FAKTA

Längd: 2 tim 20 min

Regissör: Joaquim Dos Santos, Justin K. Thompson, Kemp Powers

Åldersgräns: 11 år

Genre: Familjefilm, fantasy, action

Skådespelare: Shameik Moore, Hailee Steinfeld, Brian Tyree Henry, Luna Lauren Velez, Jake Johnson, Oscar Isaac, Jason Schartzman, Issa Rae

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag är riktigt imponerad.

 

SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE är en riktigt bra film. Inte bara jämfört med andra filmer inom franchisen, utan i förhållande till modern film överlag.

 

Den har inte en tråkig stund, och det är svårt att inte känna sig hänförd scen efter scen. Det är en av de mest kreativa filmerna som jag har sett i år, med nytänkande manus och vågad animation som kombinerar en handfull olika stilar. Såväl visuellt som narrativt är SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE en frisk fläkt. Färgsprakande, annorlunda och ett enda stort ”wow”.

 

Med det sagt är filmen inte helt bekymmersfri. Faktum är att jag kan sammanställa en lista med fyra saker som sänker den något:

• Filmen hade med fördel kunnat vara kortare. Trots stark handling finns lite som motiverar en speltid på nästan två och en halv timme.
• Klippningen är något stressad. Den kommer aldrig riktigt ner och andas mellan sina actionscener, utan eftersträvar ett konstant flöde av dopamin, vilket i längden blir lite jobbigt.
• I vissa scener blir det nästan för mycket av det goda. Fast jag älskar hur filmen är animerad blir tempot och kombinationen av alla stilar ibland kaotisk.
• Slutet är abrupt och det finns många lösa trådar när eftertexterna börjar rulla. Det kommer en fortsättning, jag vet, men jag hade ändå förväntat mig att filmen skulle vara mer självbärande. Som det är nu kräver SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE att du ser efterföljaren för att förstå hur allt hänger ihop.

Överlag är det dock en superb film som bör stå på alla actionälskares att-se-lista. För mig är det givet att se SPIDER-MAN: BEYOND THE SPIDER-VERSE när den kommer ut.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: T.L. Klune

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Djurdöd, ångest, kidnappning, förföljelse, förstörelse av egendom

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 432 sidor

Publiceringsår: 2023

Bokförlag: Tor Books

 

 

 

 

 

Den här boken är ren glädje. Den utstrålar värme och kärlek, och fast den domineras av robotkaraktärer fick den mig att känna mig mänskligare än på länge.

 

Bra handling och skrivsätt i all ära, men det som fick mig att falla pladask för boken var dess hjärta. Den centrerar kring teman som familj och valfrihet, och har en av de mest bedårande karaktärsuppsättningarna. Deras relationer, lojalitet och käbbel fick mig inte bara att känna väldigt djupt för dem, utan fick mig också att må bra själv.

 

Det jag älskar mest, dock, är de komiska elementen och skämten. IN THE LIVES OF PUPPETS är riktigt, jäkla rolig. Jag har nog aldrig skrattat så här mycket tack vare en bok. Någonsin.

 

Min enda kritik är att bokens andra halva är lite utdragen, och jag tror att den med fördel hade kunnat vara kortare.

 

För att summare: den här är fantastisk. Humoristisk, kärleksfull och överlag vacker. Jag älskade THE HOUSE IN THE CERULEAN SEA, men den här inget jämfört med den här.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 32 min

Regissör: Aaron Horvath, Michael Jelenic

Åldersgräns: 7 år

Genre: Äventyr, komedi, fantasy

Skådespelare: Chris Pratt, Charlie Day, Anya Taylor-Joy, Jack Black, Kevin Michael Richardson, Keegan-Michael Key

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag tycker att kritiker har varit alldeles för hårda gentemot THE SUPER MARIO BROS. MOVIE. I min mening är det en störtskön adaption, och en av årets bättre filmer.

