FAKTA

Författare: Sarah Beth Durst.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall,

Serie: THe Queens of Renthia #3.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 415 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Harper Voyager.

 

 

 

 

Det här är en riktigt tillfredsställande avslutning till en underbar, underbar serie.

 

Att kasta sig in i världen igen är som att komma hem. Jag älskar allt med den! Dursts sätt att skriva. Samspelet mellan karaktärerna. Den spännande handlingen. Och miljön. HERREGUD, miljön!

 

Jag har läst min beskärda del av fantasy-böcker i mina dar, men den här trilogin har en av de mest unika miljöerna och magisystemen som jag läst om. Städer byggda i trädtopparna, brutala andar som livnär naturen men har en primitiv instinkt att döda, och begåvade kvinnor som tränar till att kontrollera andarna. Det är innovativt och genomtänkt, och till och med att läsa om alldagliga saker som att ta linbanan till grannen är kul, bara för att det är så annorlunda från vad jag är van vid.

 

Men fast det här är en väldigt underhållande läsning, är jag lite besviken. Boken slutar lite för snyggt. Lite för perfekt. Och den vågade aldrig riktigt gå dit jag ville att den skulle gå. Det ändes som att boken laddade upp väldigt mycket inför något som aldrig riktigt hände, vilket blev lite snopet.

 

Överlag så är det en bra avslutning. Riktigt bra. Meeeeen, den hade kunnat vara bättre.

 

BETYG: 7,5/10

Intresserad av wrap ups i videoformat, tävlingar, roliga reels, bokrekommendationer, taggar och inlägg där jag visar alla mina bokiga inköp? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Andrzej Sapkowski.

Originaltitel: Miecz przeznaczenia.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Serie: The Witcher #0,7.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 386 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1992).

Bokförlag: Gondol/Albert Bonniers förlag.

 

 

 

 

Alltså. Jag hoppas verkligen att huvudserien är bättre än det här. För jisses. Ödet svärd var riktigt tråkig. Den fångade aldrig min uppmärksamhet, gjorde mig aldrig intresserad. Jag brydde mig helt enkelt inte, varken om handling eller karaktärer. Språket är torrt, tempot långsamt och ja, det var allt annat än en njutningsfull upplevelse.

 

Med det sagt har jag ofta svårt för novellsamlingar på grund av den ryckiga dispositionen. Och med det i åtanke har jag ändå hopp om att tycka om de andra böckerna mer.

 

BETYG: 3/10

 

Intresserad av wrap ups i videoformat, tävlingar, roliga reels, bokrekommendationer, taggar och inlägg där jag visar alla mina bokiga inköp? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Samantha Shannon.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, missfall.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 848 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Bloomsbury Publishing.

 

 

 

 

 

Jäklar, vad besviken jag är!

 

Den här boken är SÅ långsam. Grymt utdragen. Det känns som att inget pågår förutom världsuppbyggnad i flera hundra sidor. Dessutom kändes slutet alldeles för kort och abrupt i förhållande till den onödigt långa uppladdningen. Jag hadek unnat acceptera det mer om boken varit hälften sin längd.

 

Därtill fastnade jag inte för karaktärerna. Jag blandade ihop dem mycket i början och när jag äntligen började få koll på vem som var vem brydde jag mig inte längre.

 

Boken har några spännande scener, men dessa står i kontrast till delar som var rent plågsamma att ta sig igenom.

 

Överlag var boken inte alls lika gripande som jag hade hoppats. Jag är ärligt talat väldigt neutral, och ville älska boken mycket mycket mer.

 

BETYG: 4/10

Intresserad av wrap ups i videoformat, tävlingar, roliga reels, bokrekommendationer, taggar och inlägg där jag visar alla mina bokiga inköp? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, tortyr, föräldralöshet.

Nyckelord: Noveller, magiska krafter.

Serie: The Cosmere #0.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 672 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Gollancz.

