FAKTA

 

 

 

 

Grafiska romaner har aldrig riktigt varit min grej. Jag brukar blanda ihop karaktärerna, och trots att en bild säger mer än tusen ord har den typen av bok aldrig fått mig genuint engagerad. Allt har helt enkelt känts plattare och enklare än i textbaserade romaner. Men Heartstopper-serien av Alice Oseman är fantastisk. Jag tyckte riktigt mycket om första volymen, och fortsättningen visade sig vara ännu bättre.

 

Det är svårt att finna ord för hur Heartstopper volume 2 fick mig att känna. Det är en sådan himla fin och härlig läsning. Stämningen är varm, karaktärerna bedårande och deras interaktion med varandra var tillräckligt för att jag skulle få berörda tårar i ögonen. Känslorna låg på ytan hela tiden och det var som att hjärtat höll på att svämma över av kärlek. Obeskrivligt.

 

Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Heartstopper volume 2 är enkel men vacker, och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Nicholas Sparks.

Svensk titel: –

Genre: Drama.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkohol, prat om självmord, skilsmässa, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 547 sidor.

Utgivningsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Sphere.

 

 

 

 

Nicholas Sparks är känd för sina romantiska romaner. Böcker som The notebook och A walk to remember, där karaktärerna förälskar sig men alltid är med av någon form av tragedi. Two by two skiljer sig emellertid väldigt mycket från författarens tidigare verk. Här är inte fokus på ett romantiskt förhållande, utan på relationen mellan far och dotter. Det sätter en helt annan ton, vilket jag personligen kom att uppskatta.

 

Eftersom boken följer en äldre man, hans äktenskapsproblem och relation med sin dotter, upplevs Two by two som en lite mer ”mogen” läsning än Sparks tidigare böcker. Och personligen tyckte jag om det. Jag tyckte att Russells relation med dottern London var så himla fin, och jag fann det väldigt intressant att följa familjens kamp överlag. Jag har hört några läsare klaga över såväl tempo som längd, och visst håller jag med om att Two by two något utdragen. Men jag tycker inte att det är något som drabbar helheten negativt. Man får se boken för vad den är: en långsamt uppbyggande, karaktärsdriven bok. Det är inte meningen att saker ska hända hela tiden. Och trots att man redan från början förstår att äktenskapet är över är Russells hoppfyllda kamp ändå en känslomässig berg- och dalbana att ta del av.

 

Överlag tyckte jag mycket om Two by two. Jag gillar stämningen, karaktärerna och det faktum att den skiljer sig mycket från Nicholas Sparks andra romaner. Jag uppskattar att han försöker nå ut till nya genrer, och tycker att han lyckas väl.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Emma Mills.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Prat om droganvändande.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 272 sidor.

Utgivningssår: 2015.

Bokförlag: Henry Holt and Co.

 

 

 

 

First & then är ojämn. Vissa delar av boken är fyllda med charm och värme. Andra präglas av tristess. Låt oss börja, ey?

 

Det finns en sak som jag älskade med romanen: karaktärerna. Jag fastnade för Devons lite nonchalanta attityd, och avgudade relationen mellan henne och kusinen Foster. Och Foster sen! Vilken charmerande karaktär! Så härlig att läsa om!

 

Men. Jag hade inget intresse av kärleksintresset Ezra. Han är en vandrande klyscha och står för allt som jag är trött på att se i ungdomsromaner. Du vet, killen med dålig attityd men som successivt visar sig ha ett hjärta, trots allt. Urk. Nej, tack – det är inget för mig. Dessutom tycker jag att boken innehöll lite för mycket fotboll. Prat om fotboll, scener där karaktärerna tränar inför någon match, tävlingar och så vidare. För mig som inte är särskilt sportintresserad, blev det relativt tråkigt att läsa om.

 

Överlag är First & then okej, men dessvärre inte mer än så. Småsöt, men inte något som sticker ut.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Anna Hörnell.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkoholanvändning.

Representativt innehåll: Samkönade föräldrar.

Serie: –

Längd: 312 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: VoxByOpal.

 

 

Förlaget VoxByOpal har släppt pärla efter pärla. Böcker som LAYERS, PAPPERSSJÄLAR och LIVET I EN SKOKARTONG fångade snabbt mitt hjärta. Men ingen kan upprätthålla perfektion för evigt, vilket I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN är bevis på. Inte nog med att jag blev besviken med tanke på förlagets tidigare gyllene releaser: jag tyckte att boken var riktigt, riktigt dålig.

 

För det första har I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN en väldigt blek handling. Eller knappt någon handling alls, om jag ska vara ärlig. Det pågår inte särskilt mycket annat än att samma typ av händelser repeteras gång på gång, vilket blir rätt tjatigt. Sedan är boken inte heller särskilt representativ eller trovärdig. Jag tycker inte att den ger en särskilt rättvis bild av vare sig collegelivet eller Kalifornien, vilket är himla trist. Jag såg fram emot en läsning om soliga Kalifornien och studentlivet där, men fick istället en slätstruken bok om fest, fest och mer fest.

