FAKTA

Författare: Jason Reynolds.
Svensk titel: –
Genre: Contemporary, poesi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, psykisk ohälsa, gängkrig.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 306 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2017).

Bokförlag: Antheneum Caitlyn Dlouhy Books.

 

 

 

 

 

LONG WAY DOWN är den typen av bok som blir bättre och bättre ju mer jag tänker på den. Det är nästan att jag vill läsa om den nu direkt för att försäkra mig om att mina tankar och känslor stämmer, vilket jag aldrig har varit med om tidigare.

 

Den här boken har en oerhört kraftfull premiss. Konceptet kretsar kring samhällets oändliga våldscykel och hela grejen med ”ett öga för ett öga”, och utspelas under så lite som 60 sekunders tid. Under de 60 sekunderna får vi följa karaktären Will som åker hiss. Vid varje våning stannar hissen och släpper in en person som på något sätt är anknuten till hans storebror, som blivit ihjälskjuten. Ingen av personerna som går in i hissen är egentligen där, utan existerar bara i Wills huvud som ett sätt för honom att kommunicera med sig själv reflektera över det han tänker göra. Det hela är tankeväckande och riktigt träffande.

 

Boken är emellertid skriven i diktform, vilket jag gillar i teorin men har desto svårare för i praktiken. Varje gång som jag läser en bok med poetiskt lagd text, har jag svårt att fastna. Det spelar ingen roll att jag älskar premissen, jag får ändå svårt att klicka. Jag önskar därför att LONG WAY DOWN var skriven i traditionellt format, för oh boy vad jag hade älskat den då!

 

Själva slutet är något förvirrande, men jag gillar ändå att allt lämnas öppet för egen tolkning. Överlag är LONG WAY DOWN en annorlunda och gripande bok, om att rättfärdiga mord och ha styrkan att avbryta ett påbörjat vendetta. En snabbläst och stark berättelse som jag tror att de flesta skulle bli berörda av.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Alice Oseman.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, djurmisshandel.
Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 474 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2016).

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

Jag har svårt att placera RADIO SILENCE. Å ena sidan klickade boken inte riktigt med mig, men samtidigt fanns delar som jag verkligen tyckte om. Jag önskar att jag läste den när jag var yngre, för femtonåriga jag hade säkerligen älskat den. Nu känner jag mest ”meh”.

 

En av mina favoritböcker är ELIZA OCH HENNES MONSTER. Det var därför med glädje som jag försjönk i läsningen av RADIO SILENCE, som har ett liknande koncept kring nördighet och fandom. Det ironiska är emellertid att inslagen från podcasten var det som jag ansåg var tråkigast i boken. Till slut hoppade jag till och med över dem, för att jag inte tyckte att de var relevanta för berättelsen. Oh well. Det som jag däremot tyckte väldigt mycket om att läsa om var Frances pluggmani och kamp för att komma in på universitetet. Det fick henne att kännas mänsklig.

 

Det som gjorde att jag hade svårt för boken var dock främst Alice Osemans sätt att skriva. Språket är lite för enkelt och karaktärerna känns platta och orealistiska. Sättet som de reagerar och agerar på saknar trovärdighet, och vänskapsrelationen mellan Frances och Aled växer fram för snabbt. Och det är faktiskt en gemensam nämnare för mycket av innehållet: det rör sig för fort. Trots att tempot är långsamt och att det inte händer särskilt mycket, känns handlingen paradoxalt nog påskyndad. En bidragande faktor till det är det för att berättelsen hoppar runt en del, vilket skapar hinder för läsaren att verkligen bli grundad i det som sker.

 

Överlag förstår jag hajpen över RADIO SILENCE, men jag kan inte påstå att det är en bok för mig. Det fanns delar som jag verkligen tyckte om, men allt som allt känns det som en relativt lättglömd läsning.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Jerry Spinelli.

Svensk titel: –
Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: –
Representativt innehåll: –
Serie: Stargirl #1.

Längd: 186 sidor.

Publiceringsår: 2002 (org. 2000).

Bokförlag: Knopf.

 

HANDLING 

 

 

Jag ville verkligen tycka om STARGIRL. Jag har hört så mycket gott om boken och hade sett fram emot att läsa den i flera månader. Men det blev lite av ett magplask.

 

Låt mig börja med att skriva att jag tyckte om Stargirl som karaktär. Jag fastnade för hennes genuinitet och frihetskänsla, och inspirerades av hennes glädje. Hon för med sig ett himla fint budskap om att våga bryta normen och vara unik, och fick mig att vilja släppa loss lite mer och sluta bry mig om vad andra tycker. Med det sagt, känns hon inte som en riktig person. Trots en fantastisk personlighet, upplever jag henne som endimensionell och utan djup. Hon har inga som helst brister, är för obrydd när det kommer till andras hat och genomgår ingen direkt utveckling under bokens gång. Och förutom Stargirl, fanns faktiskt inte en enda karaktär som jag tyckte om.