 

 

 

 

ARCANUM UNBOUNDED är en underhållande läsning, bestående av nio noveller som sammanlänkar till några av Sandersons Cosmere-böcker, inkluderande men inte begränsat till MISTBORN, STORMLIGHT ARCHIVES och ELANTRIS.

 

Jag älskade att lära mig mer om de olika sidkaraktärerna och världarna. Och jag älskade att Sanderson fick chans att stajla. Han är en av de bästa fantasyförfattarna där ute och har så många kreativa idéer, och jag tyckte det var himla kul att se dem samlade här. Hans magiska system är verkligen briljanta, och jag uppskattade helhjärtat att se mer av dem.

 

Jag fick kämpa en del med novellformaten dock. De noveller som jag inte brydde mig mycket om, som THE HOPE OF ELANTRIS, kändes underutvecklade på grund av deras korta längd. Och de som jag älskade hade gärna fått vara längre.

 

Mitt största problem är mitt eget fel dock. Jag tror att jag hade gillat boken mer om jag hade läst varje novell separat i direkt anslutning till respektive serie, istället för utanför sin kontext. Det blev lite förvirrande att läsa så många noveller från oliak serier utan att ha allt uppdaterat i huvudet.

 

Så ja, jag rekommenderar starkt den här boken om du är en Sandersonnörd. Men jag föreslår att du inte läser alla novellerna samtidigt.

 

Favoritnoveller i samlingen: EDGEDANCER, THE EMPORER'S SOUL och WHITE SAND.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Jessica Townsend.

Originaltitel: Hollowpox: The Hunt for Morrigan Crow.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Nyckelord: Magisk skola, epidemi.

Serie: Nevermoor #3.

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 470 sidor.

Publiceringsår: 2021.

Bokförlag: Semic.

 

 

 

NEVERMOOR-serien är grymt underskattad!

 

Det finns så mycket att tycka om. Först och främst: atmosfären. Att läsa en bok i den här serien är som att dra en varm filt över sig och bara känna sig hemma. Det är charmigt, sött och en hel del kul. Oavsett vad som försiggår kommer du känna dig mysig och underhållen. Antingen av de älskvärda karaktärerna som gnabbas med varandra, av det unika magiska systemet eller av något annat.

 

För det andra älskar jag världen. Den är underbart kreativ och full av liv. Jag gillar den sociala strukturen, skolsystemet, de många olika magiska arterna och det faktum att det alltid finns något nytt att lära.

 

HOLLOWPOX är den del som jag tycker minst om i serien dock. Missförstå mig inte: boken är fortfarnade riktigt bra. Men den var inte lika gripande som de andra två. Den är tradigare och har mer utfyllnad, vilket gör att handlingen överlag rör sig framåt långsammare än vad vi är vana vid.

 

Allt som allt så uppskattade jag boken, även fast det inte blev en ny favorit. Jag ser mycket fram emot den fjärde delen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Erin A. Craig.

Svensk titel: -

Genre: Fantasy, retelling.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, otrohet, dödfödsel.
Nyckelord: Tolv dansande prinsessorna, dans, spöken, gudar.

Serie: -

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 400 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Delacorte.

 

 

 

 

Den här boken bjöd definitivt på en vild resa. Jag växlade mellan att älska och hata den, och har överlag haft det svårt att bestämma vad jag egentligen tycker.

 

Låt mig börja med det som jag gillade. Jag uppskattade verkligen den kreativa tolkningen av DE TOLV DANSANDE PRINSESSORNA. Jag tycker att det hela är innovativt och smart gjort. Sen gillar jag verkligen stämningen: den olycksbådande tonen som ger gåshud utan att bli läskig. Den mystiska atmosfären är klockren och jag tyckte mycket om det opålitliga narrativet.