 

Jag hade också svårt för språket. Hörnell försöker smycka språket med metaforer och lyriska formuleringar, men tyvärr får hennes ansträngningar motsatt effekt. Texten känns tillgjord och krystad, och jag irriterades snarare än sveptes med av läsningen. Jag blev dessutom frustrerad av all ”svengelska”. Att i var och varannan mening kombinera det svenska språket med engelska termer och fraser var inte ett lyckat koncept.

 

Sist men inte minst orkade jag inte med karaktärerna. De är så ytliga! Och ärligt talat brydde jag mig inte om någon av dem. Allra minst kärleksintresset, som var ett kräk i princip hela tiden. Nej tack!

 

Som helhet var I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN inte en bok för mig. Konceptet hade potential, men tyvärr utfördes det inte på ett sätt som grep tag i mig.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Författare: Alice Oseman.

Svensk titel: –

Genre: Grafisk roman, romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Representativt innehåll: LGBT.

Serie: Heartstopper #1.

Längd: 263 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Hodder Children's Books.

 

 

 

Den första volymen av HEARTSTOPPER kan sammanfattas med tre ord: simpel, snabbläst och söt. Sockersöt. Faktum är att boken är en av de gulligaste som jag har läst på länge. Alice Oseman, mer känd för romanen RADIO SILENCE, har gjort ett fantastiskt arbete med såväl handling och text, som med illustrationerna. Bilderna är anspråkslösa och oerhört fina, och bidrar till den bedårande känsla som boken överlag utstrålar.

 

Det här är en spin-off på romanen SOLITAIRE, som jag personligen inte har läst. Tydligen följer HEARTSTOPPER-serien två av sidkaraktärerna från den. Boken går emellertid alldeles utmärkt att läsa fristående från grundmaterialet. Den är lätt att komma in i och ännu lättare att fastna för. Protagonisterna Charlie och Nick är båda två alldeles underbara, och det var ett sant nöje att följa deras resa. Boken utforskar hur Charlie hanterar med att ha kommit ut med att vara homosexuellt, parallellt med att vi får ta del av hur Nick börjar ifrågasätta sin sexualitet. Det hela är enkelt utfört, men inte desto mindre gripande.

 

Direkt när jag läste ut den sista sidan av HEARTSTOPPER VOLUME 1, beställde jag hem nästa del. Inte för att boken var ett mästerverk, utan för att den var så oerhört mysig att ta del utav och för att det var en självklarhet att läsa vidare. Så om du vill ha en lättsam och gullig och söt söt söt grafisk läsning, passar denna perfekt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Kasie West.

Svensk titel: –

Genre: Romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Förlust av förälder, barnmisshandel, bilkrasch.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 293 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

Ibland är On the fence precis den typ av bok som man behöver. Enkel, varm och fluffig – utan något som kräver vare sig tankeverksamhet eller särskilt stort engagemang för läsaren att uppskatta läsningen. En lagom gosig sommarläsning, helt enkelt.

 

Det är främst den lättsamma stämningen som jag tycker om med boken. Visst hanterar On the fence några tuffa ämnen, men det blir aldrig särskilt emotionellt eller komplext. Allt hålls på en ytlig och enkel nivå, vilket gjorde innehållet lätt att ta till sig. Om jag skulle jämföra med exempelvis Colleen Hoovers romaner, skulle jag säga att Kasie West håller sig mer på den sockersöta sidan av saker och ting, medan Hoover går djupare in på tragedier och känsloladdade vändningar. Och inget av dem är fel, det beror helt enkelt på vad man är sugen på. Och just nu var jag sugen på det lite mer ”hjärndöda”.

 

Förutom den mysiga stämningen, tyckte jag mycket om protagonisten Charlotte. Främst för att hon var en sådan tomboy, vilket gjorde stilrocken med ”tjejvärlden” underhållande att ta del utav. Det som jag inte gillade med On the fence var emellertid att i princip alla hennes problem hade kunnat lösas med hjälp av bättre kommunikation. Jag störde mig också lite på romanens förutsägbarhet, och anser att kärlekstriangeln är irrelevant eftersom man redan från första början vet vem Charlotte kommer att bli tillsammans med. Men som sagt, jag hade förväntat mig sådan simpelhet från boken, och därför kunde jag ändå njuta av läsningen. 

 

Överlag tycker jag att On the fence är en bra bok. Visst är den varken komplex eller särskilt originell, men väldigt mysig att ta del utav och perfekt nu under sommaren.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Alkohol- och droganvändning, våldtäktsförsök, tonårsgraviditet, otrohet.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 306 sidor.
Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: Atria Books.