 

Det här är faktiskt en av de bättre speladaptionerna som jag har sett. Jag hade inte kunnat önska mig något annorlunda. Bra röstskådespelare, lagom lång, gott tempo, skitbra musik och gott om humor som fick oss i soffan att skratta. Filmen är riktigt snyggt animerad och är rent visuellt en fröjd, där allt är genomtänkt på detaljnivå. Att den dessutom är fullspäckad med referenser är ett stort plus. Varenda scen är en hyllning till de olika MARIO-spelen. Trots det är det inte en stor ”fan service”-film; de har fått ihop en bra story och underhåller.

 

 

Jag har redan sett THE SUPER MARIO BROS. MOVIE två gånger, och är säker på att jag kommer att se den igen. Jag tycker helt klart att det är en bra film och en adaption som känns värdig spelen som den baseras på. Ihop med MÄSTERKATTEN 2 och DUNGEONS & DRAGONS är det den release som fastnat hos mig mest.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Rick Riordan

Originaltitel: Percy Jackson's Greek Heroes

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, våld

Serie: Fristående, men del av Camp Half-Blood Chronicles

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 558 sidor

Publiceringsår: 2015

Bokförlag: Bonnier Carlsen

 

 

 

 

PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA HJÄLTARNA är precis lika bra som föregångaren, GUDARNA. Det är en rakt igenom härlig läsupplevelse.

 

Percys narrativ är oslagbart. Han använder sin charm och gör de uttjatade myterna riktigt roliga. Jag hade genuint kul och skrattade rakt ut flera gånger, samtidigt som jag lärde mig ännu mer om myter som jag redan kände till.

 

Precis som PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA GUDARNA är det här en fristående bok som helt enkelt återberättar klassiska, grekiska myter fast med Percy Jackson som partisk berättare. Och det är helt enkelt en fröjd. Jag har inte mycket mer att säga. Jag njöt.

 

Allt som allt rekommenderar jag den här boken varmt till alla som är någorlunda nyfikna på en ny tappning av grekisk mytologi. Helt klart värd din tid. 

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Ann Napolitano

Originaltitel: Dear Edward

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, ätstört beteende, missfall

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 332 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Wahlström och Widstrand

 

 

 

 

 

KÄRE EDWARD är långt ifrån en dålig bok. Men jag älskade den inte.

 

Premissen grep tag i mig direkt. Jag älskar själva berättelsen och tycker att det är gripande att läsa om hur mental hälsa och livssätt kan påverkas av att vara ensam överlevare till en tragedi. Det är känslofyllt och tankeväckande, och stundtals riktigt bra.

 

Men jag var inte intresserad rakt igenom. Skrivsättet är lite stelt, handlingen något spretig och jag fastnade inte särskilt för protagonisten. Jag tycker också att det finns för många karaktärer och var inte intresserad av att läsa om de andra passagerarna. Jag önskade också att bli en känslomässigt vrak, men hade väldigt neutrala känslor gentemot alltsammans.

 

Överlag var KÄRE EDWARD okej. Det är inte en bok som jag kommer tänka mycket på, men inte heller något som jag ogillade.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 37 min

Regissör: Lee Cronin

Åldersgräns: 15 år

Genre: Rysare

Skådespelare: Alyssa Sutherland, Anna- Maree Thomas, Richard Crouchley, Nell Fisher, Billy Reynolds, Gabrielle Echols, Noah Paul, Mirabai Pease

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag brukar kalla mig för en ”allätare” av film. Oavsett genre så tittar jag, helt enkelt. Det jag gillar minst är emellertid skräckfilmer. Hur de än gör blir det svårt att hamna på min goda sida. Om de är bra gjorda blir jag rädd. Och jag gillar inte att vara rädd. Är de dåligt gjorda… ja, det säger sig självt. De har helt enkelt ingen chans.

 

Och EVIL DEAD RISE är en rätt typisk skräckfilm. Du vet; blodigt, enkel handling, ologiska händelser, dumma val, förutsägbart händelseförlopp och så vidare. Och så klart det värsta jag vet: att monstret alltid tar god tid på sig att agera så att den aldrig riktigt hinner med det som den försöker göra. Jag vet inte hur många gånger jag himlade med ögonen över att demonen snackade istället för att agera, eller såklart tvekade tillräckligt länge för att karaktärerna skulle hinna fly. Klassisk skräckfilm. Inget nytt, inget förlorat.