 

Men. Jag fastnade inte för karaktärerna. Romansen är onödig. Boken har en del frustrerande klyschor. Och den är ibland rörig och förvirrande. Därtill var jag inte ett stort fan av de övernaturliga elementen. Detta mest på grund av att det inte finns mycket världsuppbyggnad eller förklarande av kulturer. Det känns överlag som en bok som utspelar sig i vår egen värld, vilket gjorde att det övernaturliga blev malplacerat.

 

Överlag så är det en bra bok. Jag underhölls av den. Och fast jag inte älskade den, skulle jag lätt rekommendera den bara för atmosfären. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Jacob Grimm, Wilhelm Grimm.

Originaltitel: Kinder- und Hausmärchen.

Genre: Barnsagor.

Traumatiskt innehåll: -

Nyckelord: Klassiska sagor, prinsessor, lyckliga slut.

Serie: -

Målgrupp: Barn.

Längd: 301 sidor.

Publiceringsår: 2021 (org. 1812).

Bokförlag: Lind&co.

 

 

Den här boken definierar min barndom. Den innehåller 15 sagor av bröderna Grimm: alla oerhört nostalgiska och söta.

 

Jag hade en väldigt mysig upplevelse av att läsa den. Inte bara för att jag mindes hur mycket jag älskade berättelserna som barn, utan för att man ibland helt enkelt bara behöver ett lyckligt slut. En enkel berättelse där prinsessan får prinsen. Jag avgudar dessutom illustrationerna ,och tycker att de passar bra ihop med den överlag varma tonen.

 

Men fast jag tycker mycket om boken, kan jag inte ge ett högre betyg. Jag kan inte se förbi de logiska luckorna och enkla lösningarna. Det är inte konstigt att sagor är ologiska eller att deras enkelhet inte fängslar en 25-åring. Det är inte det de är till för. Men jag kan inte heller låtsas om att det inte är verkligheten och betygsätta boken baserat på nostalgi eller hur mitt yngre jag skulle betygsätta den.

 

Överlag är BRÖDERNA GRIMMS SAGOR en perfekt bok att högläsa till dina barn. Den är också toppen när du behöver en paus från att vara vuxen och helt enkelt vill ha något enkelt. Men om vi talar om ren underhållning för vuxna, så självklart är detta inte det.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Scott Lynch.

Svensk titel: Rött hav under röd himmel.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, alkoholkonsumtion, djurplågeri, tortyr.

Nyckelord: Pirater, kupp, tjuvar.

Serie: Gentleman Bastard #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 628 sidor.

Publiceringsår: 2009 (org. 2007).

Bokförlag: Gollancz.

 

 

 

Föreställ dig en kombo av OCEAN'S 11 och PIRATES OF THE CARIBBEAN, så har du RED SEAS UNDER RED SKIES i ett nötskal.

 

Jag älskade boken.

 

Lynchs sätt att skriva är verkligen häpnadsväckande. Språket och berättelsen är genomtänkta, och jag älskar hur vi inte helt och hållet känner till karaktärernas planer, utan får små puzzelbitar under bokens gång för att själva sätta ihop bilden. Det är oerhört intressant att se dem planera och genomföra sina kupper utan att på förhand ha berättats för vad det är som de vill ska hända.

 

Sen avgudar jag förstås kamratskapen mellan Locke och Jean: deras lojalitet och hängivenhet till varandra. De har det mest smarta partnerskapet som jag någonsin läst om och jag älskar hur väl de känner varandra och hur de kan kommunicera med bara en blick. Deras sarkastiska dialoger är dessutom mycket underhållande och fick mig att skratta högt flera gånger.

 

Med det sagt så älskar jag inte denna bok lika mycket som sin föregångare, som var en klockren fullpoängare.

 

Början och slutet på de här boken är spektakulärt. Ärligt, jag njöt av varje stund. Men mittendelen är rätt utdragen. Berättelsen avviker länge från den huvudsakliga kuppen och fokus skiftar från tjuveri till piratskap. Piratdelarna är intressanta, men jag var inte lika hänförd av dem som av kupperna. Vidare upplevde jag att boken har för många överlappande handlingsparalleller och att händelseförloppet var något förutsägbart.