 

 

 

 

CONFESS är en litterär pärla. Boken börjar som vilket romantiskt drama som helst. Du vet: tjej möter kille, kille har hemlighet, den sexuella spänningen växer mellan dem och killens hemlighet hotar att komma tillbaka och bita dem båda i rumpan. Det gamla vanliga alltså. Men den beskrivningen räcker inte långt för att skildra romanen överlag. CONFESS tar de klassiska troperna och vänder dem till något helt nytt. Trots att boken inte är lång, hinner handlingen utvecklas till oigenkännlighet innan sista sidan är nådd. Komplexitet och hjärta tillförs det annars uttjatade konceptet, och resultatet är en av årets starkaste böcker.

 

Jag älskar CONFESS. Jag älskar Colleen Hoovers vackra språk. Jag älskar stämningen. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar konceptet med hur människors bekännelser tolkas till målningar, och jag älskar det faktum att boken fick mig att känna. Några delar fyllde mig med oförklarlig glädje. Boken gjorde mig alldeles varm och fick mig att må bra. Somliga delar gav mig ett knytnävslag i magen. De delarna gjorde fysiskt ont i hjärtat att läsa. Andra scener fick mig att sitta som på nålar av spänning. Och kombinationen mellan dem blev fulländad.

 

Som helhet är CONFESS över förväntan. En perfekt sommarläsning: romantisk och berörande.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Kasie West.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, romantik.

Traumatiskt innehåll: Rivaliserande vänner.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 343 sidor.

Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

The fill-in boyfriend är en roman som är väldigt lätt att kritisera. Den är förutsägbar, med avsaknad av komplexitet och smått odrägliga karaktärer. Och för de flesta räcker det för att rata en bok. Men sanningen är att jag verkligen gillade The fill-in boyfriend. Jag ser bokens brister, men i mina ögon var det inte tillräckligt för att ta överhanden. Jag engagerades av handlingen och tyckte om att följa protagonistens personliga utveckling från snobb till sympatisk individ.

 

Det här är en supermysig berättelse, och själva definitionen av ”perfekt sommarläsning”. Stämningen är lättsam, språket enkelt att ta till sig och romansen mellan Gia och ”fill-in-Bradley” är bedårande. Jag har läst så mycket tungt på sistone – fantasy, science fiction och mörk contemporary – att den sorglösa tonen i The fill-in boyfriend blev precis vad jag behövde som paus.

 

Det finns bara två saker som jag stör mig på. Den första är Gias kompisar. Varför är Gia ens vän med dem? De har ingenting gemensamt och ingen gillar varandra. De konspirerar mot varandra och hamnar i konflikter hela tiden. Jag skulle aldrig orka vara nära sådana personer, och upplevde inte det som särskilt trovärdigt att de umgicks. Den andra saken som gjorde mig något besviken var själva slutet. Inte nog med att bokens baksida avslöjar vändningen som sker under de sista kapitlen. Jag hade också hoppats på en lite starkare och mer tillfredsställande upplösning av allt.

 

Allt som allt är jag nöjd med The fill-in boyfriend. Det är en enkel och behaglig sommarläsning, precis så varm och fluffig som jag ville ha den.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Kerry Kletter.

Svensk titel: –

Genre: Drama, contemporary..

Traumatiskt innehåll: Självmord, otrohet, sexuellt ofredande, destruktiv moderrelation, misshandel.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: Fristående.

Längd: 338 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Speak.

 

 

 

 

The first time she drowned är Kerry Kletters debut. Det är en vackert skriven och gripande berättelse om destruktiva förhållanden och andra chanser, som jag å ena sidan tyckte om men å andra sidan anser är lite överskattad.

 

Jag gillar språket, huvudpersonen Cassie och hennes familj. Eller, jag gillar inte hennes familj – hennes föräldrar är fruktansvärda! – men jag gillar deras uppbyggnad, trovärdighet och förmåga att få mig att känna. Relationen mellan familjemedlemmarna är fascinerande, och att läsa om Cassies manipulativa moder var förvånansvärt fängslande.

 

Men. Jag blev inte helt såld. Tempot är lite långsamt, och det är inte alltid helt självklart ur vilken tid man läser. The first time she drowned hoppar mycket mellan nutid och dåtid, vilket både blir något otydligt samtidigt som det försvårade för mig att verkligen grotta mig ner i berättelsen. Sedan anser jag att romanen faller in i lite för många stereotypiska fallgropar. Sidkaraktärerna (bortsett från familjen) är inte särskilt välutvecklade och handlingen följer en väldigt klassisk mall, fylld med typiska kärleksintressen och liknanden. Jag hade önskat att Kletter vågat vara lite mer egen.

 

Som helhet är The first time she drowned relativt medioker. Boken har några riktigt bra stunder, men efter allt som jag har hört hade jag hoppats på mer.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).

