FAKTA

Författare: Sylvain Neuvel.

Svensk titel: –

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Terrorattack, dödsfall, gisslansituation, PTSD.

Nyckelord: Invandring, tillhörighetstest, likabehandling.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 108 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: St. Martin's Press.

 

 

 

 

Alltså, på riktigt. Varför har inte fler läst den här?

 

The Test var en vild resa. Mörk, intensiv och riktigt, riktigt tung. Tänk dig ett avsnitt av Black Mirror med en karaktär som Negan från The Walking Dead, och du förstår grejen.

 

Hela premissen är väldigt spekulativ, men icke-desto mindre skrämmande nära i framtid. Den är packad med satiriska kommentarer, diskussioner om manipulation och insikter om likabehandling. The Test visar en grundlig förståelse av mänskligt beteende och utmanar läsarens syn på moral. Överlag är det en väldigt grå-zonad bok som väcker många politiska och obehagliga frågor om vår framtid.

 

Allt som allt är det här en bok som förtjänar att läsas av fler. Med en deciliter smärta, en matsked mind-fuckery och ett kryddmått tårar stal (och krossade) den mitt hjärta.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Tricia Levenseller.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatikt innehåll: Mord, sexuella övergrepp, prostitution.

Nyckelord: Fiender till älskare, hovintriger.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 326 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Feiwel and Friends.

 

 

 

Det här är inte en perfekt bok.

 

Den innehåller onödig utfyllnad. Den har ett tyngre fokus på romantik än jag önskade. Den använder en av mina mest hatade troper: att skurken förklarar sina motiv och handlingar mot slutet. Den är inte särskilt trovärdig. Och allt löses något för lätt och fluffigt.

Men bryr jag mig? Icke.

 

Det här var en så charmig bok. Underhållande och med snabbt tempo. Jag älskar Levensellers sätt att skriva, och sidorna flög förbi.

 

En av sakerna som jag älskade var protanositen. Jag gillar verkligen hennes moraliskt tvivelaktiva attityd, hennes listighet och hennes självsäkerhet. Jag gillar att hon aldrig är rädd att säga vad hon tycker, och att hon skiter fullständigt i vad andra tycker. Jag älskar helt enkelt att hon är en uppenbar Slytherin.

 

Allt som allt är THE SHADOWS BETWEEN US en mycket underhållande bok. Den är inte revolutionerande på något sätt, och inte lika bra som WARRIOR OF THE WILD, men definitivt värd att läsa om du gillar den klassiska från-fiender-till-älskare tropen!

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Alex Michaelides.

Svensk titel: Den tysta patienten.

Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Mord, självmordsförsök, självskadebeteende, otrohet, sexuella övergrepp, droganvändning.

Nyckelord: Mentalsjukhus, terapi, motivutredning.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 339 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Orion.

 

 

 

Min ursprungliga reaktion efter att ha läst ut THE SILENT PATIENT var "det här var en bra bok". Visst, jag hade några problem med den, men överlag var det en lättsam och underhållande läsning.

 

Språket är gripande. Kapitlen är korta och intelligent disponerade. Och mysteriet bakom Alicias tystnad var mer än tillräckligt för att fånga upp mitt intresse.

 

Så... vad finns det att inte gilla?

 

Efter att ha tänk i några dagar, har de problem som jag hade med boken växt och förökat sig. Jag frågade mig konstant: Varför gjorde person A så där? Hur kunde person B komma undan med det där? Om X hände, varför hände då inte detta? Och någonstans där bland reflektionerna insåg jag att jag inte längre älskade boken.

 

Boken är för inkonvekvent, och har för många händelser som helt enkelt inte hänger ihop. Det kunde vara karaktärer som gjorde något slumpmässigt eller lata logiska luckor. Och tvisten? Inte värd hajpen. Efter att ha hört alla prata gott om den såg jag mycket fram emot att se vad det var som skulle hända. Särskilt eftersom jag gillade uppbyggnaden och mysteriet. Men avslöjandet kändes varken unikt eller häpnadsväckande. Tvärtom så kändes det billigt och lägligt; det enkla sättet att avsluta boken med ett "bang".

 

Jag står fast vid min initiella tanke kring boken. Den är bra. Jag underhölls och ser fram emot att läsa mer av Michaelides i framtiden. Med det sagt anser jag också att THE SILENT PATIENT är överhajpad, och ju mer jag reflekterar över den desto fler problem hittar jag.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Naomi Alderman.