 

Men allt som allt ska RED SEAS UNDER RED SKIES inte underskattas. Det är en episk och spännande bok, definitivt värd att plocka upp.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Julia Kagawa.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självskadebeteende.

Nyckelord: Kitsune, hamnskiftare, illusioner, Japan.

Serie: Shadow of the Fox #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 355 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: HQ Young Adult.

 

 

 

 

Jag har en komplicerad relation med den här serien. Jag älskade den första boken. Jag blev oerhört besviken på efterföljaren. Och den här boken hamnar någonstans mittemellan.

 

Å ena sidan avgudar jag mytologin och den kulturellt rika världsuppbyggnaden. Det är fascinerande att läsa om de olika varelserna och livsstilarna, och att lära sig om olika japanska troer. Dessutom är alltsammans så målande beskrivet att det nästan känns som att ta del av en färgglad anime-serie i bokform. Därtill är boken vackert skriven och berättelsen är överlag rätt kul.

 

Med det sagt, klickade vi inte helt.

 

Jag brydde mig inte speciellt mycket om karaktärerna. Särskilt inte Suki, som var riktigt tråkig att läsa om. Och trots att saker händer hela tiden kände jag mig inte speciellt... engagerad. Saker och ting var för sammanträffande och enkelt.

 

Överlag tycker jag att NIGHT OF THE DRAGON är en bra avslutning på trilogin, trots att det inte blev en ny favorit.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Ghost Hunter.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Djurdöd, dödsfall.

Nyckelord: Stenålder, naturliv, djurrelationer.

Serie: Chronicles of Ancient Darkness #6.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 295 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2009).

Bokförlag: Semic.

 

 

 

Den här serien är så underskattad. Det är en oerhört mysig men samtidigt förvånansvärt spännande fantasyserie för unga vuxna. Och det finns så mycket att älska! Ett unikt magiskt system. En gripande nordisk stenåldersmiljö. En varm atmosfär och en härlig dynamik mellan karaktärerna.

 

Det är dock främst två saker som jag älskar med den här boken (och serien). Först och främst, närheten till natur och djur. Karaktärerna har sådan respekt för liv, och jag avgudar hur de strävar efter att inte skada något och hur de hedrar allt omkring dem.

 

För det andra så älskar jag att se vildmarkslivet. Det är oerhört intressant att se karaktärerna jaga, bygga skydd, tillverka föremål, laga mat... Det låter kanske simpelt och tråkigt, men det är så annorlunda från hur vi lever i modern civilisation att det är omöjligt att inte fascineras. Och det märks att Paver gjort research.

 

Med det sagt så är det här sjätte delen i en sjuboksserie, och det borde - enligt mig - ha varit en trilogi. Boken är bra, men saknar den komplexitet, det tempo och den slagkraftighet som de första böckerna hade.

 

Överlag tycker jag att fler borde läsa den här serien. Jag älskar den som vuxen och vet att jag hade älskat den ännu mer som yngre. Den här boken är inget undantag, även fast det inte blev en ny favorit.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Andrzej Sapkowski.

Originaltitel: Ostatnie życzenie.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, våldtäkt.

Nyckelord: Monsterjägare.

Serie: The Witcher #0,5.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 320 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1993).

Bokförlag: Gondol (Albert Bonnier).

 

 

 

DEN SISTA ÖNSKNINGEN är en antologi bestående av sju noveller som utspelar sig innan den första boken i THE WITCHER-serien. Och ärligt talat så kämpade jag med den.

 

Boken började bra. Riktigt bra. Jag var förvånansvärt intresserad av berättelsen och älskade att lära mig mer om Geralt och världen.

 

Men. Det hela blev snabbt frustrerande. Först och främst är några noveller inte relevanta. De är långsamma, intetsägande och ärligt talat rätt tråkiga. Sen tyckte jag att själva upplägget var något förvirrande, och boken kändes inte strukturerat planerad. Novellerna sammanlänkas genom huvudkaraktären Geralt, men känns förövrigt väldigt osammanhängande.