Svensk titel: Den bedrövliga byn.

Genre: Äventyr, barnfiktion.

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, föräldralöshet.

Representativt innehåll: –

Serie: A series of unfortunate events #7.

Längd: 256 sidor.

Publiceringsår: 2001.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

 

 

De senare böckerna i A series of unfortunate events har varit mycket bättre än de i seriens början. Föregående roman – The ersatz elevator – är min personliga favorit, men The vile village är inte mycket sämre den. Handlingen är förstås inte särskilt annorlunda från resterande böckerna, men miljön och de socioekonomiska förhållandena skiljer sig åt, vilket gör att läsupplevelsen ändå känns annorlunda.

 

Jag tycker om konceptet med att hela V.F.D.-byn ska ta hand om syskonen, snarare än en enstaka familj. Jag tycker också att det blev intressant – och förstås aningen komiskt – att medborgarna är så besatta av lagar och regler. Däremot gör sidkaraktärerna själva inte riktigt lika stort intryck som de i The ersatz elevator. Kanske är det för att de är så många, men jag fick helt enkelt ingen klar bild över personerna i fråga.

 

Allt som allt är The vile village bra. Det är en rätt så typisk A series of unfortunate events-bok: på gott och på ont. Om du har tyckt om tidigare delar lär du gilla denna också.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Vivek Shanbhag.

Svensk titel: -

Genre: Drama, fiktion för vuxna.

Traumatiskt innehåll: Girighet, slöseri.

Representativt innehåll: Indisk kultur.

Serie: -

Längd: 118 sidor.

Bokförlag: Faber Faber.

 

 

 

 

 

 

Begreppet ”ghachar ghochar” hänvisar till något som är tilltrasslat och stökigt, och stämmer bra överens med det som boken vill förmedla. Ghachar ghochar handlar om en familj som på kort tid går från att vara fattig till rik, och skildras ur en av sönernas synvinkel. Kort och gott går boken ut på att han reflekterar över sitt liv. Budskapet är enkelt, men ändå väldigt komplext.

 

Jag gillar att Ghachar ghochar pratar om pengar. Pengar är något viktigt, något som vi alla vill ha mer av och som mer eller mindre styr vårt samhälle. Ändå är det ett nästintill tabubelagt ämne. Det är därför fascinerande att läsa en bok som vågar utforska pengarnas påverkan på människan. 

 

Vivek Shanbhag lyckas dessutom utreda rikedomens effekter utan att anklaga pengar för att vara roten till all ondska. Familjemedlemmarna blir inte plötsligt uppblåsa eller hatfyllda. Istället får vi ta del av en satirisk analys av hur en sammansvetsad grupp – som tidigare behövt förlita sig ekonomiskt på varandra och ta alla beslut ihop – hanterar att bli oberoende av varandra. Karaktärernas relationer förändras, och de får svårt att anpassa sig till sina nya roller. Boken handlar om förändrande relationer och svårigheten med att anpassa sig till en ny roll; att gå från att veta sin plats i livet till att helt förlora sitt syfte. Det är väldigt intressant att läsa om.

 

Med det sagt finns två aspekter som hade kunnat utvecklas i boken. För det första hade jag velat lära känna karaktärerna bättre. Familjen är spännande att läsa om, men jag hade önskat mer individuellt djup hos varje medlem. Utöver detta var boken som mest intressant i början, och jag upplevde viss tristess framåt slutet.

 

Som helhet är Ghachar ghochar en annorlunda men intressant läsning, som får läsaren att reflektera över vårt konsumtionssamhälle och den makt som pengar faktiskt har.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).

Svensk titel: Det hemliga hisschaktet.

Genre: Äventyr, barnfiktion.

Traumatiskt innehåll: Konflikträdsla, maktberoende, kidnappning, föräldralöshet.

Representativt innehåll: -

Serie: A series of unfortunate events #6.

Längd: 259 sidor.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

 

 

 

The ersatz elevator är väldigt lik de tidigare delarna i serien, men bisarrt nog är boken inte tråkig för det. Trots att strukturen är densamma, och att händelseförloppet lätt går att lista ut i tidigt skede eftersom den följer Snickets numera välanvända mall, är The ersatz elevator riktigt underhållande att ta del utav. Faktum är att det är en av mina favoriter i serien hittills.

 

Precis som de fem första böckerna i serien, är The ersatz elevator lättsam, småspännande och roande. Språket är lekfullt, och det finns en charm med att författaren är närvarande i sin berättelse. Det finns dock två aspekter som gör The ersatz elevator snäppet starkare än sina föregångare. Den första är det nyligen tillkomna mysteriet. Ledtrådar och vag information om greve Olof uppdagas, och med skillnad från tidigare delar – där barnen jagas av antagonisten – försöker de själva aktivt leta upp honom, vilket är trevligt för omväxlings skull.