 

Jag fastnade inte heller för handlingen. Finns det ens en ordentlig handling? Tempot är långsamt, det som händer saknar trovärdighet, språket imponerade inte på mig och överlag gjorde läsningen inget intryck. Det låter kanske hårt, men fast jag inte anser att STARGIRL är dålig tog det mindre än en timme för mig att glömma bort det jag läst.

 

Överlag är STARGIRL rätt ”meh”. Jag förstår varför en del personer tycker om boken, men för mig kändes den för innehållslös.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Rainbow Rowell.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, romantik, grafisk roman.

Traumatiskt innehåll: Kroppsfixering.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 211 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: First second.

 

 

Den här boken är SÅ. HIMLA. SÖT! Jag är vanligtvis inte ett särskilt stor fan av Rainbow Rowell, då jag anser att hennes böcker är överskattade och triviala. Men DET HÄR. Bedårande!

 

För det första: illustrationerna. Bilderna är ritade av Faith Erin Hicks och är utsökta. Jag älskar stilen, jag älskar färgerna, jag älskar den perfekta balansen mellan detaljer och enkelhet. Det är en ren fröjd att läsa boken, just för att den är så snyggt gjord.

 

Men PUMPKINHEADS är inte bara ett fint yttre. Boken är himla mysig, rakt igenom. Handlingen är enkel och lätt att hänga med i, stämningen är varm och karaktärerna underbara. Särskilt den kvinnliga protagonisten, Deja. Hon är så där härligt bubblig, en riktig ”ta tillvara på livet”-typ, som tar lättsamt på livet och har en inspirerande optimism. Hon känns så genuin, och jag skulle göra allt för att få vara vän med henne. Men även Josiah gör intryck, och de båda karaktärerna kompletterar varandra väl.

 

Det enda som jag har att klaga över är slutet. Det känns förutsägbart och något påskyndat, och jag anser inte att "vändningen" var nödvändig. Min åsikt är att boken hade fungerat minst lika bra – till och med bättre – utan den. Det är egentligen allt jag kan säga utan att spoila vad som händer.

 

Överlag tycker jag mycket om PUMPKINHEADS. Det är en söt och varm bok som försätter läsaren i riktig höststämning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Sofia Fritzson.

Engelsk titel: –

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Omnämnande av dödsfall.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 237 sidor.
Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Lavender Lit.

 

 

TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER är den perfekta romanen att läsa för att hamna i julstämning. Det är en mysig och stämningsfull roman som beskriver vinterns praktfullhet på ett nästan förföriskt sätt. En varm atmosfär skapas med hjälp av kärleksfulla karaktärer och målande beskrivningar av väldoftande fudge, ståtliga julmarknader och krispiga snölandskap. Det var nästan som att jag kunde känna värmen från brasan och sötman från den gryniga kolan, så välbeskrivet är det.

 

Det här är en snabbläst och lättsam roman, med bra flyt på texten och lagom tempo. Det är enkelt att komma in i handlingen, och bokens stora hjärta gör den svår att lägga undan. Det är överlag en trivsam och hemtrevlig må bra-bok, som får mig att längta efter såväl julen som sötsaker. Jag har emellertid några småsaker att kritisera. För det första är händelseförloppet väldigt förutsägbart, och det är inte alls svårt att gissa sig till hur alltsammans slutar. För det andra löser sig allting i min mening lite för enkelt, vilket ger en bitterljuv känsla av antiklimax. Saker och ting faller på plats för snyggt helt enkelt, vilket blir klyschigt. Sist men inte minst hade jag gärna velat se boken lite längre. I samma stund som det känns som att TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER börjat komma igång ordentligt, är den plötsligt slut.

 

Allt som allt tycker jag om TVÅ HJÄRTANS KARAMELLER. Året börjar närma sig sitt slut och det är dags att börja tagga ordentligt inför julen. Och hur kan man bättre hamna i stämning, än att läsa något så här mysigt?

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Gloria Chao.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Bakteriefobi, destruktiva förhållanden.
Representativt innehåll: Kinesisk kultur.

Serie: –

Längd: 304 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Simon Pulse.

 

 

 

AMERICAN PANDA är vad jag skulle kalla en ”mellanbok”. Mysig och lättsam för stunden, men inget som fastnar på minnet. Varken bra eller dålig, utan någonstans där mitt emellan.

 

Det som jag gillade med boken var främst den kulturella representationen. Jag tyckte att det var oerhört intressant att lära mig om kinesiska traditioner, och Chao beskriver allt från exotiska maträtter till seder målande. Det märks att hon kan sin sak. Dessutom blir många situationer rätt komiska med en utomstående persons ögon, då exempelvis kraven från Meis föräldrar ofta framstår som absurda.

 

Jag hade emellertid svårt för karaktärerna. Mei är helt okej, men gnäller lite för mycket i min smak. Sidkaraktärerna är däremot väldigt bleka. Till och med kärleksintresset Darren är så pass intetsägande att jag inte minns något om honom efteråt. Vilket är synd, för jag är helt för en bra romans, men här hade boken tjänat på att skippa den delen helt. Mei och Darren förälskar sig för snabbt, saknar kemi, och jag kände helt enkelt inte deras relation. Jag stör mig dessutom på att Mei inte får en egen åsikt och förmåga att tänka själv förrän efter hon träffar Darren, som om en kvinna behöver en man i sitt liv för att ha en funktionell hjärna. Den enda sidkaraktären som sticker ut är Meis färgstarka mamma, som bidrar med en härligt stark personlighet.