 

Jag ser potential hos DEN SISTA ÖNSKNINGEN, men själva upplevelsen blev platt och tröttsam. Min förhoppning är dock att jag gillar den huvudsakliga serien mer, eftersom de böckerna inte är i samma antologiska format.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Katherine Arden.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Tvångsäktenskap, dödsfall, våldtäkt, manipulation, misshandel, body shaming, djurdöd.

Nyckelord: Rysk mytologi, husandar, religion.

Serie: Winternight #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 312 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Del Rey Books.

 

 

 

Den här unika och förvånansvärt mörka romanen känns som en saga för vuxna.

 

Den är utsökt skriven, med lyrisk prosa och en atmosfär så verklig att du kan känna den omrking den. Den har också en av de mest imponerande och fascinerande världarna, fylld med saker jag älskar: rysk folktro, hedniska gudar, husandar och naturväsen. Det är genomtänkt och vävt ihop oerhört vackert.

 

Jag älskade att läsa om de rituatlistiska offren till andarna. Jag älskade att lära mig mer om andarnas beteenden och deras desperata behov att bli ihågkomna och omhändertagna. Och jag älskade att se konvekvenserna när de inte blev det.

 

Ett annat starkt element i boken är karaktärerna. Protagonistens mod, stöddighet och nolltolerans mot orättvisar gjorde att jag förälskade mig i henne redan från start. Hon är ärligt talat en av de starkaste kvinnliga karaktärerna jag läst om. Jag uppskattade dessutom de olika relationerna i boken, och älskar hur de utsända sån värme samtidigt som de vär mäktigt komplexa.

 

Trots att det är en kort bok, innehåller THE BEAR AND THE NIGHTINGALE en väldigt mångsidig och allsidig berättelse. När jag tittade upp efter att ha läst klart sista sidan kändes det som att jag varit borta i en livstid - på ett bra sätt. Allt som allt älskade jag boken. Den är långsamt utvecklande, kuslig och magisk. Ja, tempot är något segt ibland och innehållet är emellanåt lite förvirrande. Men icke desto mindre är det en fantastisk bok.

 

BETYG: 7,5/10

Författare: J.R.R. Tolkien.

Svensk titel: Ringens brödraskap.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Death.

Nyckelord: Alver, ond härskare, vandring.

Serie: The Lord of the Rings #1.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 407 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1954).

Bokförlag: HarperCollins.

 

 

 

Jag älskar Sagan om Ringen-filmerna. Därför är det smärtsamt att erkänna att jag inte gillade den här boken särskilt mycket.

 

Den är för utdragen. Tempot är långsamt, handlingen segar och det finns en påtaglig brist på action. Trots att boken utspelas under nästan två årtioenden, händer nästan inget av vikt under de första 300 sidorna. Karaktärerna reser från plats till plats, pratar och äter och sjunger, och går sedan vidare. Och jag satt ärligt talat rätt uttråkad.

 

Jag blev dessutom frustrerad över allt info-dumpande. Världen förklaras för det mesta istället för att visas, och många av händelserna beskrivs i efterhand istället för att upplevas av läsaren. Det resulterar i långa konversationer och många sidor fyllda med tråkig fakta.

 

Sen hade jag också rätt svårt för karaktärerna. De kändes platta och... bleka.

 

Med det sagt gillar jag konceptet i sig. Jag uppskattar dessutom hur genomtänkt allt är, och älskar illustrationerna av Alan Lee i den här specifika utgåvan.

 

Allt som allt var detta inte en ny favorit. Jag respekterar boken för den stora inverkan den haft på fantasygenren, men underhölls inte mycket. Jag kommer att fortsätta med serien dock, och hoppas att jag gillar efterföljarna mer.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Sarah Beth Durst.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, krig, skilsmässa.