Originaltitel: The Power.

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, djurslakt, sexuella övergrepp, våldtäkt, hemmavåld, dödsfall, alkoholkonsumtion, droganvändning, grafiskt våld.

Nyckelord: Övermänskliga krafter, maktmissbruk, kvinnostyrd värld.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 393 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 2016).

Bokförlag: Modernista.

 

 

 

Jag är kluven när det kommer till Makten. Halva mig älskar boken. Helhjärtat. Villkorslöst. Men den andra halvan gör inte det.

 

Makten har en fascinerande premiss och är fenomenalt skriven, med gripande språk och några riktigt slag-rätt-i-magen-teman. Och det är en riktigt kraftfull läsning.

 

Jag var dessutom uppslukad av hela ”ombytta roller”-konceptet. Det är genuint skrämmande att läsa ett kapitel och tänka ”wow, jag är glad att allt är påhittat” och senare inse att det är vardagen för många av dagens kvinnor och att vi har normaliserat det. Skiftet i maktbalansen mellan man och kvinna i boken ger ett helt nytt perspektiv och bidrar med en nödvändig väckarklocka.

 

Boken är emellertid något underlig, och jag förstod inte alltid vad som försiggick. Jag fick dessutom känslan av att Alderman ville göra en poäng så gärna att hon nästan glömde bort handlingen. Konceptet med kvinnor i maktposition utforskas grundligt, men det finns ingen gripande handling kopplad till den, vilket är synd.

 

Jag tyckte om Makten. Den är tankeväckande och rätt engagerande. Jag önskar bara att handlingen varit starkare.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Helen Hoang.

Svensk titel: Kyssfaktorn.

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Prostitution, tvångsbeteende, social ångest, cancer.

Nyckelord: Eskorthyrning, relationsutbildning, autism.

Serie: The kiss quotient #1.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 314 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Berkley.

 

 

 

Jag tyckte verkligen om den här boken. The Kiss Quotient är lättsam. Rolig. Och har en del riktigt… hm… tilldragande sexscener. Faktum är att det här är precis det som jag letar efter när jag är sugen på något hett.

 

Men viktigast av allt: karaktärerna är toppen. Särskilt Stella, som är rent utav bedårande. Jag älskar hur rättfram och obekväm hon är, och upplevde henne som både genuin och relaterbar. Jag tyckte också om det faktum att hon har brister. Det gör henne desto mer inspirerande.

 

Vidare har The Kiss Quotient bra representation för såväl autism som vietnames kultur, vilket jag verkligen uppskattade. Jag gillar också fokuset på samtyckte och att läsa av sin partners behov och gränser. Det är uppfriskande, i och med att många romantiska romaner förskönar övergrepp och icke-samtycke (vad sjutton kallas det?).

 

Några saker störde mig dock. Boken är rätt förutsägbar och många av händelserna är störande lägliga. Och fast själva resan underhöll mig, tycker jag att slutet knyter ihop alltsammans lite väl snyggt. Sen blev jag också lite frustrerad på mängden kommunikationsproblem i boken. Jag hatar verkligen när karaktärers problem kan lösas genom att bara prata med varandra.

 

Överlag är The Kiss Quotient en bra och snabbläst bok, som inte tar sig själv på alltför stort allvar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Clare Mackintosh.

Originaltitel: After the End.

Genre: Litterär fiktion, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Cancer, sjuka barn, panikattack, homofobi, skilsmässa, arbetslöshet, otrohet, dödsfall.

Nyckelord: Rättsfall, barnsjukdom, relationsproblem.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 394 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Lind&Co.

 

 

Clare Mackintosh är en begåvad författare. NÄR ALLT ÄR ÖVER är hennes fjärde roman, men den första som inte är en thriller. Istället tacklar om på genren litterär fiktion, och gör det riktigt bra.

 

Mackintoshs språk är som vanligt fantastiskt. Och berättelsen i sig är välutvecklad, genomtänkt och fullt trovärdig. Vilket är förståeligt, med tanke på att boken baseras på författarens egna erfarenheter. I sin helhet är det en väldigt bitterljuv berättelse. Kärleksfull och rolig, men onekligen hjärtekrossande.

 

Om du har läst något av Mackintosh i det förflutna, så vet du att hon alltid integrerar någon form av kontroversiell och oväntad tvist i sina böcker. Och fast jag inte är helt säker på hur jag känner för tvisten i NÄR ALLT ÄR ÖVER, älskar jag det faktum att hon behöll sitt karaktäristiska signalement och vågade gå dit, trots genrebytet.