 

Vidare har boken låg trovärdighet och den innehåller många klyschor. Den känns aldrig riktigt sin egen, utan det är som att jag har läst allt förut. Inget överraskar eller särskiljer sig från det vanliga. Med det sagt är ändå AMERICAN PANDA en trivsam läsning, och jag roades tillräckligt för att vara nyfiken på författarens kommande verk.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: John Green, David Levithan.

Originaltitel: Will Grayson, Will Grayson.

Genre: Contemporary.
Traumatiskt innehåll: Depression, alkohol, självmordstankar.

Representativt innehåll: HBTQ, psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 360 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2010).
Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

 

WILL GRAYSON, WILL GRAYSON levde inte upp till mina förväntningar. Skriven av två stora och individuellt begåvade författare och med en stark premiss, hade boken all potential till att bli lyckad. Men redan några sidor in, insåg jag att den inte skulle bli vad jag hoppats på.

 

WILL GRAYSON, WILL GRAYSON är en karaktärsdriven bok, vilket är ironiskt med tanke på att mitt främsta problem med boken just är karaktärerna. Jag kände inte någon som helst samhörighet med dem och tröttnade snabbt på deras attityder. Både Will och Will (hehe) är extremt gråa och glädjelösa, och jag roades inte av att läsa sida upp och sida ner om hur de tyckte synd om sig själva.

 

Jag fastnade inte heller för språket. Trots att jag vanligtvis gillar såväl John Greens som David Levithans sätt att skriva, klaffade det inte riktigt här. Värst var den ena Wills perspektiv, som alltid skrevs med gemener. Så kallade ”små bokstäver” användes så väl i början av meningarna som vid namn, och trots att jag är införstådd i att det var ett medvetet val för att skapa effekt, blev det påfrestande att läsa.

 

Tyvärr är inte heller handlingen mycket att hurra över. Det händer faktiskt inte mycket alls. Jag ifrågasätter även trovärdigheten något. Ett exempel är mängden homosexuella i boken. Jag tycker att det är jättebra att författarna försöker representera HBTQ-personer, men i WILL GRAYSON, WILL GRAYSON känns det nästan överrepresenterat, som om i princip alla på skolan hade kommit ut. Och även om det kanske vore så att en stor andel på skolan var homosexuella, tror jag inte att alla hade varit öppna med det.

 

Överlag är jag mycket besviken på WILL GRAYSON, WILL GRAYSON. Den har sina stunder med klyftiga dialoger och en del humor, men allt som allt fick jag väldigt lite glädje av att läsa den här boken.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Jen Wilde

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Panikångest, sociala fobier, kroppsfixering, sexism, destruktiva förhållanden, bifobi

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ, autism, etnisk variation

Serie: –

Längd: 262 sidor

Publiceringsår: 2017

Bokförlag: Swoon Reads

 

 

 

Jag hade inte några förväntningar på QUEENS OF GEEK. Boken har fått väldigt blandad kritik, och när jag har läst om den har innehållit alltid framstått som… ytligt. Men vet du vad? Jag älskade den!

 

QUEENS OF GEEK är en fantastiskt mysig bok, med varm och gladlynt atmosfär. Trots att den tar upp en del tuffa ämnen gjorde boken mig lycklig. De sockersöta romanserna, det vackra språket och de många inspirerande budskapen gjorde det svårt för mig att lägga ifrån mig boken.

 

Boken berättas ur två vänners perspektiv, och skildrar två helt olika världar. Charlie är utåtriktad och på sin väg uppåt inom nöjesbranschen. Hennes synvinkel skildrar paparazzis, sexism inom filmbranschen och en bedårande tjej/tjej-romans. Taylor är å andra sidan introvert och tillbakadragen. Hon har autism och lider av social ångest, vilket gör att hon vantrivs av uppmärksamhet. Hennes synvinkel ger ett trovärdigt och berörande perspektiv på psykisk ohälsa. De båda har distinkta röster, och berättarperspektiven kompletterar varandra på ett oerhört snyggt sätt. Och karaktärerna i sig är underbara. Jag smälte av att läsa hur de står upp för varandra, ger varandra stöd och prioriterar varandra i första hand – även när det är jobbigt.

 

Något annat som jag tycker är lite charmigt med QUEENS OF GEEK, är mängden popkulturella referenser. Såväl moderna filmer, böcker och tv-serier omtalas, som spel och Youtubers. Något som jag däremot störde mig något på, var att en del scener är lite väl ostiga. Du vet så där sötsliskigt klyschigt att det nästan blir för mycket? Det var emellertid inte något som tog överhanden, och överlag tycker jag att QUEENS OF GEEK bjöd på en bra berättelse.