 

Ändå hade jag svårt att slita mig. Jag ville fortsätta titta och se hur allt skulle sluta. Det är kul med de komiska inslagen och jag tycker att Alyssa Sutherland (VIKINGS) gör riktigt bra ifrån sig som besatt. Jag kan inte påstå att jag blev skrämd, men jag fick definitivt en obehagskänsla.

 

Så, tro det eller ej, jag tycker faktiskt filmen är rätt bra. Om du tar den för det den är kommer du säkert ha en underhållande stund.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 52 min

Regissör: Peter Atencio

Åldersgräns: 15 år

Genre: Action, komedi

Skådespelare: Bert Kreischer, Mark Hamill, Jimmy Tatro, Iva Babic, Robert Maaser, Stephanie Kurtzuba, Martyn Ford

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

 

 

THE MACHINE hamnade rakt ner i ”eh”-kategorin för mig. Jag skulle inte säga att filmen är dålig, men den är också långt ifrån vad jag skulle kalla bra.

 

Å ena sidan har den bra tempo och några småroliga stunder. Det är dessutom kul att se Hamill igen, och trots en väldigt annorlunda roll blir det lite av en nostalgitripp för oss STAR WARS-nördar.

 

Men för övrigt har filmen extremt mediokra skådespelare, som överspelar och inte alls känns genuina. THE MACHINE är dessutom väldigt överdriven. Inte nog med att humorn inte riktigt matchar med min egen (den skämtar bara om droger, alkohol, sex, trauman, utseenden och Ryssland); jag upplevde dessutom att det ofta blev för mycket. Jag tycker inte heller att filmen riktigt hittar sin ton. Den är alldeles för barnslig för att jag ska ta den seriöst, men också för överdriven och ”mogen” på något sätt, för att den ska kännas som en lättsam komedi.

 

I sin helhet är THE MACHINE en okej film för stunden, men något som jag kommer att ha glömt om bara några dagar. Den är för lång och känns överlag väldigt generisk. Som jag började med; ett stort ”eh”.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Agatha Christie

Originaltitel: The Murder at the Vicarage

Genre: Mystik, pusseldeckare.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Serie: Miss Marple #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 292 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 1930)

Bokförlag: Bookmark förlag

 

 

 

 

Agatha Christie är en riktigt, jäkla bra författare. Det finns inga tvivel om det. MORDET I PRÄSTGÅRDEN är dock inte hennes starkaste verk. Boken är helt okej, men går snabbt att glömma bort.

 

Först och främst berättas boken från prästherrens perspektiv, vilket inte fungerade för mig. Jag var inte intresserad av honom, och att ta del av hans narrativ gjorde att jag tappade intresse av själva berättelsen också. Innan jag började med boken trodde jag att händelserna skulle skildras ur Miss Marpes synvinkel, men hon är knappt en huvudkaraktär.

 

Därtill är det många karaktärer och namn att hålla reda på. Mitt största problem är dock tempot. MORDET I PRÄSTGÅRDEN är rätt långsam, och jag var inte fullt engagerad hela tiden.

 

Överlag känner jag mig neutral. Det är en bra bok, missförstå mig inte - annars skulle jag inte ge den det betyget som jag har gjort. Men eftersom jag har läst annat av Christie vet jag att jag har potential till så mycket mer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Rick Riordan

Originaltitel: Percy Jackson's Greek Gods

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Incest, kannibalism, misshandel, antydan till våldtäkt.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 447 sidor

Publiceringsår: 2014

Bokförlag: Bonnier Carlsen

 

 

 

 

 

Vid det här laget har jag läst rätt många böcker av Rick Riordan, och de varierar – i min mening – rätt mycket i kvalitet. Vissa älskar jag, men jag har också lätt att känna mig mättad på dem. De följer ofta samma mall och är väldigt lika varandra. Det var därför med viss tveksamhet som jag plockade upp PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA GUDARNA.