 

Det finns saker som jag inte är så förtjust i dock. Tempot är relativt långsamt, och föräldrarnas konstanta velande är förståeligt men rätt tröttsamt. Sen är själva dispositionen något hoppig, och jag blev inte helt tillfredsställd av slutet.

 

Överlag tyckte jag om NÄR ALLT ÄR ÖVER. Det är inte en ny favorit, men jag är glad att jag läst boken.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Outcast.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Förskjutelse, dödsfall (mänskliga och djur).

Nyckelord: Andevandring, tala med djur, överleva i vildmark.

Serie: Vargbröder #4.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 332 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2007).

Bokförlag: Semic.

 

 

C.S. Lewis, författaren bakom NARNIA, sa en gång något i stil med att en barnbok som bara kan uppskattas av barn inte är en bra bok över huvud taget. Och det var precis det jag tänkte på när jag läste JAGAD AV KLANERNA. Det här är en bok huvudsakligen skriven för äldre barn, men oj vad jag tycker om den! Jag är snart 25 år men sitter totalt hänförd under hela läsningen. Och ja, det är definitionen av en bra bok.

 

Det finns så mycket att tycka om med JAGAD AV KLANERNA. Spänningen. Det höga tempot. De fantastiska karaktärerna. Paver gör ett riktigt bra jobb med att hela tiden avtäcka nya lager hos dem, och jag gillar att Torak och Renn hela tiden tillåts utvecklas. Dessutom är de fantastiskt jordnära och intelligenta, och det är himla kul att de - som är barn - får dela med sig av sina kunskaper till de vuxna karaktärerna i boken. De är med om mycket och tvingas överleva i vildmarken på andra sätt än de andra i klanerna, och jag älskar att deras kunskaper inte förminskas bara för att de är barn.

 

Sen avgudar jag också den varma och respektfulla relationen mellan människa, djur och natur. Inte noga med att det är allmänt mysigt att läsa om, utan det känns också viktigt. Alla i boken visar sån omtanke, sån hänsyn, sån vördnad mot allt omkring dem, att det nästan gör mig tårögd. Vattnet, marken, träd, djur… Inget störs eller skadas om inte karaktärerna verkligen är i en liv-eller-död-situation. Och det är så himla fint att läsa om.

 

Och sen vill jag bara ge en liten shoutout till vargen Ulv. Har något djur någonsin varit så himla GULLIG och lojal?

 

Allt som allt så tycker jag verkligen om JAGAD AV KLANERNA. Det är en bok som jag rekommenderar varmt till både unga och äldre. Och generellt tycker jag att den här serien förtjänar mer hajp: ingen bok i serien har gjort mig besviken, och de känns på något sätt så värdefulla. Extra kul också att alla böckerna sammanlänkas så väl, vilket gör att det känns som att läsa en enda lång bok istället för sju separata delar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Kate Elizabeth Russell.

Originaltitel: My Dark Vanessa.

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, efebofili, hebefili, grooming, självmord, gaslighting, alkoholkonsumtion, droganvändning.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 414 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Albert Bonnier.

 

 

 

 

Det finns bara ett ord som kan beskriva den här boken, och det är "oroväckande".

 

MIN MÖRKA VANESSA skildrar en gripande och skrämmande realistiska berättelse om övergrepp och mental hälsa. Det är en kontroversiell och effektfull läsning, som fångar komplexiteten med manipulation. Den skildrar även att övergrepp och sexuella trakasserier sällan är svart och vitt, och att även ett offer kan ifrågasätta vad som hänt när känslor blir inblandade.

 

Anledningen till att jag inte ger boken högre betyg, är främst på grund av längden. Boken hade inte behövt vara över 400 sidor lång. Jag älskade den första halvan med hela mitt hjärta, men den senare är relativt trist och upprepande. Inte mycket karaktärsutveckling sker, och jag förlorade nästan intresset ett tag.

 

Men överlag är MIN MÖRKA VANESSA bra. Förvånansvärt spännande, gripande och psykologiskt intressant. Och mycket, mycket mörk.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Sarah Dessen.

Originaltitel: The rest of the story.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkohol- och drogberoende, dödsfall.

Nyckelord: Familj, hitta sig själv, driva motell.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 458 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

Jag har sagt det förut och säger det igen: ingen sommar är komplett utan Dessen. Och det här är minst sagt en typisk Dessen-bok. Enkel, men fängslande och oerhört mysig.