 

Allt som allt är jag glatt förvånad över QUEENS OF GEEK. Jag tyckte riktigt mycket om boken. Det är en tankeväckande och inspirerande läsning, som griper tag redan vid första kapitlet. Visst går trovärdigheten att diskutera, men jag njöt helhjärtat av varje sida! Är du sugen på en rosa, fluffig kärlekshistoria – är QUEENS OF GEEK romanen för dig.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover.
Svensk titel: –

Genre: Drama, romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Anlagd brand, romantisering av sexuella övergrepp.

Representativt innehåll: –
Serie: –

Längd: 307 sidor.

Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: Atria Books.

 

 

 

 

NOVEMBER 9 är underbar. Jag är fullkomligt, upp-över-öronen förälskad.

 

Boken griper tag direkt. Redan efter första kapitlet var jag fast. Det är något med kombinationen mellan det lättsamma språket, den hjärtliga humorn och de charmanta karaktärerna som gör NOVEMBER 9 omöjlig att lägga ifrån sig. Boken är riktigt, jäkla rolig och jag blev alldeles varm inombords av att läsa om Fallons och Bens relation. Ben är den perfekta, fiktiva pojkvännen – som säger och gör precis rätt saker – och som nästan fick mig att bubbla över av lycka. Jag satt bokstavligen och log som ett fån under en stor del av läsningen.

 

Om det är någon stereotyp som frustrerar mig i litteratur, så är det ”kärlek-vid-första-ögonkast”-tropen. Jag tycker att det är riktigt påfrestande att läsa om karaktärer som knappt har haft en ordentlig konversation innan de blir kära. Så när jag märkte att det var dit NOVEMBER 9 var på väg, blev jag rädd. Jag vill trots allt gilla det jag läser, och just ”insta-love” har en tendens att förstöra allt. Men ärligt talat. I NOVEMBER 9 fungerar det. Jag vet att det låter helt galet, men trots att Ben och Fallon faller för varandra utan någon egentlig interaktion, så fungerar det. De har så pass bra kemi under resten av boken att det inte störde mig det minsta.

 

För övrigt så älskar jag alla bok-iga termer som används och integreras på ett naturligt sätt i boken. Fallon pratar själv om ”TBR” och ”instalove” och uttjatade troper, vilket gör henne till en oerhört relaterbar karaktär. Att hon dessutom – som de flesta av oss säkert har gjort – strävar efter att göra stunder i verkliga livet ”bokigt” perfekta, var något som jag fastnade mycket för. Hon betygsätter sina kyssar, ger Ben som läxa att läsa ett gäng böcker och strukturerar sitt liv lite som i en roman, vilket var roligt att läsa om.

 

Men trots att jag tycker mycket om NOVEMBER 9, ser jag en del brister. För det första skulle jag inte påstå att upplägget – hur intressant det än är att läsa om – är särskilt realistiskt. Det här var inte något som jag störde mig på, men som ändå är värt att nämna. Sen är jag personligen inte särskilt förtjust i hur allt knyts ihop framåt slutet. Det blir lite väl sentimentalt och överdramatiskt i min smak, och matchar inte riktigt tonen i resten av boken. Sist men inte minst sker viss romantisering av milda sexuella övergrepp. Återigen, det här var inte något som jag själv påverkades negativt av, men faktum är att Ben gör en del saker utan Fallons tillåtelse, vilket jag förstår kan vara triggande för en del läsare.

 

Överlag tyckte jag mycket om NOVEMBER 9. Boken är lättsam, mysig, härligt känslofylld och med en unik premiss. NOVEMBER 9 är den femte boken som jag läser av Colleen Hoover, och bekräftar att hon är en av mina favoritförfattare.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Linda Jones.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Skilsmässa.

Repersentativt innehåll: Psykisk ohälsa.
Serie: –

Längd: 270 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Vox by Opal.

 

 

BETE SIG är en imponerande debut av en lovande, ung författare. Det är en atmosfärisk roman, med behagligt språk och målande beskrivningar av den vackra Norrbotten. En del ”lustiga”, dialektala ordval som ids och vars finns här och där, och knyter an till protagonistens finska rötter såväl som att det stärker bokens lite talspråkliga form och ger BETE SIG en unik touch. Boken är skriven med sån inlevelse att det känns att jag som läsare befinner mig där på plats, och det tar inte lång tid innan jag är helt fast i berättelsen.

 

Jag förälskade mig snabbt i bokens premiss. Hur många har inte drömt om att en dag bara släppa allt, lämna alla vägar, all industri och all teknologi bakom sig och flytta in i en stuga djupt inne i skogen? Och det är precis det som Stina gör, vilket är sjukt intressant och inspirerande att ta del av.

 

Trots att många böcker som jag läser utspelar sig i modern tid, inkorporerar ytterst få det faktum att vi är ett teknologiskt samhälle. Men i BETE SIG integreras såväl teknik som sociala medier, vilket gör det enklare att relatera till innehållet samtidigt som det ökar bokens trovärdighet. Vidare är jag så himla glad över det faktum att boken inte innehåller någon form av romans. BETE SIG fokuserar enbart på Stinas slitsamma vardag i stugan och hennes föräldrars känslofyllda skilsmässa, och det räcker alldeles utmärkt.