 

Jag vill börja med att tydliggöra att det här inte är en originalberättelse av Rick Riordan. Det är istället en genomgång av den grekiska skapelsemyten, berättad av karaktären Percy Jackson. Ungefär som en fiktiv – och inte fullt så logisk – faktabok. Och jag måste säga att jag gillade den förvånansvärt mycket.

 

Att läsa PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA GUDARNA är ett fantastiskt (om något opålitligt) sätt att lära dig om grekisk mytologi. Jag kände igen nästan hela historien från föreläsningar i skolan, men de nya, kreativa inslagen gjorde all skillnad i världen. Jag hade roligt. Boken fick mig att le och skratta, och jag kände hur jag tog till mig av innehållet i mycket större grad än när min lärare rapade upp den ena faktan efter den andra.

 

Det som gör boken bra är helt enkelt Riordans sätt att skriva, och den härliga humorn. Percy Jackson är en fyndig och charmig berättare, och sätter en egen prägel på de annars välbekanta myterna. Jag är också imponerad över hur Riordan fått ihop alltsammans. Med tanke på hur många myter som finns, tycker jag att Riordan lyckats riktigt bra med att sammanfatta och knyta ihop allt.

 

Allt som allt – den här boken var toppen. Och vad som gör det hela ännu bättre är att den är fristående. Du behöver inte ha tagit del av eller veta något om Percy Jackson eller Riordans andra verk för att ha kul med denna. Allt som behövs är ett brinnande intresse av mytologi och en förmåga att ta saker och till med en liten nypa salt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 3 tim 9 min

Regissör: Damien Chazelle

Åldersgräns: 15 år

Genre: Drama, komedi

Skådespelare: Brad Pitt, Margot Robbie, Jean Smart, Olivia Wilde, J.C. Currais, Diego Calva, Phoebe Tonkin, Troy Metcalf

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

BABYLON är en av de mest bisarra filmerna som jag har sett på sistone. Aftonbladet beskriver den som en ”vulgär och underhållande, jäkla röra”, vilket är precis så som jag känner. Jag har svårt att beskriva det jag sett, än mindre vad filmen handlar om, mer än att jag gillade det. Jag hade oerhört svårt att slita mig, trots att jag många gånger knappt visste vad som försiggick.

 

 

Det här är en satirisk, rörig och extravagant film om kändisskap, omoral och överflöd. Den skildrar Hollywoods uppgång, och griper tag med sin berättelse om kändisskapets baksida och filmproduktionens början. Lägg därpå till en jäkligt stark ensemble skådespelare, en hel del meta och en allmänt snygg produktion, och du har BABYLON i ett nötskal. Det är en oerhört annorlunda film, som minst sagt sticker ut, och för det beundrar jag den. Samtidigt tvivlar jag starkt på att jag kommer att vilja se den igen. För som sagt: vad var det egentligen som jag såg?

 

Allt som allt: en lite för lång film som trots allt är värd att se. Men var beredd på att vad du än förväntar dig kommer du att få något helt annat.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 10 min

Regissör: David F. Sandberg

Åldersgräns: 11 år

Genre: Action, fantasy

Skådespelare: Zachary Levi, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Rachel Zegler, Adam Brody, Ross Butler, Grace Caroline Currey, Lucy Liu, Helen Mirren, Dijmon Hounsou

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag är van vid att såga filmer som andra verkar älska, men det är inte ofta jag får göra det motsatta: hylla en film som allmänheten verkar avsky. Men det här är ett sådant fall.

 

 

Jag tycker att SHAZAM: FURY OF THE GODS är förvånansvärt underhållande, och inte alls förtjänt den hårda kritik som haglat ner. Jag är personligen mättad på alla DC- och Marvelfilmer som spottas ut, men den här har en charm som gör att den sticker ut. Utöver de klassiska, obligatoriska actionscenerna och storslagna effekterna får vi se en mer mänsklig sida av hjältarna. De skämtar, gör bort sig och tar inte sig själva på för stort allvar, vilket gör filmen till något mer än bara hjärndöd action.

