DEN SVARTA BOKEN
Författare: Peder Nääs Sundemyr.
Engelsk titel: –
Genre: Magisk realism.
Traumatiskt innehåll: Mobbning.
Representativt innehåll: –
Serie: Fristående.
Längd: 188 sidor.
Publiceringsår: 2019.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
En kväll hittar Gabriel en anteckningsbok i källaren. I boken står ett namn. När Gabriel försöker leta upp personen är det som att han aldrig existerat. Några dagar senare skriver Gabriel av en slump upp ett annat namn i boken. Samma sak igen: det är som att personen aldrig har funnits. Då får Gabriel en idé: vad skulle hända om han skrev upp namnen på skolans värsta mobbare?
RECENSION
Den svarta boken är en nyligen utkommen ungdomsroman av svenska debutförfattaren Peder Nääs Sundemyr. Det som lockade mig till att läsa boken var främst konceptet. Idén om en bok som kan få människor att sluta existera lät såväl annorlunda som intressant.
Boken är emellertid väldigt enkelt skriven. För enkelt skriven, i min smak. Jag saknar komplexitet hos karaktärer och djup i berättelsen. Jag saknar nyanserade ordval och starka moraliska diskussioner. Den svarta boken fick mig inte att känna, och överlag kändes läsningen opersonlig.
Med det sagt är Den svarta boken långt ifrån dålig. Jag tror att läsare som tillhör den tänkta målgruppen skulle tycka att den är riktigt spännande. Men för mig föll boken platt. Sundemyr hade en bra grundidé, men utförandet fungerade inte riktigt för mig.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
ELDENS HEMLIGHET
Författare: Rick Riordan.
Originaltitel: The burning maze.
Genre: Fantasy, mytologi.
Traumatiskt innehåll:
Representativt innehåll:
Representativt innehåll:
Serie: Apollon #3.
Längd: 438 sidor.
Publiceringsår: 2019 (org. 2018).
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
HANDLING
För att blidka sin far, få tillbaka sitt sexpack och ta sig tillbaka till Olypen måste Apollon hitta fem försvunna orakel. Men hindren är många, inte minst för att att tre onda romerska kejsare gör allt för att stoppa honom. Apollon måste tillsammans med Meg och Grover befria ett orakel, samtidigt som den tredje kejsaren är dem hack i häl.
RECENSION
Ska jag berätta en hemlighet? Det är en fruktansvärd hemlighet. Något kontroversiellt. Är du redo? Jag gillar inte längre Rick Riordan. Och innan du bestämmer dig för att leta upp mitt hem och lemlästa mig under natten vill jag förtydliga att jag inte ogillar honom, men jag har helt enkelt slutat uppskatta hans romaner.
Det fanns en tid som Rick Riordan var min favoritförfattare. Jag avgudade hans Olympens hjältar-serie och väntade med spänning på varje ny installation. Men ju fler böcker av honom som jag läste, desto mer mättad blev jag. Visst gillar jag fortfarande humorn och de charmiga karaktärerna som Riordan är känd för, men det börjar bli lite väl inrutat vid det här laget. Det är alltid samma humor, samma kaxighet, samma missförstånd. Det lyckade konceptet har upprepats för många gånger, vilket gjorde att jag snabbt tröttnade på Eldens hemlighet. Inte för att det är en dålig bok, utan för att jag har läst det sjutton gånger tidigare.
Som helhet är Eldens hemlighet lättsam och varmt öppenhjärtad, men precis som vilken Riordan-bok som helst. Har du ännu inte fått nog av hans sätt att skriva så kommer du att älska denna, och det med all rätt: tempot är högt, dramatiken hög och komiken på topp! Men om du, precis som jag, upplever att varje bok är den andra lik så kommer du inte att njuta av denna.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
FÖRRÄDARENS GULD
Författare: Philip Reeve.
Originaltitel: Predator's gold.
Genre: Dystopi, science fiction, steampunk.
Traumatiskt innehåll: Krig, massaker.
Representativt innehåll: -
Serie: Mortal engines #2.
Längd: 376 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Tom och Hester försörjer sig på frakt av varor och passagerare på sitt luftskepp, när en oväntad händelse tvingar dem att nödlanda på isstaden Anchorage. De måste söka skydd, men staden plågas av sjukdomar och illvilliga vålnader, och snart upptäcker de att den ruvar på dödliga hemligheter.
RECENSION
Förrädarens guld – andra delen i den omåttligt populära Mortal engines-serien – går mycket upp och ner. Vissa delar är riktigt spännande, medan andra är så tråkiga att jag var nära att DNF:a (läs: did not finish) boken.