 

Det enda som jag egentligen har att anmärka på, är sidkaraktärerna. Eftersom Stina är en så central del av berättelsen hamnar resterande karaktärer i bakgrunden, vilket gör att jag helt enkelt inte brydde mig om dem. Stinas vänner och föräldrar hade allesammans potential, men lämnades lite för underutvecklade för att väcka engagemang.

 

Överlag är BETE SIG en bra debut. Vackert skriven och med hjärtat på rätta stället gjorde den  intryck. Jag läser gärna mer av Jones i framtiden. Om du är sugen på en stämningsfull bok om det isolerade livet i "vildmarken", rekommenderar jag denna varmt.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Emma Johansson.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary, romantik.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, prat om självmord.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 253 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Vox by Opal.

 

 

Emma Johansson klättrar sakta men säkert upp till att bli en av mina svenska favoritförfattare. Hon har ett så vackert men ändå självklart och okonstlat sätt att skriva, som får mig på fall varje gång. Sönderslagen är en enkel men ärlig roman, som genom en annorlunda porträttering av sexuella övergrepp väcker normkritiska tankar såväl som berör. Det är en bok skriven med genuin känsla, och varje ord träffar rakt i själen.

 

När det kommer till att bygga upp realistiska karaktärer som är lätta att relatera till, är Emma Johansson drottning. Trots att mitt och protagonistens liv skiljer sig väldigt mycket åt, ser jag mig så tydligt i henne att det nästan är kusligt. Jag tyckte dessutom väldigt mycket om att utforska huvudpersonens olika relationer: konflikterna med systern, pressen från föräldrarna, stödet från bästa vännen. Det var intressant, men skapade även en igenkännbar och hemtrevlig atmosfär som gjorde det lätt att känna ett samband med Juliet.

 

Den enda relationen som jag inte var särskilt engagerad i var den med kärleksintresset Emil. På grund av bristande kemi och det faktum att ”kärlek vid första ögonkastet”-tropen används, fastnade jag inte alls för deras romans. Den kändes helt enkelt inte genuin. Jag hade personligen gillat Sönderslagen mer om fokus enbart hade legat på ”incidenten”, Juliets psykiska ohälsa och hennes familj- och vänskapsrelationer – utan någon form av romantisk involvering. Därtill hade jag velat att Sönderslagen var längre. Boken är bra som den är nu, men den känns som början på något mer – och jag hade gärna läst hundra sidor till.

 

Överlag tycker jag mycket om Sönderslagen. Det är en lättsam och behaglig läsning, trots tuffa ämnen. Jag föredrar emellertid Johanssons debut Papperssjälar, som hade en mer emotiv laddning och välgrundad romans. Med det sagt är Sönderslagen en välskriven bok, väl värd att läsa.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Mariko Tamaki, Rosemary Valero-O'Connell.

Svensk titel: –

Genre: Grafisk roman, drama, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Uppbrott, abort, destruktiva relationer.

Representativt innehåll: HBTQ, psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 289 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: First second.

 

 

 

På sistone har jag läst och uppskattat en hel del grafiska romaner, bland annat HEARTSTOPPER och THE PRINCE AND THE DRESSMAKER. Det är en relativt ny genre för mig att utforska, och därför är det riktigt roligt att redan ha stött på flera guldklimpar. Det var också därför som jag med stora förväntningar plockade upp LAURA DEAN KEEPS BREAKING UP WITH ME. Jag har sett boken hyllats till höger och vänster, och då måste den ju vara bra. Eller?

 

Nej. LAURA DEAN KEEPS BREAKING UP WITH ME gjorde mig riktigt besviken, och jag skulle förklara den som en av årets mest överskattade böcker. Det finns en sak som jag tycker om med boken, och det är illustrationerna. Illustrationerna är smakfullt utformade, med många detaljer och ett verklighetstroget framställningssätt. Jag gillar dessutom kontrasterna som skapas genom att enskilda element färgläggs med rosa medan resten av bilden är svartvit. Men bortom det grafiska fanns inte mycket som jag fastnade för.

 

Berättelsen är förutsägbar och väldigt repetitiv. Jag tilltalades inte särskilt av berättarrösten, och störde mig att jag som läsare exkluderades. Med det menar jag att mycket berättas för mig som läser, istället för att jag själv får bilda en egen uppfattning. Sånt har jag väldigt svårt för, då det motverkar mitt engagemang i historien. Till exempel försöker berättarrösten i LAURA DEAN KEEPS BREAKING UP WITH ME gång på gång att övertyga mig om att Frederica är åh, så förälskad! i Laura, men det är faktiskt inget som vi någonsin får se. Det vi får se är när de grälar och när Laura ifrågasätter deras relation, och därför blir påståendena om kärlek aldrig särskilt övertygande.

 

Något annat som jag hade svårt för var karaktärerna. Det som gjort att jag fastnat för exempelvis HEARTSTOPPER och THE PRINCE AND THE DRESSMAKER har varit de bedårande karaktärerna som fått mitt hjärta att smälta. Men protagonisterna i denna är bara… meh. De känns endimensionella och ensidiga i sina roller, som att de bara har en roll att uppfylla i berättelsen. De upplevs som platta och ointressanta, och blir aldrig komplexa, välutvecklade individer.