Nyckelord: Naturandar, magi, hovintriger.

Serie: The Queens of Renthia #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 358 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Harper Voyager.

 

 

Den här boken är ett måste för alla fantasyfans.

 

Jag är ärligt talat rätt förvirrad över varför den här serien inte pratas mer om. Den är genuint fantastisk, och förtjänar mer erkännande.

 

En av anledningarna till att jag älskar serien är den unika miljön och det kreativa magiska systemet: städer byggs i trädtopparna; brutala andar är en del av naturen men har den primära instinkten att döda; och begåvade kvinnor tränas till att få andarna att göra som de vill. Alltsammans är väldigt innovativt och genomtänkt, och även att läsa om vardagssaker som att åka linbana till trähuset bredvid eller använda andar för att bygga nya hem är riktigt underhållande, då det skiljer sig så mycket från allt annat jag läst.

 

Den här boken är precis lika bra som dess föregångare, men väldigt annorlunda. Den utspelar sig under ett mycket kortare tidsspann och är betydligt mer karaktärsfokuserad. Och istället för att skildra en coming-of-age-berättelse som den första boken, följer den en medelålders tvåbarnsmamma som är "den utvalda" men inte vill ha något med det att göra. Och det här älskade jag. Det känns en en frisk vind inom genren: både att ha en mogen trettioårig protagonist med barn, men också att läsa om en karaktär vars enda mål är att hålla hennes barn trygga. Hon bryr sig inte om berömmelse och rikedommar, utan vill bara ha ett lugnt liv. Det känns som att några läsare kommer att kritisera karaktären för att inte alltid göra det som är bäst för kungariket, men själv uppskattade jag det. För, realistiskt, hur många av er skulle offra era barn för att rädda en handfull främlingar?

 

Mitt enda klagomål är att slutets vändning var rätt förutsägbar. Förövrigt tyckte jag mycket om boken. Den är actionpackad, spännande och alldeles för underskattad. Jag ser mycket fram emot den tredje och sista delen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Jonathan Stroud.

Svensk titel: Den ihåliga vålnaden.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, förskönat barnarbete.

Nyckelord: Spökjagare, hemsökelse, agenter.

Serie: Lockwood & Co. #3.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 374 sidor.

Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers.

 

 

Det här är en så bra bok.

 

Först och främst älskar jag att den är genuint obehaglig, med spöken som skrämmer skiten ur mig. Det är inte den typen av bok där vålnader bara är som genomskinliga personer som pratar och beter sig som vanligt. Nej. De är våldsamma, blodtörstiga och utan tvekan skrämmande. Jag gillar också att vi får lära oss om deras skräckfyllda förflutna och anledningarna bakom deras brutala hämndlystnad. Allt beskrivs så målande att det är omöjligt att inte få gåshud.

 

Trots den mörka atmosfären är THE HOLLOW BOY en lättsam bok dock, då humor används som motbalans. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade eller hur länge jag ibland satt och bara log som en idiot. För trots våldsamheterna, gjorde den här boken mig lycklig. Mestadels tack vare karaktärernas underbara dynamik. Jag älskar deras jibber-jabber, deras vänskapliga sätt att reta varandra och deras renhjärtade lojalitet. Och, jag är svag för bedårande husdjur-side-kicks, vilket den här boken har. För ja, jag räknar en dödskalle i en burk som ett husdjur.

 

Allt som allt är det här en engagerande bok från början till slut. Den kastar dig rätt in i actionen redan på första sidan, och slutar i en cliffhanger som får dig att vilja plocka upp efterföljaren direkt. Och tro mig när jag säger att berättelsen inte saktar ner därimellan.

 

Kreativ världsuppbyggnad? Check. Underbara karktärer? Check. Konstant underhållning? Check. Bara läs den. Du kan tacka mig senare.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Rivers Solomon, Daveed Diggs, William Hutson och Jonathan Snipes.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Självmordsförsök, dödsfall, drunkning, slaveri, djurdöd.