Bokens främsta styrka är själva konceptet. Världen är kreativt uppbyggd, och jag gillar verkligen idén med vandrande städer som äter upp varandra på jakt efter reservdelar och förnödenheter. Att de olika städerna – rovstäder, parasitstäder, jaktstäder och bytesstäder – dessutom likställs med djurrikets hierarkier, är riktigt intelligent. Det är ett koncept som, om det utförts rätt, hade kunnat bli en fantastisk succé.
Dessvärre är framställningssättet inte det bästa. Händelseförloppet är förutsägbart och ärligt talat rätt tråkigt. Jag hade också svårt för Reeves sätt att skriva. Hans övertydliga beskrivningar och överanvändning av adjektiv framstår nästan som barnsligt. Jag ser också en tendens att ”berätta istället för visa”. Vi får aldrig riktigt själva bilda oss en uppfattning om hur karaktärerna är, baserat på det vi ser. Istället får vi deras personligheter berättat för oss, vilket bidrar till tristessen och framställer dem som underutvecklade.
Något annat som jag störde mig på är det omogna dramat. Förrädarens guld är proppad med kärleksgnabb, kommunikationsmissar och klyschiga scener där skurkarna berättar om sina planer med motiveringen att karaktärerna ”snart ska vara fiskmat”. Det händer inte bara en utan två gånger under bokens gång, och känns som ett billigt knep att informera läsaren om sådant som hade varit mer spännande att upptäcka på egen hand.
Som helhet är Förrädarens guld rätt ”meh”. Konceptet är fantastiskt, men utförandet gör det inte rättvisa.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
A STUDY OF CHARLOTTE
Författare: Brittany Cavallaro.
Svensk titel: -
Genre: Deckare, contemporary, retelling.
Traumatiskt innehåll: Mord, drogberoende, våldtäkt.
Representativt innehåll: -
Serie: Charlotte Holmes #1.
Längd: 321 sidor.
Bokförlag: Katherine Tegen Books.
HANDLING
Sherringford är hem för Charlotte Holmes, avlägsen släkting till Sherlock Holmes. Hon har inte bara ärvt hans genialitet, utan också hans hetsiga temperament. När Charlotte och Jamie Watson möts, finns en spänd energi mellan dem. Men när en elev dör under mystiska omständigheter, på ett nästan identiskt sätt som en av Sherlock Holmes berättelser, behöver de samarbeta för att rentvå sina namn.
RECENSION
Besvikelse. Ren och skär besvikelse. Det är det enda som jag känner just nu. Jag älskar Sherlock Holmes. Jag fascineras av karaktärens intellekt, imponeras av de kreativa mordfallen som Arthur Conan Doyle skapat och avgudar tv-serien med Benedict Cumberbatch. Det var därför med stor entusiasm som jag tog mig an A study of Charlotte: en retelling av Sherlock Holmes-berättelserna, som följer hans ättling i modern tid.
Men trots att A study in Charlotte har underhållande delar, trots att jag gillar hur de klassiska berättelserna vävs in i historien och trots att jag tilltalas av Charlottes arroganta energi, tycker jag inte om boken. Den. Var. Tråkig. Så himla tråkig. Boken sticker inte ut från andra nytolkningar av Sherlock Holmes, och känns inte alls så nytänkande som jag hoppats. Karaktärerna är bleka kopior av sina förfäder och jag kom på mig själv att inte bry mig om dem. Dessutom händer alldeles för lite av intresse. Många scener agerar utfyllnad, och ibland känns det som att berättelsen bara står och trampar. Det tog inte lång tid förrän jag började skumläsa, och ett tag var jag nära att DNF:a romanen.
Så nej, jag gillade inte A Study in Charlotte. Kanske påverkas mitt omdöme av att jag precis läste ut en enastående roman (Down among the sticks and bones), men jag upplevde helt enkelt boken som banal och trivial.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Kriminalare, Bokrecensioner: Retelling;
KALDERAN
Författare: John Flanagan.
Originaltitel: The caldera.
Genre: Fantasy, äventyr, alternativ historia.
Traumatiskt innehåll: –
Serie: Broderband #7.
Längd: 316 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Varje år anordnas en turnering för att kora den mäktigaste krigaren. I år siktar Stig på att vinna. Men då dyker någon från det förflutna upp, och ber Stil, Hal och resten av broderbandet om en tjänst. Staten Byzantos tronarvinge har kidnappats av hänsynslösa pirater och de måste segna iväg för att rädda honom.
RECENSION
Kalderan är den första boken som jag har läst av John Flanagan. Trots att det är den sjunde delen i Broderband-serien, som i sin tur är en spin-off på Spejarens lärling, fungerade det bra att läsa den fristående från resten. Boken som helhet är emellertid rätt ”meh”. Kalderan började riktigt bra och ett tag kände jag ett starkt begär efter att läsa alla delar i serien. Intresset fångades nämligen upp redan på första sidan, och bibehölls ett bra tag tack vare ett par humoristiska tvillingar och en spännande turnering.