 

Den här boken präglas av härliga sommar-vibbar, gulliga relationer och varm atmosfär. Även fast Dessen tacklar en del svårare ämnen så som beroende och dödsfall, känns berättelsen lättsam och kärleksfull. Jag älskar det starka familjetemat, och hur berättelsen fokuserar på relationerna mellan karaktärerna. Det är så himla skön stämning mellan dem, och jag kände mig alldeles gosig och fluffig av att läsa om deras lära-känna-fas och gnabb. Ingen av dem är perfekt: de bråkar, gör uppror, säger dumma saker och känner avundsjuka. Men i slutändan är det det som gör dem så realistiska, och som gör att den ovillkorliga kärleken mellan dem känns så mycket starkare.

 

Överlag tyckte jag mycket om JAG GLÖMMER DIG ALDRIG. Det är precis vad man kan vänta sig av en Dessen bok, varken mer eller mindre.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Neal Shusterman.

Svensk titel: –

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, folkmord, grafiskt våld.

Nyckelord: Odödlighet, politiska konspirationer, artificiell intelligens.

Serie: Arc of a Scythe #3.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 625 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers.

 

 

 

 

THE TOLL är en bitterljuv avslutning på en av de mest unika dystopiska trilogierna som jag någonsin har läst. Bitterljuv i den mening att boken är oerhört spännande och omöjlig att släppa taget om, men samtidigt inte gjorde mig helt belåten.

 

Det här är en bok som har det mesta. Intriger, intensiv spänning, oförutsägbara vändningar och riktigt bad-ass karaktärer. Hela konceptet med att naturlig död inte längre existerar, utan att så kallade ”scythes” behöver döda en viss kvot människor för att hålla populationen på rimlig nivå är inte bara häftig, utan även genuint skrämmande. Jag satt på helspänn under nästan hela läsningen, och hade ingen aning om var alltsammans skulle leda förrän Shusterman bestämde sig att avslöja alltsammans.

 

Och på tal om Shusterman: alltså, vilken författare! Han har en oerhört skicklig berättarteknik, och väver ihop olika perspektiv och tidsparalleller på ett väldigt kompetent sätt. Jag gillar dessutom hans små ”pikar” som han slänger in här och där. Shusterman kommentarer nämligen löpande om såväl nuvarande sociala som politiska ämnen. En del kommentarer är diskreta antydningar, medan andra - exempelvis när en av karaktärerna säger att de inte kan bygga en stor mur för att hålla människor ute ur landet - är mer uppenbara. De satiriska gliringarna rör allt från korruption och maktbegär, till den aktuella diskussionen kring könsidentitet, vilket jag vill ge honom en stor eloge för! Jag gillar att karaktärerna i boken öppet frågar om andra personers pronomen, och det faktum att människor i vissa regioner ändrar könsidentitet efter väder och tycker det är underligt att personer kan vara binära då de själva är uppvuxna med att könsidentitet inte har något med attraktion att göra. Det var himla intelligent integrerat, och uppfriskande att läsa om.

 

Det enda som jag känner mig något kluven till, är de sista 100 sidorna. Det är inte dåligt. Tvärtom så är det himla snyggt genomfört. Men jag personligen hade gärna sett boken ta en annan riktning. Jag vet faktiskt inte vad jag hade hoppats på, bara att det skulle vara… mer.

 

Överlag tycker jag mycket om THE TOLL. Det är en tillfredsställande avslutning på en fantastisk trilogi. Blodig, underhållande och riktigt, riktigt spännande. Perfekt för dig som är sugen på något som hela tiden överraskar.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Slaveri, dödsfall, krig, fångenskap, grafiskt våld, diskriminering, rasism.

Nyckelord: Hovintriger, krig, lönnmördare, superkrafter.

Serie: The Stormlight Archives #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 1080 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2014).

Bokförlag: Tor Books.

 

 

 

Holy crap on a cracker. WORDS OF RADIANCE är spektakulär.

 

För det första: världen. Brandon Sanderson tar ordentlig tid på sig att göra efterforskningar och stressar inte att bygga upp världen, vilket resulterar i en sällsynt komplexitet. Detaljnivån är otrolig för en fiktiv berättelse, och det går över mitt huvud hur Sanderson lyckats komma på allt. Han har en unik förmåga att skapa mytologi och magisystem som inte liknar något annat du läst, och WORDS OF RADIANCE är inget undantag.