 

Den andra aspekten som gör att jag uppskattade The ersatz elevator är karaktärerna. Och då menar jag inte syskonen Baudelaire, för hur charmiga de än är så känner vi dem väldigt väl vid det här laget. Nej, det är sidkaraktärerna jag syftar till – mer specifikt paret Squalor som adopterar syskonen. De är väldigt stereotypiska, men på ett satiriskt sätt. Maken är livrädd för att hamna i konflikter, medan frun har ett maniskt behov av att följa trender. Kombinationen av dessa skapade en intressant friktion, och några väldigt underhållande scener. Eftersom greve Olof själv är väldigt förutsägbar och gör i princip samma sak i samtliga romaner, är introduktionen av sådana nya, fräscha karaktärer nödvändig för seriens överlevnad.

 

Som helhet tyckte jag om The ersatz elevator. En mysig bok i en mysig serie, helt enkelt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Brittany Cavallaro.

Svensk titel: -

Genre: Deckare, contemporary, retelling.

Traumatiskt innehåll: Mord, drogberoende, våldtäkt.

Representativt innehåll: -

Serie: Charlotte Holmes #1.

Längd: 321 sidor.

Bokförlag: Katherine Tegen Books.

 

 

 

 

Besvikelse. Ren och skär besvikelse. Det är det enda som jag känner just nu. Jag älskar Sherlock Holmes. Jag fascineras av karaktärens intellekt, imponeras av de kreativa mordfallen som Arthur Conan Doyle skapat och avgudar tv-serien med Benedict Cumberbatch. Det var därför med stor entusiasm som jag tog mig an A study of Charlotte: en retelling av Sherlock Holmes-berättelserna, som följer hans ättling i modern tid.

 

Men trots att A study in Charlotte har underhållande delar, trots att jag gillar hur de klassiska berättelserna vävs in i historien och trots att jag tilltalas av Charlottes arroganta energi, tycker jag inte om boken. Den. Var. Tråkig. Så himla tråkig. Boken sticker inte ut från andra nytolkningar av Sherlock Holmes, och känns inte alls så nytänkande som jag hoppats. Karaktärerna är bleka kopior av sina förfäder och jag kom på mig själv att inte bry mig om dem. Dessutom händer alldeles för lite av intresse. Många scener agerar utfyllnad, och ibland känns det som att berättelsen bara står och trampar. Det tog inte lång tid förrän jag började skumläsa, och ett tag var jag nära att DNF:a romanen.

 

Så nej, jag gillade inte A Study in Charlotte. Kanske påverkas mitt omdöme av att jag precis läste ut en enastående roman (Down among the sticks and bones), men jag upplevde helt enkelt boken som banal och trivial.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Tahereh Mafi.

Originaltitel: A very large expanse of sea.

Genre: Drama, contemporary.

Traumatiskt innehåll: diskriminering, mobbning, fördomar, främlingsfientlighet.

Representativt innehåll: islamsk och persisk kultur, dyslexi, socioekonomiska skillnader.

Serie: Fristående.

Längd: 301 sidor.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

 

En ocean av kärlek är en viktig bok. Den ifrågasätter en verklighet som varit faktum alltför länge: att medmänniskor förtrycks på grund av saker som de inte kan styra och som inte borde spela någon roll. I En ocean av kärlek representeras stor mångfald, och läsare som tillhör den samhälleliga normen får ta del av individer vars hudfärg, religion och ekonomi avviker från vår egen. Här bryts stereotyper ner. Muslimer med hijab breakdansar, studerar avancerad engelska och dejtar - för varför skulle det ens vara konstigt? En ocean av kärlek är tankeväckande på de vackraste av sätt, och borde få även de mest trångsynta sinnena att öppnas upp.

 

Tahereh Mafi är den bestsäljande författaren av bland annat Shatter me-trilogin och Furthermore-duologin. En ocean av kärlek är emellertid hennes första roman där hon inte bara tar sig an genren ”contemporary”, utan även integrerar egna erfarenheter i berättelsen vilket gör boken semi-autobiografisk. Och på något sätt märks det att hon lagt en större del av sin själ på den här texten. Enligt mig är En ocean av kärlek Mafis hittills starkaste verk.

 

Karaktärerna är bokens främsta styrka. Protagonisten Shirin är underbar. Jag älskar hennes mod, hennes tuffa attityd och det faktum att hon vågar stå upp för sig själv, sin religion och sina vänner. Jag hyste stor sympati till henne, men imponerades och inspirerades av hennes styrka. Även sidkaraktärerna charmar: särskilt Shirins bror och hans vänner. Deras humor och beskyddande bemötande fick mitt hjärta att svälla.