 

Det är också kul att så många välkända skådespelare medverkar. Bortsett från Rachel Zegler (som har ett lite för neutralt ansiktsuttryck för min smak) tycker jag att alla presterar väl.

 

 

Det är inte så att jag tycker att filmen är felfri. Den är klyschig, extremt förutsägbar och har en hel del styltiga dialoger. Det är inte heller en särskilt välbehövd efterföljare. Men med det sagt är det ändå en kul upplevelse, och jag kan absolut tänka mig att se den igen. 

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Pam Jenoff

Originaltitel: Code Name Sapphire

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, missfall, krig, koncentrationsläger

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 336 sidor

Publiceringsår: 2023

Bokförlag: Harper Collins Nordic

 

 

 

 

Jag har läst en bok av Pam Jenoff sedan tidigare; Kvinnan med stjärnan. Och den tyckte jag inte bara om – det blev en ny favorit inom genren historisk fiktion. Så det var en självklarhet för mig att plocka upp fler böcker av författaren.

 

Men trots att det är en helt okej och välskriven bok, måste jag erkänna mig besviken. Lite beror nog att jag är rätt mättad på böcker om andra världskriget. Det krävs något riktigt speciellt för en bok som tacklar det temat att sticka ut, och tyvärr hade Kodnamn Safir inte detta. Tvärt om blev jag besviken på de tunna beskrivningarna och avsaknaden av en tydlig bild av det ockuperade Belgien.

 

Sen fastnade jag inte riktigt för karaktärerna. De har allesammans tragiska bakgrunder, men jag klickade helt enkelt inte med dem, bland annat på grund av deras smått idiotiska agerande. Jag störde mig också på det tunga fokuset på romantik. När jag läser historisk fiktion vill jag inte ha melodrama och kärlekstrianglar. Det hela blev för fluffigt, för lägligt och inte alls särskilt trovärdigt.

 

Allt som allt är Kodnamn Safir inte en dålig bok, men inte heller mer än okej. Om du är nyfiken på författaren rekommenderar jag istället Kvinnan med stjärnan, som är orealistisk men riktigt gripande.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 41 min

Regissör: Andreas Öhman

Åldersgräns: 11 år

Genre: Komedi, drama

Skådespelare: Peter Haber, Suzanne Reuter, Emil Almén, Filip Berg, Kristoffer Berglund

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Det känns som att jag är ”the odd one out”, så att säga. Den här filmen var inte för mig. Faktum är att jag känner mig så pass neutral att jag knappt har något att säga.

 

Jag gillar själva idén och premissen med att en av en grupp syskon ska ärva deras föräldrars skog, men ingen av dem vill. Men jag tyckte utförandet var fruktansvärt tråkig och berättelsen spretig. Jag upplevde filmen också som rätt udda, och den väckte inga känslor hos mig. Absolut nada. Kanske beror det på mig och att jag inte var på rätt humör, men vi klickade helt enkelt inte.

 

Det här är en film som jag redan börjat glömma bort. Andra verkar dock gilla den skarpt, så uteslut inte att ge den en chans.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 40 min

Regissör: M. Night Shyamalan

Åldersgräns: 15 år

Genre: Rysare, thriller

Skådespelare: Dave Bautista, Jonathan Groff, Ben Aldrige, Nikki Amuka-Bird, Rupert Grint, Abby Quinn, Kristen Cui

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag känner en enorm frustration över den här filmen. De hade precis alla ingredienser till att bli ett ”wow”, men tappar bort sig själv på vägen och lämnar tittaren i ett stort antiklimax.

 

Det finns mycket som jag tycker om med Knock at the cabin. Faktum är att jag anser att det är en av Shyamalans bättre filmer. För det första har den en riktigt gripande och annorlunda premiss. För det andra gillar jag skådespelarna. Särskilt imponerad är jag över barnskådespelaren Kristen Cui, som presterar över förväntan. Utöver detta är filmen snygg, tankeväckande och småspännande.