 

För det andra: karaktärerna. Wow, alltså. Deras humor, deras list och deras rövsparkande grymhet är fantastisk att ta del utav. Här förs de dessutom samman, och det är himla kul att se dem interagera med varandra. Den främsta styrkan vad gäller karaktärerna i denna bok är emellertid deras utveckling. Jag är faktiskt omåttligt imponerad av deras successiva transformering, och det är häftigt att se hur mycket de härdas och stärks av sina prövningar.

 

För det tredje är boken riktigt, riktigt spännande. Jag satt ofta med hjärtat i halsgropen, och var genuint rädd för vad som skulle hända härnäst. Med det sagt gör sig sidantalet ibland känna genom långsamt tempo, och jag upplevde det ibland som påfrestande att ta sig igenom vissa kapitel. Därtill är det en hel del karaktärer att hålla reda på, och ibland hade jag svart att hänga med i svängarna. I de fallen ryckte jag mest på axlarna i hopp om att förstå senare, men för stunden blev det lite frustrerande att inte begripa.

 

Överlag… episk. WORDS OF RADIANCE är en grym efterföljare. Utmattande, ja, men spektakulär.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Författare: Holly Black.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, kidnappning, tortyr.

Nyckelord: Spioneri, hovintriger, feer.

Serie: The Folk of the Air #2.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 322 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers.

 

 

 

Jag hade aldrig trott det, men som det ser ut nu är THE FOLK OF THE AIR-serien på väg att bli en ny favorit. Det är lite ironiskt, för jag har varken gillat feer eller Holly Blacks sätt att skriva tidigare. Men det här… det här är fantastiskt.

 

THE WICKED KING börjar rätt långsamt, och under den första halvan händer det inte särskilt mycket. Det gjorde mig lite orolig, eftersom jag tyckt så mycket om den första boken i trilogin. Men oh boy, kommer boken igång! Handlingen utvecklas till att bli riktigt spännande. Jag älskar de politiska intrigerna, spänningen mellan de olika ”spelpjäserna” i dem och det faktum att protagonisten Jade är så jäkla tuff! Jag älskar hennes förmåga att hålla sig i bakgrunden så att alla underskattar henne och behandlar henne som ett skämt, och att hon gång på gång motbevisar dem på de mest brutala sätt.

 

Sen är THE WICKED KING dessutom riktigt vackert skriven. Jag var aldrig uttråkad, inte ens under bokens första, långsamma halva, just för att språket i sig grep tag.

 

Överlag är det här en riktigt bra fortsättning. Inte riktigt lika bra som THE CRUEL PRINCE, men en värdig motståndare. Särskilt med det slutet. Slutet! Det här har visat sig vara en förvånansvärt stark och sofistikerad fantasytrilogi, och jag vill – nej, stryk det, måste – läsa nästa bok så snart som möjligt!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Suzanne Collins.

Originaltitel: The Ballad of Songbirds and Snakes.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld, dödsfall, svält, fattigdom, kring, ormattacker, segregering.

Nyckelord: Hungerspelen, dödliga spel, väg mot makt.

Serie: The Hunger Games #0.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 552 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

Det verkar som att den en gång förenade gruppen HUNGERSPELEN-fans har delats in i två: en sida som älskar den nysläppta prequeln BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR, och en sida som hatar den med allt de är värda.

 

Jag tycker att det är en bra bok. Underhållande, välskriven, spännande. Den fångade mitt intresse redan från första sidan och höll kvar det ända till slutet. Jag tyckte att det var oerhört intressant att läsa om hur spelen såg ut 64 år innan den första HUNGERSPELEN-boken, och älskade att upptäcka hur allt utvecklats med åren. Dessutom, vem gillar inte en bra skurk-historia? Personligen är jag lite extra svag för böcker som följer berättelsens antagonist. Av någon anledning är antagonisten alltid intressantare än protagonisten.

 

Jag förstår emellertid kritiken som har riktats gentemot boken. För det första ville jag ha mer. Fler svar, fler sidor, mer berättelse. Trots att det är en tjock bok, kändes det som att vi hade kunnat få veta ännu mer om Coriolanus resa mot presidentskapet och hans ökande grymhet. För det andra gör Suzanne Collins en hel del fan-service genom den här boken. Lite väl mycket, faktiskt. Den innehåller väldigt många referenser till huvudtrilogin, varav en del känns påtvingade och slumpartade. Som att en del av referenserna finns enbart i syfte att få fansen att reagera "åååh, men det hänger ju ihop med det som händer i HUNGERSPELEN..." eller "vad coolt, för det är ju så det går till i originaltrilogin", istället för att det faktiskt har ett syfte och känns som ett trovärdigt inslag i den här boken. Sist men inte minst tyckte jag att romansen kändes malplacerad. Det kändes inte som att den riktigt passade in eller kom överens med Coriolanus som karaktär. Jag hade personligen föredragit om boken hade skippat romansen helt.