Men så snart som broderbandet begav sig ut för att rädda tronarvingen, började mitt intresse falna. Handlingen kändes plötsligt repetitiv och någorlunda blek. Därtill saknade jag komplexitet, höga insatser och välutvecklade karaktärer. Min upplevelse är att karaktärerna mest agerade rekvisita i syfte att fylla upp boken. De används egentligen inte, och som läsare började jag aldrig bry mig om dem eller huruvida de vann mot piraterna.
I slutändan blev Kalderan enbart en bok med potential. Den är absolut inte dålig, men inte heller särskilt minnesvärd, vilket är synd med tanke på att jag verkligen tyckte om den i början.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
ANKOMSTEN
Författare: Shaun Tan.
Originaltitel: The arrival.
Serie: Fristående.
Längd: 128 sidor.
Bokförlag: Lilla Piratförlaget.
HANDLING
En man lämnar sin familj för att söka en bättre framtid för dem alla i ett okänt land på andra sidan ett stort hav. Med bara en resväska och en handfull mynt ger han sig av för att hitta mat, bostad, arbete och hopp.
RECENSION
Inga ord. Inga symboler. Inga utskrivna ljudeffekter. Ankomsten är en unik grafisk roman, enbart bestående av bilder. Illustrationerna är utsökta, ritade med hjärta och en känsla för detaljer. Jag har aldrig tidigare varit med om den här typen av roman, där budskapet framkommer klart och tydligt utan att ett enda ord yttras. Det är nytt och häftigt, och förvånansvärt kraftfullt.
Jag kan emellertid inte neka att jag föredrar grafiska romaner där text och bild samverkar. Det tydliggör handlingen och lämnar inte lika mycket öppet för tolkning. Nu upplever jag Ankomsten stundtals svår att förstå, just för att det är upp till läsaren att själv avläsa bilderna rätt. På grund av detta fastnade jag inte lika mycket för boken som andra verkar ha gjort. Jag tycker fortfarande att den är fin, men inte mycket mer än så.
Ankomsten är en helgrafisk roman om invandring och gemenskap. Boken har unik struktur och passar dig som instämmer med ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord”. Jag personligen tyckte att boken var vacker, och den hade viss emotiv inverkan. Men den gjorde inte jättestort intryck.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: historisk fiktion, Sponsrade recensioner;
GRINDELWALDS BROTT: FILMMANUSET
Författare: J.K. Rowling.
Originaltitel: The crimes of Grindelwald.
Serie: Fantastiska vidunder #2.
Längd: 258 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
HANDLING
Grindelwald lyckas fly och samlar en stor skara anhängare. Men de vet inte sanningen om hans agenda: att låta renblodiga trollkarlar styra över alla icke-magiska varelser. I ett försök att stoppa honom tar Albus Dumbledore hjälp av sin tidigare elev, Newt. Såväl kärlek som lojalitet testas, även hos trogna vänner och inom familjer.
RECENSION
Grindelwalds brott: filmmanuset är precis som det låter: manuset som använts vid inspelningen av filmen med samma namn. Jag ville verkligen tycka om boken. Harry Potter utgör trots allt hela min uppväxt, och det har aldrig funnits på kartan att jag någonsin skulle kunna ogilla en bok skriven av J.K. Rowling. Men här är jag nu. Besviken och nedslagen.
Inledningsvis vill jag förtydliga att Grindelwalds brott: filmmanuset inte är en dålig bok. Den är bara inte vad jag hade förväntat mig. Strukturen är rörig och handlingen distanserad. Boken har en del action framåt slutet, men mittendelen är nästan tråkig. En anledning till detta är formatet som boken är skriven i. På grund av att Grindelwalds brott: filmmanuset är skriven i manusform, ges ofta känsloneutrala påståenden och konstateranden utan värdering snarare än stämningsfulla beskrivningar. Det gör tyvärr upplevelsen lite platt.
Något som jag däremot tycker om är karaktärerna, särskilt Queenie och Leta. De har båda två så oerhört härliga och färgrika personligheter att det är omöjligt att inte bli totalt förälskad. Dessutom är att jag är en av få läsare som faktiskt uppskattar hur deras paralleller utvecklas i denna bok. Det är okonventionellt, ja, men jag gillar det som deras ark tillförde berättelsen.
Jag tycker också om att vi får återse så många karaktärer från Harry Potter-serien. Dumbledore, McGonagall, Nagini och Nicholas Flammel är bara några exempel. Samtidigt upplever jag att alltför många bakgrundsberättelser försöker trängas ihop i samma bok. Det påverkar tempot negativt och tar fokus från den huvudsakliga handlingen. Sen gör också mängden återkommande karaktärer att deras skildringar blir korta och relativt intetsägande. De saknar komplexitet och trots att det som sagt är kul att ta del av deras liv igen, tillför deras berättelser inte särskilt mycket.