 

Överlag gjorde LAURA DEAN KEEPS BREAKING UP WITH ME inte särskilt stort intryck på mig. Det är inte en dålig bok, men långt ifrån så fantastisk som många gjort sken utav. Småtrevlig och snabbläst, men inte mycket mer än så. Jag var ärligt talat rätt uttråkad under stor del av läsningen.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: S. K. Ali.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Multipel skleros, islamofobi, omnämnande av krig och våldtäkt.
Representativt innehåll: Islam.

Serie: –

Längd: 335 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Salaam Reads.

 

 

 

LOVE FROM A TO Z är en väldigt fin roman. Enkel och något för lång, men väldigt fin. Språket är lättsamt och enkelt att ta till sig, och den muslimska representationen är fantastisk. Som läsare får vi en god och fördomsfri insikt i islamsk kultur, och trots att mycket fokus ligger på den romantiska relationen mellan Zayneb och Adam förs en tankeväckande diskussion kring xenofobi. Det är lärorikt, men framför allt väldigt intressant.

 

Bokens främsta styrka är emellertid karaktärerna. Herregud vad jag älskar de båda huvudpersonerna! Jag avundas Zaynebs viljekraft och inspirerande instinkt att alltid slå tillbaka när någon blir orättvist behandlad. Jag gillar hennes uppkäftighet och att hon ståndkraftigt står för det som hon tror på. Hon är definitivt min favoritkaraktär, men även Adam är välutvecklad och fängslande att följa i och med att hans berättelse är så olik Zaynebs. Sidkaraktärerna är emellertid lite ytligt uppbyggda, men det gör inte så mycket eftersom de båda protagonisterna ändå stjäl strålkastarljuset i varje scen som de är med i.

 

Överlag är LOVE FROM A TO Z en riktigt bra bok. Jag gillade den skarpt. Jag anser inte personligen att den är riktigt så fenomenal som många har fått den att framstå, men det är definitivt en gedigen och mycket läsvärd roman. Jag kommer utan tvekan att plocka upp fler böcker av S. K. Ali.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Adam Silvera.

Originaltitel: History is all you left me.

Genre: Contemporary, romantik.

Traumatiskt innehåll: Tvångstankar, självskadebeteende, otrohet.

Representativt innehåll: HBTQ, psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 348 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2017).

Bokförlag: Lavender Lit.

 

 

 

ALLT DU GAV MIG VAR MINNEN är inget mindre än ett mästerverk. En litterär pärla. Det är ett överväldigande porträtt av sorg och saknad, som berör djupt in på själen och som stannar kvar i tankarna långt efter att den sista sidan är läst. Det är en bok som slet mig i stycken och som fick mig att vilja skrika rätt ut av förtvivlan och smärta, på samma gång som den uppmuntrade mig till reflektion och gjorde mig alldeles varm inombords. Det är en bok som hänför, som för första gången på länge fick mig att känna, och som väckte genuin tacksamhet över att jag fått ta del av en så fenomenal berättelse.

 

ALLT DU GAV MIG VAR MINNEN berättas enbart ut protagonisten Griffins perspektiv, men växlar mellan två olika tider. Parallellen som utspelar sig i det förflutna inleds i början av Griffins relation med Theo. Den utforskar hur de går från vänner till partners och varför deras förhållande till slut spricker. Den nutida parallellen tar emellertid vid ett par år senare, efter att Theo har avlidit, och inriktas på Griffins sorgehantering och tilltagande psykiska ohälsa. Allt detta görs på oerhört snyggt, med en perfekt balans mellan humor och sorg. Ena stunden skrattar jag rätt ut åt en härligt pinsam kondomincident, andra stunden sitter jag med rödgråtna ögon och snyftar. Och det fantastiska är att känslorna frammanas på ett så okonstlad sätt. En författares avsikt att beröra kan ofta få motsatt effekt om den blir för påtaglig. Men ALLT DU GAV MIG VAR MINNEN gör intryck utan att känslorna någonsin blir ansträngda eller framtvingade. Adam Silveras poetiskt lagda språk, unika sätt att presentera detaljer och förmåga att lämna saker outtalade utan att läsningen blir svårläst är tillräckligt för att ge gåshud. Silvera behöver aldrig explicit skriva att Griffin är ledsen eller göra långa utläggningar om hur dåligt han mår: allt det känns redan ända in till benmärgen. Läsningen känns så brutalt ärlig och äkta, att varje ord borrar sig igenom hjärtat likt en vass nål och lämnar ett bestående spår.

 

En annan anledning till att jag är fullkomligt förälskad i ALLT DU GAV MIG VAR MINNEN är karaktärerna. De är långt ifrån perfekta. De har brister, agerar ut och gör destruktiva val. Men det är precis det som jag gillar. Deras realism och det faktum att de inte sätts på en piedestal. De är själviska och gör fel, men som läsare förstår vi alltid varför. Det är inte heller svårt att sympatisera med dem. Griffins sårbarhet gör honom lätt att relatera till och även när han beter sig fel kände jag med honom. Jag fastnade även för de dynamiska relationerna inom boken, och smälte som smör en varm sommardag när vännerna munhögg och skämtade med varandra.