Nyckelord: Sjöjungfrur, LGBT.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 155 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Hodder Paperbacks.

 

 

 

 

Jag hade riktigt höga förväntningar på den här boken. För det första skriker omslaget "läs mig, läs mig!". Men sen lät hela konceptet och bakgrunden till berättelsen riktigt intressant. Liksom, hur kan en berättelse om sjöjungfrur med slavbakgrund inte vara gripande och berörande?

 

Men jag är så besviken. The Deep var inte alls vad jag hade väntat mig. Det här är varför:

 

 

 

 

BETYG: 3/10

 

Intresserad av tävlingar, bokrekommendationer och roliga taggar? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Julie Kagawa.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Nyckelord: Kitsune, japansk mytologi, demoner.

Serie: Shadow of the Fox #2.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 425 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

 

Attans, sicken otur!

 

Jag älskade SHADOW OF THE FOX, men kämpade med SOUL OF THE SWORD. Och det gör ont att erkänna att boken lider stort av det fruktade "mellanboksyndromet".

 

Det händer inte särskilt mycket i denna. Tempot är långsamt, utvecklingen av handlingen är förutsätbar och det finns många onödiga scener som fyller upp. Hela kapitel hade kunnat klippas bort, och det känns som att karaktärerna går runt och runt utan att någonsin komma någon vart.

 

Jag blev också rätt uttråkad av att mycket berättas istället för att visas. Den första boken hade nonstop äventyr och action, medan denna fokuserar mer på historian av allt. Vilket i praktiken innebär att du får en handfull tradiga historielektioner berättade för dig, istället för att vi får utforska mytologin på egen hand.

 

Därtill känns boken mer forcerad än sin föregångare. De krystade skämten, de röriga vändningarna... Det känns som att författaren försöker för mycket. Och trots att karaktärerna är i fokus, upplevde jag inte alls samma hjärtvärmande kamratskap.

 

Med det sagt, så ogillade jag inte boken. Jag gillade den. Bara inte lika mycket som jag hade hoppats.

 

Jag älskar att vi får utforska mer av den japanska mytologin. Jag älskar Kagawas sätt att skriva. Jag älskar att vi får se protagonistens krafter utvecklas. Och jag älskar den sista fjärdedelen av boken, där saker och ting börjar ta sig igen.

 

Så låt inte min (mestadels) negativa recension göra dig motfälld på att plocka upp den här boken. Den är underhållande, och jag ser fram emot att se hur allt avslutas i nästa del.

 

BETYG: 5,5/10

Författare: Molly Ostertag.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, grafisk roman.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, diskriminering, döda djur.

Nyckelord: Häxor, hamnbytare, magi, könsroller.

Serie: The Witch Boy #1.

Målgrupp: Äldre barn (middle-grade).

Längd: 213 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Graphix.

 

 

 

 

Det här är en bok som jag tyckte om, men inte älskade.

 

Å ena sidan är den supersöt. Gulliga illustrationer och en utsökt färgpalett matchas med en mysig atmosfär, perfekt nu för hösten. Jag gillade också bokens representation. Karaktärerna har olika hudfärger, kroppstyper och sexualiteter, och det faktum att ingen av karaktärerna bryr sig om dessa skillnader demonstrerar att de faktiskt inte spelar någon roll. Boken diskuterar också viktiga ämnen som könsstereotyper och fördomar, vilket jag verkligen uppskattade.

 

Jag älskade dock inte boken. Den föll något platt. Jag vet att det är en grafisk roman för äldre barn, men jag som vuxen upplevde att den saknade viss komplexitet. Jag var inte uppslukad av handlingen och blev inte särskilt känslomässigt involverad.

 

Allt som allt tyckte jag om THE WITCH BOY, men det blev inte en ny favorit. Jag tycker dock att det är en riktigt bra bok för unga fantasyläsare, även fast den inte tillfredsställde mig helt. Och jag är intresserad av att läsa fortsättningen. Någon dag.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Astrid Lindgren.