 

Men något saknas. Jag stör mig på att vi har fler frågor än svar. Jag stör mig på det förutsägbara händelseförloppet. Och framförallt stör jag mig på slutet. Jag gillar det inte alls. Min pojkvän och jag tog fram ett häng hypoteser under filmens gång, och kom på flera slagkraftiga sätt som alltsammans kunde sluta på. Men när slutet kom kändes det bara som… ett stort ”meh”. Potentialen finns där, men det känns som att Shyamalan valde den enklaste, mest basic och tråkigaste vägen när så mycket mer kreativa avrundningar fanns. Och tyvärr förstörde det helheten.

 

Allt som allt: en helt okej skräckis som underhöll oss både för stunden, men som ingen av oss direkt känner att drag för att se igen. Jag blir dock lite nyfiken på boken som filmen baseras på (The cabin at the end of the world, av Paul Tremblay). Den har inte heller fått särskilt högt betyg, men eftersom jag gillar själva handlingen kan det vara värt att ge en chans.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 3 tim 13 min

Regissör: James Cameron

Åldersgräns: 11 år

Genre: Fantasy, äventyr, action

Skådespelare: Sam Worthington, Zoe Saldana, Sigourney Weaver, Stephen Lang, Kate Winslet, Cliff Curtis, Joel David Moore, CCH Pounder, Edie Falco, Brendan Cowell, Jemaine Clement

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

AVATAR: THE WAY OF WATER är en bra film. Inte fantastisk, inte dålig, men ett ljummet mittemellan.

 

Det som häpnar mest är knappast förvånande det estetiska. Filmen är riktigt snygg, med sömlös kombination av live-action och CGI, vackra miljöer och majestätiska färger. Det är en fröjd att bara sitta och ta in alltsammans.

 

Sen är det riktigt kul att vara tillbaka efter så lång väntan, och återse karaktärer och skådespelare. I det hela taget blir det en småmysig och underhållande film. Bra popcornrulle.

 

Men oavsett hur bra en film är, kan jag inte befoga en speltid på 193 minuter. Filmen är helt enkelt alldeles, alldeles för lång. Lägg sedan till klyschor, endimensionell skurk, förutsägbar och enkel handling samt en hel del logiska luckor, och några poäng nockas av från betyget. Jag personligen har också svårt för när efterföljare har med saker som borde ha nämnts i första filmen. Jag gillar inte riktigt att behöva tänka: ”jaha, tydligen går det att göra så där” och ”jaha, så den personen var på det där sättet under hela första filmen”. Det känns som billiga lösningar, istället för att fortsätta med de regler och det upplägg som redan påbörjats.

 

För att sammanfatta tycker jag att AVATAR: THE WAY OF WATER är en bra men obehövlig uppföljare. Aldrig tråkig, men i slutändan också långt ifrån ett ”wow!”.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 2 tim 14 min

Regissör: John Francis Daley, Jonathan Goldstein

Åldersgräns: 11 år

Genre: Fantasy, äventyr, action

Skådespelare: Chris Pine, Michelle Rodriges, Regé-Jean Page, Justice Smith, Sophia Lillis, Hugh Grant, Chloe Coleman, Daisy Head

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Om du inte orkar läsa hela min recension så har du kortversionen här: gillar du fantasy, bör du se den här filmen. Klart slut.

 

Jag startade DUNGEONS & DRAGONS med låga förväntningar. Inte nog med att filmer inom fantasygenren generellt brukar vara fiaskon. Jag är också riktigt, jäkla trött på alla DC- och Marvelfilmer som pruttas ut och aldrig har mycket substans, och jag antog att detta skulle vara en film i liknande stil. Men DUNGEONS & DRAGONS förvånade mig, och visade sig vara en gömd pärla för fantasyälskare och ett riktigt starkt tillskott till genren.