 

Den enda karaktären som jag inte fastnade helhjärtat för var Ocean. Kärleksintresset. Jag hade gärna velat att han utvecklats till en mer komplex individ, särskilt med tanke på att det romantiska förhållandet mellan honom och Shirin upptar en så stor del av boken. Och på tal om det: hur mycket jag än tyckte att deras relation var gullig, anser jag inte att det hade behövt vara en central del i romanen. Jag hade föredragit om romantiken puttrat i bakgrunden, istället för att vara det huvudsakliga som drev berättelsen framåt.

 

Mitt största problem med En ocean av kärlek är emellertid avsaknaden av ordentligt klimax. Jag gillar verkligen det jag läste, men rent dramaturgiskt är boken relativt slätstruken. Jag hade velat ha någon slags topp framåt slutet, något dramatiskt som fick mig att ifrågasätta allt.

 

Som helhet är En ocean av kärlek bra. Förvånansvärt bra. Tahereh Mafis hittills bästa. Boken hade emellertid kunnat rätta till några småsaker och blivit ännu bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Brandy Colbert.

Svensk titel: -

Genre: Drama, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Bipolaritet, depression, hypomani, diskriminering.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ, varierande etnicitet och religiös tillhörighet, styvfamilj.

Serie: Fristående.

Längd: 327 sidor.

Bokförlag: Little Brown.

 

 

 

 

 

 

Kanske hade jag alldeles för höga förväntningar innan läsningen, men Little & Lion är inte lika bra som hajpen föreslår. Jag hade hört så mycket gott om boken, att jag inte förväntade mig något mindre än ett mästerverk. Det jag fick var emellertid snäppet vassare än mediokert.

 

Så vad gillar jag med boken? För det första uppskattar jag syskonrelationen mellan Suzette och Lionel. Jag gillar att de är styvsyskon och grälar emellanåt, men ändå hyser sådan kärlek för varandra. Jag tycker också om att Little & Lion är så inkluderande. Religion, etnicitet, mental ohälsa… karaktärerna representerar en bred mångfald och utgör exempel för många minoriteter. Det blir lätt att relatera till, och ger en mer realistisk skildring av livet.

 

Men ärligt talat tyckte jag att Little & Lion var rätt tråkig. Boken fick mig inte att känna något. Trots alla viktiga teman som den tar upp, blev jag aldrig berörd. Detta främst på grund av två anledningar. För det första har romanen en oklar riktning och handling. Sidparalleller och temata byter av varandra och smälter inte riktigt ihop på ett smidigt sätt. Det blir aldrig särskilt tydligt om Colbert vill skildra en berättelse om mental ohälsa, familj eller att hitta sin identitet, och det känns som att hon har försökt att klämma ihop för mycket på samma gång.

 

Den andra anledningen till att jag blev besviken på Little & Lion var att jag är grymt trött på triangeldraman. Särskilt draman där ingen av relationerna utvecklas. Jag fastnade helt enkelt inte för något av Suzannes kärleksintressen och tyckte att det var rätt stereotypiskt att hon som bisexuell skulle förälska sig i både en tjej och kille på samma gång.

 

Allt som allt är Little & Lion okej, men jag hade hoppats på mer. Berättelsen är lite... platt. Och den vill för mycket. Den är småmysig, men inte

Det är en bok som vill lite för mycket, och som får svårt att hitta fokus. Småmysig, men inte mer än så.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Mhairi McFarlane.

Originaltitel: Don't you forget about me.

Genre: Romantik, drama, chicklit.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt.

Serie: Fristående.

Längd: 363 sidor.

Bokförlag: HarperCollins Nordic.

 

 

 

 

 

 

Jag fastnade verkligen för Det kommer aldrig vara över för mig. Det är inte bara McFarlanes starkaste roman, utan även en av de bättre inom genren överlag. Rolig. Romantisk. Glädjefylld. Boken förmedlar starka positiva känslor utan att någonsin bli glättig. Varje ord utstrålar värme och jag kunde nästan känna hur mitt hjärta växte under läsningens gång.

 

Det finns något väldigt uppfriskande med den här boken. Trots att den innehåller klyschor, känns Det kommer aldrig vara över för mig som en frisk fläkt i romance-träsket. För det första upplevde jag den som betydligt mindre förutsägbar än många andra chicklits. För det andra uppskattade jag verkligen att romansen finns där och pyr i bakgrunden, utan att ta överhanden. Fokus i boken ligger på Georginas sätt att hantera förlust och förändring, snarare än hennes kärleksliv. Sen är såklart romantik integrerat i berättelsen, men det är inte det centrala.

 

Och på tal om Georgina: vilken härlig protagonist! Jag fullkomligt förälskade mig i henne. Hon är rörig och vimsig och långt ifrån perfekt, men tar sig alltid igenom motgångarna som kastas mot henne. Hon står upp för sig själv och sina värderingar, och vågar se livet från en ljus sida. Hennes personlighet bidrar med en alltigenom lättsam stämning, och jag blev minst sagt inspirerad.