En sista synpunkt som jag har angående boken är slutet. Ugh. Den allra sista scenen tilltalar mig inte alls. Den känns ogenomtänkt och ärligt talat rätt billig. Den passar inte heller ihop med det vi vet sedan tidigare, vilket stör mig enormt. Jag förstår att vändningen ämnar chockera läsaren/tittaren och bygga upp spänning inför fortsättningen, men för mig blev effekten den motsatta. Världens antiklimax.
Allt som allt är Grindelwalds brott: filmmanuset medioker. Jag har glad över att ha tagit del av den – boken är trots allt ytterligare en pusselbit i Harry Potter-universumet – men den gjorde inget större intryck.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
VÄNNER: I'LL BE THERE FOR YOU
Författare: Kelsey Miller
Originaltitel: I'll be there for you: The one about Friends.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
HANDLING
De var sex vänner som blev en familj. Det var en tv-serie som blev ett fenomen. Vad var det som gjorde att en sitcom om några unga personer i New York kunde få miljoner kvinnor att skaffa samma frisyr - och en hel generation att hänga på caféer och dricka latte?
RECENSION
Jag är ett stort fan av tv-serien Vänner. Det är en av mina favoriter. Det var därför med tindrande ögon och ett hjärta hårt bultande av exaltation som jag påbörjade läsningen. Men min entusiasm dog snabbt ut.
Vänner: I’ll be there for you var inte den mysiga och lärorika nostalgitripp som jag förväntat mig. Istället visade det sig att boken var tråkig. Riktigt tråkig. Miller berättar om hur serien blivit till, ger lite information om skådespelarna, några av skaparnas tankar bakom skämten och liknande – men bidrar aldrig med hjärta, själ eller en aha-upplevelse. Det hon skriver om känns inte nytt och fräscht. Faktum är att det inte ens känns särskilt ambitiöst. Vem som helst hade kunnat skriva boken. Min upplevelse är att Miller hittat ett gäng sekundärkällor med information och sammanställt den till en egen bok, istället för att lägga krut på egen efterforskning. Det är inte nödvändigtvis något fel på det, men resultatet blir att hängivna fans redan vet det mesta som informeras om.
Utöver detta, var texten jobbig att ta till sig. Språket känns oengagerat och tungt att ta till sig. Och varje ämne som tas upp bearbetas för länge. Sådant som i grund och botten är intressant att läsa om – exempelvis om hur skaparna har tänkt när de skrivit sina manus – ältas alldeles för länge och gjorde att jag förlorade intresset. Till slut kändes läsningen mer som en syssla, snarare än underhållning.
Allt som allt är Vänner: I’ll be there for you ett stort ”meh. Det är inte en bok som jag personligen skulle rekommendera. Den är inte dålig, men lyckades inte fånga upp mitt intresse. Sättet som den är skriven på och informationen som tas upp… det är för torrt.
BETYG: 3/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
SNÖSTORM OCH KANELHJÄRTAN
Författare: Camilla Lagerqvist, Pernilla Gesén, Karina Berg, Jesper TIllberg.
Serie: Fristående.
Längd: 171 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det är dagen före julafton och en långtradare fullastad med paket välter. Vägen blockeras och ingen kommer fram. Istället måste man ta vägen förbi det gamla stationshuset, och dess kafé. Kaféet börjar fyllas av en brokig skara människor, som alla har sina anledningar till att ta tillflykt.
RECENSION
Snöstorm och kanelhjärta är en kort julantologi bestående av fyra stycken noveller. Jag ville verkligen tycka om den, och i början gjorde jag det. Stämningen är lättsam, texten flyter på bra och jag kände mig alldeles varm och fluffig av alla sockersöta julkänslor. En mysig läsning helt enkelt.
Men ju mer jag läste, desto mer kände jag mig distanserad från boken. Den har alldeles för låg trovärdighet för att passa mig, och det känns nästan som att Snöstorm och kanelhjärta är skriven för äldre barn. Orealistiska händelser, logiska luckor, överdriven sentimentalitet och kärlek vid första ögonkastet… det störde mig alltför mycket. "Det fungerar inte så!", ville jag skrika ut. Jag besvärades också en hel del på de blixtsnabba karaktärsutvecklingarna: helt plötsligt kunde deras personlighet förändras, bara på ett uppslag. Därtill hade jag gärna velat ha en snyggare sammanlänkning mellan de fyra novellerna. Som de är nu känns antologin… oavslutad.
Allt som allt är Snöstorm och kanelhjärta helt okej. Småmysig. Gullig. Men inget som får läsaren att känna eller verkligen bry sig. Söker du efter en gosig julläsning, rekommenderar jag istället Let it snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle.
BETYG: 4/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
GENUINE FRAUD
Författare: E. Lockhart.
Svensk titel: Fejk.
Serie: Fristående.
Längd: 262 sidor.