 

ALLT DU GAV MIG VAR MINNEN är överlag en himla fin roman. Så nära ett mästerverk man kan komma. Boken fick mig att känna mig lycklig och förkrossad på samma gång. Den har utmärkt representation, underbara vänskapsrelationer och förvånande vändningar. Den är allt som du kan önska dig, ett klassiskt exempel på ”bara ett kapitel till”. Jag har inget att anmärka på. Det här… det här är magi.

 

BETYG: 9/10

FAKTA

Författare: Celeste Ng.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, drama.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, otrohet.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 292 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 2014).

Bokförlag: Penguin Books.

 

 

 

 

 

EVERYTHING I NEVER TOLD YOU är en vacker bok. Det är det som var kontentan av mina känslor efter att sista sidan var läst. Vacker.

 

Celeste Ng har ett väldigt uttrycksfullt sätt att skriva. Jag fastnade för hennes detaljrikedom, föll för hennes målande beskrivningar och förälskade mig i hennes förmåga att förmedla känslor. Jag sveptes med av läsningen, då den kändes så ärlig och rå. Det kändes som sanning, helt enkelt.

 

Därutöver fastnade jag verkligen för de dynamiska karaktärerna. EVERYTHING I NEVER TOLD YOU är en karaktärsdriven roman med stor insikt I familjelivet. Atmosfären är hemtrevlig och det är riktigt intressant att lära känna de olika medlemmarna. Jag gillar dessutom att vi följer medlemmarna i en och samma familj, men att varje individ har sin egen berättelse att förtälja.

 

Det enda som jag störde mig på, är en väldigt personlig pet-peeve: boken utgörs mestadels av tillbakablickar. Och det är något som jag har väldigt svårt för. Problemet var inte tillbakablickarna som sådana. De var väldigt intressanta. Det som jag blev frustrerad av var att de gav upplevelsen att det huvudsakliga handlingsspåret rörde sig väldigt långsamt framåt. Trots att vi i och med tillbakablickarna lärde känna karaktärerna och fick ta del av deras väldigt gripande förflutna, kunde jag inte undgå att nästan sitta och vänta på den nutida parallellen. Så det var tyvärr något  som drog ner helhetsupplevelsen från mig, men som egentligen inte var något som Celeste Ng gjorde fel.

 

Som helhet tyckte jag om EVERYTHING I NEVER TOLD YOU. Det är en annorlunda och gripande läsning, som väcker viktiga tankar om livet och familj. Rekommenderas varmt om du är sugen på ett vackert, karaktärsdrivet drama.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: J.A. Redmerski.

Svensk titel: –

Genre: Drama, romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Våldtäktsförsök, depression, otrohet, samtal om bilolycka, skilsmässa, alkohol- och droganvändning, sexuella trakasserier, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: The edge of never #1.

Längd: 465 sidor.

Publiceringsår: 2013 (org. 2012).

Bokförlag: Forever.

 

 

THE EDGE OF NEVER är inte problemfri. Boken romantiserar svartsjuka och oskyddat sex, och uppmuntrar inte direkt till ett sunt förhållande med god kommunikation. Inte heller har den ett särskilt nytänkande koncept, och innehållets trovärdighet går att diskutera. Med det sagt, måste jag medge att jag faktiskt tyckte om den. Mycket.

 

Romanen har en trög start. I den första halvan händer inte särskilt mycket, och trots att jag aldrig blev uttråkad så hade jag önskat en lite kortare uppladdning. Eftersom samma händelse ibland skildrades ur båda protagonisternas synvinklar, upplevde jag också början som något upprepande. Men när boken väl kommit igång, blev den svår att lägga ifrån sig. Jag fastnade för båda karaktärerna, och trots problematiken i deras förhållande var det svårt att inte se deras relation som idyllisk. Camryn och Andrew har en sån härlig kemi till varandra, och allt från deras charmiga dialoger till heta sex fick mig att drömma mig bort. Deras historia berörde mig och gjorde mig känslosam vid flera tillfällen.

 

Som helhet är jag glatt överraskad av THE EDGE OF NEVER. Visst, det är en klyschig och relativt typisk new adult-bok, men det är likaså en fin kärlekshistoria. Jag vill absolut läsa fortsättningen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

 

 

 

 

Grafiska romaner har aldrig riktigt varit min grej. Jag brukar blanda ihop karaktärerna, och trots att en bild säger mer än tusen ord har den typen av bok aldrig fått mig genuint engagerad. Allt har helt enkelt känts plattare och enklare än i textbaserade romaner. Men Heartstopper-serien av Alice Oseman är fantastisk. Jag tyckte riktigt mycket om första volymen, och fortsättningen visade sig vara ännu bättre.

 

Det är svårt att finna ord för hur Heartstopper volume 2 fick mig att känna. Det är en sådan himla fin och härlig läsning. Stämningen är varm, karaktärerna bedårande och deras interaktion med varandra var tillräckligt för att jag skulle få berörda tårar i ögonen. Känslorna låg på ytan hela tiden och det var som att hjärtat höll på att svämma över av kärlek. Obeskrivligt.