 

Överlag är Det kommer aldrig vara över för mig en utmärkt sommarläsning. Chicklit-romaner brukar vara klyschiga och förutsägbara och följa en uttjatad mall, men Det kommer aldrig vara över för mig höll mig hängiven från början till slut. Värmen och bokens starka hjärta grep tag i mig redan vid första kapitlet, och gjorde att jag inte kunde släppa taget förrän sista sidan var läst.

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Kevin Kwan.

Originaltitel: Crazy Rich Asians.

Genre: Drama, romantik.

Traumatiskt innehåll: Fördomar, rasism, otrogenhet.

Serie: Crazy Rich Asians #1.

Längd: 467 sidor.

Bokförlag: LoveReads.

 

 

 

 

Crazy rich i Asien gjorde mig glatt överraskad och besviken på samma gång. Vissa delar var så mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, medan andra föll kort.

 

För det första älskar jag premissen, och det är oerhört lätt att drömma sig bort i den levande miljön, fylld med exklusiva klänningar, yacht-utflykter och dyr mat. Kevin Kwan är kung på att beskriva den asiatiska kulturen, och hans detaljrika beskrivningar transporterar läsaren genom tid och rum. Skildringen av Singapore är intensiv, och bokstavligen vibrerar av färg och hänförande intryck. 

 

Utöver det målande språket, tilltalades jag också mycket av all juicy drama, samt charmen med att Kwan använder kinesiska ord i sina dialoger (termer som tack och lov förklaras i fotnoter). Jag kom emellertid på mig själv med att inte riktigt fastna för karaktärerna. De saknar nämligen djup och komplexitet. Dessutom var deras berättarröster väldigt lika varandra. Crazy rich i Asien berättas ur väldigt många (för många) perspektiv, och ibland är det svårt att märka när synvinkeln byts: något som försvårades av det faktum att bytena är abrupta och ofta utan förvarning. Det resulterade i viss förvirring, samtidigt som det hindrade att verkligen gotta ner i protagonistens tankesätt.

 

Förövrigt hade jag stundtals problem med tempot, då jag upplevde att det hände relativt lite i förhållande till sidantalet. Samtidigt hade jag lägga ifrån mig boken, och dramat i kombination med de rika beskrivningarna skapade ett slags beroende. Min slutsats är att Crazy rich i Asien är lite… ”trashy”, men ändå svår att släppa taget om. Jag vill absolut läsa resten av serien.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Shivaun Plozza.

Originaltitel: Tin heart.

Genre: Drama, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Serie: Fristående.

Längd: 380 sidor.

Bokförlag: Gilla böcker.

 

 

 

 

 

Strålande. Ditt hjärta är mitt är verkligen strålande. Förväntningarna var höga när jag plockade upp boken, men aldrig hade jag väntat mig en så färgsprakande läsning. Varje ord uttrycks med så mycket känsla, så mycket hjärta, att sidorna vibrerar av liv. Att skriva att Plozzas formuleringar är vackra vore en underdrift. Språket är så underbart bekymmerslöst att texten får en lättsam rytm, en karakteristisk personlighet och en oförglömlig värme. Med tanke på att Ditt hjärta är mitt bara är Plozzas andra roman, är jag djupt imponerad av det liv som hon lyckats få in i sin berättelse.

 

Förutom den allmänna känslan som boken utstrålar, finns tre saker som gjorde att jag fastnade för Ditt hjärta är mitt. Den första är humorn. Komiska jämförelser och intelligenta repliker gör boken förvånansvärt rolig, och jag kom på mig själv med att skratta högt flera gånger.

 

Den andra saken är karaktärerna. Huvudpersonen Marlowe är oerhört inspirerande. Beslutsam, smått rebellisk och med en kämpaglöd som heter duga är det lätt att se upp till henne. Hennes relation med sin familj är dessutom fantastisk, och det var mycket tack vare den påtagliga familjedynamiken som jag förälskade mig i Ditt hjärta är mitt.

 

Den tredje och sista saken som gjorde att jag fastnade för Ditt hjärta är mitt, är hur veganism porträtteras. Inte bara var det oerhört fascinerande att ta del utav en vegansk familjs vardag, utan jag uppskattar också att skildringen aldrig blev demoniserande eller stereotypisk. Istället visas både för- och nackdelar, och vi får ta del av Marlowes inre kamp gällande livsstilen.

 

Som helhet var Ditt hjärta är mitt över förväntan. Varm, tankeväckande och med underbara karaktärer. Söker du en roman med mycket hjärta så har du hittat rätt.

 

BETYG: 7/10.

FAKTA

Författare: Courtney Summers.

Svensk titel: –

Genre: Mystik, thriller, drama.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, pedofili, mord, droger. 