 

Med det sagt, uppskattade jag verkligen BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR. Jag tycker definitivt inte att den förtjänar hatet som riktats mot den, och jag tror att jag kommer att läsa om den i framtiden. Om det skulle komma en efterföljare skulle jag läsa den utan att tveka.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Holly Black.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, dödsfall, föräldralöshet, misshandel, självmord.

Nyckelord: Spioneri, hovintriger, feer, 

Serie: The Folk of the Air #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 370 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers.

 

 

 

THE CRUEL PRINCE är inte alls vad jag hade förväntat mig. Om jag ska vara ärlig var den enda anledningen till att jag plockade upp boken dess popularitet. Jag ville inte förbli utelämnad, men trodde faktiskt att boken skulle vara rätt dålig. När jag läste om handlingen lät den äckligt klyschig, och tillsammans med det faktum att jag varken är förtjust i feer eller Holly Black som författare gjorde mig måttligt taggad på läsningen.

 

Men jag är överraskad.

 

Trots en något seg början, gillade jag THE CRUEL PRINCE skarpt. Den är kreativt uppbyggd, med intressant värld, vitsiga dialoger och fascinerande karaktärer. Jag älskar att protagonisten är blodtörstig och maktlysten, men att det kompenseras av hennes sårbarhet och rädslor. Hon är kaxig, våghalsig och nästan dumdristig, men ändå så väldigt skör och lätt att relatera till. Hon har dessutom en spännande dynamik till sina systrar och sin ”adoptivfamilj”, och jag är så lättad över att hon inte blev romantiskt involverad med någon under bokens gång. Det är himla uppfriskande att läsa en ungdomsfantasy utan att alla ska tråna efter varandra hela tiden.

 

För övrigt är jag ett stort fan av all spioneri och alla hovintriger. Det är verkligen my cup of tea att läsa om någon som kastar sig in i fara, stjäl värdefulla dokument och planerar kupper mot tronen. Me like very much.

 

Sist men inte minst vill jag ge en eloge till Holly Blacks språk. Som tidigare nämnt är jag generellt inte särskilt förtjust i hennes böcker, men här gör hon verkligen bra ifrån sig! Hon skriver enkelt men gripande, och fångar det paradoxala med världens skönhet och mörker på ett himla snyggt sätt.

 

Överlag tyckte jag mycket om THE CRUEL PRINCE, vilket chockerar mig själv. Jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Spirit Walker.

Genre: Fantasy, äventyr.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, dödlig sjukdom, kidnappning, våld mot djur.

Nyckelord: Epidemi, demoner, stenåldern.

Serie: Chronicles of Ancient Darkness #2.

Målgrupp: Äldre barn/unga vuxna.

Längd: 357 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2005).

Bokförlag: Semic.

 

 

 

Åh! Varför har jag inte läst den här serien tidigare? Jag har hört så mycket gott om den men länge tänkt att jag är för gammal för att uppskatta den. Men tji fick jag!

 

HAVETS FÅNGAR är riktigt bra. Bättre än sin föregångare, VARGBRÖDER. Trots att målgruppen är äldre barn kan jag som 24-åring inte undgå att ryckas med av spänningen. Kanske är det för att boken innehåller en annan slags spänning än jag är van vid. Istället för koreografiska svärdstrider och hovintriger, handlar det snarare om att överleva i naturen: att simma i vilt vatten, att spåra djur för att få mat mat, att bygga skydd och gömma sig från vilddjur i skogen. Vildmarksliv, helt enkelt, vilket är oerhört intressant och spännande att ta del utav. Jag gillar dessutom mysterie-inslagen, och det faktum att en dödlig epidemi sprider sig. Kalla mig enkel, men jag älskar att läsa om dödliga sjukdomar.

 

Något som jag gillar skarpt med boken är dessutom karaktärernas stora respekt för såväl djur och natur. De skadar inget om det inte är absolut nödvändigt, och tar tillvara på allt, vilket jag tycker signalerar ett himla fint budskap. Det väckte dessutom en stark vördnad från min sida, till karaktärerna.