HANDLING
Imogen är föräldralös, en bedragare och på rymmen från sitt arv. Jule är en kämpe och en kameleont. En intensiv vänskap. Ett försvinnande. Ett mord eller kanske två. En farlig romans, eller kanske tre. Trubbiga tillhyggen, förklädnader, blod och choklad. Den amerikanska drömmen, superhjältar, förövare och offer. En tjej som vägrar ge folk vad de begär av henne. En tjej som vägrar vara den hon en gång var.
RECENSION
Jag förstår inte hajpen kring Genuine fraud. Lovord har kastats åt höger och vänster, men jag förstår verkligen inte grejen. Boken började bra, det medger jag. De första kapitlen fångade mitt intresse och jag var nyfiken på hur alltsammans skulle utvecklas. Men jag hade alldeles för svårt för dispositionen.
Kapitlen kommer i motsatt kronologisk ordning, vilket innebär att ju längre du läser desto längre tillbaka i tiden kommer du. Och det störde mig enormt. Varje gång som jag blev intresserad av det som hände, hoppade handlingen tillbaka några veckor i tiden. Det hela blev väldigt antiklimatiskt och min upplevelse blev att berättelsen inte ledde någonstans. Det finns inget spännande mysterium, ingen chockerande klimax. Boken har några ljuspunkter som jag gillade skarpt, men det blev inte tillräckligt för att försona helheten. Bara… nej.
Allt som allt var Genuine fraud inget för mig. Den gjorde inte tillräckligt stort intryck, och dispositionen tog kål på mitt engagemang. Jag hade verkligen hoppats på en ny favorit, men det visade sig vara en bok som är svår att hålla kvar i minnet.
BETYG: 4/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary;
ÖNSKEBRUNNEN
Författare: Frances Hardinge.
Originaltitel: Verdigris deep.
Serie: Fristående.
Längd: 365 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
En kväll stjäl Ryan, Josh och Chelle några mynt från en önskebrunn. Strax därpå börjar märkliga saker hända. Ryan får hemska brännmärken på händerna, glödlampor exploderar oväntat och Chelle börjar höra röster. Sen uppenbarar sig en demon från brunnen. Barnen har stulit från henne och måste tjäna brunnshäxan för att betala tillbaka.
RECENSION
Frances Hardinge är en underskattad författare. Jag har läst både Lögnernas träd och Gökungen, och fastnat för hennes unika stil. Jag måste emellertid medge att Önskebrunnen inte var något för mig. Med skillnad från hennes tidigare verk, kändes läsningen alldeles för ordinär, och obehaget som karakteriserar Hardinge närvarade inte.
Mitt största problem med boken är emellertid den distans som jag upplevde fanns till både handling och karaktärer. Jag fastnade verkligen inte, och kände mig inte alls engagerad av berättelsen. Detta mestadels för att den kändes för barnslig. Misstolka mig inte: jag tycker mycket om barnböcker. Men det finns barnböcker för barn, och barnböcker som kan läsas för alla, och Önskebrunnen var helt enkelt för… enkel, för att jag skulle uppskatta den. Jag saknade komplexitet och djup, och tröttnade relativt snabbt på den slätstrukna läsningen.
Med det sagt så är jag säker på att jag hade förälskat mig i Önskebrunnen om jag hade läst den för tio år sedan. Konceptet är spännande, och idén med vårtor som fungerar som ögon är både läbbig och kreativ. Jag tycker också mycket om att föräldrarna är närvarande genom boken, samt att Hardinge får läsaren att reflektera över känslorna bakom våra innersta önskningar. Jag säger alltså inte att Önskebrunnen är en dålig bok – för det är den definitivt inte! – men den är lite svårare för vuxna att uppskatta, helt enkelt.
Allt som allt är Önskebrunnen en bra bok för barn runt 10-14 år, men är du vuxen ska du inte räkna med att bli uppslukad.
BETYG: 4/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: urban fantasy, Sponsrade recensioner;
Legend
Författare: Stephanie Garber.
Originaltitel: Legendary.
Serie: Caraval #2.
Längd: 444 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
Scarlett och Tella är redo att lämna ön, men Tella är inte fri än. Hon har en skuld att betala, och för att stryka den måste hon göra något som ingen har lyckats med: avslöja Legends riktiga namn. Det enda sättet att komma i närheten av svaret är att vinna Caraval.
Det här är opopulär åsikt, men jag tycker inte att Caraval-duologin är särskilt bra. Caraval var okej men överskattad, och Legend är för mig ett enda stort ”meh”. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men jag blir helt enkelt fängslad. Let’s discuss, ey?