Serie: Fristående.

Längd: 308 sidor.

Bokförlag: St. Martins Press.

 

 

 

 

 

 

Mina tankar är oeniga. Vad tycker jag egentligen om Sadie? Anser jag att den var bra med sitt annorlunda upplägg och intressanta koncept? Eller är boken överhajpad? Jag vet inte riktigt. Jag hade rätt svårt att komma in i läsningen på grund av det avvikande formatet. Varannatt kapitel berättas ur Sadies synvinkel genom vanlig löptext, medan varannatt är skrivet i form av en transkriberad podcast. Till en början var läsningen väldigt tung, och jag upplevde transkriberingen som hackig och opersonlig eftersom vi inte får följa karaktärernas tankegångar. Med tiden vande jag mig, men jag hade sannolikt fastnat mer om boken hade varit ”normalt” skriven. Formatet resulterade nämligen inte bara i en annan typ av disposition, utan också i en del upprepningar eftersom West återberättade mycket som vi redan sett ur Sadies perspektiv. Det blev lite tröttsamt.

 

Något annat som jag hade lite svårt för var tempot. Uppladdningen är väldigt långsam, och ett tag kändes det som att boken bara trampade vatten och aldrig ledde någonstans. Det förändrades lyckligtvis framåt slutet – som var väldigt spännande – men lämnade ändå sitt märke.

 

En tredje aspekt är karaktärerna. Å ena sidan gillar jag att Sadie byggs upp som mänsklig genom sitt stammande, sina misstag och sitt stundtals odrägliga beteende. Det blir lätt att relatera till och gör henne mer äkta. Samtidigt kan jag inte påstå att jag blev särskilt engagerad av varken henne eller West. Det som karaktärerna berättar om är förstås bedrövligt, men jag kände ändå inte med dem. Det saknades ett väsentligt band och läsningen fick aldrig någon emotionell inverkan.

 

Med det sagt är Sadie inte en dålig roman. Jag förstår varför den har blivit så populär: om inte för handlingen eller karaktärerna så för mystiken. Jag gillade särskilt de avslutande 50 sidorna, och hade under min sista lästimme oerhört svårt att släppa taget om boken. Det faktum att boken slutar öppet och tillåter läsaren att själv reflektera kring Sadies öde, är också något som jag uppskattar stort.

 

Som helhet är Sadie helt okej. Bra, men inte så bra. Läsvärd men inte ett läsmåste. Boken har blivit höjd till skyarna och jag skulle personligen klassificera den som överhajpad, men jag ångrar inte att ha tagit del av den.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Meg Haston.

Svensk titel: –

Genre: Drama, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Anorexi, bulimi, självmord.

Serie: Fristående.

Längd: 288 sidor.

Bokförlag: Harper Teen.

 

 

 

 

 

 

Paperweight är en kraftfull berättelse om psykisk ohälsa. Boken utspelas på ett behandlingshem för personer med ätstörningar, och kombinerar skildringen av protagonistens vistelse där med tillbakablickar. Återblickarna tar bland annat upp hennes tidigare levnadssituation, familj- och vänskapsrelationer samt vad som utlöste hennes bulimi. Berättelsen är tankeväckande och väl värd att ta del utav, men om du lätt efterapar andras handlingssätt kan det vara värt att avstå boken eftersom den kan trigga självsvält, hetsätning och andra självskadebeteenden.

 

Jag fascineras av romaner som på något sett skildrar psykisk ohälsa. Detta inte bara för att jag tycker att det är oerhört intressant att lära mig mer om mänskliga beteenden, utan också för att jag personligen ofta kan relatera till den typen av innehåll. Det är inte ovanligt att karaktärernas sätt att tänka och resonera likställs mitt eget. Paperweight var inget undantag, och det var med en bitterljuv tjusning som jag tog del av alla Stevies behandlingar och möten med sin psykolog. Något som dessutom förbättrade läsupplevelsen markant var Hastons uppenbara kunnighet. Hennes skildring av ätstörningar är inte bara riktigt återgiven, utan så pass noggrant efterforskad att det som hon berättar om ger en ny syn på verkligheten. Det som hon skriver känns sant, och tillåter läsaren att analysera sitt eget liv och personerna i det.

 

Det enda som tar udden av min entusiasm för boken är att jag inte riktigt kände mig förenad med berättelsen. Jag kunde relatera till den och bygga upp förståelse för min omvärld utifrån den, men jag kunde inte riktigt känna med den. Jag upplevde ett slags utifrånperspektiv, där jag som läsare ”såg” allt som hände utan att bli personligt involverad. Jag saknade en rå kemi till boken, och klickade helt enkelt inte emotionellt.

 

Som helhet är Paperweight en intressant och gripande läsning, som gör intryck men saknar det där lilla lilla extra.

 

BETYG: 7/10