 

Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Heartstopper volume 2 är enkel men vacker, och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Nicholas Sparks.

Svensk titel: –

Genre: Drama.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkohol, prat om självmord, skilsmässa, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 547 sidor.

Utgivningsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Sphere.

 

 

 

 

Nicholas Sparks är känd för sina romantiska romaner. Böcker som The notebook och A walk to remember, där karaktärerna förälskar sig men alltid är med av någon form av tragedi. Two by two skiljer sig emellertid väldigt mycket från författarens tidigare verk. Här är inte fokus på ett romantiskt förhållande, utan på relationen mellan far och dotter. Det sätter en helt annan ton, vilket jag personligen kom att uppskatta.

 

Eftersom boken följer en äldre man, hans äktenskapsproblem och relation med sin dotter, upplevs Two by two som en lite mer ”mogen” läsning än Sparks tidigare böcker. Och personligen tyckte jag om det. Jag tyckte att Russells relation med dottern London var så himla fin, och jag fann det väldigt intressant att följa familjens kamp överlag. Jag har hört några läsare klaga över såväl tempo som längd, och visst håller jag med om att Two by two något utdragen. Men jag tycker inte att det är något som drabbar helheten negativt. Man får se boken för vad den är: en långsamt uppbyggande, karaktärsdriven bok. Det är inte meningen att saker ska hända hela tiden. Och trots att man redan från början förstår att äktenskapet är över är Russells hoppfyllda kamp ändå en känslomässig berg- och dalbana att ta del av.

 

Överlag tyckte jag mycket om Two by two. Jag gillar stämningen, karaktärerna och det faktum att den skiljer sig mycket från Nicholas Sparks andra romaner. Jag uppskattar att han försöker nå ut till nya genrer, och tycker att han lyckas väl.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Emma Mills.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Prat om droganvändande.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 272 sidor.

Utgivningssår: 2015.

Bokförlag: Henry Holt and Co.

 

 

 

 

First & then är ojämn. Vissa delar av boken är fyllda med charm och värme. Andra präglas av tristess. Låt oss börja, ey?

 

Det finns en sak som jag älskade med romanen: karaktärerna. Jag fastnade för Devons lite nonchalanta attityd, och avgudade relationen mellan henne och kusinen Foster. Och Foster sen! Vilken charmerande karaktär! Så härlig att läsa om!

 

Men. Jag hade inget intresse av kärleksintresset Ezra. Han är en vandrande klyscha och står för allt som jag är trött på att se i ungdomsromaner. Du vet, killen med dålig attityd men som successivt visar sig ha ett hjärta, trots allt. Urk. Nej, tack – det är inget för mig. Dessutom tycker jag att boken innehöll lite för mycket fotboll. Prat om fotboll, scener där karaktärerna tränar inför någon match, tävlingar och så vidare. För mig som inte är särskilt sportintresserad, blev det relativt tråkigt att läsa om.

 

Överlag är First & then okej, men dessvärre inte mer än så. Småsöt, men inte något som sticker ut.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Anna Hörnell.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkoholanvändning.

Representativt innehåll: Samkönade föräldrar.

Serie: –

Längd: 312 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: VoxByOpal.

 

 

Förlaget VoxByOpal har släppt pärla efter pärla. Böcker som LAYERS, PAPPERSSJÄLAR och LIVET I EN SKOKARTONG fångade snabbt mitt hjärta. Men ingen kan upprätthålla perfektion för evigt, vilket I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN är bevis på. Inte nog med att jag blev besviken med tanke på förlagets tidigare gyllene releaser: jag tyckte att boken var riktigt, riktigt dålig.

 

För det första har I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN en väldigt blek handling. Eller knappt någon handling alls, om jag ska vara ärlig. Det pågår inte särskilt mycket annat än att samma typ av händelser repeteras gång på gång, vilket blir rätt tjatigt. Sedan är boken inte heller särskilt representativ eller trovärdig. Jag tycker inte att den ger en särskilt rättvis bild av vare sig collegelivet eller Kalifornien, vilket är himla trist. Jag såg fram emot en läsning om soliga Kalifornien och studentlivet där, men fick istället en slätstruken bok om fest, fest och mer fest.

 

Jag hade också svårt för språket. Hörnell försöker smycka språket med metaforer och lyriska formuleringar, men tyvärr får hennes ansträngningar motsatt effekt. Texten känns tillgjord och krystad, och jag irriterades snarare än sveptes med av läsningen. Jag blev dessutom frustrerad av all ”svengelska”. Att i var och varannan mening kombinera det svenska språket med engelska termer och fraser var inte ett lyckat koncept.

 

Sist men inte minst orkade jag inte med karaktärerna. De är så ytliga! Och ärligt talat brydde jag mig inte om någon av dem. Allra minst kärleksintresset, som var ett kräk i princip hela tiden. Nej tack!

 

Som helhet var I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN inte en bok för mig. Konceptet hade potential, men tyvärr utfördes det inte på ett sätt som grep tag i mig.

 

BETYG: 2,5/10