Jag anser att själva premissen för boken är intressant, och jag tycker verkligen att idén med Caraval är briljant. Men utförandet är halvdant och tempot alldeles för långsamt för att jag ska trollbindas. Där Caraval ändå hade action och mystik och spänning, är Legend stillastående. Handlingen känns smått krystad, kärleksdramat är onödigt och för att vara en karaktärsdriven roman har boken förvånansvärt platta huvudpersoner. Trots att jag har läst om Scarlett och Tella tidigare fastnade jag aldrig för dem. Sen kan jag inte heller undgå att störa mig på att Garber berättar mycket för läsaren, istället för att visa det. Men värst av allt är att magin från första boken är borta. Legend föll helt enkelt platt.
Allt som allt är jag besviken på Legend. Jag var inte överförtjust i Caraval, men hade ändå förväntat mig mer i efterföljaren. Och visst, Legend är inte dålig. Men det tog mig nästan en månad att ta mig igenom boken, och det är inte ett gott tecken.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
Brun flicka drömmer
Författare: Jacqueline Woodson.
Originaltitel: Brown girl dreaming.
Serie: Fristående.
Längd: 334 sidor.
Bokförlag: Natur&kultur.
Jaqueline Woodson skildrar sin uppväxt i South Carolina och i New York och hur det var att växa upp som svart flicka i USA på 60-talet.
Brun flicka drömmer är Jaqueline Woodsons memoar. Det är en intressant och kraftfull läsning, skriven i vers. Läsningen är tankeväckande, och känns genuin: det som står är rått, ocensurerat och äkta.
Jag är emellertid inte ett särskilt stort fan av självbiografiska böcker, och jag var faktiskt inte medveten om att Brun flicka drömmer var en sådan förrän efter att den anlänt. Det, i kombination med att boken är skriven i vers, gjorde att jag hade lite svårt att luta mig tillbaka och helhjärtat njuta av upplevelsen. Men detta beror som sagt enbart på egna preferenser och inte på boken som sådan.
Som helhet är alltså Brun flicka drömmer en bra och läsvärd bok, men inte riktigt en bok i min smak.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr, Sponsrade recensioner;
Jag är inte perfekt, tyvärr
Författare: Michaela Forni.
Serie: Fristående.
Längd: 222 sidor.
Bokförlag: Lava förlag.
Här blandar bloggaren och författaren Michaela Forni högt och lågt allt från råd och actionplaner när ångesten slår till, till hur det känns att faktiskt inte vilja leva längre. Boken är en kombinerad dagbok och självhjälpsbok och beskriver hur krav och perfektionism i dagens samhälle bidrar till en växande stress och oro.
Jag är inte perfekt, tyvärr har en mycket passande titel. För i mina ögon är boken långt ifrån perfekt. Jag skulle inte gå så långt som att kalla den dålig… men jag fastnade helt enkelt inte.
En anledning till att jag inte greps tag av läsningen var författarens berättarröst. Forni blir aldrig särskilt personlig, och jag upplevde hennes beskrivningar som relativt ytliga. Fast jag varit med om liknande saker som hon, kunde jag inte alls relatera. Detta eftersom innehållet är så pass tunt, att det nästan känns som att bokens syfte enbart är att följa strömmen influenceras som berättar sin egen relation till psykisk ohälsa.
Jag upplever alltså inte boken som särskilt genomtänkt. Den saknar djup, och förenklar ångest lite för mycket i min smak. Som jag tolkade Forni, löstes hennes situation relativt enkelt – vilket förstås är jättebra för henne, men det skildrar inte riktigt en verklighetstrogen verklighet för många andra. Av samma anledning blev jag aldrig riktigt peppad. Istället för att inspireras av en jordnära läsning som vid Ibland mår jag inte så bra av Therese Lindgren (läs reecnsionen här), kände jag att Fornis glamourösa liv betonade allt som jag själv inte har.
Allt som allt var Jag är inte perfekt, tyvärr inte riktigt en bok i min smak. Jag upplevde den tyvärr som lite för ytlig och ”tjusig”, och inte alls så där rå och äkta som jag önskat.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Ni vann aldrig: så tog jag mig levande genom högstadiet
Författare: Lisa Jonsson, Pernilla Karlsson.
Serie: Fristående.
Längd: Forum.
I sociala medier syns en glad tjej som sorglöst berättar om allt från smink till godis. Men det man inte ser på ytan är det som har präglat Lisa Jonssons liv allra mest. Skolan var rena helvetet. När hennes popularitet på Youtube växte, blev vardagen värre. Utfrysning, skitsnack och näthat blev en daglig verklighet.
Ni vann aldrig är en självbiografisk bok av Lisa Jonsson, mer känd under namnet Misslisibell. Boken skildrar hennes erfarenhet av mobbning under högstadiet, samt hur hon har påverkats av det efteråt.