 

Överlag är jag glatt överraskad av HAVETS FÅNGAR. Trots att jag verkligen tyckte om VARGBRÖDER blev jag förvånad över min kärlek till den här boken. Den är bedårande, spännande och allmänt tilldragande. Det enda jag har att klaga på är att allt löser sig lite väl enkelt mot slutet, men det är en petitess.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover.

Svensk titel: –

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, ofrivillig barnlöshet, alkoholkonsumption, missfall, depression.

Nyckelord: Giftemål, trasig relation, barnlöshet.

Serie: –

Målgrupp: Nyvuxna (new adult).

Längd: 305 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Atria books.

 

 

 

ALL YOUR PERFECTS är en riktigt bra bok. Lättsam, med högt tempo och djupa känslor, med en lagom dos hetta. Jag gillar hur den kombinerar komik med tragedi med romantik, och hur den på ett känsligt sätt hanterar svåra frågor så som ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa. Det hela görs på ett riktigt snyggt och respektfullt sätt, som väcker såväl känslor som viktiga tankar.

 

Det som jag upplever kunde hanterats bättre är slutet. Det slutar lite för fint och prydligt i min smak. Men bortsett från det finns inte mycket att klaga på. Jag gillar värmen, humorn, passionen mellan karaktärerna. Och jag gillar att känna så mycket för dem, och konstant önska att allt ska lösa sig för dem.

 

Rekommenderar ALL YOUR PERFECTS varmt om du är sugen på en känslofylld romantisk novell, utan alltför grafiska sexscener. Det är inte Hoovers bästa bok, men inte heller hennes sämsta.

 

Och kom ihåg allihopa: kommunikation är nyckeln till allt!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Jenny Han.

Originaltitel: The summer I turned pretty.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Cancer, drog- och alkoholanvändning, mobbning, utseendefixering.

Nyckelord: Sommarstuga, olycklig kärlek.

Serie: Summer #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 266 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Lavender Lit.

 

SOMMAREN JAG BLEV VACKER är en riktigt härlig sommarläsning, i stil med Sarah Dessens verk. Det är en varm och atmosfärisk läsning, som väcker stark längtan till stränder och semester. Språket är enkelt, och Jenny Han beskriver alltsammans så levande att jag som läsare kan förnimma lukten av havet, känna sand mellan mina tår och höra måsarnas skri. Det är en bok som fick mig att känna mig alldeles gosig inombords.

 

Jag gillar verkligen dynamiken mellan karaktärerna, deras bus och deras kärleksfulla gnabb. Dock kunde jag inte undgå att störa mig lite på protagonisten, Belly. Halva jag tycker om henne; hennes oskuldsfullhet och ostiga förhoppningar, som jag själv kan relatera till. Men min andra halva tycker att hon är småbarnslig, och rätt omogen. Hon är 16 år, men lipar surt när hon inte får som hon vill, och beter sig allmänt otrevligt mot personerna i sin omgivning, däribland hennes mamma och Cam. Dessutom förstår jag faktiskt inte hennes tjusning till killen som hon väljer i slutet: jag upplevde inget romantiskt mellan dem.

 

För övrigt är boken relativt utseendefixerad, och slutet är tyvärr rätt påskyndat. Det känns lite som att Jenny Han glömde bort att hon behövde avrunda allt, och slängde med så mycket som möjligt för att snabbt knyta ihop berättelsen. Men överlag tycker jag mycket om boken. Mysig, varm och perfekt nu till sommaren. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen, och rekommenderar denna varmt till dig som längtar efter sol och bad och kärlek.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy.

Traumatiskt innehåll: Självskadebeteende, depression, dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Mänskliga experiment, tidsresor, telepati.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 525 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Tor.

 

 

 

Jag ville verkligen älska MIDDLEGAME. Och den börjar så lovande! Faktum är att bokens första halva är så pass fantastisk att jag tänkte: ”Det här! Det här kommer att bli en ny favorit”. Konceptet är så himla coolt, och McGuire har tagit fram något helt olikt något annat jag läst tidigare. Det är blodigt, det är actionfyllt och det är riktigt, riktigt mörkt. Integrationen av mänskliga experiment, matte och språk som gudomliga krafter samt färgblindhet var dessutom riktigt fascinerande inslag, och något som jag själv inte har läst om förut. 