Engelsk titel: Mio, my son.

Genre: Fantasy, barnklassiker.

Traumatiskt innehåll: Ofrivillig ensamhet, utanförskap, dödsfall, kidnappning.

Nyckelord: Strid mot ondskan, drömrike.

Serie: –

Målgrupp: Barn.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1954).

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

 

 

MIO MIN MIO var en av mina absoluta favoriter som barn. Och jag älskar boken fortfarande med hela mitt hjärta.

 

Den är vackert skriven, suggestiv och metaforisk. Den har en magisk atmosfär, söta vänskapsrelationer och en överlag varm ton. Just den här utgåvan innehåller dessutom utsökta illustrationer av Johan Egerkrans. De är fantastiska.

 

Men du vet hur det är. Med vuxen ålder kommer ett nytt perspektiv. Och trots att jag fortfarande känner sån tillgivenhet när jag tänker på MIO MIN MIO, vet jag att den i grund och botten beror på nostalgi.

 

Som vuxen, föll upplevelsen något platt.

 

Jag kände inget samband med karaktärerna, mestadels på grund av deras passivitet. De flesta hinder som de möter löser sig självt: antingen genom yttre krafter eller sammanträffanden. Karaktärerna behöver inte göra mycket själva.

Det resulterar också i att boken känns något slumpmässig. Allt är lägligt och går karaktärernas väg. Behöver de komma in i byggnaden? En dörr dyker magiskt upp. Behöver de ett svärd? De träffar omedelbart någon som känner en smed. Alltsammans är helt enkelt för lätt.

 

Dessutom rör sig handlingen väldigt snabbt framåt. En sak skyndar direkt till nästa, och du får knappt någon tid i scenen innan det är dags att byta. Det stämmer också överens med slutet, som känns något antiklimatiskt och påskyndat.

 

Med det sagt, vill jag absolut inte ge intrycket av att det här är en dåligt skriven eller utförd bok. Det är det inte. Jag tycker att det är en fantastisk barnbok. Men om du, som vuxen, har annat syfte att läsa den än att högläsa för ditt barn eller ta del av boken av nostalgiska skäl, vet jag faktiskt inte om du kommer att underhållas. 

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Ransom Riggs.

Originaltitel: The Conference of the Birds.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: –

Nyckelord: Övernaturliga krafter, demonliknande varelser.

Serie: Miss Peregrine's Peculiar Children #5.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 364 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

Det här är en bok som läsare verkar antingen älska eller hata. Personligen känner jag mig kluven, och hamnar mitt på skalan.

 

Å ena sidan älskade jag att återvända till de besynnerligas värld. Jag förstod inte hur mycket jag hade saknat den förrän jag faktiskt plockade upp boken och fick återse alla karaktärerna igen, vilket var fantastiskt.

 

Och jag tyckte om berättelsen. Typ.

 

En del av mig tror att underhållningsvärdet för mig enbart baserades på minnet av serien och nostalgin som uppstod därigenom, och inte på boken i sig. För nu - bara några dagar senare - minns jag ingenting från boken. Ingenting. Det är ett direkt resultat av det faktum att det faktiskt inte försiggår mycket. Medan jag läste brydde jag mig inte särskilt mycket över att boken rullade på utan en tydlig riktning: jag var helt enkelt för glad över att vara tillbaka i världen. Men när jag tänker tillbaka, inser jag tradigheten i det hela. Boken känns livlös i förhållande till originaltrilogin. Det finns inget nytt att upptäcka, ingen ny antagonist som tillförs och ingen karaktärsutveckling värd att tala om. Det är bara... samma sak.

 

Jag kan därför inte klassificera FÅGLARNAS KONFERENS högre än "okej". Inte fantastisk, inte dålig, utan bara fullt acceptabel.

 

BETYG: 5,5/10