älskar glädjen i Disneylåtar, men när det kommer en ny var och varannan minut blir det mer störande än upplyftande. Låtarna är dessutom långt ifrån lika medryckande som i den första filmen. Ingen av dem träffade mig i hjärtat, och ärligt talat skulle jag inte kunna nynna på någon av dem nu i efterhand om du så hotade mig med pistol.

 

Nu blev den här recensionen rätt negativ, och det är inte min mening att ge bild av att FROST 2 är dålig, för det är den inte. Den är visuellt imponerande och allmänt charmig, och jag kommer säkerligen att se den igen. Jag hade bara hoppats på mer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Spirit Walker.

Genre: Fantasy, äventyr.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, dödlig sjukdom, kidnappning, våld mot djur.

Nyckelord: Epidemi, demoner, stenåldern.

Serie: Chronicles of Ancient Darkness #2.

Målgrupp: Äldre barn/unga vuxna.

Längd: 357 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2005).

Bokförlag: Semic.

 

 

 

Åh! Varför har jag inte läst den här serien tidigare? Jag har hört så mycket gott om den men länge tänkt att jag är för gammal för att uppskatta den. Men tji fick jag!

 

HAVETS FÅNGAR är riktigt bra. Bättre än sin föregångare, VARGBRÖDER. Trots att målgruppen är äldre barn kan jag som 24-åring inte undgå att ryckas med av spänningen. Kanske är det för att boken innehåller en annan slags spänning än jag är van vid. Istället för koreografiska svärdstrider och hovintriger, handlar det snarare om att överleva i naturen: att simma i vilt vatten, att spåra djur för att få mat mat, att bygga skydd och gömma sig från vilddjur i skogen. Vildmarksliv, helt enkelt, vilket är oerhört intressant och spännande att ta del utav. Jag gillar dessutom mysterie-inslagen, och det faktum att en dödlig epidemi sprider sig. Kalla mig enkel, men jag älskar att läsa om dödliga sjukdomar.

 

Något som jag gillar skarpt med boken är dessutom karaktärernas stora respekt för såväl djur och natur. De skadar inget om det inte är absolut nödvändigt, och tar tillvara på allt, vilket jag tycker signalerar ett himla fint budskap. Det väckte dessutom en stark vördnad från min sida, till karaktärerna.

 

Överlag är jag glatt överraskad av HAVETS FÅNGAR. Trots att jag verkligen tyckte om VARGBRÖDER blev jag förvånad över min kärlek till den här boken. Den är bedårande, spännande och allmänt tilldragande. Det enda jag har att klaga på är att allt löser sig lite väl enkelt mot slutet, men det är en petitess.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Taika Waititi.

Genre: Komedi, drama.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Rebel Wilson, Stephen Merchant, Alfie Allen, Scarlett Johansson, Sam Rockwell.

Nyckelord: Andra världskriget, Hitler, satir.

Releasedatum: 1 juni 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Jag var väldigt tveksamt inställt till JOJO RABBIT innan jag såg den. Gränsen mellan att vara rolig och förolämpande är hårfin, och En komedi om andra världskriget kan lätt bli osmaklig och alldeles för politiskt inkorrekt. Men vet du vad? Jag älskade den!

 

 

Det här är en väldigt annorlunda tolkning av andra världskriget, med anti-hat-satiriskt upplägg. MovieZine beskriver filmen som ”Inglorious Basterds för barn”, vilket jag tycker är en oerhört passandra beskrivning. Rappa dialoger, skruvade tyskar och bisarra skämt utmärker filmen, utan att den förlorar sitt allvar. JOJO RABBIT är skrattframkallande rolig och fantastiskt tokig, men ändå historiskt korrekt och berörande. Även när man skrattar som mest finns en känsla av förföljelse och hot i bakgrunden, som balanserar den annars lite barnsliga tonen.

 

Jag är dessutom riktigt imponerad av skådespelarna. Allihopa, faktiskt, men särskilt barnen. Roman Griffin Davis, Archi Yates och Thomasin McKenzie är tre unga skådespelaran som alla utmärker sig stort. Det är svårt att förklara hur fantastiska de är, men flera gånger skrattade jag rätt ut för att de var så absurt duktiga, och sken starkare än solen i sina scener. Men även de vuxna skådespelarna förtjänar en eloge. De som sticker ut mest är Taika Waitiki som excentriska Hitler, Sam Rockwell som en Jack Sparrow-liknande soldat och Rebel Wilson… som är en tysk version av sig själv.

 

JOJO RABBIT är verkligen en fantastisk film. Trots att den följer en aspirerande nazist, är den både rolig, berörande och tankeväckande. Bedårande och hemsk på samma gång. Det är definitivt en film jag vill se igen!

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Jenny Han.

Originaltitel: The summer I turned pretty.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Cancer, drog- och alkoholanvändning, mobbning, utseendefixering.

Nyckelord: Sommarstuga, olycklig kärlek.

Serie: Summer #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 266 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Lavender Lit.