 

DUNGEONS & DRAGONS har ett högt tempo, en engagerande handling och är generöst påkostad, med ruggigt snygga effekter och slående miljöer. Skådespelarensemblen dessutom är stjärnspäckad och det märks att rollinnehavarna har riktigt roligt, vilket gör att vi som tittare har roligt med dem.

 

Det jag gillar mest med filmen dock, är balansen mellan humor och allvar. Här snackar vi fingertoppskänsla. DUNGEONS & DRAGONS är väldigt skämtsam; nästan tramsig. Samtidigt finns ständigt närvarande spänning som håller filmen från att bli överdrivet fånig. Jag skrattade och hade kul, men var också engagerad i själva äventyret – vilket blev en riktigt bra kontrast.

 

 

Överlag är jag positivt överraskad. DUNGEONS & DRAGONS är en kreativ och förvånansvärt underhållande film som passar en bred målgrupp och som jag rekommenderar varmt.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Kate Quinn

Originaltitel: The Diamond Eye

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Kvinnoförtryck, krig, dödsfall, omnämner våldtäkt

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 455 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

 

 

Det här är min andra bok av Kate Quinn, och fast jag älskade den förra är jag ändå glatt överraskad över hur mycket jag gillade DIAMANTÖGAT.

 

Boken är baserad på memoarerna av ukrainska prickskytten Ljudmila Pavlitjenko och är en gripande läsupplevelse. Spännande, med bra tempo och omedelbart gripande. Quinn visar igen vilken begåvad skribent hon är, och hennes hemsökande beskrivningar av kriget och levande skildring av de förmågor och den styrka som krävs för att vara prickskytt - och kvinna i krig - höll mig fast. Jag tyckte det var oerhört fascinerande.

 

Därtill är karaktärerna välutvecklade och jag älskar protagonistens inspirerande mod och jävlar anamma. Jag tycker också det är häftigt och tankeväckande att varje kapitel börjar med en kort jämförelse mellan vad som står i de officiella memoarerna (och som blivit reviderat av PR-folk) och vad som faktiskt hände.

 

Jag medger dock att boken är något för lång, och att den första halvan är starkare. Jag gillade att läsa om Milas träning och hennes tid på fältet, men hennes tid i Amerika känns mest som utfyllnad. Det blev lite mycket såpopera och berättelsen om hur hon blev "Lady Death" var stark nog att bära boken på egen hand.

 

Överlag gillade jag dock boken och jag rekommenderar den varmt om du vill läsa om andra världskriget ur ett lite annorlunda perspektiv.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 2 tim 4 min

Regissör: Marc Forster

Åldersgräns: 11 år

Genre: Drama

Skådespelare: Tom Hanks, Mariana Treviño, Rachel Keller, John Higgins, Mack Bayda, Cameron Britton, Juanita Jennings, Peter Lawson Jones, Max Pavel, Kailey Hyman

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

A MAN CALLED OTTO är en trevlig film att titta på, och det är himla kul att se Tom Hanks på skärmen igen.

 

Det blir dock snabbt tydligt att filmen faller lite platt jämfört med boken av Fredrik Backman, och den svenska originalfilmen. En av de största nackdelarna är att mycket av det trauma som Ove går igenom i dem, och som gör honom till den han är, går förlorat i denna version. Istället för att utforska Ottos liv i sin helhet, fokuserar filmen nästan enbart på relationen med Sonya. Det gör att Otto som karaktär inte känns lika välutvecklad, och inte har samma känslomässiga påverkan på tittaren som Ove.

 

A MAN CALLED OTTO fångar inte riktigt samma komplexitet och allvarliga ton som boken och den svenska filmen. Karaktärerna känns lite mer slätstrukna; nästan överspelade och karikatyriska, vilket tillsammans med en annan känsla i musiken ger filmen en mer gladlynt och humoristisk ton. Därtill är en del scener väldigt amerikaniserade, och nästan lite ostiga.