Ni vann aldrig är en okej bok, men inte riktigt lika gripande och kraftfull som många andra självbiografier och självhjälpböcker. Detta på grund av att Jonsson mest berättar om sitt eget liv, utan att ge mig upplevelsen att jag har något att lära. På grund av att jag själv har varit mobbad en stor del av min studieperiod, kan jag relatera till det som hon berättar. Ändå kände jag mig inte särskilt berörd. Kanske beror det på språket, som känns betydligt mer distanserat än i exempelvis Therése Lindgrens böcker. Kanske beror det på att Jonsson aldrig går särskilt djupt in i ämnet. Men av någon anledning föll den sammanlagda läsupplevelsen rätt platt för mig.
Det är faktiskt allt jag har att skriva om Ni vann aldrig. Boken är intressant att ta del utav, men i slutändan känner jag inte att den har vidgat mitt perspektiv eller bidragit med något utöver Jonssons egna berättelse.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Facklitteratur och biogr;
Love hurts 2
Författare: Kim W. Andersson.
Serie: Love hurts #2.
Längd: 132 sidor.
Bokförlag: Kolik/Apart.
Vad gör du när du vunnit första pris i lotteriet, men bara vill rymma med tjejen i den enorma hundkostymen? Hur mördar du bäst folk som pratar på biografen och hur ska du lyckas göra dig av med den där jobbiga rymdhjälten, när han tillverkat tre kloner av sig själv?
Love hurts 2 är en samling med fristående, grafiska noveller som alla på något sätt kretsar kring en kärleksberättelse med brutalt slut. Novellerna är korta (oftast mellan två till tio sidor), gjorda i serietidningsstil och är tryckta i färg.
Novellerna i Love hurts 2 varierar rejält i sin underhållningsgrad. Det som kännetecknar dem är emellertid författarens sätt att leka med uttjatade klyschor genom rätt så absurda vändningar. Just dessa vändningar gör mig kluven. Å ena sidan är det extremt kreativt, en frisk fläkt mot allt som finns där ute. Och jag imponeras verkligen över Anderssons förmåga att få ihop allt. Samtidigt var detta inte riktigt min grej. Det blev lite för överdrivet, och ibland tog berättelserna så pass underliga vändningar att jag inte riktigt förstod syftet med det hela.
Summan av kardemumman kan man väl säga att Love hurts 2 är en speciell novellsamling, som kräver rätt typ av läsare för att verkligen engagera. Personligen är jag lite besviken.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
Starcrossed
Författare: Josephine Angelini.
Serie: Starcrossed #1.
Längd: 514 sidor.
När Helen möter Lucas för första gången, tänker hon två saker: att han är den vackraste killen hon någonsin har sett, och att hon vill döda honom. En gammal förbannelse innebär att Lucas och Helen är ödesbestämda att hata varandra. Men ibland är kärlek starkare än hat, och inte ens gudarna själva kan stoppa vad som händer sen.
Jag är väldigt besviken på Starcrossed. Jag hade visserligen inte förväntat mig ett mästerverk, men ändå. Boken är extremt klyschig. Den har i princip ingenting originellt, utan följer bara en mall för typiska ungdomsromanser med övernaturliga inslag. Handlingen grep aldrig tag i mig, och fast det är svårt att sätta fingret på varför så satt jag uttråkad och ointresserad för det mesta.
Starcrossed integrerar grekisk mytologi i handlingen. Det är förstås okej, men det gör också att boken indirekt konkurrerar med verk som Percy Jackson. Och den serien är svår att leva upp till. Starcrossedsaknar det där lilla extra som gör den speciell. Jag fastnade inte alls för karaktärerna, utan upplevde dem snarare som slätstrukna och livlösa. De förälskar sig för snabbt och deras dialoger var alldeles för stereotypiska. Det var på gränsen att jag upplevde läsningen som oseriös.
Man ska aldrig säga aldrig, men jag kommer sannolikt inte att läsa efterföljaren. Starcrossed är inte en hemsk bok, men det känns som att jag redan har läst berättelsen tjugo gånger tidigare. Jag hade behövt se mer komplexitet och originalitet för att känna ett behov av att läsa vidare.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: urban fantasy;
Slaget om Salajak
Författare: Johan Theorin.
Serie: Krönikan om Jarmaland #1.
Längd: 351 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
I fjällborgen Salajak vaknar hwitergardet och sträcker ut sina vingar efter den långa dvalan. De välkomnar de hundra krigarna som återvänder hem från människornas värld med färskt kött. Samtidigt rymmer bröderna Egg från sin gård för att ansluta sig till hären som ska stoppa hwiterna.
Jag visste ingenting om Slaget om Salajak innan jag gav mig in i läsningen. Frågan är om boken höll måttet? Njae…
Innan jag går för hårt mot Slaget om Salajak,vill jag passa på att nämna att jag har varit stressad på sistone. Som ett resultat har jag varit relativt disträ när jag har läst, så mitt omdöme kan ha påverkats av att jag helt enkelt inte kunnat fokusera ordentligt. Med det sagt, upplevde jag inte att Slaget om Salajak grep tag i mig. Jag hade svårt att komma in i romanen, bland annat på grund av mängden namn som introduceras på samma gång. Jag fastnade inte för karaktärerna, och handlingen känns lite osammanhållen, som att Theorin trevar fram lite osäkert. Något jag gillar är däremot att kapitlen är korta: det gör att läsningen upplevs gå snabbare.