 

SOMMAREN JAG BLEV VACKER är en riktigt härlig sommarläsning, i stil med Sarah Dessens verk. Det är en varm och atmosfärisk läsning, som väcker stark längtan till stränder och semester. Språket är enkelt, och Jenny Han beskriver alltsammans så levande att jag som läsare kan förnimma lukten av havet, känna sand mellan mina tår och höra måsarnas skri. Det är en bok som fick mig att känna mig alldeles gosig inombords.

 

Jag gillar verkligen dynamiken mellan karaktärerna, deras bus och deras kärleksfulla gnabb. Dock kunde jag inte undgå att störa mig lite på protagonisten, Belly. Halva jag tycker om henne; hennes oskuldsfullhet och ostiga förhoppningar, som jag själv kan relatera till. Men min andra halva tycker att hon är småbarnslig, och rätt omogen. Hon är 16 år, men lipar surt när hon inte får som hon vill, och beter sig allmänt otrevligt mot personerna i sin omgivning, däribland hennes mamma och Cam. Dessutom förstår jag faktiskt inte hennes tjusning till killen som hon väljer i slutet: jag upplevde inget romantiskt mellan dem.

 

För övrigt är boken relativt utseendefixerad, och slutet är tyvärr rätt påskyndat. Det känns lite som att Jenny Han glömde bort att hon behövde avrunda allt, och slängde med så mycket som möjligt för att snabbt knyta ihop berättelsen. Men överlag tycker jag mycket om boken. Mysig, varm och perfekt nu till sommaren. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen, och rekommenderar denna varmt till dig som längtar efter sol och bad och kärlek.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

 

 

 Jag är ett stort fan av berättelser om Sherlock Holmes, och har sett otaliga filmer och serier som kretsar kring den briljanta karaktären. Jag har emellertid inte läst den ursprungliga romanen av Arthur Conan Doyle, och såg den här grafiska romanen som en chans för mig att försiktigt ge mig in i det litterära territoriet.

 

Jag fastnade emellertid inte.

 

Som jag nämnde ovan gillar  konceptet och själva idén med Sherlock Holmes, men serieformatet fungerade inte för mig i det här fallet. Den känns oerhört… innehållsfattig. Karaktärerna är platta, och själva berättelsen är så pass förenklad att det känns lite snopet. Jag förstår också att en grafisk roman eller serietidning inte ska vara särskilt lång och komplex, men i förhållande till materialet och vad boken vill säga så känns det helt enkelt inte som en story lämpad för det formatet. Det är för få sidor och för få ord för att få till det snyggt. Jag hade förväntat mig mer.

 

Sen hade jag personligen hellre velat se handlingen berättad utifrån Sherlocks synvinkel. Nu är det Watson som styr, och fast det fortfarande är intressant så känns det som att det skapar ett avstånd till läsaren då vi inte alltid är där för att se allt utspelas genom egna ögon, utan snarare får det berättat för oss.

 

Allt som allt var jag inte särskilt förtjust i den grafiska versionen av EN STUDIE RÖTT. Jag vill däremot läsa originalversionen, och hoppas att det passar mig bättre.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Dave Wilson.

Genre: Action, fantasy.

Längd: 1 tim 49 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Vin Diesel, Eiza González, Sam Heughan, Toby Kebbell, Talulah Riley, Lamorne Morris.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, reglerade minnen, hämnduppdrag.

Releasedatum: 2020-05-18.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BLOODSHOT är en helt okej actionrulle. Med coolt koncept, en grundidé med stor potential och en handling tydligt inspirerad av TERMINATOR-franchisen, lyckas den skapa och behålla intresse. Är det en ny favoritfilm? Verkligen inte. Men en fullt acceptabel popcornrulle.

 

 

Det här är en film med bra premisser, men som håller sig inom ramarna för moderna actionfilmer. Det är inte dåligt, men inte heller särskilt minnesvärt. Ett förutsägbart händelseförlopp, låg trovärdighet och mediokra skådespelare definierar BLOODSHOT. Vin Diesel spelar en väldigt typisk roll för honom, så där lagom krystat och cool. Man får vad man förväntar sig, varken mer eller mindre.

 

Allt som allt är BLOODSHOT godkänd. Överdriven? Ja. Klyschig? Absolut. Men underhållande? Faktiskt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA
Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: What comes after.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #18.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2013).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

NEGANS HÄMND är en av de bättre volymerna i THE WALKING DEAD-serien på länge. De senaste volymerna har varit rätt ”meh”, med mycket såpopera och obefogad brutalitet. Missförstå mig inte, jag gillar mörker och våld i litteratur, men att vara brutal bara för brutalitetens skull blir i längden rätt tråkigt. Men NEGANS HÄMND gör det rätt.

 

Som titeln avslöjar ligger stort fokus på att utveckla Negan i den här volymen. Vi lär känna hans drivkrafter, hans sätt att leda och hur han tänker. Och fast han förblir skrämmande och härligt galen, görs han mänsklig. Jag gillar hur han ena stunden kan vara rasande och bränna sönder någons ansikte med ett glödhett strykjärn, för att i nästa stund skämta högt eller skryta om sina erövringar. Det gör honom till en nyckfull och obehagligt bra antagonist som man älskar att hata.

 

Överlag tycker jag om den artonde volymen av THE WALKING DEAD. Den är spännande och bjuder på en hel del utveckling.

 

BETYG: 7/10