 

Men trots att filmen inte riktigt når samma nivå som boken och det svenska originalet, är den fortfarande sevärd. Den är snygg och välproducerad, och väldigt trevlig att mysa till. Om jag inte hade haft andra verk att jämföra med, hade jag sett få problem med produktionen. Som det är nu tycker jag att A MAN CALLED OTTOär bra, men jag känner mig lite ledsen över tanken att vissa tittare bara ser denna och därför går miste om mycket av det som gör Oves karaktär så speciell.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 42 min

Regissör: Januel Mercado, Joel Crawford

Åldersgräns: 7 år

Genre: Äventyr, familjefilm

Skådespelare: Antonio Banderas, Salma Hayek, Harvey Guillén, Florence Pugh, Olivia Colman, Ray Winstone, Samson Kayo

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag ska vara ärlig och medge att jag gick in i den här filmen med låga förväntningar. Jag är måttligt förtjust i den elva år gamla MÄSTERKATTEN-filmen, och gillar generellt sällan när det fortsätter trilla ut efterföljare inom franchiser som borde ha slutat för länge sedan. Så ja, jag förväntade mig en total flopp.

 

Men jag gillade PUSS IN BOOTS: THE LAST WISH. Och inte bara “den var helt okej”-gillade, utan gillade skarpt, som i att jag hade genuint trevligt medan jag tittade på den, har tänkt på den flera gånger efteråt och mer än gärna ser den igen.

 

För det första är den galet snyggt animerad. Den har en annorlunda, tydligt anime-inspirerad stil som sticker ut ur mängden. Starka målarfärg-kulörer, kontrasterande skuggor, häftig textur och många uppskattade smådetaljer ger en nästan magisk känsla. Särskilt actionsekvenserna imponerade stort. Riktigt imponerande.

 

För det andra är själva berättelsen väldigt trevlig att följa. Mörkare än förväntat, men på ett bra sätt, och med flera anpassade skämt som gör filmen underhållande även för vuxna. Det är också kul med alla sagoreferenser, och jag gillar att de olika sagoelementen integreras med en twist.

 

Något annat som jag tycker om är att filmen har flera antagonister, och inte bara en. Huvudskurken Big Jack Horner är visserligen något blek och ominnesvärd, men Guldlock och vargen är desto mer intressanta att följa. Och det faktum att de är flera stycken adderar så väl komplexitet som ger en känsla av ”allvar”.

 

Allt som allt tycker jag att PUSS IN BOOTS: THE LAST WISH är en välgjord och minnesvärd film, betydligt bättre än sin föregångare. Introspektiv, träffsäker, hjärtevärmande, charmig, rolig och med fina budskap. Det finns mycket att tycka om. Stort plus också för bra skildring av ångest – det gillade jag skarpt.

 

Bortsett från en handfull överdrivet ostiga scener finns bara positiva känslor från mig. Filmen är oväntat engagerade och agerar dessutom som en bra brygga till nästa SHREK.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 1 tim 54 min

Regissör: Guy Ritchie

Åldersgräns: 15 år

Genre: Action, komedi

Skådespelare: Jason Statham, Aubrey Plaza, Cary Elwes, Hugh Grant, Josh Hartnett, Bugzy Malone, Eddie Marsan, Peter Ferdinando

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

För min del blev OPERATION FORTUNE definitionen av en ”meh” tittarupplevelse. Jag tycker varken att filmen är bra eller dålig. Faktum är att det var länge sedan jag kände mig så här neutral. Det är fisljummen mellanmjölk rakt igenom.

 

Å ena sidan gör filmen inte direkt några fel. Den är småtrevlig, med helt okej skådespelarprestationer och behaglig stämning. Samtidigt kan jag inte heller påstå att den gör något direkt bra. Inget sticker ut, inget oväntat händer. Det är småstelt och jag kände inget, vare sig för karaktärerna eller handlingen. Det är den typen av film som är okej att titta på, men som du glömt bort fem minuter efter att eftertexterna börjat rulle.

 

Jag har faktiskt inte något mer att säga. OPERATION FORTUNE är inte en film som jag skulle rekommendera, eller ens komma ihåg att rekommendera, men det betydligt sämre filmer.

 

BETYG: 5/10