Som helhet gjorde Slaget om Salajak inget stort intryck på mig. Det är inte en dålig bok, men den stack helt enkelt inte ut tillräckligt.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
Magikernas tid
Författare: Cressida Cowell.
Originaltitel: The wizards of once.
Serie: Magikernas tid #1.
Längd: 391 sidor.
Bokförlag: Natur&kultur.
Magikerpojken Xar har inte någon magi och skulle göra vad som helst för att få det. Krigarflickan Wish har något förbjudet i sin ägo, som hon gör vad som helst för att behålla. Deras familjer ligger i strid med varandra, men de tvingas samarbeta när de konfronteras med en mäktig varelse som sovit sedan tidernas begynnelse.
Jag hade höga förväntningar på Magikernas tid. Utan att riktigt veta något om boken, hade jag hajpat upp den för mig själv. Kanske till orimliga proportioner. För nu i efterhand kan jag inte undgå att känna mig lite besviken. Magikernas tid är långt ifrån en dålig roman… men den hade inte det där lilla extra som verkligen grep tag.
Det finns många bra saker med Magikernas tid. För det första tycker jag mycket om den lättsamma tonen. Sättet som boken är skriven på är fylld med humor, vilket både gör läsupplevelsen underhållande samtidigt som det gör att sidorna flyger förbi. Jag tycker också om den kreativitet som Cowell uppvisar. Till exempel har en av karaktärerna i boken en sked som husdjur. Tänk att komma på den idén, liksom! Just sådana, små detaljer bidrar till en alldeles magisk känsla. Utöver detta är dessutom illustrationerna underbara, och jag älskar den lite sarkastiska men ändå kvicka stilen de har.
Men trots allt detta fastnade jag alltså inte helhjärtat. Varför? För det första kändes berättelsen lite för enkel, på gränsen till barnslig. Handlingen är rätt förutsägbar och innehåller många klyschor, och världsuppbyggnaden är inte särskilt komplex. Men det som påverkade läsningen mest negativt för min del var karaktärerna. Det finns inget direkt fel med dem, men jag kände helt enkelt inte någon anknytning till dem. Jag började aldrig bry mig om det som hände med dem, kunde inte relatera till dem och på grund av distansen som fanns upplevde jag dem som… slätstrukna. Vidare upplever jag att Magikernas tid hade kunnat kortas ner något, då det finns en hel del utfyllnadsscener. Och hade det varit upp till mig hade jag valt att använda kursiv stil istället för versaler när det kommer till att betona ord och fraser. De stora bokstäverna kändes för skrikande, och blev i längden lite irriterande.
Som helhet är Magikernas tid en underhållande bok, men jag upplever att den passar bättre för en betydligt yngre målgrupp än vad jag tillhör. För mig som vuxen var det en småmysig läsupplevelse, men jag känner inte direkt att jag fick ut något av den.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
Stanna hos mig
Författare: Ayọ̀bámi Adébáyọ̀.
Originaltitel: Stay with me.
Serie: Fristående.
Längd: 340 sidor.
Bokförlag: Lilla Piratförlaget.
Yejide har varit gift i fyra år. Det enda som saknas i deras liv är ett barn. Hon ber om ett mirakel, träffar läkare och går motvilligt på en krävande pilgrimsfärd. Men inget händer, och släkten kräver ett barn.
Stanna hos mig är en vackert skriven roman, som jag ville tycka om med hela mitt hjärta. Och visst är det en bra bok, och det var riktigt intressant att läsa om de annorlunda sederna som medföljde i och med att den utspelas i Nigeria. Men trots att jag ser hur bra den är och att jag förstår varför alla är så imponerade, kan jag inte påstå att jag satt särskilt fängslad.
Boken har egentligen allt jag brukar tycka om: komplexitet och djup. Men det saknades något, som fick mig att bli väldigt ”meh” över hela upplevelsen. Stilen är lite för poetiskt lagd, och trots att tempot är långsamt upplevde jag romanen som extremt påskyndad då Stanna hos mig bearbetar ett väldigt långt händelseförlopp. Därtill fastnade jag aldrig riktigt med karaktärerna.
Summan av kardemumman så är Stanna hos mig egentligen en riktigt bra debut. Jag tror att anledningen till att jag inte fastnade har mer med mig som person att göra, snarare än romanens kvalitet. Så innan du dömer boken efter mina hårda ord, uppmanar jag dig att ge den en ärlig chans.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Romance och erotik, Sponsrade recensioner;