 

Därtill är tempot högt, karaktärerna älskvärda och språket fantastiskt. McGuire skriver på ett väldigt olycksbådande sätt, och även när allt är frid och fröjd slänger hon in någon kommentar som gör att man som läsare förstår att det inte kommer att hålla i sig. Det skapar en ständigt tryckande stämning och en spänning som aldrig lägger sig.

 

Men ju längre in i boken jag kom, desto mer tappade jag intresset. I början tyckte jag om att inte ha alla svar: det diffusa skapade bara mer spänning. Men metaforerna blev fler. Antagonistens motivationer förblev dunkla. Magisystemet förklarades bara vagt. Och händelserna blev rent utav förvirrande och konstiga. Det skapade sådan frustration inom mig. Boken fick mig att känna mig dum, och när sista sidan var läst kunde jag inte skaka av mig känslan att jag missat något viktigt. Därtill upplever jag att MIDDLEGAME är något utdragen och upprepande, och trots att den innehåller gott om scener som verkligen chockerade mig, anser jag att den hade kunnat kortas ner rätt mycket.

 

Överlag… ja… MIDDLEGAME har ett fantastiskt koncept. Den är fantastiskt skriven och har fantastiska karaktärer. Och första halvan är fantastiskt bra. Toppbetyg. Alla stjärnor i världen. Men successivt blir den för mycket, och framåt slutet kunde jag inte låta bli att skumläsa för att jag inte brydde mig längre.

 

BETYG: 7/10

FAKTA
Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: What comes after.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #18.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2013).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

NEGANS HÄMND är en av de bättre volymerna i THE WALKING DEAD-serien på länge. De senaste volymerna har varit rätt ”meh”, med mycket såpopera och obefogad brutalitet. Missförstå mig inte, jag gillar mörker och våld i litteratur, men att vara brutal bara för brutalitetens skull blir i längden rätt tråkigt. Men NEGANS HÄMND gör det rätt.

 

Som titeln avslöjar ligger stort fokus på att utveckla Negan i den här volymen. Vi lär känna hans drivkrafter, hans sätt att leda och hur han tänker. Och fast han förblir skrämmande och härligt galen, görs han mänsklig. Jag gillar hur han ena stunden kan vara rasande och bränna sönder någons ansikte med ett glödhett strykjärn, för att i nästa stund skämta högt eller skryta om sina erövringar. Det gör honom till en nyckfull och obehagligt bra antagonist som man älskar att hata.

 

Överlag tycker jag om den artonde volymen av THE WALKING DEAD. Den är spännande och bjuder på en hel del utveckling.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Karin Smirnoff.

Engelsk titel: –

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, misshandel, dödsfall, alkoholmissbruk, självskadebeteende, djurmisshandel.

Nyckelord: Livsberättelse, socialrealism, religion, sekter.

Serie: Jana Kippo #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 350 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Polaris.

 

 

 

VI FOR UPP MED MOR är en febrig, vild och uppslukande bok. Det är en bok som kräver ditt engagemang, en bok som river upp sår och som skapar mörka moln. Svår att läsa för mycket från på samma gång, men samtidigt omöjlig att lämna ifrån sig.

 

Om det fanns en motsats till må bra-genren, så skulle VI FOR UPP MED MOR tillhöra den. Boken är mörk, obehaglig och tung, och får mig till viss del att förlora hopp om mänskligheten. Allt med boken skriker ut påfrestning och angelägenhet. Alla maktspel, alla trauman och inte minst det stressade språket: Namn skrivs med gemener, dialoger är integrerade direkt i löptexten istället för att markeras med talstreck, inga skiljetecken utöver vanliga punkter används, ord slås samman till inofficiella sammansättningar. Metaforer och synekdoke tillämpas i stor utsträckning, och meningarna är korta, talspråkliga och lämnar mycket öppet för egen tolkning. Allt för att förstärka prövningarna som karaktärerna går igenom. Och det är en alldeles fantastisk upplevelse.

 

VI FOR UPP MED MOR är en svår bok att läsa, men en ännu svårare bok att beskriva. Den är brinnande, kraftfull, skrämmande, vacker och tankeväckande. Det är en härligt luddig bok som känns så äkta, men ändå så surrealistisk. Varje ord är noga valt, och det räcker med bara ett par sekunders ouppmärksamhet för att man som läsare ska missa något essentiellt i berättelsen. Överlag gillar jag VI FOR UPP MED MOR skarpt, men jag tillkännager att det inte är en bok för alla.

 

BETYG: 7/10